Fördomar fördummar

Som liberal drivs jag av den bergfasta övertygelsen att vi människor har rätt att i första hand bli behandlade som individer. Både av varandra och av samhället.

Mina ställningstaganden i invandrar- och flyktingdiskussioner baserar sig på denna grundläggande syn på liv, människa och samhälle. När vi av en eller annan anledning tar oss makt över en annan människa, så bör vi visa respekten att behandla denna människa som en individ. Det är därför principen att man är oskyldig till motsatsen bevisats är så viktig. Det är därför det är så olämpligt att samla in information om medborgarna i ett samhälle i klump utan individuella prövningar om det finns en godtagbar anledning. Det är därför det är så fel att frihetsberöva en stor samling människor som råkar vara på ett visst ställe vid en viss tidpunkt – oavsett om det gäller fotbollshuliganer eller demonstranter.

Visst kan man tänka sig undantag från denna princip. Det skulle bli oerhört svårt att fatta beslut både i vardagen för oss medborgare och i tjänsteutövning på våra myndigheter om inte lite generaliserande accepterades. När det vi fattar beslut om är av avgörande betydelse för kollektivet (eller för den delen för oss själva) samtidigt som det är trivialt för dem vi klumpar ihop så måste vi kanske acceptera generaliseringar:

  • Jag bör till exempel ha rätt att utgå ifrån att telefonförsäljare försöker lura på mig något och därför säga blankt nej till alla. Eftersom det påverkar mig ganska mycket att bli lurad, medan de påverkar telefonförsäljarna endast marginellt att jag tackar nej.
  • Samhället bör till exempel ha rätt att utgå ifrån att folk generellt sätt är ovilliga att betala skatt och därför driva in skatten direkt från arbetsgivarna. Det skulle påverka samhället mycket med ett stort skattebortfall, men oss medborgare påverkar det ganska lite att vi inte disponerar skattepengarna själva fram till deklarationen.

Utgångspunkten för mig som liberal är inte att man aldrig ska eller kan generalisera. Bara att när vi gör det (som individer eller som samhälle) har vi inte bara ansvaret för att visa att vårt generaliserande är rimligt, utan också att det är rimligt att agera utifrån det.

Det är inte fel att ha fördomar. Det är däremot fel att låta våra fördomar gå ut över andra utan goda skäl. Om man fått stryk av en ”full finne” en gång är det inte fel att vara rädd för finnar. Det är inte fel att undvika att komma i samspråk med dem på krogen. Men det är fel att vägra anställa dem i sitt företag.

Nu är vi mänskliga och som privatpersoner gör vi sådana fel hela tiden. Fördomar fördummar och vi kan vara både fördomsfulla och dumma. Män är djur. Barn fattar sämre beslut än vuxna. Kvinnor gillar skor. Fotbollspublik gillar slagsmål. Vänsterdemonstranter är bara ute efter bråk med polisen. Rasister är dumma i huvudet …

Det är skillnad hur vi beter oss som samhälle, som kollektiv. Tillsammans borde vi kunna vara mindre fördomsfulla och mindre dumma. Vägen dit går enligt min mening genom att synliggöra våra generaliseringar, våra antaganden, våra fördomar och sedan pröva dels om de är rimliga, dels vad som är det rimliga agerandet utifrån dem. Det går bara om det finns plats i samhällsdebatten för en diskussion om frågor där vi styrs av våra fördomar.

Därför blir jag beklämd när jag ser reaktionen på Per Gudmundsons ledare i SvD om invandrares brottslighet. Jag har läst den flera gånger och letat efter det förgripliga. Gudmundson refererar forskning från norska och svenska källor som visar att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta är knappast en nyhet för någon. Han konstaterar sedan att ”kunskapsläget är gott”, dvs att vi vet med ganska stor säkerhet att generaliseringen ”invandrare begår mer brott än infödda svenskar” är rimlig. Han fortsätter med att notera att det är svårare att veta vad man kan eller ska göra åt saken, varpå han framkastar och i rask följd förkastar tre möjliga handlingsstrategier:

