Jag ska i denna bloggpost testa tanken om det kan finnas något man skulle kunna kalla för binär alfabetism, en slags grundläggande färdighet kombinerad med teoretisk insikt kring den moderna informationstekniken, som det skulle vara skolans plikt att ge det uppväxande släktet. Som är mycket viktigare än träning i att hantera de olika datorprogram, ...
Jag ska i denna bloggpost testa tanken om det kan finnas något man skulle kunna kalla för binär alfabetism, en slags grundläggande färdighet kombinerad med teoretisk insikt kring den moderna informationstekniken, som det skulle vara skolans plikt att ge det uppväxande släktet. Som är mycket viktigare än träning i att hantera de olika datorprogram, som för tillfället används i arbetslivet. Och som kan vara något att begrunda när vi i Piratpartiet nu arbetar med att utveckla och fördjupa vår sakpolitik.
(1) Skolans viktigaste uppgift är att ge den uppväxande generationen de redskap den behöver för att bli fungerande samhällsmedborgare, för att kunna orientera sig i samhället, och delta i de demokratiska processerna.
Några kunskaper och förmågor har ansetts vara särskilt viktiga: att kunna läsa och skriva (svenska). Att kunna räkna och förstå samband, även när de uttrycks i formler (matematik). Att kunna förstå och uttrycka sig på de viktigaste främmande språken. Och att ha en grundläggande uppfattning om hur samhället fungerar, om vår och andra kulturers historia, och de religiösa föreställningar, som har en stor betydelse för många människors liv och livsval.
Men frågan är om det inte är dags att föra in ytterligare en förmåga bland dem: Att kunna förstå och orientera sig i det tekniska landskap som växer fram, och som gör det så mycket lättare för människor idag än när jag var liten att hitta information och bygga sociala relationer.
Men hur kan detta göras?
(2) Dessa tekniker har under de senaste tio åren utvecklats blixtsnabbt. Vi ser hur unga människor naturligt lär sig hantera de nya användningar som dyker upp, samtidigt som vi föräldrar med en fåraktig min tittar på skärmen och förläget frågar vår tonåring vilken knapp vi borde trycka på.
Då kan poängen och målet med det hela knappast vara att skolan ska lära eleverna använda de program och system för datorerna som är vanliga just idag. Ty är det något vi kan vara säkra på, så är det att dagens tolvåringar INTE när de blivit 35 år kommer att använda Excell för att göra en tabell eller WordPress för att tala om för resten av världen att de fått en god idé.
Vad vi istället måste fundera över är hur den IT-undervisning ska se ut som kan göra att dagens elever inte ser ut som samma obegåvade fårskallar då de om 25 år möter sina tonåringars informationstekniker, som jag och många av mina jämnåriga gör idag.
Det hela påminner lite grand om situationen för drygt hundra år sedan, då det som varit viktigt att veta i generationer hade haft att göra med sådd och skörd, plogar och spadar, fölande och mjölkning. Och det plötsligt visade sig vara viktigt och nödvändigt att alla människor kunde läsa. Så de kunde förstå instruktioner och varningstexter till de allt mer komplicerade maskiner de skulle arbeta invid.
Så vad är den nya tidens motsvarighet till förmågan att läsa och skriva? Hur ser ”binär alfabetism” ut?
(3) Tittar vi på svenskämnet i skolan handlar det inte bara om läsförmåga och om att själv veta hur man fogar bokstäver till ord. (Det handlade det om före folkskolans tid, då syftet med det hela bara var att lära folket läsa Luthers katekes.)
Numera handlar svenskämnet också om att kunna reflektera över innehåll och form i det skrivna. Att själv kunna foga ihop olika slag av skrivna meddelanden. Att utnyttja olika knep och grepp för att göra dem effektivare.
Dessutom finns där kunskaper på metanivå: Som ordklasser, satslära, språkhistoria, litteraturhistoria, retorik. Kunskap, som anses viktig för att verkligen kunna förstå vad man gör när man använder det skrivna ordet. Kunskap, som man kanske inte är analfabet om man saknar. Men som hjälper en att kunna använda språket effektivare.
Låt oss göra tankeleken, att man på ett liknande sätt bygger upp ett ytterligare kärnämne för digital allmänbildning, som följer elever från första klass tills de slutar skolan. Vad skulle det innehålla?
Jag tror att där bland annat måste finnas:
(4a) Människan är herre över maskinen. För det allra första tror jag skolan måste förmedla att det är människan som är herre över maskinen. Att även om de informationstekniska redskapen kan utföra fantastiska saker bygger allt på att de mekaniskt lyder mycket enkla order. Hopsatta med varandra i komplicerade aggregat.
