Jag tvivlar ibland på engagemanget, på om det är värt att lägga tid på att slåss med väderkvarnarna, på om det spelar någon roll att just jag tar diskussionen här på bloggen, på fikarasten eller familjemiddagen. Jag tvivlar på meningen i att försöka förklara hur fel upphovsrättsivrarna har oavsett om det handlar om branschens ...
Jag tvivlar ibland på engagemanget, på om det är värt att lägga tid på att slåss med väderkvarnarna, på om det spelar någon roll att just jag tar diskussionen här på bloggen, på fikarasten eller familjemiddagen. Jag tvivlar på meningen i att försöka förklara hur fel upphovsrättsivrarna har oavsett om det handlar om branschens lobbyister, de tjänstemän i branschorganisationer som ser sig som språkrör för alla upphovsmän, de ljumma oinsatta upphovsrättsvännerna, de (enligt min mening) missriktat engagerade upphovsmännen som tror de slåss för sin överlevnad eller sina mänskliga rättigheter.
Men om man tvivlar ibland så ges man ny kraft av varje tydligt exempel på hur trasigt det gamla systemet är och hur stort behov vi är av ett nytt sätt att tänka kring rätten till tankar och idéer.
Jag är kanske inte alltid säker på att just jag och andra pirater sitter inne med sanningen och ljuset i de här frågorna. Att något måste göras – det är jag säker på.
Om du också tvivlar ibland så ger jag dig här ett litet guldkorn att mota tvivlen med. Men helst ser jag att du går och köper senaste numret av Magasinet Filter, så de begåvade upphovsmännen i redaktionen får den erkänsla och den belöning de så innerligt förtjänar.
Poängen med att länka till artikeln om misskötseln av SAMI (Sveriges Musikers och Artisters Intresseförening) är inte att säga att alla upphovsmannaorganisationer och dess företrädare är korrupta brottslingar. Poängen är mycket enklare än så.
Varför ska vi hålla fast vid ett system som för sitt upprätthållande och administrationen av rättigheterna skapar kolosser av SAMI:s typ som ansamlar fantastisk summor pengar, när dessa organisationer och pengasummor kan misskötas eller utsättas för bedrägeri, samtidigt som den tekniska utvecklingen har gett oss nya och bättre verktyg och metoder för att distribuera och ta betalt för konstnärliga verk?
Varför?
PS Jag tog bara Flattr och Creative Commons som exempel i länkarna ovan. Jag vet att det finns massor med andra smarta och spännande lösningar för licensiering, mikrobetalningar, distribution osv. DS
Marcus utvecklar numera för Nindev!
Om man tvivlar ibland
Jag tvivlar ibland på engagemanget, på om det är värt att lägga tid på att slåss med väderkvarnarna, på om det spelar någon roll att just jag tar diskussionen här på bloggen, på fikarasten eller familjemiddagen. Jag tvivlar på meningen i att försöka förklara hur fel upphovsrättsivrarna har oavsett om det handlar om branschens lobbyister, de tjänstemän i branschorganisationer som ser sig som språkrör för alla upphovsmän, de ljumma oinsatta upphovsrättsvännerna, de (enligt min mening) missriktat engagerade upphovsmännen som tror de slåss för sin överlevnad eller sina mänskliga rättigheter.
Men om man tvivlar ibland så ges man ny kraft av varje tydligt exempel på hur trasigt det gamla systemet är och hur stort behov vi är av ett nytt sätt att tänka kring rätten till tankar och idéer.
Jag är kanske inte alltid säker på att just jag och andra pirater sitter inne med sanningen och ljuset i de här frågorna. Att något måste göras – det är jag säker på.
Om du också tvivlar ibland så ger jag dig här ett litet guldkorn att mota tvivlen med. Men helst ser jag att du går och köper senaste numret av Magasinet Filter, så de begåvade upphovsmännen i redaktionen får den erkänsla och den belöning de så innerligt förtjänar.
Poängen med att länka till artikeln om misskötseln av SAMI (Sveriges Musikers och Artisters Intresseförening) är inte att säga att alla upphovsmannaorganisationer och dess företrädare är korrupta brottslingar. Poängen är mycket enklare än så.
Varför ska vi hålla fast vid ett system som för sitt upprätthållande och administrationen av rättigheterna skapar kolosser av SAMI:s typ som ansamlar fantastisk summor pengar, när dessa organisationer och pengasummor kan misskötas eller utsättas för bedrägeri, samtidigt som den tekniska utvecklingen har gett oss nya och bättre verktyg och metoder för att distribuera och ta betalt för konstnärliga verk?
Varför?
PS Jag tog bara Flattr och Creative Commons som exempel i länkarna ovan. Jag vet att det finns massor med andra smarta och spännande lösningar för licensiering, mikrobetalningar, distribution osv. DS
Detta inlägg är publicerat i Blandat och taggat flattr, informationspolitik, piratelive, SAMI, upphovsrätt. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.