Valberedningen tackar för sig

Är man inte seriös kommer man inte tas seriöst. Det är en sådan truism att det borde vara en självklar ryggmärgsreflex i ett parti som fortfarande räknar åren av sin existens på ena handens fingrar.

Jag har suttit i Piratpartiets valberedning sedan vårmötet 2010, men nu tackar hela valberedningen för sig och avgår med omedelbar verkan. Det är några få veckor kvar till det möte där vi skulle presentera våra förslag, men det sista och slutgiltiga beslutet om vad det förslaget innebär och skall innehålla är ännu inte taget.

Det går helt enkelt inte att verka under sådana förutsättningar.

Ett jävla hattande helt enkelt

Grunden för en fungerande demokratisk organisation med någon sorts stabilitet och pålitlighet är långsiktiga beslut, fungerande rutiner, respekt för gällande arbetsordning och allt annat som skapar förutsägbarhet. Det kan låta stock-konservativt, men skälet att skapa sådan förutsägbarhet är att skydda demokratin. I ett kaos där alla hela tiden experimenterar är det alltid de starkaste som sätter agendan. I en aktionsgrupp kanske sådant kan accepteras, men inte i ett parti som anser sig kallade att sitta i landets högsta beslutande församling.

Skall man skapa förutsägbarhet krävs en tydlig och förståelig organisationsstruktur. Det krävs maktdelning, transparens och ansvar. Det ställer krav på under vilka förhållanden beslut i olika frågor får fattas och ett tydligt och inte alltför lättvindigt mandat om interimistiska beslut däremellan. Eller för att skriva det med mindre organisationsnördiga ord: Är beslutsnivån för ett beslut ett ordinarie årsmöte/medlemsmöte/partikongress, med möjlighet för styrelsen att fatta ett beslut däremellan om förutsättningarna absolut kräver det, så måste villkoren för ett sådant styrelsebeslut antingen i stadgarna eller genom praxis göra att respekten för medlemmarnas beslut inte faller pladask.

I detta läge blir man en aning förundrad när det uppstår diskussion på styrelsenivå om att ändra alla förutsättningar för valförfarandet bara veckor innan mötet skall gå av stapeln. Det är inte att skapa förutsägbarhet, det är inte heller att slå vakt om medlemmarnas rätt. Inte heller är det speciellt schysst mot de som faktiskt kandiderat, som i det läget inte vet vad som kommer att gälla eller om de förtroenden de gett valberedningen kommer fortsätta vara förtroliga även inför medlemsmötet.

Tyvärr är det ett signum för Piratpartiet, där improvisationen är upphöjd till dygd, såväl politiskt som organisatoriskt. Många av våra största misslyckanden kan dock spåras tillbaka till just sådan improvisation. Jag orkar inte ens ge exempel annat än att be folk läsa vårt senaste valmanifest med tillhörande gräl, eller påminna om effekterna av en plötslig pudel efter partiledarimprovisation bara veckor innan valet. Ett jävla hattande helt enkelt och ett som kostar alldeles för mycket och gör alldeles för många driftiga aktivister trötta, desillusionerade och alienerade.

Vill vi överleva kan vi inte hålla på på det sättet. Då är vi döda som parti inom ett par år, om ens det — varefter vi lever vidare i en tynande tillvaro ungefär som en vit dvärgstjärna som inte fattat att den är död än.

Vi måste helt enkelt skapa en stabil, demokratisk, fungerande, transparent och inkluderande partikultur. En kultur där ordergång, ansvar, mandat och vem som fattar vilket beslut när och under vilka förutsättningar är glasklara. I annat fall kan vi lika gärna ge upp, nu med en gång, innan det blir för pinsamt.

Förutsägbarheten är en verklig dygd i en demokratisk organisation. Det krävs förutsägbarhet för att medlemmarna skall veta vad de engagerar sig i, hur det styrs, hur man gör sin röst hörd och vad man kan förvänta sig påverka. Det låter torrt och tråkigt, men i själva verket lämnar det energi kvar för att engagera sig i de verkliga frågorna.

Machiavelliska tendenser finns i alla organisationer, utan undantag, det går helt enkelt inte att undvika. Det man kan göra är att se till att förutsättningarna för att lyckas intrigera sig till inflytande är begränsade. Det har vi inte gjort, vilket innebär att det faktiskt inte riktigt går att överblicka vilka som har den verkliga makten i partiet. Sådant är grogrund för meningslöshetskänslor såväl som falska beskyllningar, maktkamper och annat otyg.

Grunden för att tas seriöst är att vara seriös. Det handlar om såväl verklighet som intryck. Så länge som vår struktur brister, om så bara för en yttre betraktare, så kommer vi inte komma ur startgroparna. Vem vill samarbeta med oss om man inte vet hur partiet styrs, av vem partiet styrs och vilka åsikter partiet kan tänkas förfäkta ens inom en snar framtid?