Och det enklaste sättet att lära sig förstå detta är att göra det själv. Programmera! Lära sig att säga åt datorerna vad de ska göra. Och se att de lyder. Blint! Jag ser tydligt att de trettonåringar som sprungit i huset som haft föräldrar som kunnat låta dem leka med programmering hemma har en mycket hälsosammare respektlöshet mot maskinerna, än sina jämnåriga kompisar som bara spelat och surfat.
(4b) Teknikens grunder: För det andra tror jag att det inte skadar att få veta grunderna för hur de olika apparaterna fungerar. Ju tydligare man vet vad dagens saker egentligen är, desto lättare blir det att begripa hur morgondagens och övermorgondagens skiljer sig från dessa.
Dvs sådant som: Skillnaden mellan digitalt och analogt. Grunden för vad en transistor är. Hur information flödar genom ett kretskort, hur information kan lagras, och logiska operationer processas. Hur mer komplexa kommandon kan brytas ner till enkla logiska operationer. Hur informationen kan flöda genom trådar och luft, och växla mellan de två. Och vidare genom den skog av fenomen, som jag så gärna önskar att jag begrep mer än en bråkdel av: processor, internminne, hårddisk, server, nätverksnod …
(4c) Teknikens historia: För det tredje är det alltid nyttigt att få lära sig grunderna i fenomenets historia. Om inte annat för att få perspektiv på teknikernas oerhört snabba utveckling.
(5) Att använda program lär man sig bäst i andra ämnen! Att lära sig använda de olika program, som för tillfället är i bruk, gör man nog däremot betydligt naturligare i de ämnen, där man har nytta av dem. En blogg om böcker man läst skapar man naturligtvis i svenskämnet. Program för att göra tabeller och diagram har man nytta av i matematiken. Hitta ordlistor och översättningsprogram gör man i främmande språk, och lära sig leta och utvärdera information på nätet är en viktig del i moderna samhällsorienterande ämnen.
Jag är inte speciellt orolig för om morgondagens elever ska få lära sig tillräckligt mycket om hur man använder de program och tekniker, som är aktuella under deras skoltid. Men vi måste tänka till ordentligt om vi ska kunna forma en skola, som hjälper dem att senare i livet ta till sig och förstå de nya informationstekniker, som då dyker upp!
Marcus utvecklar numera för Nindev!
Skola, datorer och binär alfabetism
Jag ska i denna bloggpost testa tanken om det kan finnas något man skulle kunna kalla för binär alfabetism, en slags grundläggande färdighet kombinerad med teoretisk insikt kring den moderna informationstekniken, som det skulle vara skolans plikt att ge det uppväxande släktet. Som är mycket viktigare än träning i att hantera de olika datorprogram, som för tillfället används i arbetslivet. Och som kan vara något att begrunda när vi i Piratpartiet nu arbetar med att utveckla och fördjupa vår sakpolitik.
(1) Skolans viktigaste uppgift är att ge den uppväxande generationen de redskap den behöver för att bli fungerande samhällsmedborgare, för att kunna orientera sig i samhället, och delta i de demokratiska processerna.
Några kunskaper och förmågor har ansetts vara särskilt viktiga: att kunna läsa och skriva (svenska). Att kunna räkna och förstå samband, även när de uttrycks i formler (matematik). Att kunna förstå och uttrycka sig på de viktigaste främmande språken. Och att ha en grundläggande uppfattning om hur samhället fungerar, om vår och andra kulturers historia, och de religiösa föreställningar, som har en stor betydelse för många människors liv och livsval.
Men frågan är om det inte är dags att föra in ytterligare en förmåga bland dem: Att kunna förstå och orientera sig i det tekniska landskap som växer fram, och som gör det så mycket lättare för människor idag än när jag var liten att hitta information och bygga sociala relationer.
Men hur kan detta göras?
(2) Dessa tekniker har under de senaste tio åren utvecklats blixtsnabbt. Vi ser hur unga människor naturligt lär sig hantera de nya användningar som dyker upp, samtidigt som vi föräldrar med en fåraktig min tittar på skärmen och förläget frågar vår tonåring vilken knapp vi borde trycka på.
Då kan poängen och målet med det hela knappast vara att skolan ska lära eleverna använda de program och system för datorerna som är vanliga just idag. Ty är det något vi kan vara säkra på, så är det att dagens tolvåringar INTE när de blivit 35 år kommer att använda Excell för att göra en tabell eller WordPress för att tala om för resten av världen att de fått en god idé.
