Tankar om piratideologi

Hur ser piratrörelsens ideologi ut? Där finns naturligtvis först och främst tanken på integritet och rättssäkerhet. Där finns tankarna om öppenhet, och övertygelsen om att skapande blir bättre och utvecklingen går snabbare om vi alla kan skapa tillsammans (svärma), och fritt kan bygga vidare på varandras arbete. Av detta följer en tveksamhet mot immaterialrätt, och ett motstånd mot att starka ekonomiska aktörer ska få använda sådana rättigheter för att stoppa svagare aktörers tillgång till information och andra möjligheter. Rick skrev nyligen en intressant bloggpost, där han formulerade och utvecklade dessa tankar och pekade på underliggande principer och värderingar.


Men hur hänger dessa olika bitar ihop med varandra? Vi (Henrik och Göran) blev pirater på integritetsfrågan. Men ju mer vi funderat över saken, desto mer bestämt misstänker vi att det faktum att vi kunde gå från sosse respektive moderat till pirat och omedelbart känna oss hemma i vårt nya parti är ett symptom på att något djupare har skett i samhället, än att moderaternas och sossarnas ledningar samtidigt fått hjärnsläpp. Vi har därför satt oss och funderat tillsammans. Och undrar om det inte skulle kunna vara ungefär så här:

För det första: Ser vi oss omkring i de rika, tidigt industrialiserade länderna, ser vi att allt mindre av det som skapar värde i samhället och vinster åt företagen handlar om att utvinna råvaror och sätta ihop dem till prylar. Allt mer handlar om att ge en icke-materiell finish åt det hela: design, varumärke, marknadsföring. Och små snuttar kod, som exempelvis skulle kunna säga åt förgasaren i en 250 000 kronorsbil att inte spruta in lika mycket bränsle i kolvarna som i en 400 000-kronorsbil.

Det leder till att de ekonomiska aktörerna har mycket starka intressen av att upprätthålla monopol på den design, de varumärken, de koder etc som de skapat åt sina produkter. Något som kompliceras av att sådana immateriella värden är mycket svåra rent praktiskt att försvara: Försöken att upprätthålla ekonomisk upphovsrätt för film och musik har redan havererat. Alla de prestigefyllda modehusens varumärken förfalskas. Och så vidare.

Detta leder i sin tur till att företagen  kämpar med näbbar och klor för att försvara sina immateriella värden. Även när det sker till priset av att värdet för konsumenten sjunker på deras produkter. När CD-skivor inte går att använda för att man köpt spelaren i fel världsdel. Eller om motorn i bilen man köper inte används till full kapacitet för att den har en kod inopererad, som begränsar bränsleinsprutningen.

Det vill säga: För att försvara sina immateriella värden har företagen satt de mekanismer ur spel, som under normala förhållanden gör marknadsekonomin överlägsen på att skapa nytta för konsumenter. Men idag levererar delar av den inte konsumentnytta, utan konsumenthinder. Vi har över stora delar av ekonomin inte längre en fungerande marknad, utan liksom under trusternas och kartellernas epok något som kanske skulle kunna kallas icke-marknad: där företagen inte reagerar på och försöker tillfredsställa konsumenternas behov, utan hittat andra sätt att försvara sina vinster, på konsumenternas direkta bekostnad.

För det andra ser vi att en allt större andel av människors konstruktiva och skapande verksamhet sker utanför den del av ekonomin, där man mäter och handlar med pengar. Den sker istället i vad som skulle kunna kallas informell ekonomi, civilt samhälle eller ideell verksamhet. Bara det att fotbollen och skogsmullandet med grannarnas barn nu kompletteras med gemensamt författande av fria uppslagsverk, att man delar matrecept över hela jordklotet, att man textar nya filmer till nya språk eller att man förklarar för andra intresserade hur man kan stoppa in en kod i sin egen bil som gör att den utnyttjar motorkapaciteten fullt ut.