Seriositet

Vi får inte bli en organisation som varken är mer eller mindre än något fåtal individers privata dockskåp. Tillsättningar av poster måste ske på ett demokratiskt sätt, avsättningar måste även de ske enligt bestämda regler och rutiner. Blir man förtroendevald måste såväl ansvar som mandat vara tydliga. Vi måste vara en organisation snarare än en klump aktivister som för tillfället råkar gå åt samma håll… nästan. Vi måste ha framförhållning, så att nästa års problem finns på agendan redan nu och nuvarande problem började behandlas redan för ett år sedan.

Vi kanske till och med måste svälja vår nördstolthet och inse att andra gjort det vi gör före oss och lyckats. Att de kanske inte haft samma program, men samma problem. Av dem skall vi låna lösningarna, studera hur de passar oss. Sharing is caring liksom och det innebär även att man kan låna det som är bra ur andra organisationers historia. Vi har en styrka i våra svärmar, men de innebär också en svaghet om deras allmänt kaotiska natur inte kompletteras med god ordning och tydlig riktning.

Våra företrädare skall i möjligaste mån undvika att fatta beslut som påverkar deras egen position. Vi skall kunna lita på att beslut inte handlar om denna veckas infall. Vi måste kunna lita på att det inte finns några osynliga maktstrukturer som sätter demokratin på undantag. Vi skall kunna lita på att våra företrädare tänker längre än en månad framåt.

Kodorden här är framförhållning, förutsägbarhet, struktur, maktdelning, långsiktighet, seriositet.

Vi som satt i valberedningen var: Sophia BlomqvistIsak Gerson, Nils Kadesjö, Marcus FridholmKent Holmblad och Petra Gustad

16 svar på ”Valberedningen tackar för sig”

  1. Av det lilla jag läst tycker jag ni överreagerar.

    Valberedningens jobb är att ta fram ett bra förslag till val till de olika posterna.

    Vilken voteringsordning som sen används för att acceptera, ändra, eller avslå det förslaget, bör vara upp till årsmötet att bestämma (och presidiet bör ge minst ett förslag till voteringsordning).

    Som jag ser det kan styrelsen knappast heller bestämma voteringsordning, däremot kanske de behöver se till att mjukvara ör förberedd för de varianter som kan komma ifråga.

    /nisse

  2. Nils, så här är det. Om du vill att jag skall göra A, fråga då om jag är beredd att göra A – inte B.

    Hade PP frågat om jag var beredd att under ett år agera som informationsinsamlare, på motsvarande sätt som vilket digitalt formulär skulle göra, så hade jag sagt nej.

    Att fråga om A, förvänta sig B och hela tiden ändra villkoren är respektlöst, oskickligt och för verksamheten destruktivt.

  3. Aj, aj. Detta var trist. Självfallet måste en valberedning få arbeta under klara förutsättningar för att kunna ge ett genomarbetat förslag, som den kan stå för.
    Men det är typiskt för nya organisationer, där entusiasm och heta viljor är starkare än demokratisk tradition och erfarenhet.  Trist.

  4. Sophia:

    Jag håller helt med om att stadgeändringar är att ändra förutsättnignarna för valberedningensarbete, och förstår att det varit ett hinder för ert arbete.

    Men droppen för er verkar ha varit förslag till ändringar av voteringsproceduren, och det hoppas jag att man inte behöver ta så allvarligt på.  Om årsmötet så önskar, så måste väl mötet kunna besluta om en voteringsordning där man kan säga ja eller nej till valberedningens förslag som en helhet? Den avgående styrelsen har i alla fall knappast mandat att bestämma över det. Eller har jag missat nåt?

    Och även om man skulle *veta* att mötet kommer att använda en korkad voteringsordning, så är väl inte det ett hinder för att ge ett välgrundat förslag till hur man önskar att styrelsen ska se ut? Jag är skeptisk till att  det finns en perfekt voteringsprocedur, och den metod som användes förra året har också en del nackdelar.

    /nisse

  5. Politiken är en dynamisk värld, planer ändras, förutsättningar skiftar. Ett parti där allt måste mejslas in i stentavlor når inte långt. Lev med det.

  6. Jag tycker inte att valberedningens agerande är konstruktivt. Ett vettigt och moget agerande vore att förbereda ett förslag enligt de förutsättningar som ni tycker borde gälla och lägga fram det på årsmötet tillsammans med er motivering varför ni tycker att styrelsen har fel, och sedan låta mötet besluta.

