Tonåringen och lagens väktare

Den här texten skrev jag för ett bra tag sedan, men publicerade aldrig. Anledningen är simpel, jag ville inte att situationen skulle kunna spåras till en specifik person om personen inte ville det. Sedan dess har jag gått och grunnat på om jag skall kasta den eller publicera. Nu har jag kollat av att det är OK och känner att jag ändå vill ha ut den.

En flicka på sexton snart sjutton somrar är på hemväg sent om natten. Hon har inte satt sig i en dyr taxi och inte heller väntat på nattbussen. Det är trots allt inte så långt hem.

Hon är en aning berusad, men inte full. Kanske är det därför hon går där utmed vägen och liftar, i något som liknar ungdomligt dödsförakt?

Ja ja tänker läsaren, nu kommer en historia om hur hon blev misshandlad, våldtagen och lämnad som en urvriden trasa i diket. Så blev det inte, men inte heller kom hon helskinnad hem.

Kanske, kanske inte så är det en sådan tanke som får en bilist som ser henne vandra att ringa 112 och säga att en ung flicka tycks vilja begå självmord där på leden. Hur som helst dyker en polisbil upp, blinkar och stannar vid vägrenen.

Flickan får panik och flyr hals över huvud in i skogen. Hon har från bröder och vänner hört lite för många historier om hur poliser kan bete sig, så istället för tacksamhet känner hon bara skräck. Tyvärr skall skräcken snart visa sig befogad.

Att springa berusad in bland träd och sly verkar skitsmart i kanske femtio meter, sen inte fullt lika smart när nittio kilo polis sitter på en och böjer upp armarna på ryggen. Snart sitter hon i baksätet på polisbilen, mörbultad, med blåmärken lite överallt och iförd handfängsel. Hennes hem, hennes familj och hennes säng som hon längtade till är i det läget bara några hundra meter bort.

Till polisernas försvar får sägas att hon visst gjorde motstånd, att hon faktiskt flydde ordningsmakten och att hon visste berätta både ett och annat om deras härkomst, var de borde placera batongerna och vad de borde ägna sig åt istället. Trots det gick hennes syn på polisen denna natt från misstänksamhet till öppen misstro. Hon ville faktiskt bara hem och deras svar var att bunta ihop henne och slänga henne i en cell.

Mamman till flickan får några timmar senare ett smått absurt telefonsamtal där en polis å ena sidan säger att inget allvarligt har hänt samtidigt som hon å andra säger att dottern försökt begå självmord där på vägen. Försök få ihop den ekvationen någon…

Oavsett vilket så skall nu flickan levereras hem, så mamman kanske kan ta emot när de kommer?

Polisbilen kör upp framför huset och mamman går fram för att släppa ut sin dotter. Hon blir inte så lite förvånad när dörrlåset på bilen klickar igen precis som hon skall till att öppna. En stor kraftig polis kliver runt bilen och öppnar så småningom dörren för att släppa ut flickan och… ta av henne handfängslet

Mammans reaktion är fullständigt naturlig. Hon utbrister förskräckt och inte så lite förbannad att det är rätt otroligt att hennes lilla dotter behandlas som något slags bus som måste buntas ihop med handfängsel till och med för att köras hem. Hon blir faktiskt tvungen att medvetet hejda sig, eftersom tonen snabbt börjar trissas upp och det inte är så smart att bete sig på ett sätt som gör att man riskerar få byta plats med sin dotter. Det sista som sägs av poliserna är att de skall anmäla händelsen till de sociala myndigheterna vilket besvaras med ett: ”Ja men ta och gör det ni!”

Jag är uppriktigt nyfiken på hur en situation som den här kan uppstå? Jag har medvetet låtit bli att nämna namn eller platser av respekt för de inblandade, för hela historien är nämligen sann. Flickan vill för övrigt bara att hela händelsen skall försvinna, att det aldrig skall ha hänt, medan mamman sett till att få skadorna dokumenterade av läkare. Hon är fast besluten om att det inte får gå till så här, men känner sig maktlös eftersom det faktiskt är sant att en sextonåring inte skall lifta på en motorled mitt i natten, än mindre i småberusat tillstånd.

Hur borde det här egentligen ha hanterats? Skall en ung människa få räkna med att bli gul och blå, handfänglad och ihopbuntad om hon blir rädd och tar till benen. Är det rimligt att handfängsla en uppenbart ofarlig ung flicka till och med när man skall skjutsa hem henne? Borde inte det rimligaste ha varit att hon istället för att hamna på polisstationen hamnat i sin egen säng så fort som möjligt? Är det inte sist och slutligen så att polisens primära roll i ett sådant här läge är att skydda oss, inte bunta ihop oss? Är det verkligen så här LOB skall fungera? Finns det inte en stor portion godtycke och missbruk av alltför tänjbara regler?

