En liten kärleksförklaring

Om eget beröm luktar illa och det ska till att någon annan berättar hur awesome någon är för att folk ska tro på det, så är det väl bäst att jag gör det.

Sargoth/Johanna Drott/Marcus Schmidt i alla sina många skepnader är min idol. Denna bloggande redaktör, twittrande retoriker och allestädes närvarande skribent är värd att följa oavsett om det sker på Magnifika gnistor hackar samhället, där jag först stiftade bekantskap med denna penna, eller bland tankefel, återtagna båtar, svensk politik eller någon av de bloggar som startats medan jag vänt ryggen till.

Det är en viss sorts superkraft att kunna hålla igång alla dessa bloggar och skrivprojekt utan att det går ut över kvaliteten i det skrivna. Ibland tror jag att det som till synes en person står bakom i själva verket är en konstnärlig installation skapat av en grupp spökskrivande manusförfattare. Men sen minns jag att jag ju både träffat och samarbetat med upphovsmannen. En människa som vi, med oanade resurser och ett gott hjärta.

Tack för att du är awesome!

5 svar på ”En liten kärleksförklaring”

  1. Arw. Du rör ett ömt hjärta med dina ord. Tack. <3

    Tricket med att hålla igång är på sätt och vis att göra saker lätta för sig. Skrivande behöver inte vara en monumental process som alltid kräver minst ett inre organ under resans gång, Ibland är det helt enkelt tillräckligt att sätta ett ord efter ett annat.

    Men. Rörd. Fortfarande. Tack. <3

  2. Som en som på bakvägar varit, blivit, och är inblandad i flertalet av Sargoth Drottschmidts olika projekt (av vilka du nämnt i princip alla utom 2022) kan jag bara instämma i att ja, hen är åsm. Även på nära håll.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.