Privatkopieringsersättning – en dialog

Jag fick en kommentar i mitt inlägg om hårddiskhamstrardagen som är lite utrymmeskrävande att svara på. Men frågorna och invändningarna i Bosses kommentar var intressanta, så jag besvarar dem här i ett eget inlägg. På så sätt når kommentaren och mina svar kanske lite fler läsare också.
Jag klistrar in de textavsnitt från mitt inlägg som citerades och sättet de kommenterades på som indragna citat nedan. Mina svar/tankar kring dem följer sedan som normaltext.

Jag hade skrivit:
Hittills finns ingen uppgörelse utan den nya avgiften och dess nivåer (< 80 GB: 1 kr/GB, 81–250 GB: 120 kr. > 250 GB: 160 kr) är ensidigt beslutad av Copyswede.

Bosse svarade:
Värt att komma ihåg i det sammanhanget är att Copyswede inte sätter nivåerna, lagstiftningen gör det. Det Copyswede gick ut med ska nog närmast tolkas som en kickoff till förhandling, eftersom förhandling ska till med alla nya lagringsmedier. Det var ju också först vid kravet som branschen valde att samla sig för förhandling (en förhandling som ju främst är till för deras skull).

Grundnivåerna sätts av lagen – 26 k-m §§ Upphovsrättslagen (1960:729) – men de föreslagna nivåerna är framtagna av Copyswede med stöd av lagen eftersom en uppskattning behöver göras av hur stor andel av lagringsmedia som används till annat än privatkopiering. Detta är ju en av anledningarna till att det behövs en förhandling. Det är alltså Copyswedes ensidiga bedömning att USB-minnen och externa hårddiskar används i så hög grad till privatkopiering att upphovsrättslagens reglering av ersättningsfrågan kommer i spel. Detta står nämligen inte i lagen – eller hur?
Jag vet inte hur du använder USB-minnen, men jag vet att jag och de flesta jag känner inte använder dem till att lagra saker – utan till att flytta dem – och att de grejer jag flyttar endast i undantagsfall är upphovsrättsligt skyddade verk av upphovsmän som får ersättning via Copyswede.
Copyswede och de som försvarar de nuvarande systemet verkar bortse från att Copyswede bara är en part i målet här utan rätten att själva pröva lagen. Om de inte kommer överens med branschen så kan frågan prövas i domstol, vilket kanske vore bra. Det jag och många med mig opponerar oss mot är att en partisk organisation ges så mycket inflytande – detta är en av anledningarna till att jag talar om skråväsende.

Jag hade skrivit:
Hur mycket kommer vi att privatkopiera, när mediainnehållet finns ett knapptryck bort – på det internetz?

Bosse svarade:
Bra fråga – och svaret är ”självsanerande”. Om privatkopieringen går ner, så gör ersättningen det också. Det är precis vad som hänt med CD och DVD. Där får upphovsmännen som bekant inte längre in så mycket

Du har rätt i att ersättningsvolymen går ner om färre köper lagringsmedia. Men det är inte poängen. För kostnaden per lagringsmedia går inte ner genom automatik när färre av dem som fortfarande köper dem använder dem till privatkopiering. De beloppen är ju fortfarande något som Copyswede anser sig ha rätt att utkräva och där deras motpart branschen naturligtvis kan göra invändningar i en förhandling eller i domstol. Men vi användare av lagringsmedier är i sammanhanget maktlösa.

Jag hade skrivit:
Höga trösklar innan du kan kalla dig upphovsman, allmänna avgifter utan tydlig koppling till en nytta för den som betalar, insamlande av medel som bara går till de som redan är en del av systemet …

Bosse svarade:
Den första är svår att förstå … Vem som helst som medverkat i något som kopierats för privat bruk kan ju begära ersättning hos Copyswede. Ersättningen ska ju gå till dem som kopierats. Det gör den sista satsen svår att förstå också. Vem som helst kan ju bli del av systemet.
Vad gäller den tydliga kopplingen till nytta för den som betalar, är det viktigt att hålla i minnet vem som betalar vad. Branschen, som betalar ersättningen, gör det för att de tjänar pengar på att kopieringen sker. Konsumenten, som branschen lägger pålagor på för ersättningen, får fritt kopiera för privat bruk. Kopieringen görs laglig. Jag ser en nytta.

