Att säga sig vara liberal, men inte förstå innebörden

Det är lite ömsom vin ömsom vatten i europapolitiken för tillfället. Våra kära Cecilior, Malmström och Wikström hejar som vanligt på för att censurera Internet. Malmström har dessutom den dåliga smaken att indignationsförsvara sina dumheter med att hon minsann är liberal:

“I am a liberal, I consider free speech as a fundamental value and I have fought for that all my life, so accusations that I’m trying to censor the internet and limit freedom of speech really go to my heart because that is absolutely not what I’m trying to do,” Malmström said. “But I have seen those pictures; they have nothing to do with freedom of speech. This is a horrible violation.”

Lite samma tongångar som tidigare på egen blogg:

Detta förslag har i vissa kretsar rönt viss uppmärksamhet då de hävdar att kommissionen censurerar nätet. Det argumentet kan jag dock inte förstå – barnpornografiska bilder kan aldrig ses som en yttranderättsfråga, det är en grovt kriminell handling som kränker samhällets allra mest sårbara. Blockeringer skall givetvis ske efter noggrann prövning, med tydlig information till användaren och det finns juridiska möjligheter att överklaga.

Nå när Malmströmskan säger att barnpornografiska bilder aldrig kan ses som en yttranderättsfråga [sic!], så låter det ju bra. Vem kan på fullaste allvar försvara sexuell exploatering av barn? Men om man parar ihop det uttalandet med domen nyligen, där några serieteckningar var tillräckligt för att få en översättare och namnkunnig seriekännare fälld och brännmärkt, så är det inte längre lika självklart. Övergrepp på seriefigur liksom, är det något liberaler verkligen skall lägga sitt krut på att stoppa? Liberal är den som står för liberala principer i ord och handling, inte den som påstår att den gör det.

Det är inte precis strålande när man skiter i om korståget får ovälkomna biverkningar, eller om det ens har någon verklig verkan. Vem bryr sig bara man får leva ut sin moraliska indignation och känna sig rättfärdig. Som Broman så riktigt påpekar, så är vägen till helvetet kantad av goda föresatser.

Det positiva då? Vinet som kompletterar vattnet är att de regler som håller på att drivas igenom kan komma att innebära att åtgärder måste lagstiftas och gå via gängse rättsvårdande myndigheters procedurer. Det är en stor förbättring av rättssäkerhetsläget jämfört med de ”frivilliga” och hemliga listor som används idag. Humorn i det hela är att skall överklagan gå att göra, så måste listorna vara offentliga, vilket med dagens absurt ineffektiva sopa-under-mattan-taktik, skulle vara som att upprätta en statlig lista över vilka sajter man skall besöka om man letar barnporr.

Det var kanske inte riktigt så man tänkte då, eller? Det visar lite på hela feltänket bakom listorna, att de måste vara hemliga för att inte vara direkt kontraproduktiva…

Våra Cecilior tycks hur som helst inte förstå skälen till grundläggande liberal skepsis mot alla typer av åtgärder som kräver broddar för att inte glida nerför det sluttande planet. Demokratiska stater har faktiskt redan som det är lagt saker i sina filter av karaktären obekväm information snarare än barnsex, en sådan lösning inbjuder nämligen till ”tolkningar” av vad som kan, skall och får filtreras. Liberala principer är ofta ett av korstågens första offer. Korsfarare har målet i fokus och ser inte vad de trampar på för att nå dit. Trista principer står i vägen för sådan självrättfärdighet, så det är inget man vill lyssna på eller fundera över.

Och visst, kunde man verkligen uppnå att barn slapp utsättas för sexuella övergrepp. Kunde man få slippa att de fick sin olycka dokumenterad på film och i bild och att eländet spreds för väder och vind, så skulle jag förstå att man var beredd att ta vissa obekväma mått och steg.

