Det är just av denna anledning vi har nämndemän!

Den 15-åring som stått åtalad för fildelning i Göteborgs tingsrätt har frikänts.  Två nämndemän var inte övertygade om hans uppsåt att dela med sig av filmer.  En nämndeman och domaren ville fälla. Således slutade omröstningen i rätten 2-2, och då vinner automatiskt den mening som är lindrigast för den åtalade.

Här ser vi ett lysande exempel på när nämndemannasystemet fungerar som det är tänkt. Dess syfte är att balansera den professionella domarens juridiska kunskaper med allmänt rättsmedvetande och bondförnuft.

Det betyder inte att nämndemännen kan tycka och känna hur de vill. Nämndemän svär samma domared som professionella domare. De är lika mycket som juristdomarna ålagda att döma efter svensk lag. Men de ska tillföra bedömningen andra perspektiv, än dem man får under en typisk juristutbildning. Vilket verkar vara precis vad som skett här.

Fast man ska väl inte ha för stora förhoppningar om att domen står sig i hovrätten.

10 svar på ”Det är just av denna anledning vi har nämndemän!”

  1. Jag har för mig att det efter TPB-rättegången lät mer utav ”Nämndemän är åt helvete! De har ju ingen koll!”. Men det kanske inte var du förståss . .

  2. Claes: Jag har inte hittat någon skriven dom. I fall med sådant här mediatryck händer det att man meddelar resultatet av överläggningen innan man skrivit ner motiveringen. I synnerhet i ett fall som det här, när det nog blir två nämndemän som ska knåpa ihop en argumentation, som juristen inte håller med om.

    E-mannen: Just av den anledningen jag tar detta tillfälle att påpeka för mina partivänner att systemet har klara poänger, som inte minst vi ska vara rädda om, som försöker hävda en åsikt som ligger i linje med allmänt rättsmedvetande men mot i vart fall somliga tolkningar av lagbokens bokstav.

  3. Nämndemän kan vara både bu och bä som företeelse. När de faktiskt spelar den roll de skall och företräder det allmänna rättsmedvetandet, så är det oftast en god sak — framför allt om det innebär att någon blir friad därför att situationen är för korkad.

    Om de däremot sitter och halvsover genom hela rättegången som i TPB-målet i tingsrätten, så undrar man vad de har för existensberättigande…

    Det man hur som helst kan ifrågasätta är om det är smart att de är politiskt tillsatta.

  4. Så nämndemän är OK när de går emot gällande lagstiftning, så länge de gör det i enlighet med ens egen övertygelse?

    Förlåt mig, men det är precis så SD resonerar nu när de kommer in i migrationsdomstolen.

    Fräscht.

  5. Hanna: Det här är en viktig diskussion så det är bra att du tar upp den.

    Mitt problem med ditt sätt att resonera är att det verkar som om du föreställer dig att lagtexter kan läsas rakt upp och ner och tolkas oberoende av situation och det omgivande samhället. Men för att ta ett konkret exempel ändrade domstolar sitt sätt att döma värnpliktsvägrare, när värnplikten övergick från att vara nio månader som alla pojkar tvingades till, till något som en del pojkar i var årskull togs ut till som kunde vara av mycket varierande längd. Politiska ungdomsförbundare hade sprungit omkring med synliga knappar från sitt förbund i många årtionden utan att gripas och åtalas av polis och åklagare innan lagen om politiska uniformer upphävdes.

    På samma sätt måste upphovsrättslagen kunna tolkas på ett annat sätt i dagens tidevarv än när det krävdes stora tryckerier och vinylpressar för att bryta mot den. Och om inte polis och åklagare (som i fallet med politiska uniformer) ändrar praxis – vad skulle det vara för fel med att domstolar gör det? Jag trodde att det etablerade sättet i svenskt rättsystem att flytta praxis är att en underrätt som inte håller med om praxis dömer så som de tycker att praxis borde vara, målet överklagas, och man sedan i högre instans ser  om de högre instanserna tycker man ska byta praxis eller ej. 

    Det enda jag ångrar sedan min tid som nämndeman är att jag i två fall var för lojal med etablerad praxis, och inte argumenterade hårdare för vad jag tyckte var en rimligare tolkning av en lag som var på väg att bli föråldrad. Och i det ena fallet visade det sig bara två år senare att praxis ändrades – just genom att en annan underrätt dömde mot praxis, och denna dom sedan fastställdes i högre rätt.

  6. Hanna, Henrik trycker på något viktigt här! Jag har själv en blandade känslor inför nämndemannainstitutionen, inte minst för att det känns helt avigt att ha politiska funktionärer i en rättssal.

    Men lag är inte något statiskt och det måste finnas någon form av funktion som kan påpeka det utan att själv vara alltför drabbad av sin egen yrkesgrupps teknikaliteter.

  7. En annan skillnad jag märkt mellan t.ex tingsrätt och hovrätt är att hovrätten är mer proffessionell. I tingsrätten sitter förtroendevalda politiker som nämndemän – i hovrätten är det jurister rakt i genom. Därför kan skillnaden mellan tingsrättens dom och en överklagad dom till hovrätten vara enorm.

     

    Tack för ordet.

    /Tibbe

  8. Tibbe: Inte riktigt. I tingsrätten sitter en lagfaren domare och tre nämndemän. I hovrätten tre lagfarna domare, och dessutom två nämndemän så länge det (a) är ett familjemål, (b) kan bli allvarligare påföljd än böter eller (c) målet avgörs utan huvudförhandling, dvs bara genom att titta på papper.

    I de flesta fall får domaren/domarna med sig nämndemännen i både tings- och hovrätt. Jag satt som nämndeman med många olika domare, och kunde konstatera att hur vi dömde snarare berodde på vilken domare som satt med oss, än på att vi var tre nämndemän bredvid honom.

    Skillnaderna mellan domar i tings- och hovrätt beror inte så mycket på antalet nämndemän, som på att det i hovrätten är tre  jurister istf en som funderar över ett fall, att de ofta i snitt är lite erfarnare, och att de inte arbetar under riktigt lika extrem tidspress.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.