En första tanke kan, för att nu bara ta något ur luften, vara att utvisa alla kriminella invandrare. Utvisning ses dock i många fall som omöjligt – situationen i exempelvis Somalia eller Irak anses vara för kaotisk. I Danmark är förslaget på väg att bli verklighet, men regeringen får nog räkna med att bli grundligt kritiserad för att eventuellt ha brutit mot internationella konventioner. Och då har regeringen ändå undantagit uppenbart tvivelaktiga utvisningsfall. En annan tanke kanske är att dra ner på flyktinginvandringen, som ju i hög grad präglas av oordnade förhållanden. Även där anser sig dock regeringar vara förbundna av internationella överenskommelser. Men även om man lyckades omtolka innebörden av överenskommelserna, så är det inte säkert att neddragningarna skulle träffa rätt. Det är stor skillnad mellan flyktingar från Burma och från Afghanistan, till exempel. En tredje omedelbar tanke, förstås, berör integrationspolitik. Hjälp till jobb och drägliga bostadsförhållanden kanske kan lösa problemet?

Gudmundsons avslutar med att konstatera att oförmågan att komma med konkreta förslag i frågan ger partier som är villiga att göra det (läs SD) ett ökat väljarstöd. Det borde alltså ligga i de ledande partiernas intresse att ta frågan på allvar och komma med konkreta förslag.

Reaktionen på Gudmundsons text bevisar bara att han har rätt i sitt konstaterande att priset blir högt för den som vågar sig på att ha en åsikt i frågan. Tänk om lite av all den energi som nu går att till att utmåla Per Gudmundson som rasist och tala om stöveltramp på SvD:s ledarredaktion, kunde användas till ett samtal om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken och om det finns något vi konkret skulle kunna göra åt den. (Fast fördomar om SvD fördummar kanske även Gudmundsons kritiker.)

Jag kanske borde använda det avslutande stycket i detta inlägg till att säga min mening i den frågan?

Min åsikt om invandrares brottslighet

Jag anser att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken är något som vi får leva med. En beklaglig men svårhanterlig följd av att vi vill vara ett öppet demokratiskt samhälle som inte på godtyckliga grunder nekar folk tillträde, politisk asyl eller uppehållstillstånd. Att låta statistisk kunskap om gruppen invandrare (eller gruppen somalier, tamiler, kurder, norrmän …) påverka beslut som fattas om en enskild individ leder till godtycke och rättsosäkerhet. (Bloggen Baraenmänniska menar att just sådana kollektiva beslut är en del av problemet med vilka invandrare vi får hit.)

De människor som kommer till Sverige är människor med samma rättigheter som de som redan bor här har. En av dessa är rätten att anses oskyldig till motsatsen bevisats. En annan är rätten att bara behöva dömas efter sina egna handlingar. Att klumpa ihop dem under rubriker som invandrare eller muslimer eller under deras respektive nationaliteter och på grundval av generaliseringar om dessa grupper utöva makt mot dem – avvisa, utvisa eller anvisa särskilda åtgärder är inte värdigt en demokratisk rättsstat.

17 svar på ”Fördomar fördummar”

  1. Fullkomligt virrigt inlägg. Statistik är just inte fördommar och varför skall vi behöva ”leva med” att en viss grupp inte kan sköta sig?

    Som det framkommer i samma statistik, det är inte alla invandrargrupper som beter sig illa. Vissa begår tom mindre brott än ursprungsbefolkningen. Läs vad du skriver om innan du gör det. Du gör bort dig.

  2. @Trams – när man säger att en viss grupp inte kan sköta sig och ur detta härleder att det gäller alla i den gruppen är det inte bara statistik, det är också en fördom. Det är en ohållbart långt gången generalisering.

    Du får gärna tycka jag är virrig, men en dialog mellan oss skulle underlättas om du för det första försöker förstå vad jag skriver, för det andra inte utgår ifrån att jag inte har läst om vad jag skriver om bara för att vi inte håller med varandra och för det tredje är lite mindre aggressiv.