En viktig anledning till detta är att den moderna informationstekniken har gjort det möjligt för människor med liknande smala intressen världen över att hitta varandra, och börja arbeta tillsammans med det som intresserar dem. Detta leder till att mycket av verksamheten i denna informella sektor närmar sig den kvalitet man förut nästan bara hittade i den professionella sektorn. Verksamheten i den informella/civila/ideella sektorn blir därmed en allt allvarligare konkurrent till verksamheten i de företag som arbetar med och för pengar.

Stämmer denna analys lever och verkar vi piratpartisterer idag mitt i de första uttrycken för den kollision dessa utvecklingslinjer måste leda till: Sedan många år har vi sett konflikten mellan kulturälskande människor som själva vill kopiera, remixa och utveckla olika uttryck, och de stora musik- och filmbolag, som vill behålla sina gamla affärsmodeller i orubbat bo. Men vi misstänker att detta bara är en början: Ännu större värden kommer att stå på spel när konflikten står mellan bilindustrin och medelålders bilister, som kanske upptäcker att en liten kodsnutt kan ge en Skoda samma acceleration som en BMV. Eller när frågan hamnar i riktigt skarpt läge om läkemedelsföretagens patenträtter kontra människor i utvecklingsländer, som vill få använda samma nya mediciner som vi.

Om det är på detta sätt blir det begripligt varför dominerande ekonomiska aktörer vägrar förstå att den ekonomiska upphovsrätten inte kan upprätthållas. Liksom varför de stora politiska partier, vars hela existens är nära förknippad med våra stora industriföretag och deras arbetare, i dessa frågor är opåverkbara av vare sig rationella argument eller det faktum att deras åtgärder sätter grundläggande demokratiska principer ur spel.

Av denna anledning torde det vara det meningslöst att försöka driva våra frågor inne i de stora partierna, eller deras stödpartier. Istället borde det vara rimligt för oss pirater att alliera oss inte bara med rörelser i andra länder som driver just fildelnings och integritetsfrågor. Utan också med alla andra, som i ett globalt sammanhang verkar mot att rika nationer och stora företag utnyttjar immaterialrätt för att behålla ett ekonomiskt övertag.

Piratpartiets stora (historiska) uppgift skulle i så fall vara att:

  • bejaka den utveckling som leder till att allt mer värde skapas för människor tack vare utvecklingen av immateriella egenskaper och värden,
  • bejaka den utveckling där en allt större andel av det nyttiga arbetet utförs i moln och kluster utanför de traditionella monetära marknaderna,
  • avlägsna alla hinder för att människor runt om på jordklotet fritt ska kunna tillgodogöra sig det värde sådant arbete skapar, och
  • se till att de samhällsförändringar detta leder till sker med bevarande av grundläggande demokratiska principer som alla människors lika värde, lika rätt att delta i beslutsfattande, grundläggande rättssäkerhet och personlig integritet.

14 svar på “Tankar om piratideologi”

  1. Just precis! Och det är i detta ljus en ska se mitt myckna förespråkande för garanterad basinkomst. Den kommer vara det naturliga sättet att få denna utveckling att fungera. En del av navet i utvecklingen. Fullständigt kompatibel med det samhälle vi vill bygga upp.

    1900-talet och dess konfliktlinjer är döda. Vi har nya nu. Så låt oss fortsätta bygga på det vi redan startat, för det kommer kunna bli något riktigt riktigt bra <3

  2. vänta bara ni på den förståsigpåare som kommer och ryter: ”KOMMUNIST! ANARKIST! KULTÜRFÖRGÖRARE! 😀 😀 😀

    för mig själv vill jag bara säga: SALUT! En bredsida bestoende utav glädje och lycka åt er på livbåten för detta!

  3. Kunde inte ha skrivit det bättre själv!
    Vad Sverige behöver är Piratpartiet i riksdagen, kanske kan vi då få ett fungerande modernt samhälle som inte håller tillbaka utvecklingen.

