När moralisterna håller brainstorming

Så får man de mest vansinniga idéer… Så kallad samtyckeslagstiftning är en sådan galen idé.

Inte för att det är fel med samtycke, tvärtom är det en förutsättning i min världsbild, utan för att man vänder upp och ner på en av de mest grundläggande rättsliga principer vi har i brottsmål: oskuldspresumtion och att brott måste styrkas, något vi skrivit på internationella konventioner och förbundit oss att följa. För i knullkontraktens värld, så är man skyldig om man inte kan visa upp ett papper på att man gjort en överenskommelse om att ha sex.

Att muntligen komma överens räcker inte, eftersom muntliga avtal som ej bevittnas av neutral part överlag är värda pappret de är skrivna på. Se rättssituationen framför er där han säger, ”vi hade kommit överens” och hon säger ”så faen heller” — lägg sedan bevisbördan på den anklagade och vips kan man döma ut ett saftigt fängelsestraff. Visst har vi problemet att sexuella övergrepp näst intill regelmässigt består av ord mot ord situationer, men att vända på rättsprinciperna löser inte problemet. Istället saboterar det rättsstatens grund och det mina damer och herrar kommer vi alla får lida för.

Sen har vi det smått absurda i att det mänskliga mellanhavande som kanske mest av alla sådana är känt för att inte vara direkt verbalt, plötsligt skall avtalas i kontrakt. Jag menar hur sexigt är det att sätta sig vid köksbordet och börja rada upp formulär och papper att skriva under på innan man träffar sänghalmen?

Det är dessutom ett samspel som kan skifta karaktär oerhört snabbt. Jag har mer än en gång lagt av mitt i helt enkelt för att jag inte har lust längre, eller för att motparten inte längre verkar tycka det är kul. Man kan vara för trött, för full, tappa lusten av två miljoner olika och ofta irrationella skäl — skall då kontraktet fortsätta gälla?

Så här fel blir det, när lagstiftare inte inser att så kallat ”normerande lagar” överlag är en ganska farlig historia. Antingen skriver man en lag för att den tänks få en verklig och nödvändig konsekvens i en rättslig situation, eller så skall man nog låta bli. Att skriva lagar som rimligen inte kan hålla i en rättssal utan att ställa till katastrof är synnerligen korkat.

Det är svårt att inte dra lite på munnen åt det absurda. Det är å andra sidan oerhört lätt att hålla sig för skratt när man inser vad det kan får för effekt för de svenska rättsprinciperna.

Marcus Fridholm

Jobbar som middleend/frontend developer på Spinit AB i Sisjön, Göteborg. Har familj med tre barn och alltför lite fritid, skräp i hörnen och lite allmänt kaos.

4 tankar om “När moralisterna håller brainstorming

  1. Det värsta är att ungdomsmottagningarna inte har några utskrivna kontrakt, de om någon borde veta hur man rättsligt ska betee sig 🙂

  2. Det är två saker jag tycker är sorgligt med debattinlägget på DN (som du länkar först), och det är dels att det grundmurar kopplingen mellan ”samtyckeslagstiftning” och omvänd bevisbörda, två olika frågor.

    Samtyckeslagstiftning är i sig bara logiskt, att kräva samtycke i någon form för sex. Om man tar bort galenskapen med omvänd bevisbörda så slipper man också idiotier som samlagskontrakt, eftersom det fortfarande är upp till åklagaren att bevisa att den åtalade inte rimligen kunde tro att det fanns något samtycke.

    Det skulle nog dock inte resultera i att statistiken (för det är väl det som är viktigast? ;-)) ser bättre ut.

    Den andra sorgliga delen är så klart att de som skrev inlägget inte är vilka nötter som helst, utan regelrätta professorer i juridik. Skrämmande.

  3. WysiWyg!

    Problemet med ”samtyckeslagstiftning” är att väldigt många inte verkar inse vad samtycke verkligen betyder. Samtycke är inte samma sak som att vilja eller önska. Man kan samtycka till saker som man inte vill eller inte önskar! Ett litet exempel: Jag vill inte betala skatt, men jag samtycker till att göra det.

    Samtyckeslagstiftningen kan antagligen göra situationen svårare för våldtäktsoffer i samband med rättegången. Det räcker inte att bara hävda att man inte ville ha sex, man måste dessutom visa att man inte har samtyckt till det trots att man inte ville!

  4. Samtycke som förutsättning för sex är väl egentligen så självklart att det inte ens behöver nämnas bland vettigt navlade individer? Men jag kommer att tänka på vad en väninna sa om saken för x antal år sedan: ”Behöver man fråga är svaret antagligen nej!”

    Visst, har man den sortens autistiska problem som innebär att man är kass på att tolka signaler, så kanske språket är den enda räddningen från att göra något man inte alls har någon önskan att göra.

    Samtycke är också en ömtålig historia, som kan ändras utan varning från en sekund till annan. Att ha rapat upp och besvarat en fråga innan man hoppar i sänghalmen hjälper inte så mycket för att lösa det problemet, snarare cementerar det attityden att: ”nu har jag ju gått så här långt, nu kan jag ju inte avbryta…”

    Det finns helt enkelt inga genvägar som ersätter behovet av att vara uppmärksam på den man har sex med.

Kommentarer avstängda.