Den bästa skolan

Svensk skola är nästan alltid i fokus. Någon aspekt av den är ständigt högaktuell i samhällsdebatten. Är det inte betygen, så är det kommunaliseringen, de dåliga kunskaperna hos våra ungdomar eller smutsiga toaletter. Just nu debatteras förslaget att redovisa den ogiltiga frånvaron i terminsbetygen.

Train-classroom

Skola och utbildning har tagit en ovanligt stor plats i mitt liv. Jag har inte bara varit elev i 12 år och student i ytterligare några. Jag har också varit lärare både i skolan, på vuxenutbildningar i den ideella sektorn och i näringslivet. I min universitetsexamen var pedagogik huvudämnet. I min släkt kryllar det av lärare. Jag har utbildat lärare och varit pedagogisk handledare åt utbildningskonsulter. Jag har anordnat studiecirklar och kursverksamhet. Under några år drev jag ett utbildningsföretag. När jag var kommunalpolitiskt aktiv var jag suppleant i gymnasienämnden. Idag har jag två barn i den utskällda svenska skolan.

Är skolan värd sitt dåliga rykte? Det är svårt att svara på. I debatten om skolan så blandas förenklingar, svårtolkade mätresultat och skillnader i grundläggande utgångspunkter på ett sätt som gör det mycket svårt att avgöra skillnaden mellan fakta och argument. Hur bra skolan är beror helt enkelt på vad vi menar med en bra skola.

Jag själv tror att den svenska skolan är mycket bättre än sitt rykte. Kanske inte den bästa skolan i världen, men den är bra. Bättre än vad den har varit och i ständig förbättring. Skolans stora problem är vår syn på den – bilden som målas upp i media och samhällsdebatten av ett misslyckande. Det sätt vi talar om skolan formar den. Att vi ständigt återberättar exempel på skolans misslyckande, men bra sällan de tusentals solskenshistorier den också rymmer gör skolan sämre än vad den behöver vara.

En verksamhet som ständigt förringas, ett yrke som bespottas och en plats som svartmålas får svårt att dra till sig de bästa människorna. Med dåligt rykte följer låg status och låga löner. Med en stämpel av misslyckande i pannan blir det svårare och svårare att lyckas.

Den bästa skolan är en skola med en modern humanistisk människosyn. Elever är människor först och produkter i en kunskapsfabrik i sista hand. Vi har en skola som strävar efter att bejaka elevernas initiativförmåga, som låter dem vara med och forma sin utbildning. Det ska vi vara stolta över.

Den bästa skolan är en skola med en realistisk kunskapssyn. Kunskap är en process, en pågående förändring i våra uppfattningar om omvärlden. Kunskap är inte synonymt med vetande. Kunskap är också ett verktyg för inhämtande av mer kunskap. Vi har en skola som sätter elevernas lärande före katederundervisning och faktakunskaper. Det ska vi vara stolta över.

Den bästa skolan är en skola som inser att målet är att lära in och inte ut. Vi människor lär oss själva. Modern neurofysiologisk forskning visar att kunskapsinhämtning är en kreativ process. Undervisning kan vara en metod för att starta eller påverka inlärning aldrig ersätta det. Vi har en skola som har förstått att den egna motivationen och intresset står i centrum för all inlärning. Det ska vi vara stolta över.

Även i den bästa skolan finns det naturligtvis saker som inte fungerar. Skolan och de som är verksamma i den har en ohyggligt svår uppgift. En lärare är i direktsändning stora delar av arbetsdagen inför en publik som ofta är där under tvång. Med begränsade resurser ska hon eller han väcka intresse för information som inte efterfrågas i konkurrens med hela populärkulturen. Att resultaten kan skifta och att de ibland är rena katastrofen ska vi inte sticka under stol med.

Jag har naturligtvis åsikter om vad som är dåligt och vad som kan förbättras i svensk skola. Liksom jag har åsikter om de olika förslag och krav som ställs i debatten. Men det tänker jag skriva om en annan gång. Det här är inte ett inlägg i den debatten. Det här är en vädjan om att se till det som är bra. Att hjälpas åt med skolans varumärkesproblem.

Jag vill att vi börjar tala om när skolan är bra. Jag vill höra historier från nöjda elever, föräldrar och lärare. Historier om unga människor som lämnat skolan väl förberedda för livet. Historier om elever som fått det stöd som behövts av engagerade lärare. Historier om lärare som gör ett bra jobb tillsammans. Vi vet ju alla att de historierna finns att de kanske till och med är fler än historierna om skolans misslyckande.

Men goda nyheter kommer inte i tidningen, tyvärr.

Idag startar jag en Facebookgrupp: Den bästa skolan. Där hoppas jag få se alla de historier som så sällan syns i debatten om skolan. Jag hoppas vi ses där.