  4. Jag ser verkligen inte vad detta har med piratideologi att göra. Ja, vi går mot ett tjänstesamhälle, men det som ligger till grund för det tjänstesamhället är fortfarande att vi producerar, förfinar, bygger och har materiella produkter i grunden. Mat måste fortfarande odlas och fraktas, annars dör vi av svält. Bensin måste utvinnas, annars sitter vi där vi sitter. El måste produceras, kläder sys, datorer tillverkas, kol brytas osv… man kan tjattra så mycket man vill om immateriella värden, men de materiella värdena måste fortfarande produceras. Jag byter gärna det jag skapar materiellt mot immateriella produkter som jag vill ha – däremot är jag inte intresserad av att byta materiella (ändliga) resurser mot immateriella (oändliga) resurser som jag inte vill ha. Dvs, vill du ha maten jag producerar så får du skapa någonting som jag vill ha.

    Även skapandet måste faktiskt förhålla sig till marknaden.

  5. Vill också bara påpeka att ”avlägsna alla hinder för att människor runt om på jordklotet fritt ska kunna tillgodogöra sig det värde sådant arbete skapar, och” för att det ska vara genomförbart, så måste alla runt om på jordklotet först få infrastruktur, el, datorer, klassrum, läromaterial och en högre välfärdsnivå. Den nivån uppnår man genom att producera materiella resurser, inte genom att blogga om lycka.

  6. Hej Sofia, Jag vet inte vem du argumenterar mot! Visst, vi måste äta, vi måste ha kläder, vi måste ha hus och vill ha datorer och musikspelare. Men en allt mindre del av de pengar vi puttar in till mat går till foder och ladugård åt kossor och arbete med att göra falukorv av henne, och allt mer till receptutveckling, varumärken och marknadsföring hos restaurangkedjor och dem som säljer färdigrätter.  Allt mindre av kostnaden för den dator du och jag just nu använder går till att tillverka kiselkretsar och montera dem, allt mer går till varumärkesvård, mjukvara och marknadsföring. Jag och Göran håller helt med dig om att vi aldrig kommer att komma ifrån att behöva arbeta för att hålla igång produktionen av de varor och tjänster människor behöver och efterfrågar. Vår poäng är att en allt större del av pengadelen av ekonomin dock inte handlar om att producera konkreta varor och tjänster utan om att producera immateriella värden, att det finns alternativa sätt än pengadriven ekonomi under immaterialrättsskydd att skapa dessa och att vi just nu står mitt uppe i en konflikt om vem som ska ha kontrollen över detta skapande av immateriella värden. Och det är något som i högsta grad har med piratideologi att göra!

  7.  
    Henrik,
    Detta var ett välskrivet och lättfattligt inlägg och jag kan direkt skriva under på i stort allt ni skriver. När det kommer till invändningen som Sofia hade och ditt efterföljande svar till henne så vill jag dock gärna flika in ett par saker i diskussionen jag också. Jag måste hålla med Sofia om (om jag tolkar hennes inlägg rätt) att det i ert inlägg låter precis som om tjänsternas, designens och för all del programkodernas andel av ekonomin bara kommer att öka i all evennerlighet, utan att något behöver förändras i produktionen av fysiska saker som mat och prylar. Du skriver i ditt svar till Sofia att
    ”Allt mindre av kostnaden för den dator du och jag just nu använder går till att tillverka kiselkretsar och montera dem, allt mer går till varumärkesvård, mjukvara och marknadsföring.”
    Detta är en sanning som inte håller i längden. Snarare är det en parantes i historien som varat sedan 50-talet och som kommer hålla i max några årtionden till. Anledningen till att kostnaden (i pengar alltså) för själva produktionen och monteringen av kiselkretsarna i ditt exempel värderas mycket lägre idag än för 15 år sedan är att ingen hänsyn i prissättningen ännu behöver tas till den kostnad för rovdriften på jordens resurser som är nödvändig för att hålla igång karusellen. Det innebär att de effektiviseringar man kan göra i produktionsledet (nya maskiner, snabbare personal, slimmad lagerhantering) märks jättemycket – kostnaden för energiåtgången för tillverkning och transport av prylarna utgör fortfarande alltför liten andel av prylens penga-pris!
    Eftersom det fortfarande är tillåtet och tillika billigt att våldta vår planet i jakten på energi och mineral så kan pengakostnaden för produkten minskas och pengamarginalerna vid dess försäljning ökas. Snart så kommer dock kurvan plana ut – när planeten är tillräckligt överexploaterad så kommer råvarupriserna skjuta i höjden och då kommer denna utveckling obönhörligen kraschlanda med stora miljömässiga och sociala problem som följd.
    Om Piratpartiet vill skapa en egen modern politisk ideologibas så måste denna innehålla ett tydligt ställningstagande för hållbar utveckling, dvs en ekonomi som inte är baserad på ständigt ökande resursuttag (=tillväxt), om man ska kunna ta den på allvar. Hållbara utveckling nämner ni såvitt jag kan se inte en endaste gång i er text, även om detta sannolikt är en av de största utmaningarna mänskligheten står inför. Vi kan inte referera till ”den nya ekonomin” utan att specifiera hur den är tänkt att hållas igång. Detta är inte fjäsk för partiets gröna falang utan en nödvändighet – ekvationen med ständigt ökande tillväxt i en ändlig värld går bara ihop bland ekonomer och neoliberaler…

