Seriöst. Det finns bara två saker med Juholts hyreshärva som verkligen sticker i ögonen på mig.
Det ena är att hans eget parti (liksom de andra sju riksdagspartierna) inte precis sprungit man ur huse för att göra något åt absurda hyresbidragsregler. Om kreti och pleti skall förväntas ha järnkoll på alla regler, så bör ansvariga politiker ha det. Vi medborgare kan inte skylla på att vi inte visste, så det bör inte heller funka som ursäkt för en partiledare.
Det andra är att han gjort allt han förmår för att dra upp stöveln ur lerpölen han trampat ner i. Som ordspråket går, så låter det värre när man drar upp stöveln än när man trampar i klaveret. Med andra ord är misstanken om att han far med osanning värre än att han klantade sig i första rummet. För att inte tala om eventuella offerlamm, konspirationsteorier och annat larv. Har man gjort fel, så är det bara att säga att det var korkat, att det inte var uppsåtligen, men att man naturligtvis tänker ta ansvar för det — upp till och inkluderande att avgå om situationen så kräver.
Men nog om den förbannade hyran, som i sak är en piss i oceanen till och med jämfört med riksdagens löpande interna kostnader. Visst det är allvarligt, men det är småpotatis i jämförelse med något annat som seglat upp på horisonten.
Värre är nämligen misstanken att Juholt ställt sig bakom Reepalus förslag om halvkvädesmedborgarskap. Som idé är det som att säga att nytt medborgarskap i Sverige skall kunna jämföras med när en artonåring tar körkort och kan bli av med det för minsta förseelse de första åren. Det är inte så att jag inte förstår resonemanget om den tänkta problematiken med att folk håller sig i skinnet till att de fått medborgarskap. Jag har svårt att tänka mig att det är ett stort och utbrett problem som verkligen kräver någon slags abrovinker för att komma till rätta med — men OK, jag förstår hur man fått idén.
Vad jag däremot inte förstår är hur man på fullaste allvar kan tycka att det är en bra lösning på ett sådant eventuellt problem att villkora medborgarskapet? A- och B-medborgare liksom, är det verkligen så jävla lyckat? För mig låter det mer som ett förslag med avsändare valfritt parti av det mer främlingsskräckslagna slaget. Det låter i alla fall inte som den socialdemokrati jag har respekt för, även om jag inte själv är eller har varit sosse någonsin.
Om Juholt verkligen stod bakom förslaget och sedan lämnade Morgan Johansson att bära hundhuvudet efter den skarpa kritiken, då har han faktiskt inte på partiledarpositionen för socialdemokraterna att göra. Det är med nöd och näppe ovanför manet ifråga om ryggradslöshet, men strax under snigel.
Jag säger om, eftersom det inte är klarlagt bortom allt tvivel.
Det lämnar hur som helst en fadd smak i munnen, vilket är mindre lyckat eftersom den nuvarande regeringen verkligen behöver en stark och fungerande opposition.
Marcus utvecklar numera för Nindev!
5 kommentarer
Kloka ord som vanligt. Vad gäller medborgarskapsaffären misstänker jag att detta är ytterligare en yttring av det problem som ledde till de märkliga piruetterna kring socialdemokraternas budgetmotion: det parti som i generationer haft den skickligaste kadern av politruker som kan få siffror och politiska förslag att hålla ihop tekniskt misslyckas med att få fram ett begripligt förslag till budgetmotion till riksdagsgruppen ett par dagar innan motionen ska läggas fram. Det misslyckas med att se till att rätt budskap når fram till den ansvarige talespersonen när ett kontroversiellt men väntat förslag dyker upp. Den bild det ger mig är ett parti vars riksdagsgrupps kansli inte fungerar. Sedan vet jag inte om det beror på att man gjort sig av med all kompetens man tidigare haft (när först Mona rensade ut Görans erfarna medarbetare, och Håkan gjorde sig av med Monas), och de krafter man sedan rekryterat helt enkelt inte är vuxna uppgiften, eller om det beror på att man byggt in de tidigare motsättningarna i kansliet och att folk medvetet saboterar för varandra. Oavsett vilket blir det ett rungande underbetyg till Juholts förmåga att bygga ett lag som behärskar det grundläggande politiska hantverket!
