I det stora landet i väster finns begreppet ”ambulance chasers” för att namnge en väldigt specifik typ av parasit som livnär sig på andras olycka. Det är jurister som närmar sig sjuka och skadade, gärna direkt på olycksplatsen, i hopp om att kunna stämma någon för deras skador.
För att det skall fungera så arbetar man på ”ackord”, det vill säga man tillämpar ett sätt att få betalt som består i en närmast nominell grundavgift, men i gengäld en desto större del av det eventuella skadestånd man lyckas klämma ut. Det har gått så långt att ”see you in court” är i det närmaste ett kulturellt begrepp som är näst intill obegripligt utanför USA.
Ändå kan man hitta tendenser till att fenomenet är på väg att migrera hit. Det är inte helt nytt, begreppet brännvinsadvokat har funnits länge. Nu senast fick vi se exempel på hur det kan te sig, när en jur. kand. lejdes att agera torped mot en kritisk artikel på nätet. Politisk kritik fick en prislapp då faksimiler – som av någon outgrundlig anledning bara får existera i tryck – ansågs vara brott mot upphovsrätten och ett krav på skadestånd skickades ut i form av en ordentligt saltad faktura.
Avsändare var en herr Staffan Teste, som så målande kallar sitt företag Bildombudsmannen AB…
Ombudsmän i min värld är personer som anställts till en form av förtroendeuppdrag och vars uppgift är att tillvarata den lilla människans intressen gentemot övermakten. Det kan vara offentligt, som med JO, JämO, KO, BO etcetera, eller det kan handla om ombudsmän i fackföreningar, elevorganisationer, studentorganisationer med flera. Vad det inte är, i min värld, är ett företag.
Får jag ett brev från någon som kallar sig ”någonting”-ombudsmannen, så förutsätter jag att jag har att göra med en offentlig funktion av någon form. Jag finner det direkt osmakligt att hitta ett aktiebolag bakom titeln (Polisen AB ?!). För mig har Bildombudsmannen därmed bara genom sitt namn likställt sig själv med gynnare som Domain Registry of America och dylika skojare som skickar ut räkningar till folk för förnyande av domäner, när det i själva verket handlar om att försöka få dig att byta leverantör och betala tio gånger så mycket som är rimligt.
Jag anser att Staffan Teste är en skojare, en brännvinsadvokat som hittat ett hål i lagen som han använder för att pressa folk på pengar. Han slår sig för bröstet och pratar om hur svårt det är för upphovsmannen att hävda sin rätt, samtidigt som han driver uppenbart idiotiska fall vars konsekvenser är orimliga och direkt skadliga för samhälle, debatt, ekonomi och demokrati. Han skickar ut sina krav utan att ens kolla att han verkligen har på fötterna.
Kanske tror han på myten om sin egen förträfflighet. Men om han inte har mer samvete än att han ger sig på kritiker som använt faksimiler på webben eller webbdesigners som använt tumnaglar på jobb de gjort för att göra reklam för sitt värv, då är han helt klart ute på hal is. Det är upphovsrätt på samma nivå som när skivbolag tvingar youtube plocka bort en bebis som dansar till en upphovsrättsskyddad låt som spelas på en bergssprängare.
Det finns fyra entiteter som gör eller gjort fel här:
- Det är politiker som pratar om teknikneutralitet, men samtidigt tillåter att regler för tryck och digital publicering dras isär. Som fortfarande inte sett till att det finns regler för ”fair use” i Sverige.
- Det är domare som inte omedelbart avfärdar rena dumheter som just dumheter och inte ser till att lagen skyddar den demokratiska debatten och ”fair use”.
- Det är jurister som Staffan Teste som använder orimligheter i lagen för att pumpa folk på pengar. Eller som mer eller mindre framställer sig själva i falsk dager genom att använda namn som för tankarna till offentliga funktioner.
- Det är företag som använder vilka medel som helst för att tysta kritiker.
Jag förväntar mig att inom kort se lagförslag som skapar teknikneutralitet på ett område som verkligen behöver det. Att bara prata teknikneutralitet när det passar den egna agendan är oklädsamt, teknikneutraliteten är inte bara något att slå oss i huvudet med, det är något som även bör skydda oss när vi deltar i det offentliga samtalet, på nätet såväl som på papper.
Jag hoppas också på att någon form av regelverk skyddar ombudsmannatiteln från att shanghajas av företag.
Vi behöver inte sånt skit här, vi behöver bli av med det.
6 kommentarer
”Jag förväntar mig att inom kort se lagförslag som skapar teknikneutralitet på ett område som verkligen behöver det. Att bara prata teknikneutralitet när det passar den egna agendan är oklädsamt, teknikneutraliteten är inte bara något att slå oss i huvudet med, det är något som även bör skydda oss när vi deltar i det offentliga samtalet, på nätet såväl som på papper.”
för att citera 4-chan:
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA FAGGOT
*ahem*
men visst hoppet är ju det sista som överger männskan
Jag ”förväntar mig”, som i ”anser att det bör komma” – jag är inte fullt så naiv att jag tror på det själv. Inte med den fullständiga tondövhet som rått det senaste decenniet i alla fall
Det har kommit ”löften” från person(er) i Mp att ta tag i det när riksdagen samlas efter semestern.
Så helt hopplöst är det inte.
Vem vet, snart kanske vi kan skicka tackbrev till tesstikeln för att han gav sig på fel personer och därmed gett politiker en ursäkt att ta en fråga från Pp.
För kommer inte lagen ganska fort så kan det bli ett brutalt vapen i händerna på en just nu lätt insomnad integritetsrörelse.
Väl talat Marcus. Jag vill tillföra ett annat perspektiv till debatten som ofta glöms bort - handikappsperspektivet.
http://pirre.eu/den-skeva-upphovslagen-ur-handikappsperspektiv.html
Hej Pierre, det är uppenbart när du säger det. Jag har till exempel bekanta som är synskadade och som är helt beroende av digital media.
En mindre vacker dag så kommer herr Staffan Teste aka Bildombudsmannen att få smaka på sin egen medicin. D.v.s bli stämmd så att han till slut inte ens får behålla kalingarna.