  8. @Gustav (och Sofia)

    Eftersom jag var med och formulerade tankarna i inlägget ovan tar jag mig friheten att svara trots att det är Henrik du frågar.

    Som jag ser det så är tillväxt och rovdrift på naturen inte synonyma. Just nu pågår en process där mer och mer av tillväxten genereras genom virtuella värden eller överlagrade informationsvärden ovanpå ”riktig produktion”. Detta är ingen ny process. Den har pågått i hela människans historia. Vi har dels skapat tillväxt genom att bli bättre och effektivare på att producera livets nödtorft. Men vi har också skapat tillväxt (så att säga ur luften) genom att en större kunskapsnivå, mer tid och resurser att lägga på saker som strängt taget inte är nödvändiga för överlevnad och vår uppfinningsrikedom förvandlats till efterfrågan på varor och tjänster med stort inslag av kreativitet, estetik eller andra liknande värden. Det ända som är annorlunda nu är att den processen går mycket fortare.

    När det både finns människor som är beredda att lägga tid och resurser på att ha tillgång till dessa värden och människor som är beredda att lägga tid och resurser på att skapa dem så adderar de värden till världsekonomin utan att det med nödvändighet krävs mer av våra ändliga naturresurser. Det är skillnad på flaska Kronvodka och en flaska Absolut – inte för att det tar mer resurser att producera Absolut men för att den har ett större informationsinnehåll.

    Just nu står dessa värden för en stor del av tillväxten i världen – i vissa fall i form av bubbelekonomier (som IT-bubblan eller fastighetsbubblan, då det värde som tycktes skapas senare visade sig överskattat) men ofta som i fallet med underhållningsindustrin eller modeindustrin så skapas riktiga värden som blir kvar. Människor är beredda att betala för att få något som är smartare, vackrare, ovanligare, exklusivare och ur detta uppstår värde.

    Ett tänkbart framtidsscenario är att vi kan fortsätta ha tillväxt trots att naturlagarna inte tillåter en ständigt ökad konsumtion – genom att människans strävan efter att hela tiden få lite mer lämnar området av fysiskt reella värden och blir tillfredsställt genom sådana här insprängda informationsvärden: design, features, mjukvara, exklusivitet, varumärkespositionering, tjänsteinslag etc.

    Ett annat tänkbart scenario är att dessa nya värden är så beroende av de fysiska produkter som är bärare av dem inte är möjligt.

    Hur det är med den saken är svårt att veta och det gör att det är omöjligt att säga om den tillväxt vi nu ser har ett hårt slut pga storleken på vår planet eller inte.

