Så har det hänt, en pirat har kommit in på en lista över världens 100 viktigaste tänkare. Det är tidskriften ”Foreign policy” som gör en sådan lista varje år, och Rick Falkvinge befinner sig på plats 98.
Rick har den äran av att vara den som kläckte den briljant självklara idén att erövra ordet ”pirat” och ge det en annan och positiv betydelse. Från skurk, rövare och mördare, så betyder ordet idag i lika hög grad demokratisträvare, framtidsvänlig, öppenhetsivrare och frihetstörstande. Vi har kämpat länge för att tvätta bort ”gratis är gott”-stämpeln och visa att det finns mer som är viktigt än att en och annan krona stannar i plånboken.
Historien och beskrivningen av verkligheten ägdes länge av de som mer än allt annat ville behålla status quo. Utan Rick hade dessa fått stå oemotsagda i all sin förljugenhet, eller åtminstone hade debatten sett helt annorlunda ut och varit mycket svårare att ta.
Rick har aldrig varit speciellt politiskt smidig eller bekväm. Ibland har jag varit djupt tacksam över detta och ibland smått desperat. Det skall i alla fall sägas att oavsett allt annat kan jag inte annat säga än att få personers idéer så kapitalt förändrat grundförutsättningarna för min syn på verkligheten.
Jag var delvis redan på väg, men piratismen gav mina föreställningar ett perspektiv som fått mig att känna mig politiskt helare. Mitt intellekt och mitt hjärta är mer sällan ur fas med varandra. Nerprioriterade är ekonomiska teorier, som kan vara nog så goda, men som saknar innehåll tagna ur ett sammanhang. Upprioriterade är istället de självklara grundstenarna om tolerans, rätten till ett privatliv, rätten till självbestämmande, rättssäkerhet, proportionalitet, anti-floskelmoralism, demokrati och därmed också ansvar för beslut och systemets generella transparens.
Piratismen har ännu inte alla svaren, men vi söker i alla fall efter dem utan att redan ha naglat fast oss i artonhundratalet.
Tack för det Rick.
5 kommentarer
Hmm… namnet vet jag inte om det var en så briljant idé. Säkert i början, men kanske inte i förlängningen.
Däremot så är Falkvinge en visionär. Även om jag tycker om Trobergs sätt att framträda som partiledare för PP bättre, kan jag sakna litet av det där visionära som Falkvinge har.
Rick nämns förresten också i den här Wired-artikeln om BitCoin:
http://www.wired.com/magazine/2011/11/mf_bitcoin/all/1
Det finns en sak som är starkare än världens alla arméer, och det är en idé vilkens tid är inne.
/Viktor Hugo
Tack för de vänliga orden!
Jag skrattar och känner igen mig i din beskrivning av ”Rick har aldrig varit speciellt politiskt smidig eller bekväm. Ibland har jag varit djupt tacksam över detta och ibland smått desperat” — när jag känner i maggropen att något är rätt, så tenderar jag att bara köra, och särskilt inte lyssna på budskapet ”det har aldrig gått förut”. Ofta blir det rätt. Ibland blir det inte det.
Det är jättebra som ledare för en aktionsgrupp, men inte lika smidigt när man försöker bli mer etablerade…
Och vad gäller namnet, så har det både stört mig och gjort mig stolt.
Att kalla sig pirat är att ta ifrån upphovsrättsivrarna deras tillmäle och göra det till sitt eget.
Yup. Det fungerade så bra att ta tillbaka namnet att upphovsrättsindustrin har slutat använda ordet ”pirat” helt och hållet i många länder (men inte alla), utan nu pratar om ”rogue sites” i stället.
Att besegra och erövra ett begrepp som den industrin använt i åtminstone ett århundrade får väl åtminstone anses vara en delseger på en väldigt gropig och skumpig väg.