Dags för en ny mitt i svensk politik?

Gästblogg av Mattias Bjärnemalm

Jag har redan tidigare argumenterat för en mer sansad vågmästarstrategi för Piratpartiet än den vi har idag, och jag är knappast ensam om den åsikten. Hemkommen från Almedalsveckan och fylld av intryck från de olika samtalen där så har jag blivit betydligt stärkt i min övertygelse om värdet av att överge en vågmästarstrategi som förespråkar att cyniskt spela ut blocken mot varandra till förmån för en strategi som tydligt tar ställning för en progressiv mittenregering. Och de diskussioner som fördes under förra helgens piratmöte i Västerås pekar enligt mig också i samma riktning. Det nuvarande ställningstagandet om att Piratpartiet ska vilja stå utanför regeringen även om vi erbjuds att ingå har för mig alltid varit svårgreppbart och för den enskilde väljaren är det nog inte bara okänt utan även oförståeligt. Och synen på blocken som något oundvikligt som man alltid måste förhålla sig till är både historielös och onödigt pessimistisk.

Man skulle kunna säga att vi har en strategi byggd för värsta tänkbara scenario. Två jämnstarka block som inget av dem hyser något direkt intresse för att inkludera oss i regeringsunderlaget och där kohandel blir vår enda utväg. Det är möjligt att det rent ut av är en rimlig förutsägelse av hur det kommer bli om vi skulle komma in i riksdagen, men personligen tvivlar jag på att så är fallet. Vidare så anser jag att även om läget skulle vara så dystert så gynnas vi ändå inte av att utgå från värsta tänkbara scenario när vi beslutar oss för vilken strategi vi helst vill agera efter vid ett riksdagsinträde. Målsättningen bör istället vara att ha en strategi som i första hand utgår ifrån bästa tänkbara scenario. Ett sådant scenario skulle enligt mig vara en bortgång från blockpolitikens stelhet och positionering och en övergång till en stark mittenregering med Piratpartiet som en självklar del av regeringsunderlaget.

Om inte vi själva tror på vår regeringsduglighet kommer ingen annan göra det. Och upplevs vi inte som regeringsdugliga kommer fyraprocentsspärren fortsätta att hägra i fjärran.

Men vad finns det då som talar för att vi skulle vara intressanta för de andra partierna att inkludera i en mittenregering? Och finns det något underlag för en sådan regering?

Den senare frågan är både central och svårbesvarad. Så länge blocken består kommer de som ingår givetvis säga sig vara nöjda med den rådande ordningen. Men Miljöpartiet har redan tydligt signalerat att man inte tänker vara fastbundet i ett rödgrönt block vid valet 2014, och när man lyssnade till språkrörens tal i Almedalen rördes inte ett ord om det gamla samarbetet. Från alliansens sida är det av förståeliga skäl tystare. Vem ifrågasätter den ordning som garanterar regeringsmakten? Men det finns en utbredd övertygelse om att alliansen riskerar att bli döden för de mindre partier som ingår, och det finns redan företrädare för centerpartiet som förordar att man ska överge den inslagna alliansvägen. Så nog börjar man se sprickorna även där.

Men kommer andra partier vara intresserade av att inkludera oss i regeringsunderlaget för en mittenregering? Om man bortser från den rent pragmatiska anledningen att vi vid ett riksdagsinträde kommer kunna bidra med våra röster i plenum så tror jag ändå att det finns skäl att tro att vi kommer vara eftertraktade. Dels för att vi inte har en bakgrund i något av blocken och därmed kan balansera upp en regeringskoalition så att den regeringsinterna majoriteten inte upplevs blockbunden men framför allt för vår sakkunskap och vårt engagemang för ett informationspolitiskt perspektiv som jag tycker mig se få ett allt bredare stöd även utanför Piratpartiet. Det enda som krävs är att vi har starka och kunniga företrädare som kan vinna förtroende även utanför den innersta kretsen partianhängare. Jag är övertygad om att vi redan idag har sådana företrädare, och vi kommer att ha ännu fler 2014!