Behöver vi betyg om vi har ambitiösa lärare?

Nu införs betyg från sexan i den svenska skolan. Jag är en rabiat betygsmotståndare ska erkännas. Jag har svårt att se någon kunskapsproducerande situation där värdet av att kunna göra urval bland deltagarna i efterhand överväger de destruktiva inslag själva mätandet innebär för den pedagogiska processen.

Då menar jag inte att det är fel att mäta, jag menar bara att betygen mäter fel saker på fel sätt i de fall de överhuvudtaget mäter något.

När en lärare vet att den ska sätta betyg på de som deltar i undervisningen påverkar det honom eller henne på en rad sätt. Urvalet av ämnesstoff, var man sätter fokus och hur man skildrar det blir plötsligt föremål för prövningar utifrån frågeställningar som: kan jag ha med det här på provet, hur mäter jag det här, vad är en godkänd förståelse. Dessa ersätter givetvis inte andra relevanta frågeställningar för undervisningen som: är detta intressant, är detta viktigt eller är detta relevant, men de undanträngs i någon mån.

Elever eller studenter som vet att de ska betygssättas gör naturligtvis samma typ av bedömningar. Frågan om hur man uppnår ett bra resultat i betygshänseende överskuggar snart frågan om man lär sig något.

Jag tror vi kan ersätta betygens pedagogiska och roll. Jag tror det finns andra instrument för att mäta om inlärning sker och för att skapa motivation. Jag tror att instrument som inte designats som urvalsgrund till högre studier eller arbete, påverkar undervisning mindre. Vi kan använda andra metoder för att kontrollera att inlärning sker, andra metoder för att skapa motivation, som är bättre än betygen.

Det finns pedagogisk forskning som tyder på att det främst är när vi mäter i nära anslutning till inlärningen som vi får bäst inlärnings- och motivationseffekter. Elever och studenter får bättre hjälp om vi mäter direkt och/eller om vi tydligt visar vad vi mäter än av allmänna bedömningar i efterhand.

Men till detta behövs det engagerade och ambitiösa lärare som inte är upptagna med att mäta och dokumentera sitt mätande för att kunna sätta rättvisa betyg.

Ambitiösa lärare finns

Överallt i skolan har vi dessa ambitiösa lärare som skulle kunna ge både elever och deras föräldrar mer relevant information än ”han ligger på gränsen till VG”. Ett exempel jag vill visa är från en helt vanlig kommunal skola för yngre elever. Lärarna där sammanställde och skickade ut skriftliga omdömen till alla barn och deras föräldrar av den här typen:

Bild
Under våren har vi arbetat med gips, lera, kroppens proportioner, tryck, hur man kan rita av bilder samt olika tekniker. Du visar ett bra intresse för ämnet även om det inte alltid blir som jag tänkt det.

Musik
Du når målen för årskurs 6. Du arbetar bra på musiken. Du är positiv och intresserad vilket gör att du tar till dig kunskapen på ett myket bra sätt. Du har en bra utveckling i ditt instrumentalspel.

Biologi
I biologi har vi arbetat med människokroppen. Du har lärt dig om skelettets uppbyggnad och funktion. Du har läst om organen hjärta, njurar, lungor och könsorgan. Du har fått lära dig hur blodet transporteras runt i kroppen samt dess funktion. Du har också läst om vad som händer under puberteten. Du har visat att du tagit till dig fakta både genom diskussioner och förhör. Du har varit aktiv vid försök och experiment. Du har visat nyfikenhet och intresse.

Engelska
Vi har arbetat mycket med muntlig engelska där du fått visa att du kan delta i diskussioner, spela upp enkla samtal och göra muntliga redovisningar. Vi har också tränat grammatik; some/any, this/that, frågeord och verb. Du har övat din förmåga att skriva längre texter på engelska. I de prov och förhör vi har haft har du visat på bra ordförståelse och grammatik. Du är alltid väl påläst och visar stort intresse för ämnet. Du når absoult vårens mål.