Det är möjligt att det är sant i teorin som du säger att vem som helst kan bli en del av systemet – men i realiteten fungerar Copyswedes insamling och utdelning av ersättningar som alla andra delar av det upphovsrättsliga systemet. Pengarna går till intresseorganisationer som inte är öppna för alla och fördelas efter modeller som tar fasta på en statisk syn på upphovsmannaskap och skapande.

För att ta ett exempel – avgörande för ersättningen från Copyswede för medverkande i TV-program är den ersättning man fått för sin orginalmedverkan. Detta betyder att den som varit med på TV gratis (t ex som en del i marknadsföringen av ett verk) får mindre ersättning än en person som varit med och uppburit gage (möjligen t o m noll). Det är på ytan ett rättvist system – men det gynnar de etablerade och missgynnar de som vill in. Branschutvecklingen går mot allt mindre behov av gatekeepers. Men de delar av branschen som tjänar pengar på sin funktion som gatekeepers försvarar sig med näbbar och klor.

Vad gäller kopplingen till nytta så tycker jag ärligt talat det är skitsnack. Lagregleringen om privatkopieringsersättning syftar till att upphovsmän ska få betalt för kopiering av deras verk till media som är särskilt ägnade för detta. Den nytta som avgiften alltså ska motsvara ska bestå i att branschen säljer och konsumenterna får tillgång till sådana. De media som nu ska avgiftsbeläggas är ägnade till en mängd olika saker och inte särskilt ägnade till någon av dem. Vi påtvingas en avgift för en användning av lagringsmedia som inte är huvudsyftet med dem och som dessutom i och med streamningstjänster blir alltmer perifer. Det må vara en avgift i rättslig mening, det må kallas för en avgift – men det luktar och ser ut som en schablonmässig skatt.

Jag hade skrivit:
… så har ingen avgift tagits ut på den som använder sitt lagringsutrymme till saker som inte omfattas av upphovsrätt

Bosse svarade:
Det du skriver här är fel. Eftersom branschen slänger över kostnaden på konsumenten som de vill, kan du visst vara med och betala även om du inte använder ditt lagringsutrymme för sådant som omfattas av upphovsrätt.
Det Copyswede skriver på länken du ger
, är att ingen upphovsman får ersättning för annat än privatkopiering. Det är en helt annan sak. Upphovsmännen ska väl inte lastas för hur branschen väljer att fördela sina kostnader på sina kunder?
Handla gärna utomlands, men kom ihåg att du där betalar ersättning i det landet istället.

Förlåt om jag raljerade lite. Min sarkasm kanske inte riktigt gick fram. Jag vet att Copyswede bara skrev att ingen upphovsman får ersättning för något annat än privatkopiering och att de bara i sättet de resonerar försöker få det att se ut som att de inte tar några pengar av den som inte privatkopierar, eftersom de ju bara avgiftsbelägger försäljningsledet av kedjan och inte slutkunderna. Men i realiteten kommer ju en del av de pengar jag betalar för ett USB-minne eller en hårddisk att gå till att betala Copyswede och sedan vidare till artister och upphovsmän, eller?

Du skriver att upphovsmännen inte ska lastas för hur branschen fördelar sina kostnader. Jag håller fullständigt med dig. Jag har inget emot upphovsmän. Jag är själv upphovsman. Många av mina vänner är upphovsmän. Jag hyser den yttersta respekt för upphovsmän.

Jag klandrar lagstiftarna och de branschorganisationer som driver frågan om upphovsmännens ersättning på ett så utvecklingsfientligt och protektionistiskt sätt. Upphovsmän har genom teknologisk och samhällelig utveckling getts möjligheten att nå direkt ut till sina fans. De har getts möjligheten att själva kontrollera och styra över sitt verk och rättigheterna kring det.

Många yngre artister i alla konstnärliga genrer griper idag den möjligheten. Många av dem är framgångsrika – ekonomiskt, medialt och konstnärligt framgångsrika. De kan vara detta utan att göra sig beroende av en överbyggnad av rådgivare, marknadsförare, managers, branschorganisationer och gatekeepers. Det är en fantastisk utveckling!

