Några tankar om Berlinvalet

Delstatsvalet i Berlin förra söndagen blev ett genombrott för Piratpartiet i tysk politik. De har redan tidigare suttit i olika kommunala/regionala församlingar. Men nu tar de säte i huvudstadens delstatsparlament.

Internationell press förstår vad detta är ett tecken på: De grundläggande piratidéerna växer sig allt starkare. Allt fler människor ser hur immaterialrätten idag stryper kreativitet istället för att hjälpa den. Allt fler människor inser det orimliga i att upphovsrätts- och patentprofiterande företag ska få lägga en död hand över kulturell och teknisk utveckling. Allt fler människor inser hur viktigt det är med integritet för medborgare och transparens i beslutssystemen.

Men mycket av diskussionen och analysen här hemma tycks ha handlat om att Piratpartiet i Berlin breddat sig (med krav på medborgarlön, gratis kollektivtrafik mm). Och vilka politiska lärdomar vi i Sverige ska dra av detta.

På den frågan är mitt svar: Den viktiga lärdomen vi ska dra är att våra grundläggande idéer bär, att de är viktiga och att de politiska rörelser som bygger på dem har framtiden för sig.

Om man dessutom vill föra en diskussion om mer konkreta, taktiska överväganden kring breddning och sakfrågor att driva är det viktigt att vara försiktig. När det gäller sådana frågor är det vanskligt att flytta konkreta råd och erfarenheter över landsgränser, mellan olika politiska kulturer och olika politiska landskap.

Det politiska landskapet i Tyskland är nämligen mycket mer annorlunda än det svenska, än en snabb titt på listor med partinamn och valresultat kan få en att tro.

Tyska SPD är till exempel ännu hårdare och starkare förankrat i traditionell tillverkningsindustri än de svenska socialdemokraterna. CDU/CSU är djupt präglat av sina band till kristenhet och kyrka. Det vi i Sverige upplevde för ett par år sedan, att de två ledande partiernas ledare tävlade om att synas mest på Pride-festivalen, skulle vara fullständigt otänkbart!

En rad historiska faktorer gjorde vidare att den gröna rörelsen i Tyskland blev mycket radikalare än i Sverige: De stora partiernas gemensamma fokus på ekonomisk återuppbyggnad efter kriget, och deras gemensamma vilja under många decennier att blunda för vad som skett 1932-45, ledde till att de ungdomsprotester och alternativrörelser som med tiden växte fram hamnade i mycket hårdare konflikt med den etablerade makten än i Sverige. Medan statsministern i Sverige gick med i demonstrationer mot kärnvapen, röjde den tyska statsledningen plats för avskjutningsramper för nya missiler.  Tysklands delning och Bader-Meinhofligans aktiviteter gjorde mörkröda partier mindre attraktiva bland de protesterande än i Sverige.

Motsättningen mellan de renlärigt radikala och dem som kunde tänka sig kompromissa för att få genom sakpolitik blev därför mycket hårdare och skarpare bland de Gröna i Tyskland än i svenska Miljöpartiet. Så när ledningen för de Gröna tog på sig kostymerna och bänkade sig kring Gerhard Schröders regeringsbord blev besvikelsen bland de renläriga mycket större, än när deras svenska partikamrater inledde budgetsamarbete med Göran Person.

På få ställen i Tyskland finns dessutom så stor andel av befolkningen som definierar sig själva som hörande till alternativrörelsen, som i just Berlin!

Visst: Piratpartiet i Berlin tog väljare som i besvikelse lämnat de Gröna. För att de Gröna inte var tillräckligt radikala. Jag tvivlar dock på att det finns lika många, lika besvikna och lika arga fd gröna väljare på Södermalm som i alternativ- och konstnärskvarteren i Berlin.

Så min slutsats är: När vi diskuterar hur vi ska utveckla vår politik utanför våra klassiska sakområden ska vi utgå från vår ideologi och det politiska landskapet i Sverige. Och inte tro att vi kan importera berlinpiraternas framgångar genom att härma deras konkreta politiska program. Vad som är rätt i Berlin behöver inte nödvändigtvis fungera i Sverige.

6 svar på ”Några tankar om Berlinvalet”

  1. Självklart är tyska valmanifest inte direkt överförbara till svenska väljare. Men man kan inte annat än förvånas över att vare sig fildelning, upphovsrätt eller patent  fanns med i det som gav framgången i Berlin. Det var integritet och allmängods som var nyckeln där tydligen. Varför uteblev svenska framgångar med piratpartiets totala profileringen på fildelning, upphovsrätt och patent?

  2. @rutros:

    Men var inte EU-valet väldigt mycket fildelning med Pirate Bay och Ipred, visserligen rejält kompletterat med integritet. Det blev ju en stor framgång.

    Personligen upplevde jag riksdagsvalet som ganska lite fildelning från PP:s sida – integritetsaspekterna drevs mycket hårdare då.

  3. Tror du har helt rätt. Tysk politik är väldigt olik svensk. Bara titta på hur stora kristdemokraterna är t.ex… Men framförallt tror jag det är att Berlin har haft en berlinmur, där man hade ett stort människovärde i västberlin och i östberlin var man betraktad som kriminell och ständigt övervakad av hemliga säkerhetspolisen Stasi. Tyska piraterna använder detta ganska tydligt i sin PR: ”Stasi 2.0” kallar man det och det verkar som att folk reagerar när de får se det…

  4. rutros: Jag uppfattade det som att vår valkampanj förra hösten fokuserade mycket på integritet.

    Gurra: Övertygad om att du har rätt om murens betydelse. Man får bara inte plats med allt på en gång …

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.