Men förutsättningarna för den förståelsen är att man skyddar grundläggande principer, att man bibehåller en slags grundläggande rim och reson och att man faktiskt uppnår något annat än att sopa problemen under mattan. Den ständiga frågan är hur långt man kan sträcka sig innan det är dags att sluta kalla sig liberal? För när ändamålen helgar medlen, så blir man snabbare än man tror korrumperad. Inte i bemärkelsen att man tar mutor för att sätta dit folk, utan att ruckandet på endera principen Det kräver väldigt god balans att trava över den knivseggen utan att trilla av eller skära sig.

Ceciliornas balansförmåga inger inte direkt något förtroende.

15 svar på ”Att säga sig vara liberal, men inte förstå innebörden”

  1. Problemet är att det finns så många inriktningar inom liberalism och därför blir det förvirring!

  2. Det har du väl rätt i ur någon synvinkel, men grunden är härledningen från ordet liberum, frihet.

    I modernt språkbruk betyder liberal snart sagt vad som helst. I amerikansk språkbruk är det till och med så att syftningen liberal mer är någon som vill lägga sig i ditt liv än någon som vill garantera dina friheter. Libertarian har uppstått som någon slags alternativ just därför att liberal har kommit att betyda så mycket annat än någon som står för grundläggande fri- och rättigheter.

    Jag hävdar dock fortfarande att den kanske mest bärande tanken bakom liberalismen gestaltas av den klassiska frasen: Jag kanske hatar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.

  3. För att vara ärlig, skitsnack!

    Liberal är den som är beredd att stå upp för ett fritt och öppet samhälle, inte den som kallar sig liberal. Det fria och öppna samhället innebär frihet att agera fysiskt och ekonomiskt, att tänka, diskutera och lära sig, och att välja och granska makten. Allt detta bygger på yttrandefrihet.

    Liberalism är ett bra sätt att bygga ett samhälle, och det har gjort att alla sumpråttor numera kallar sin smutsiga ideologi för liberalism. Det finns till och med liberalkommunister numera… Gällande de amerikanska så kallade liberalerna, handlar det helt enkelt om att den progressiva rörelsen (som arbetade för ett avskaffande av rättsprinciper som allas likhet inför lagen, begränsningar av yttrandefriheten på grund av att minoriteter skulle kunna bli ledsna etc) till slut insåg att deras ideologi hade PR-problem och således valde namnet liberalism istället. De har därför aldrig haft ett liberalt ben i kroppen.

    Själv föredrar jag att kalla mig klassiskt liberal.

  4. Angående själva sakfrågan (om internetblockering och ”barnporr”). Jag tycker att det är rättsstatens förbannade skyldighet att göra allt för att ta ner servern som tillgängliggör materialet, samt spåra upp, gripa och lagföra förövarna.

    Detta måste även gälla servrar som står utomlands — lämpliga utländska myndigheter måste kontaktas och polisiärt samarbete upprättas. Ibland kanske diplomatiska förbindelser måste användas, för att lägga diplomatiskt tryck på motparten.

    Är inte rättsstaten villig att göra detta, d.v.s ”det är inte värt besväret”, så är materialet inte heller tillräckligt problematiskt för att internetblockeras.

    Det kan förvisso föreligga fall där tillgängliggörande av material är lagligt i det land där servern står, men olagligt i Sverige. Hur fasen ska vi göra då?

    Jag lutar (à la Niklas Dougherty) åt att informationsfriheten måste vara absolut. Det innebär att inga förbud mot att ta del av information (som finns allmänt tillgängliggjord) får existera. Av det följer också att inga förbud mot att inneha information heller får existera.

    Detta är ett viktigt grundfundament i en liberal demokrati. Inga ingrepp i den fria åsiktsbildningen får göras. Medborgarna måste vara fria att ta del av all information som finns där ute — även sådan som kan synas känslig, obehaglig eller omoralisk. Att fråntaga medborgarna ansvaret att kunna hantera obehaglig information, förbjuda dem att göra det, är livsfarligt.