Denna kommentar hänger inte ihop med ditt inlägg men tänkte tipsa dig som skänkt pengar till ”Livet som ensam pappa” om att att läsa mitt inlägg här om killen bakom sidan (sidorna för det finns fler) http://snabbisen.blogspot.com/2011/10/bluffmakaren-mathias-tillberg.html . Finns mer om honom på min blogg.
Sprid gärna informationen så att inga fler drabbas av Mathias Tillberg
snabbisen
Alltså snabbisen, det finns alltid en risk att man går på en lögn. Eller om det inte är en direkt lögn, en svag ”förbättring” av sanningen. En ”förbättring” där någon får sig själv att framstå som bättre, sämre, mer eländig, mer otursdrabbad etcetera, etcetera beroende på vad som är mest fördelaktigt i sammanhanget.
Jag kikade på ditt blogginlägg, och sure visst finns det en risk att jag gått på en nit med Mathias Tillberg. Samtidigt är din bevisning inte av ett slag som skulle hålla i en rättssal, så en viss försiktighet tillrådes.
Jag menar:
Om du har rätt så är det viktigt att folk blir medvetna om saken. Det är alltid trist när någon utnyttjar andras goda tro och generella goda vilja. I sådana fall finns det andra mer behjärtansvärda saker att göra med sina pengar.
Men…
Om du har fel så framstår någon som bedragare för att personen kanske inte varit tillräckligt noga med detaljerna, använt överdrifter för att väcka medkänsla, eller bara begått ett uppriktigt misstag. I det läget faller domen snabbt, trots att bedrägligt uppsåt kanske aldrig fanns.
Oavsett vilket – och det gäller alltid – så får var och en ta ansvar för att göra en egen bedömning. Det skall man alltid göra när någon ber om pengar. Oavsett vilket, så är det skillnad på någon som ber om en hundring eller två och någon som skickar ut motsvarigheten till ”nigeriabrev”.
Om Mathias fört oss bakom ljuset, så har han troligen gjort det för kaffepengar. Donationsbenägenheten hos netizens i allmänhet är som jag upplever det inte jättehög, donationsknappar finns överallt och man klickar bara på ett fåtal — så ett sämre sätt att leka bedragare än att skriva dagliga artiklar och be folk skänka några tior har jag svårt att föreställa mig.
Jag misstänker att man har större utbyte av att ställa sig i närmaste gathörn och skramla med en bössa. Det är faktiskt också mer anonymt, eftersom man då bara ger ut sin nuna vilken är bortglömd inom ett par minuter. På nätet å andra sidan ger man ut sitt namn, sin e-post och i förlängningen allt som går att hitta med google-fu eller ratsit.
Det är därför jag manar till försiktighet, för ett påstående – sant eller inte – om bedrägeri, är inte något man tvättar bort i första taget. Nästa gång Mathias söker jobb hos någon han inte personligen känner sedan tidigare, så kommer med all sannolikhet bedrägeripåståendet upp i arbetsgivarens bakgrundssök. Det blir en tung sten att bära, särskilt om det i realiteten inte handlar om något annat än en viss ”förbättring” av sanningen.
Så, skulle jag då ha satt ljuset på Mathias blogg om jag läst din artikel först? Antagligen inte. Jag skulle nog ha kontrollerat saken noga först, om inte annat så för att i samma veva som jag satte sökarljuset på bloggen kunna vederlägga påståendena. Hade jag däremot upptäckt att de var sanna, så skulle jag inte skrivit någonting alls.
Hej! Kolla denna bloggs kontakt-box. Ni har ett par meddelanden från mig där… / HAX
Kollat och besvarat HAX.
En trackback
[...] Thomas och Mary och Staffan och Maria och Sagor från livbåten och martin och Alice och Peter A Rate this: Share this:TwitterFacebookE-postLike this:GillaBli [...]