Den riktiga konflikten står inte mellan upphovsmännen och konsumenter som är ovilliga att betala. Vi är nämligen å så villiga att betala – i synnerhet om inte de mesta av pengarna stannar hos mellanhänder längs vägen. Den riktiga konflikten står med oss upphovsmän och konsumenter, artister och fans, skapare och brukare som bejakat det nya sättet att skapa och konsumera kultur enade på den ena sidan mot en oförstående och konserverande bransch som i sin iver att bevaka inarbetade rättigheter för etablerade artister och sina egna positioner i värdekedjan offrar den nya generationens upphovsmäns möjlighet att bryta sig fri från det skråväsende som man tidigare varit tvungen att bli en del av för att räknas som en riktig upphovsman.

Mina ord räcker inte så jag lånar från en av dessa ”upphovsmän”:

Mollgan, Middlesex
Jag Är pirat eller
Snarare kapten men han
Han Är upphovsman!

6 svar på ”Privatkopieringsersättning – en dialog”

  1. Vad menar du med att det ”må kallas avgift”? Det gör det ju inte. Det är visserligen inte en skatt, men ingen undanhåller det faktum att det är en schablon. Sådana används just i situationer som dessa. Enkelt uttryckt betalar elektronikbranschen en schablonersättning för att de säljer och tjänar pengar på något som ger någon annan ett inkomstbortfall. Just därför haltar också ditt resonemang kring att det skulle vara orättvist för den som inte uppburit gage vid produktionstillfället. Om man ställer upp gratis kan man naturligtvis inte heller uppbära ersättning för inkomstbortfall vid kopiering.

    Det handlar inte om att vara ”riktig” upphovsman eller ej. Det handlar om att en bransch ska ersätta vad som närmast är att likna vid en marknadsstörning. Drabbas man av denna marknadsstörning, har man rätt till ersättning. Gör man det inte, har man inte heller rätt till ersättning.

    Copyswede ges inte heller mer inflytande än branschen. Lagstiftningen bygger på att parterna själva tar ansvar och kommer överens. Upphovsmännen genom Copyswede kan i princip kräva vad lagen anger, men branschen har rätt att förhandla om nedsättning av nivån. Om branschen inte vill förhandla, uppstår ett läge där upphovsmännen inte kan få den ersättning de har rätt till. De kan då ta branschen till domstol.

    Men de här mekanismerna ligger i systemet och har inte med endera parten att göra.

    ”De har getts möjligheten att själva kontrollera och styra över sitt verk och rättigheterna kring det”, skriver du och sätter det i motsats till en beskrivning av en ”bransch” som inte hänger med. Det du glömmer är att det är just den möjligheten som du lyfter fram i citatet som upphovsmännen griper när de samlar sig i Copyswede. Copyswede består av upphovsmannairganisationer, inte av ”bransch”.

  2. Glömde detaljen att lagen, precis som du skriver, inte pekar ut enskilda produkter. Det är just därför systemet ser ut som det gör. Alla produkter som kan användas för privatkopiering ska prövas av förhandling. Förhandlingen avgör hur stor nedsättningen blir, pga annan användning eller för all del liten eller ingen användning. I det senare fallet skulle ersättningen bli 0.

    Hur ska den processen gå till om branschen inte initierar eller kommer till förhandling?

  3. Avgift, skatt eller ersättning. Nå, om det inte är en skatt, så faller det naturligt att kalla det en avgift. Men låt oss inte hänga upp oss där, utan kalla det ersättning istället, när vi inte kallar det skatt…

    Bosse du skriver att ”ersättningen” är upphovsmän som fångar nya möjligheter att tjäna pengar — vilket jag upplever som lite tragikomiskt. Det är verkligen inte den möjligheten de griper när de samlar sig i Copyswede, inte i en positiv bemärkelse i alla fall.

    Det finns betalningsvilja hos konsumenterna, men pengarna går åt andra håll eftersom man systematiskt valt att inte möta konsumentens behov. Att kompensera sig för ”förluster” som beror på att konsumenterna tagit steget in i framtiden är inte att fånga dagen, det är att klamra sig fast i gårdagen.