  3. Indvandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken, men den överrepresentationen försvinner i stort sett helt om man justerar för kön, arbetarklass och för ungdomar. Invandrare är i högre grad arbetarklass, har större andel män och yngre i snitt än befolkningen som helhet. Och de mest överrepresenterade sociala grupperna när det gäller anmäld brottslighet är män, ungdomar och arbetarklass.

    Resten av överrepresentationen kan enligt tillgänglig forskning (som jag känner betydligt bättre till an 99% av det svenska folket inklusive Gudmundsson, som inte vet ett skit om den) förklaras med rasism (polisen griper invandrare på lösare boliner än andra, åklagare åtalar invandrare med sämre bevis än vad som skulle gällt svenskar och domare litar mer på vad svenskar säger än vad invandrare säger).

  4. Anders_S: din kommentar hade blivit trovärdigare om du länkade till något relevant, t.ex. en bloggpost som förklarar&stärker det du säger. I och för sig *tror* jag att det du säger stämmer, men jag vill ha stringenta ”bevis” (så bevisartat som utredningar/statistik kan bli).

  5. De människor som kommer till Sverige är människor med samma rättigheter som de som redan bor här har.

     

    Nej. Regeringsformens andra kapitel säger uttryckligen att det är skillnad på svenska medborgare och icke-medborgare.

     

    Vad gäller källskatten (att arbetsgivarna betalar in de anställdas skatt) har det en långt större påverkan än du påstår. Genom att vi aldrig ser de stora skatterna (arbetsgivaravgiften och momsen) har vi ingen aning om hur mycket skatt vi betalar. Om alla betalade skatt ett år i efterhand och en sjuksköterska förväntades betala in 200 000 kr skulle vi nog vara mer kritiska mot våra politiker. Vi betalar för en Rolls Royce, och får en Volvo. Det är inget fel på Volvon, men det motsvarar inte vad vi betalade för.

  6. Läs hans artikel en gång till!

    ””invandrare begår mer brott än infödda svenskar” är rimlig.”

    Det är inte premissen. Premissen är att vissa invandrargrupper begår fler brott än andra.

    Samt att den socioekonomiska statusen inte påverkar.

     

    En bättre slutsats för artikeln är ”Kultur är viktigare än ekonomi för brottslighet”.

     

    Han nämner t.ex. Sri Lankianer som knappt är överrepresenterade, men ändå har det lika dåligt ställt som somalier, som begår mest brott av alla  grupper.

  7. Andre, HELT RÄTT. Människor från grannländer till Somalia där de tex är kristna och inte muslimer har inte samma brottsbenägenhet fastän de kommer från nästan samma område i världen. Kommer inte ihåg vilket grannland till Somalia det var, men en bekant var där för jobbets räkning och det landet släppte inte in Somalier fritt i samhället för att de ställde till så mycket elände. De fick vara i hårt bevakade flyktingläger tills de kunde skickas tillbaka. De som är grannar fattar vad Sverige inte fattar.

  8. Nu handlar det om invandring och då har varje land rätt att neka icke-medborgare tillträde baserat på vilka kriterier som helst och rent godtyckligt om de så vill. Det är ingen mänsklig rättighet att få bosätta sig i, eller ens besöka, ett annat land och att bli nekad tillträde är inte ett straff i juridisk mening! Lika lite som det är ett ”straff” om grannen inte vill släppa in mig i sin lägenhet. Om jag t.ex. vill bosätta mig i USA så har de all rätt att neka mig tillträde utan någon som helst förklaring liksom grannen har rätt att neka mig tillträde till hans lägenhet utan förklaring.

  9. Hur kommer det sig att invandrare är mer benägna än infödda att vara män (som Anders_S säger)? Tillämpar migrationsverket könsdiskriminering? Eller är män mer benägna att vilja flytta utomlands? (Notera att i avfolkade Norrlandskommuner så är det kvinnorna som ger sig av, så i detta hänseende skiljer sig nationell och internationell migration). Eller innebär den diskriminering som kvinnor utsetts för i sina hemländer att de inte kan flytta till Sverige?