10 svar på ”Den bästa skolan”

  1. ”Self discovery” är utan tvekan den bästa inlärningsmetoden. Inget snack om det.

    Men den, tja, förutsätter, ett ”elevmaterial” som känner sig tryggt och välnärt (Human rights begin with breakfast).

    Jag tror att anledningen till att undervisningen förr var helt auktoritär från katedern var, att de förutsättningarna i allmänhet inte fanns. Och på många problemskolor idag finns de inte heller.

    Men skolan kan inte ensam skapa trygga och välnärda elever. Då tror jag att det måste finnas en ”Plan B”, så att de otrygga och eleverna med momentant lågt blodsocker också får en rimlig möjlighet att klara sig i livet.

    Och den ”Plan B” kan bara bestå i katederundervisning. Ren ”self discovery” kan innebära en grym utsortering, en ”survival of the fittest” som i alla fall jag av humanitära skäl inte kan ställa upp på.

  2. Nu skrev jag knappast den här texten för att propagera för Self discovery. Vad som är en bra mix av didaktiska metoder och förhållningssätt är en lite för komplicerad fråga för ett blogginlägg. Dessutom är min önskan att vi kan enas om att det finns en massa bra med den svenska skolan och att den får oförtjänt mycket kritik utan att behöva vara överens om detaljerna i vad som är bra och vad som behöver ändras.

    Att diskussioner om skolan så ofta handlar om skräckexempel och nidbilder är bland annat för att alla som deltar i diskussionen har ett behov av att visa vad som inte fungerar i diskussionskontrahenternas åsikter.

    Jag kommer säkert att återkomma med mina egna åsikter om vad som är en bra skola – där kommer metakognition och Self discovery finnas med, men även behovet av förebilder och ledare som tar ansvar för inlärningsmiljön och – ja t o m – undervisar.

  3. Jag argumenterade mot en nidbild, förstår det nu. Ens egna skolerfarenheter är en skugga man man aldrig blir fri ifrån, hur långt tillbaka de än ligger.

    Ser fram emot fler poster!

     

     

  4. Jag instämmer. Om än det faktiskt också finns en dålig skola, av många olika orsaker. Men både lärare och elever når trots det ofta märkligt goda resultat… 
    Och debatten om det andra, om bristerna och hur de ska avhjälpas kan vi ta en annan gång.
    Nej, jag är inte lärare. Men har lite tim-lär erfarenhet, och har undervisat i det jag (pga egna univ-studier plus yrkeserfarenhet) kan på univ-nivå. Skild från en lärare och nu gift med en lärare. Arbetat inom skoladministration under en lång period av mitt liv. Och därefter varit skolpolitiker lång tid.

  5. Min uppfattning i frågan framgår här:

    http://babelstorn.wordpress.com/2010/05/31/den-gyllene-medelvagen/

     

    Det måste finnas plats för att hålla tankar i huvudet samtidigt. Progressiva och traditionella metoder ska inte ses som motsatser utan som delar av en helhet: vägar till lärande.

    På samma sätt är skolan bra OCH dålig samtidigt. Frågan är om man kan använda det globala begreppet ”skolan”. Ska detta ord kunna beteckna både en skola en skola i en reursstark kommun eller kommundel och en skola i en reurssvag dito? Håller begreppet för det?

     

    /D

  6. Det är inte ens så att skiljelinjerna handlar om pengar. I viss mån krävs pengar för att skapa grundförutsättningar, men de verkliga resurserna är humankapital.

    Det är därför jag blir så ledsen när jag tänker på hur läraryrket nedvärderats under det senaste kvartsseklet.

    Ändå är jag imponerad av mina barns lärare och över hur skolan utvecklats överlag. Det finns en helt annan flexibilitet och öppenhet för stimulansbehov och alternativa metoder. Jag har inte sett hur de högre klasserna funkar än, men i årskurs 1-3 finns inte mycket att anmärka på i skolan där mina barn går.

  7. @Daniel När jag skulle skriva detta tänkte jag på ditt inlägg om den gyllene medelvägen och också de där du talar om transformativt lärande. Men eftersom jag strök bort merparten av den text där jag torgförde min egen uppfattning om skolan och mina egna tankar om kunskapssyn, fick du ingen länk. Den här gången.

  8. Bosse Gustafsson om Skolan ..Publicerad 2011-03-31 07 03 Uppdaterad 2011-04-04 20 04..Skolan var battre forr. I somras skrev han boken Fy fan va vi e bra en reportagebok om sina atta ar i skolans varld.Det som idag lite gulligt kallas ordning och reda var ofta fysisk och psykisk misshandel som for manga fick konsekvenser langt fram i livet. Och visst larde vi oss att rabbla bade multiplikationstabellen och psalmer utantill.Jan Bjorklunds tiderakning for det han kallar flumskolan borjade for 40 ar sedan.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.