    Upphovsmännen tycks kapitulera inför en situation där de i praktiken hålls som gisslan av diverse mediebolag och mellanhänder. Men alldeles oavsett de dumheterna, så använder man falska premisser för att få logiken att gå ihop.

    Om man belägger media med ”ersättning” vars historia och första syfte var just att lagra mediafiler, så kan man möjligen hävda att mediat är ”särskilt ägnat” åt just sådant. Det är inte självklart, men har åtminstone kontakt med någon slags logik. Att göra samma sak med mp3-spelare är på samma sätt inte så vansinnigt långsökt. Att däremot flytta resonemanget till USB-stickor och externa hårddiskar är rent ut sagt absurt.

    Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att externa hårddiskar eller USB-stickor är särskilt ägnade åt att lagra mediafiler – musik eller video – eftersom det inte alls är deras primära roll. De är särskilt ägnade åt att lagra binära data, vilket innefattar allt som går att spara digitalt. Användningen är däremot något som hör ihop med mobiliteten. För stickor att kunna flytta filer, eller spara dem temporärt när man reser sig från bordet och lämnar datorn kvar. För hårddiskar handlar det om att ha ett lagringsmedia som gör datorn mindre sårbar, eller som är en extension av datorn när den interna hårddisken blir väl full.

    Gemensamt är att det inte är vissa typer av filer som hamnar där, utan helt enkelt dem man vill spara säkert, eller dem man för tillfället inte har behov av.

    Sen vänder jag mig mot resonemanget om vilka upphovsmän som skall får ”ersättning” och att man om man inte har gage från början blir lottlös. Gaget man får vid ett framträdande är inte ett mått på den totala möjliga inkomsten, utan bara ett exempel på grindvaktseffekter.

  4. Enda anledningen till att man går med i Copyswede är att man vill ha del av de miljarder som de oförtjänat drar in. Det har till och med gått så långt att copyswede tar in pengar för sånt som inte rör privatkopiering. Bland annat får de betalt om man kollar på tv-serier på nätet. Jag förstår inte varför Copyswede ska få den pengen, den ska gå direkt till upphovsmännen. Som det är nu så tjänar Copyswede stora pengar på att dra in pengar på privatkopieringen och det är därför de ständigt vill utöka den. Ni har väl inte missat att man även vill ha pengar för alla mobiltelefoner?

    Copyswede är inget annat än en maktfullkomlig organisation som utnyttjar politikernas inkompetens för att tjäna egna pengar.

    Att nivåerna gått ner på bränningsbara dvd-r beror endast på att alla köpte såna från utlandet.

  5. Jag får nog förtydliga det där sista:

    Bosse skrev: Enkelt uttryckt betalar elektronikbranschen en schablonersättning för att de säljer och tjänar pengar på något som ger någon annan ett inkomstbortfall. Just därför haltar också ditt resonemang kring att det skulle vara orättvist för den som inte uppburit gage vid produktionstillfället. Om man ställer upp gratis kan man naturligtvis inte heller uppbära ersättning för inkomstbortfall vid kopiering.

    Det handlar inte om att vara ”riktig” upphovsman eller ej. Det handlar om att en bransch ska ersätta vad som närmast är att likna vid en marknadsstörning. Drabbas man av denna marknadsstörning, har man rätt till ersättning. Gör man det inte, har man inte heller rätt till ersättning.

    Om vi nu accepterar idén om en ersättning baserad på att man gör förluster på att folk gör privata kopior av media de köpt, så får vi ta hänsyn till hur komplex ekonomin är för artister som inte redan är etablerade.

    Man kan mycket väl göra ett gig utan gage, även i ett media som vanligtvis skulle kunna löna sig, utan att alla ens insatser på fronten för all framtid skall vara gratis.

    Anta att man till exempel medverkar gratis i ett TV-program som säljs vidare på DVD och CD. De som köpt DVDn och CDn tar kopia på denna, vilket inte skulle ge ersättning eftersom man inte hade gage från början. Samtidigt ger man själv ut samma material i egen regi på iTunes, vilket säljer mindre enligt Copyswedes logik. Man gör alltså enligt samma logik en förlust på grund av ”marknadsstörningar”, men har inte rätt till en spänn i ”ersättning”.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.