Curriculum Mortae

När Douglas Adams uppfann sin Bistromathic drive hade han nog inte haft beröring med den svenska skoldebatten. Om det är någonstans matematiken och rumtiden upphör att bete sig rationellt är det i curriculumdiskussioner. Visst beter sig matematiken irrationellt i restauranger, men när vi diskuterar timplanerna i skolan så upplöses sambanden mellan talen, tiden och ...

När Douglas Adams uppfann sin Bistromathic drive hade han nog inte haft beröring med den svenska skoldebatten. Om det är någonstans matematiken och rumtiden upphör att bete sig rationellt är det i curriculumdiskussioner. Visst beter sig matematiken irrationellt i restauranger, men när vi diskuterar timplanerna i skolan så upplöses sambanden mellan talen, tiden och tanken. Det hade Douglas Adams förstått att utnyttja.

De senaste decennierna har en rad nya ämnen lanserats för omedelbart införande i våra skolor: etik, datakunskap, sex och samlevnad, miljö, genuskunskap, grundläggande IT-kunskap osv. Ingen har någonsin brytt sig om att definiera var tiden för det nya ämnet ska tas ifrån. Tydligen utgör skolan ett system där det alltid går att trolla fram extra tid.

Tänk vilken praktisk ordning det vore om man ska konstruera ett framdrivningssystem som skall fungera för världsrymdens oändliga avstånd.

Den svenska skolan har i själva verket slut på tid, under trycket från en ständigt ökande kunskapsmassa, när det som för några decennier sedan var frontlinjeforskning plötsligt anses tillhöra allmänbildningen. Samtidigt gör konservatism och revirtänkande det mycket svårt att stryka något av det som traditionellt anses höra till kunskapsstoffet. Vi kan till och med fortfarande se spår av den medeltida skolans trivium och quadrivium i vår läroplan.

Trivium och Quadrivium

Kursplanerna i ämnena sväller samtidigt som många ämnen fått färre timmar i timplanerna. Till slut kommer det att spricka, om det inte redan har gjort det. Det finns de som hävdar att orsaken till att lärare vid högre läroanstalter klagar på att varje generation elever kommer till dem med svagare förkunskaper, inte har att göra med att skolan blivit sämre, utan att eleverna idag kan mindre och mindre om ett allt större område.

Lösningen på problemet, att det inte går att stoppa in fler ämnen i våra sprickfärdiga kursplaner, har blivit att man istället säger att vissa nödvändiga perspektiv ska belysas ämnesöverskridande som fokusområden eller infallsvinklar. Detta kanske låter som en lösning, men det har sina egna inbyggda problem.

En lärare ska inte bara undervisa i sin specialdisciplin utan också ta i beaktande att göra det så att etiska förhållningssätt, genusperspektiv, ekologisk hållbarhet, dataanvändning och kritiskt tänkande belyses, beaktas och/eller tillämpas. Till slut är läraren så yr i huvudet av alla avvägningar mellan allt detta viktiga att inget fokus finns kvar till själva ämnet.

Jag tror inte skolan mår bra av politisk styrning. Jag tror skolan mår bra av att det sätts upp ramar som är hållbara över tid, att lärare, kollegier och skolledningar ges största möjliga autonomi inom dessa ramar och att det finns system för resurstilldelning som är transparenta, rimliga och förutsägbara.

Låt lärarna ta hand om skolan. Den yrkesstolthet det skulle ge dem skulle öka statusen och attraktionskraften hos läraryrket. Om lärarna hade självförtroendet och respekten att det är de som gör en bra skola möjlig skulle de också värdesättas ekonomiskt. Skolan skulle börja spendera sina resurser på lärare istället för på byråkrati eller mirakelkurer.

Detta inlägg skrivs som en del av den pågående breddningsdebatten inom Piratpartiet. Närmare bestämt som en reaktion på en motion om att införa kritiskt tänkande som skolämne. Det är min fasta övertygelse att en pirat skolpolitik måste bygga på principen att vi inte reglerar skolan mer utan mindre. De sakpolitiska ställningstaganden vi gör borde inte handla om enkla konkreta förslag för att ta tag i olika symbolfrågor. Svensk skolpolitik har redan för mycket av sådan politisk klåfingrighet. Ett av skolans största problem är att alla tror sig vara experter, eftersom alla har varit elever och många har varit föräldrar till elever. Som brukare av skolan anser vi oss veta hur den ska bli bättre. Oftast genom just vår favoritkäpphäst.

Skolpolitiska program borde handla om att minska regeltrycket och klåfingrigheten till förmån för tydliga ramar, stor autonomi inom dessa och en förutsägbar och rättvis tilldelning av resurser. Vi pirater borde leta efter förslag som åstadkommer detta. Jag har själv motionerat till det pågående årsmötet om att skolan borde ta ekonomiskt ansvar för skapandet och vidmakthållandet av kollaborativa öppna läromedelsprojekt och referensdatabaser (som t ex Wikipedia) istället för att spendera pengar på dyra kommersiella läromedel. I en annan motion diskuteras elevhälsovård och psykisk hälsa. Den typen av övergripande beslut om formerna för skolverksamhet tror jag är viktiga. Där finns det handfasta framtidsinriktade reformer att göra.