    Och det går inte att avgöra detta från fall till fall, enligt något kriterium om huruvida informationen ”vädjar till sexualiteten” eller inte (tankelagstiftning?). Inte ens om informationen kan antagas ”utgöra dokumentation av övergrepp på underåriga”.

    Att informationsfriheten är absolut betyder dock inte att yttrandefriheten skall vara absolut. Friheten att sprida eller för allmänheten tillgängliggöra information är en helt annan sak än att ta del av eller inneha information.

    Spridning eller tillgängliggörande av barnporr måste lagföras och bestraffas. Men internetblockering och innehavsförbud borde inte komma på fråga över huvud taget.

    Vad säger PP?

     

     

  5. @Hugehedon

     

    ”Det kan förvisso föreligga fall där tillgängliggörande av material är lagligt i det land där servern står, men olagligt i Sverige”

     

    Detta är idag mer regel än undantag eftersom Sveriges klassning av barnporr innehåller teckningar (bl.a manga) och ”sexig” (påklädd) reklam för barnunderkläder. Det som idag frivilligt censureras av en del svenska operatörer (det filter som framhålls som ett bra exempel av Malmström) innehåller alltså mängder med material som inte är olagligt i landet där servern står. T.ex. har det nämnts att många av de blockerade servrarna står i USA. Det innebär såklart att censur-ivrarna har rätt när dom säger att dom inte lyckats ta ner dessa servrar…

  6. @Svempa: skitsnack? Kanske är jag korkad nu, men jag förstår inte hur det du säger motsäger det jag sa. Jag pratade om ”modernt språkbruk”, vilket inte innebär att jag håller med om att det är ett rimligt sådant. Själv anser jag att liberalism står för ett öppet samhälle där allas lika värde försvaras. Det kräver yttrande-, åsikts- och tryckfrihet för att fungera.

    @HugeHedon: PP:s syn på frågan är att den som utsätts för sexuella övergrepp har rätt till integritet och att det därför inte är självklart att materialet skall vara OK att inneha. Att däremot plocka in tankelagar som seriebildshistorien i det hela är bara rent patetiskt.

    @ConnyT: Betydelserna man lägger i ett ord är spännande. Nog kan Cecilia m.fl påstå att det är svårt att få andra västerländska rättsstater att plocka ner serverkonton om det man försöker angripa är lolicons och dylikt. De flesta tycks inse att det är rent ut sagt korkat att förbjuda fantasier om än i visuell form, så länge ingen fysisk levande person tagit skada.

  7. Ja, ConnyT, så är det naturligtvis.

    Och om det nu är så att censurivrarna vill internetblockera en sajt så borde endera av följande principer gälla:

    Det får inte ske (enligt principen om absolut informationsfrihet)

    Det får ske först när sajten dömts som varandes brottslig i det land där servern står. Vare sig detta gäller Sverige eller ej måste åtgärder gå via gängse rättsvårdande myndigheters procedurer i Sverige, och bli offentliga och överklaganssbara. Typ.

    Det får ske utan att sajten bedömts som brottslig någonstans, men då måste Cecilia Malmström för i helvete sluta att kalla sig liberal. Åtgärder måste ändå gå via gängse rättsvårdande myndigheters procedurer i Sverige, och bli offentliga och överklaganssbara.

  8. Jag tycker nog Cecilia Malmström borde sluta kalla sig liberal hur som helst, åtminstone fram till dess hon sätter sig ner och reflekterar en aning och får lite koll på prioriteringarna…

  9. Marcus skrev:

    PP:s syn på frågan är att den som utsätts för sexuella övergrepp har rätt till integritet och att det därför inte är självklart att materialet skall vara OK att inneha.