Vad vi istället måste fundera över är hur den IT-undervisning ska se ut som kan göra att dagens elever inte ser ut som samma obegåvade fårskallar då de om 25 år möter sina tonåringars informationstekniker, som jag och många av mina jämnåriga gör idag.
Det hela påminner lite grand om situationen för drygt hundra år sedan, då det som varit viktigt att veta i generationer hade haft att göra med sådd och skörd, plogar och spadar, fölande och mjölkning. Och det plötsligt visade sig vara viktigt och nödvändigt att alla människor kunde läsa. Så de kunde förstå instruktioner och varningstexter till de allt mer komplicerade maskiner de skulle arbeta invid.
Så vad är den nya tidens motsvarighet till förmågan att läsa och skriva? Hur ser ”binär alfabetism” ut?
(3) Tittar vi på svenskämnet i skolan handlar det inte bara om läsförmåga och om att själv veta hur man fogar bokstäver till ord. (Det handlade det om före folkskolans tid, då syftet med det hela bara var att lära folket läsa Luthers katekes.)
Numera handlar svenskämnet också om att kunna reflektera över innehåll och form i det skrivna. Att själv kunna foga ihop olika slag av skrivna meddelanden. Att utnyttja olika knep och grepp för att göra dem effektivare.
Dessutom finns där kunskaper på metanivå: Som ordklasser, satslära, språkhistoria, litteraturhistoria, retorik. Kunskap, som anses viktig för att verkligen kunna förstå vad man gör när man använder det skrivna ordet. Kunskap, som man kanske inte är analfabet om man saknar. Men som hjälper en att kunna använda språket effektivare.
Låt oss göra tankeleken, att man på ett liknande sätt bygger upp ett ytterligare kärnämne för digital allmänbildning, som följer elever från första klass tills de slutar skolan. Vad skulle det innehålla?
Jag tror att där bland annat måste finnas:
(4a) Människan är herre över maskinen. För det allra första tror jag skolan måste förmedla att det är människan som är herre över maskinen. Att även om de informationstekniska redskapen kan utföra fantastiska saker bygger allt på att de mekaniskt lyder mycket enkla order. Hopsatta med varandra i komplicerade aggregat.
Och det enklaste sättet att lära sig förstå detta är att göra det själv. Programmera! Lära sig att säga åt datorerna vad de ska göra. Och se att de lyder. Blint! Jag ser tydligt att de trettonåringar som sprungit i huset som haft föräldrar som kunnat låta dem leka med programmering hemma har en mycket hälsosammare respektlöshet mot maskinerna, än sina jämnåriga kompisar som bara spelat och surfat.
(4b) Teknikens grunder: För det andra tror jag att det inte skadar att få veta grunderna för hur de olika apparaterna fungerar. Ju tydligare man vet vad dagens saker egentligen är, desto lättare blir det att begripa hur morgondagens och övermorgondagens skiljer sig från dessa.
Dvs sådant som: Skillnaden mellan digitalt och analogt. Grunden för vad en transistor är. Hur information flödar genom ett kretskort, hur information kan lagras, och logiska operationer processas. Hur mer komplexa kommandon kan brytas ner till enkla logiska operationer. Hur informationen kan flöda genom trådar och luft, och växla mellan de två. Och vidare genom den skog av fenomen, som jag så gärna önskar att jag begrep mer än en bråkdel av: processor, internminne, hårddisk, server, nätverksnod …
(4c) Teknikens historia: För det tredje är det alltid nyttigt att få lära sig grunderna i fenomenets historia. Om inte annat för att få perspektiv på teknikernas oerhört snabba utveckling.
(5) Att använda program lär man sig bäst i andra ämnen! Att lära sig använda de olika program, som för tillfället är i bruk, gör man nog däremot betydligt naturligare i de ämnen, där man har nytta av dem. En blogg om böcker man läst skapar man naturligtvis i svenskämnet. Program för att göra tabeller och diagram har man nytta av i matematiken. Hitta ordlistor och översättningsprogram gör man i främmande språk, och lära sig leta och utvärdera information på nätet är en viktig del i moderna samhällsorienterande ämnen.
Jag är inte speciellt orolig för om morgondagens elever ska få lära sig tillräckligt mycket om hur man använder de program och tekniker, som är aktuella under deras skoltid. Men vi måste tänka till ordentligt om vi ska kunna forma en skola, som hjälper dem att senare i livet ta till sig och förstå de nya informationstekniker, som då dyker upp!
Detta inlägg är publicerat i Blandat och taggat binär alfabetism, piratelive, piratpartiet, skola, utbildningspolitik. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.