    Oavsett frågorna i stycket ovan: Borde förövrigt inte Sverige införa generösare regler för kvinnliga invandrare? Dessa löper ju större risker än manliga att utsättas för könsdiskriminering om de skickas tillbaka till sina hemländer, och det borde ju vara ett skäl att inte utvisa dem.

  10. Erik Gertkvist: Är de inte medborgare saknar de en del specifikt medborgerliga rättigheter, har de inte uppehålls- och arbetstillstånd saknar de rätten att bo och arbeta i Sverige — däremot har de samma rättigheter att bedömas som individer och att hanteras rättssäkert av såväl rättsvårdande- som andra myndigheter.

    Andre: Gudmundson kommer inte med svar, han ställer frågor och påpekar att vissa vedertagna sanningar kanske inte är så självklara. Poängen är att inte lämna tolkningarna och förslagen åt de människor som redan har en klar och invandrarfientlig agenda.

    O_Rolig: Samtidigt rapporterade en bekant som tillbringat en tid i Sydafrika att man där ser somalierna som de ultimata entreprenörerna. Det skojades tydligen om att utan somalierna skulle Sydafrika stanna…

    Roger Svensson: Vi är bundna till ett antal internationella överenskommelser om hur vi skall hantera flyktingar. Visst kan vi stänga till eller öppna upp, men då får vi först isolera ut oss själva ur dessa överenskommelser.

    För övrigt noterar jag att poängen tycks försvinna ut i periferin. Poängen är att siffrorna existerar, att nonchalera dem innebär att man ger öppet mål för de som vill måla fan på väggen. Det smartaste vore att förvalta siffrorna på ett bra sätt, analysera dem, förklara dem och om nödvändigt komma med vettiga strategier för att förändra dem.

  11. @ Marcus Fridholm

    Ca. 5% av totala antalet utdelade permanenta uppehållstillstånd varje år tilldelas personer som bedöms ha asylskäl enligt Genèvekonventionen och får flyktingstatus.  Det är enbart dessa ca. 5% som Sverige är bundna av internationella konventioner att härbärgera så länge som hotet i hemlandet består, inga andra. Sverige är absolut inte bundet av några internationella överrenskommelser att ha dagens nivå på invandring! Länder som t.ex. Japan, med knappt någon flyktinginvandring alls, har ju skrivit på samma avtal som Sverige.

  12. Det du säger nu Roger motsäger inte det jag skrev, det du sa tidigare däremot var bra mycket mer kategoriskt.

    Jag förstår att det är frestande att dra i ämnet så att diskussionen blir hur stor invandring vi skall ha i Sverige, men det har väl ändå inte med artikeln att göra? Jag bjöd väl delvis in till det, så det är väl delvis mitt fel…

    Jag är trots det inte intresserad av att medverka till att diskussionen far iväg mot en ping pong-match om hur stor invandring vi skall ha. Det finns andra forum för en sådan diskussion.

    Snarare tycker jag den intressanta frågan är varför det råder en sådan beröringsskräck inför sådan här statistik. Det leder ju bara till ensidighet i hur siffrorna kommer användas. Eller för att bli mer konkret: om inte vi som tycker invandring är OK vågar se på och analysera siffrorna, så kommer det enda förslaget de leder till vara att stänga gränsen och kasta ut så många som möjligt.

  13. Marcus har i princip redan svarat ungefär som jag skulle ha gjort på de som kommenterats frågor och invändningar.

    Jag vill bara tillägga att jag kanske inte var så tydlig i min avslutning, men när jag pratar om rättigheter som alla människor har så pratar jag inte om rättigheter som de ges av den svenska grundlagen, eller av europakonventionen om mänskliga rättigheter, eller av FN:s deklarationer. Jag talar om de rättigheter som jag anser att vi är moraliskt förpliktade att försvara för varje människa – moral alltså inte juridik eller politik.

    Jag inser att här går en skiljelinje. En linje mellan å ena sidan de som anser att andra människor bara har de rättigheter som vi som nation, kollektiv eller individer har lovat dem. ”Visst vi måste fullfölja våra avtal, de konventioner vi skrivit på etc men … ” Å andra sidan de som anser att alla människor föds med vissa rättigheter och att vi alla har ett moraliskt ansvar att försvara dem för alla människor, inte bara för svenskar eller heterosexuella eller icke-judar eller vita eller män eller kristna … eller någon annan grupp som vi känner sympati eller delaktighet med.