    Jag gillar inte att du använder formuleringen ”OK”. Åtminstone är det inte så jag menar. Jag tror inte att någon tar ställning på det sättet. Jag säger inte heller att otrohet är ”OK”, eller nazististiska åsikter. Eller allmänt svinigt beteende.

    Men det är ändå inte lämpligt att statens våldsmonopol skall användas för att förhindra allt som inte är ”OK”.

    En alternativ formulering följer (Det blir kanske lite tillspetsat, men det vore intressant att förstå om tankegången är ungefär så här).

    PP:s syn på frågan är att den som utsätts för sexuella övergrepp har rätt till integritet. Därför är det inte självklart att principen om den absoluta informationsfrihet kan upprätthållas. Detta är naturligtvis ett högt pris att betala. Staten måste nämligen utföra uppgiften att kontrollera vilken information medborgarna tar del av och innehar. Statens våldsmonopol måste användas för att upprätthålla den fastställda ordningen.

    Staten måste också ställa upp de kriterier som skall användas vid bedömningen av vilken information som är olaglig. Eftersom informationen som är dessutom är olaglig att ta del av kan den inte tillgängliggöras. Det.är alltså svårt för medborgarna att avgöra var gränsen för brottslig information går. De mest extrema fallen kan naturligtvis anses vara ”uppenbart brottsliga”, medan andra är svårbedömda.

    Någon sorts specialtillståndsförfarande behövs, så att brottsutredare och forskare på området kan sköta sitt jobb utan att begå brott. Möjligen bör även media också kunna ta del av den olagliga informationen, för att kunna bibehålla sin granskande funktion. Men för gemene man skall det vara förbjudet att ta del av den olagliga informationen.

    PP anser att de kriterier som bör ligga till grund för att information skall vara olaglig att ta del av har med barn och sex att göra. Det skall handla om dokumenterade sexuella övergrepp av verkliga barn. Dokumentationen måste vara på formen foto eller film. Textuella beskrivningar skall inte vara olagliga [förutom om barnet som blir utsatt för övergreppet blivit nämnt vid namn i texten, för då föreligger ju integritetskränkning?]. Ej så heller tecknade figurer, vare sig de liknar barn eller inte.

    För att vara olagligt måste det röra sig om bilddokumentation på personer som är (uppenbart) underåriga, och är utsatta för ett sexuellt övergrepp. Det måste alltså finnas någon som icke är minderårig med i bilden, och någon sorts beröring som (åklagaren anser) vädjar till sexualiteten måste föreligga.

    PP menar att detta är nödvändigt för att skydda den minderåriges integritet. Om den minderårige på bilden har avlidit spelar ingen roll, för dess integritet kränks ändå. [Eller så kränks integriteten för ”barnet i allmänhet”? Eller så handlar det inte om integritetsskydd utan om rent äckel och avsmak för pedofiler som konsumerar dylikt?]

    Att ta del av bilddokumentation av barn som blir mobbade, får stryk, blir mördade, torterade eller utsätts för övergrepp av annat slag skall inte förbjudas, det vore att gå alldeles för långt. Det är lite oklart varför, men PP tycker helt enkelt att endast dokumentation av sexuella övergrepp skall vara förbjudet att titta på, för integritetskränkningen är överlägset störst just i de fallen.

    Däremot vill PP inte införa något tankeförbud. Detta skulle vara farligt och i längden riskera att leda till ett omänskligt samhälle.


  10. @HugeHedon: 😀 Mitt svar till dig var ett snabbt och slarvigt svar, där jag utan att lusläsa vad som sagts berättade hur jag uppfattat vad som sagts och skrivits i frågan.

    Det som du så målande åskådliggör är hur komplex och full av fallgropar frågan är. Å ena sidan är undantag i informationsfriheten svåra att avgränsa utan att omedelbart hamna i motivation-, betydelseglidnings- och jämförelsedilemman. Å andra sidan finns en verklig integritetsfråga inbakad i det hela och den gör vi dumt i att blunda för.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.