Skrivbordsmatadorernas seger

Dumheter, lögner, blå dunster och trams.

Att SJ haft problem sen dag ett som bolag är inte en hemlighet. De blev sittande med svarte petter i form av usel ekonomi och gamla tåg. Inte en lätt situation.
Men jag tycker nog att det allra svåraste problemet för SJ är att de har lite för många dumsnutar i ledande ställning.

För hur kommer man på idén att skapa ett nästan lottoliknande system för biljettköp? Där inte ens logiken att beställa tidigt är en garanti för lägsta pris? Där det kan kosta mer än hela biljettpriset att se till att resan går att omboka eller avbeställa?

När man sen får de fullständigt logiska problemet att lottopriser innebär uppköp av billiga biljetter för försäljning på svarta marknaden, så hur löser man det? Inser man att man inte tänkte färdigt?

Nej inte SJ inte, istället kommer man på den ”briljanta” idén att göra biljetterna personliga och kräva folk på legitimation så att de kan bevisa att de är ägare av biljetten. Hur tänkte de där egentligen?

Om tågen är så slitna och undermåliga att man mest hela tiden kommer försent med en halvtimme här och en timme där, hur löser man det? Fixar man till maskinparken?

Nej inte SJ inte, de tycker det är en bättre idé att spotta kunderna i ansiktet. Bättre att låta de som kommer springande från en taxi som hamnat i trafikstockning få stå i en halvminut på perrongen svärande över att dörrarna är låsta, medvetna om att de skulle hunnit öppna dörrarna, kliva på och stänga efter sig utan problem.

Om servicenivån är låg, för att man sparat på personal, hur löser man det? Ökar man på personalstyrkan till något mer rimligt?

Nej inte SJ inte, de tar bort möjligheten att köpa biljett på tåget istället, för det är ju inte service alls, no siree! Motiveringen att det är fråga om en procent av biljettköpen är rätt lam, då borde det inte vara ett problem att behålla möjligheten.

Om SJ vill ha några tips:

  • Förklara för er huvudägare, farbror staten, att det inte går att köra tjugo år gamla tåg i tvåhundrafemtio knyck månad ut och månad in utan att skit händer.
  • Sluta pissa på era kunder, det är de som betalar er verksamhet. Får ni komma en halvtimme försent, så får kunderna komma i sista sekunden utan att bli utelåsta.
  • Öka servicenivån genom att se till att det finns personal på tågen, det är en bättre idé än att efterapa lokaltrafikens kontrollantsystem.
  • Inse att alla era beställningssystem suger kladdig flodhäströv och inte kan ersätta människor. Framför allt inte för de som har problem med syn, hörsel eller motorisk förmåga — eller som helt enkelt inte har råd med det senaste inom IT och Telekom.
  • Avskaffa lottosystemet för biljettpriser, sluta i gengäld med personliga biljetter och slentrianmässiga legitimationskrav.

SJ är ett av de mest prima exemplen på kundfientliga företag, inte ensamma nej, men inte desto mindre fascinerande i sin arrogans. Några skrivbordsmatadorer sitter och kläcker idéer om hur företaget skall se ut som om de gör något åt skälen till sitt dåliga rykte. Men som alla skrivbordsmatadorer som inte själva är ute i verksamheten och själva tar reda på om deras idéer funkar, så är idéerna inte precis rakbladsvassa.

Tror ni att ni kommer gå bättre som företag SJ, när kunderna inser att ni inte gillar dem?

Ett svar på ”Skrivbordsmatadorernas seger”

  1. Känns som att det är lite så här det blir när man i praktiken har monopol. Då kan man bete sig hur man vill. Kunderna har ändå inget att välja på och är på det stora hela en besvärande faktor man helst skulle vara utan.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.