Idrott & Hälsa
Eleven har uppnått målen. Under vårterminen har vi t.ex:
arbetat med dans – bugg och cha cha, redskapsgymnastik – matta, hopp, räck, ringar. Olika bollspel,
framförallt volleyboll. Efter påsklovet har vi mestadels varit ute och bedrivit olika idrottsaktiviteter i skog och på
skolgård. Du ligger bra till kunskaps- och färdighetsmässigt
inom nämnda områden.
(…)

Jag tror att den här typen av dialog mellan lärare och elev, lärare och föräldrar och den här typen av dokument är långt mycket värdefullare än en kolumn med siffror eller bokstäver. Vi kommer inte heller ifrån det faktum att kunskap är svårmätbart. För att inte tala om att vilket betygsystem vi än skapar, ska det administreras av felbara människor. Betyg kommer därför alltid innebära ett visst mått av godtycke.

3 svar på ”Behöver vi betyg om vi har ambitiösa lärare?”

  1. Tja, det var väl en fin tanke, men hur skulle du tillämpa den skissen när du har in- eller utflyttade elever? Hela skissen är en ordrik nonsensredovisning eftersom den tvingar mottagande lärare att försöka uttolka de signaler som exemplets lärare har tränat ”sina” föräldrar att förstå. Hur skulle du som mottagande lärare tycka om att få en sån textmassa på, säg sju inflyttade elever? Jämför sen med ett sifferbetyg… Dessutom är det inte säkert att alla skolor arbetar i samma takt. Jag passerade fem grundskolor under nio år, t ex började jag på ett ställe lära engelska i tvåan, i trean flyttade familjen och i den nya skolan fick jag inte börja med engelska förrän i femman….

    Ett sifferbetyg (där jag skriver sifferbetyg innefattar jag även alla andra betygsformer så länge de är enhetliga) är å andra sidan klart och tydligt kvantifierbart eftersom det har skolverkets regler för betygsättning som bas.

  2. Osservatore, jag är själv inte alls lika övertygad som Göran om att betyg alltid är fel. Däremot lider ditt resonemang av ett stort fel och det är övertygelsen om att ett enhetligt betygssystem är just enhetligt.

    Jag har själv varit betygssättande lärare, om än i vuxenutbildning och min erfarenhet är att betyg ofta är rent nonsens.

    Inte ens med den bästa vilja i världen kan jag föreställa mig att jag varit konsekvent och enhetlig i mina bedömningar. Visst jag har försökt, men det finns så många variabler, aspekter, yttre faktorer och till och med utslag av dagsform att det är ett ouppnåeligt ideal.

    Jag vågar rakt upp och ner påstå att om man kunde följa en och samma elev prestera lika i fem olika skolor med fem olika lärare, skulle man gott kunna få fem helt olika bedömningar. Det saknas helt enkelt någon enhetlighet. Man har ju till och med försökt med absurda varianter som relativa betygssystem, men hur man än vänder sig har man fortfarande ändan bak.

    Någon form av bedömning som går att förstå även för en utomstående har jag ingenting emot, men man skall samtidigt vara medveten om att betyg i vissa lägen kan vara ett hinder, snarare än en hjälp för den pedagogiska processen.

  3. @Osservatore – din invändning baserar sig på att mottagaren av omdömet är en framtida lärare. Jag anser att den viktigaste mottagaren av sådan här information är eleven och därefter dennes föräldrar (i de fall eleven är omyndig). Det viktigaste syftet med individuell mätning och kontroll i skolan är enligt min mening det pedagogiska. Om viljan (behovet) att mäta och kontrollera för andra syften – urval, information till framtida lärare etc – kommer i vägen för den pedagogiska processen är det därför enligt min mening en dålig idé.

    Detta var själva poängen med mitt inlägg, ledsen om det inte gick fram.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.