    Vi lever i ett demokratiskt land, så man får naturligtvis ha uppfattningen att alla människor inte är lika mycket värda, men det är ju inte särskilt demokratiskt om ni förstår vad jag menar.

    Åter till vad mitt inlägg handlade om: Jag tror inte att det var Per Gudmundsons avsikt att hävda att vi ska göra skillnad mellan invandrare och svenskar. Jag tror inte att han är främlingsfientlig. Jag tror han ville belysa att det finns ett problem i att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att detta problem är svårlöst när etablerade politiker knappt vågar komma med förslag för att de då riskerar bli utpekade som främlingsfientliga.

    Det är nämligen ett problem att den norska studien och BRÅ:s rapporter visar på denna överrepresentation oavsett om de lyckats ge en sann bild av verkligheten eller inte. Vi får en diskussion som antingen handlar om att det är fel på statistiken, eller om huruvida vissa invandrargrupper är extra kriminella.

    Vad vi inte får är en diskussion om varför vi bör ta emot invandrare och flyktingar, vad det får lov att kosta och hur vi kan få det att fungera så bra som möjligt. Tyvärr!

  14. @ Marcus Fridholm
     
    ”om inte vi som tycker invandring är OK vågar se på och analysera siffrorna, så kommer det enda förslaget de leder till vara att stänga gränsen och kasta ut så många som möjligt.”
     
    Om du menar ”vi som tycker nuvarande invandringspolitik är OK” så är det ju mycket svårt att försvara denna, och inte bara pga. brottsstatistiken. Enda alternativet är naturligtvis inte ”… stänga gränsen och kasta ut så många som möjligt.”, att hävda något sådant är ett rent logiskt felslut.  Man kan ju även tänka sig t.ex. en övergång till en i huvudsak selektiv arbetskraftsinvandring baserat på Sveriges behov och invandrarnas utbildning/yrkeskunskaper kombinerat med stränga försörjningskrav för att ta hit anhöriga, ungefär den politik som bedrivs av länder som Australien, USA, Kanada osv. Dvs. att man inte primärt skall se invandring som något sorts humanitärt biståndsprojekt utan som ett sätt att få kvalificerad och efterfrågad arbetskraft till landet.
     
     
    @ Göran Widham
     

    Ehh, så de som inte delar dina åsikter anser alltså inte att ”alla människor inte är lika mycket värda”? Vad menar du med dina ”moraliska rättigheter”? Skall alla som vill fritt kunna bosätta sig i Sverige, ha fullständiga medborgerliga rättigheter och full tillgång till välfärdssystemen från dag 1? T.ex. utkvittera folkpension utan att ha betalt ett öre i skatt?

  15. @Roger – De som anser att människor som inte är svenskar inte har samma moraliska mänskliga rättigheter som de som är svenskar – att man måste kvalificera sig som medborgare för att ha dessa – anser ju per definition att människor är olika mycket värda. De moraliska rättigheterna trodde jag jag beskrev i orginalinlägget – t ex rätten att bli behandlad som en individ och inte som en medlem i en grupp; eller för att citera mig själv: ”En av dessa är rätten att anses oskyldig till motsatsen bevisats. En annan är rätten att bara behöva dömas efter sina egna handlingar.”

  16. Arbetskraftsinvandring ser jag som tämligen oproblematisk. Att den blivit ett problem har nog inte verkligt rationella orsaker.

    Jag ser dock inte en motsättning mot att tillåta näst intill fri arbetskraftsinvandring och samtidigt ta ett internationellt ansvar gentemot de som inte längre upplever att de kan leva och verka eller ens överleva i det hemland de lämnar bakom sig. Misslyckandet sker snarast i nästa steg, när alltför många istället för att bli en del av det svenska samhället utdefinieras och utdefinierar sig själva ur gemenskapen.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.