    Med allt detta vill jag inte ha sagt att miljöfrågan inte är viktig, eller att den går att ignorera. Bara att det är möjligt att föra det resonemang jag och Henrik för ovan utan att ta ställning i den debatten. Piratpartiet måste inte ta in miljöfrågan i sitt program för att vara trovärdiga. Partiet har valt att inte göra det (som så många andra frågor) för att vi som utgör partiet har olika uppfattningar i den frågan. Då vi är ett fokusparti så koncentrerar vi oss på de kärnfrågor som vi samlats runt och låter andra partier som redan har bra program för de andra frågorna sköta dem. Miljöpartiet är ett mycket bättre miljöparti än Piratpartiet någonsin kommer att vara.

  9. Hej Gustav,

    Tusen tack för de snälla orden.

    Jag håller med dig så långt som till att de absoluta kostnaderna för att tillverka själva de fysiska aspekterna av våra mojänger inte kommer att sjunka länge till, utan troligen snart börja stiga. Dels av den anledning du pekar på, att knapphet på många råvaror ledewr till stigande priser på dessa. Dels – och framför allt – på grund av att havet av billig arbetskraft kommer att sina: Den dag de som plockar ihop våra mobiler och syr våra T-shirts får en levnadsstandard av samma storleksordning som vår kommer det ABSOLUTA värdet på de rent fysiska aspekterna av mojängerna att stiga. Men det innebär inte det RELATIVA värdet kommer att stiga. Jag tror utvecklingen kommer att fortsätta allt snabbare där immateriella egenskaper inte bara adderar, utan multiplicerar värde åt de fysiska grejorna.
     
    Jag tror det är ett fundamentalt feltänk att tro att ökad efterfrågan och ökade priser på råvaror kommer att leda till en både ekologisk och ekonomisk kollaps. Om råvarupriserna successivt ökar kommer incitamenten till nya, smartare sätt att utnyttja dem, nya material, nya energikällor etc att successivt öka, och vi får en utveckling där samma nytta för konsumenten kräver allt mindre insats av de råvaror det riskerar bli brist på. Visst – jag kan mycket väl tänka mig att vi hör till den sista generationen som glatt och obekymrat kan köra bensindrivna bilar fram och tillbaka dag efter dag – men jag är tillräckligt teknikoptimistisk för att vara övertygad om att det bara kommer att leda till bekväma trafikslag som inte drar bensin.

    Olika slag av domedagsvisioner har kommit varje gång det skett ett paradigmatiskt skifte i vad som skapar värde i samhället:  Långt efter det den industriella revolutionen förändrat Europa i grunden var fortfarande många tänkare övertygade om att det enda som egentligen kunde skapa ”riktigt” värde var produktion av mat, och att samhället därför snart skulle kollapsa eftersom alldeles för få människor ägnade sig åt den ”riktiga” sortens produktion. För bara några årtionden sedan, då tjänstesektorn sedan länge dominerade den svenska ekonomin, pratades om en ”tärande” och en ”närande” sektor, där många av dem som uttalade sig var övertygade om att det bara var genom att producera varor man kunde skapa värde (medan tjänster förbrukade värde), och att vi var på väg mot en ekonomisk och samhällelig katastrof eftersom tjänstesektorn höll på att kväva den ”produktiva” delen av ekonomin. När jag växte upp på 1970-talet var alla debattörer övertygade om att jorden skulle drabbas av fruktansvärda svält- och ekologiska katastrofer långt innan jordens befolkningstal nådde dagens nivåer. Allt detta har gjort mig mycket skeptisk till resonemang av typen att ”utvecklingen leder obönhörligen till en kollaps och katastrof”.

    Jag är liksom du övertygad om att det behövs en omställning för en hållbar utveckling. Jag tror att den kommer. Till en del därför att rena marknadsmekanismer kommer att pressa fram den när brister uppkommer på energi och råvaror. Och till en del därför att jag tror på att världens politiska system – inte alltid men nästan tillräckligt ofta – förmår pressa fram regler, förbud och politiskt konstruerade incitamentsstrukturer (bidrag, koldioxidskatter, utsläppsrätter etc) för att åtgärda inte allt, men en hel del, av det marknadsmekanismerna missar. (OBS: Jag är inte politiskt marknadsliberal. Innan jag blev pirat var jag sosse med klara sympatier för vänsterflygeln.)

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.