Jag har inte färdiga svar på mina frågor, men jag blev väldigt obehagligt berörd när jag hörde om händelsen. Så mycket minns jag av mina egna tonår att jag vet med mig att jag kunde ha gjort likadant och hamnat i samma situation.

7 svar på ”Tonåringen och lagens väktare”

  1. Hade hon ens gjort något olagligt?

    Det är inte olagligt för en sextonåring att vara berusad. Att köpa alkohol, ja, men inte att vara berusad.

    Det är inte olagligt att lifta.

    Det är inte olagligt att springa från någon som utger sig för att vara polis om de inte legitimerar sig och beordrar dig att stanna. Det kunde lika gärna varit en våldtäktsman/kvinna i fejkuniform.

    Det är inte olagligt att sätta sig till motvärn när man blir oprovocerat påhoppad i skogen.

    Det är inte olagligt att yttra förolämpningar och okvädesord, så länge som de inte faller under någon av de grunder man inte får diskriminera enligt (kön, etnicitet, religion eller sexuell lägning), och även om de faller under de grunderna så är det OK om man uttrycker sig så att det framgår att det är en åsikt.

    Låt oss hoppas att Flashback gräver fram namnen på poliserna snart, så att det här kan reciprokeras. 

  2. Not till inlägget ovan: Det hon gjorde var kanske olämpligt, men det är inte polisens sak att ha åsikter om. Det var inte olagligt, och därmed inte polisens sak.

  3. Detta är ännu en händelse som styrker min tes om att polisen är medborgarnas fiende. Vi börjar redan se områden med medborgargarden (fast tidningarna och polisen föredrar att kalla dem kriminella gäng) som med våld försvarar sitt territorium mot polisen. Jag är rädd att detta kommer att eskalera till fullskaligt krig mellan polisen och merborgargarden/frikårer. Det är förmodligen därför lagen har ändrats så att militär åter kan användas mot den egna befolkningen. Kul framtid som väntar…  :-/

  4. Nja, poliserna dyker nog knappast upp på flashback, eftersom tjejen ifråga absolut inte vill gå vidare i historien.

    Nej hon hade inte gjort något olagligt, gripandet är en gummibandstolkning av LOB.

    Som jag ser det är det ett prima exempel på vad som händer när poliskåren drabbats av för dålig utbildning, för dåliga yrkestraditioner och den sortens konservatism som gör att nya idéer och bättre metoder har svårt att få fotfäste.

    Det hela försvåras också av att polisen just därför fått allt sämre rykte, så att ungdomar som tjejen ifråga omedelbart blir rädda. Visste man att polisen i det läget skulle bete sig sansat och bara påpeka att vägrenen på en led mitt i natten är rätt olämplig för en promenad, så skulle situationen antagligen inte ha uppstått.

    Det är en rätt olycklig situation, men en där poliserna uppenbarligen inte har kompetensen att lösa det snyggt.

  5. Bra att du fick tillåtelse att publicera detta. Bra att modern reagerade också, inte säker på att alla föräldrar hade gjort det…

  6. Problemet i sig är kanske inte så mycket LOB, som att det inte finns klara regler för hur mycket ”så mycket våld som nöden kräver” faktiskt betyder. En 90-kilos polis mot en normalbyggd 16-årig flicka ska kunna ta henne över axeln och böra henne till bilen 50 meter där ifrån. Klarar han inte det har vi för låga inträdeskrav hos polisen. Detta förutsätter att tjejen inte är någon kampsportsexpert eller van street fighter, vilket jag antar att hon inte är.

    Ett annat problem är att våldsmonopolet är satt ur spel totalt i detta land. Att försvara sig mot en innehavare av våldsmonopolet är straffbart under ”våld mot tjänsteman”. Allt som oftast inbegriper det även när tjänstemannen uppenbart använt mer våld än nöden kräver. Det är inte så aktuellt i detta fall, men kan vara i liknande fall.

  7. Nej inte är hon någon kampsportsexpert direkt, om man nu inte räknar att freda sig mot tykna brorsor som kampsport 😀

    Det lämpligaste sättet att hantera en sådan här situation är väl att låsa henne i förstaläget, för att sedan säga något i stil med: ”Lugna dig nu, så att vi kan prata lite. Vi vill helst inte behöva ta dig till stationen för en sådan bagatell…”

    Förutsatt att man inte tar till mer våld än situationen faktiskt kräver i det läget, så kanske man kan uppnå en dialog. Det är hur som helst bättre att försöka.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.