    Det finns förvisso tillfällen när det är rätt att helt enkelt vägra försöka slutföra sin uppgift, men det som skrivs ovan och det som skickades ut till medlemmarna tyder inte på att det här är ett sådant. Inlägget ovan är talande: det är en j-la massa floskler om demokratiska ideal, men det finns inte ens en riktig förklaring till vad som egentligen är problemet. Brevet till oss medlemmar är något tydligare, och det verkar som om det handlar om hur votering skall ske? Direkta personval eller ett helt förslag? Så säg det då, i stället för att ventilera en massa känslor utan att egentligen säga någonting alls!

    Att spruta ur sig textmassor som den ovan är helt åt h-ete fel i en situation som denna; om man vill vara konstruktiv i en konflikt så är det enda raka att vara extremt tydlig, att begränsa sig till enbart det som konflikten gäller och att lämna känslorna hemma. Valberedningen har i det här avseendet misslyckats kapitalt, och är inte alls konstruktiva.

  7. För att använda ett slitet men passande uttryck: Väl rutet!

     

    Den avgående valberedningen har min fulla respekt. Det är inte möjligt att genomföra ett valberedningsarbete med nuvarande förutsättningar.

  8. Detta inlägg var ett av de absolut bästa jag läst på länge!

    Ett av Piratpartiets stora problem är vårt politikerförakt, vi känner ironiskt nog förakt för de som lyckats med just det vi vill klara – vilket är en hopplös lösning.

    Fram för ett mer traditionellt organiserat parti! (Som fortfarande drar nytta av den nya teknikens möjligheter…)

  9. Infallsvinkel; ojdå, då kanske vi ska ta och skrota indexet? Jag som alldeles för en stund sedan la upp det på första sidan på pp.se och har dig som referens! *garvar*

  10. Sitter och smälter kommentarer och ett mycket läsvärt inlägg.

    Nu har jag ju lämnat PP, till stor del för att jag är sjukt trött på den här typen av fail, och att det så ofta ska urarta till en diskussion om diskussionen. Jag har helt enkelt inte energi att vare sig delta i rundgången, eller försöka ignorera den.

    Ni i valberedningen verkar ha gått in med en mycket bra attityd till ert uppdrag, och arbetat väldigt proffsigt. Det är förbannat trist att det ska sluta så här, för hela partiets skull.

    Man kan tycka vad man vill om era skäl, men om de som inte håller med er avfärdar er som ’gnällspikar’ istället för att fråga sig hur man ska kunna undvika det här i framtiden, tror jag partiet kommer att ha förlorat en mycket stor del av sina största tillgångar inom ett år eller två.

  11. Jag har läst och begrundat kommentarerna. Jag har dessutom ”grälat” lite med min medbloggare om saken 🙂

    Jag kan konstatera att det finns en gång för hur ett sådant här förslag borde gått till. Anser styrelsen att vi skall ändra praxis för hur våra val går till, så lägger styrelsen en proposition med den innebörden — och sedan tar medlemsmötet ställning till den propositionen.

    Att däremot fatta någon slags beslut, om än provisoriskt, är inte så smart. Ett sådant beslut tar man bara om alternativet är kaos. Dessutom bör man vara extra försiktig om man inte redan har ett väl upparbetat förtroende där medlemmarna implicit litar på att man inte fattar beslut på felaktiga grunder.

    Nå jag kan hålla med om att vi som valberedning skulle ”kunnat” gå vidare som inget hade hänt. Presentera ett förslag som om samma förutsättningar rådde. Men samma förutsättningar råder inte, och det här är bara det sista i en rad av händelser som alla går ut på att vi skall verka trots att det saknas beslut, eller att beslut hattar hit och dit.

    Det är skillnad på att fråga någon: Vill du sitt med i valberedningen, ta emot kandidaturer, göra intervjuer och komma med lämpliga förslag på styrelsesammansättning till nästa årsmöte?

    Eller att fråga: Vill du sitta i valberedningen, få förhållningsorder om att med kort varsel skaka fram några namn ur mössan, sakna formella beslut om under vilka regler ni skall verka. Sedan få beslut, dra igång arbetet för att plötsligt få helt andra förutsättningar som gör en stor del av det arbete ni redan utfört meningslöst och till ett rent slöseri med er tid och partiets resurser? Jo, och bara så att du vet, det är inte alls omöjligt att all den tid ni lägger ner inte lika gärna skulle kunna skippats och ersatts av ett elektroniskt formulär…

  12. Marcus, jag tycker du är fantastisk och bra på alla sätt och vis och gudarna ska veta att adhoc-mentaliteten i piratpartiet är något jag själv drabbas av och känner igen. För att inte tala om puckar med minustid. Ska man snacka om praxis är det en lite jobbig sak att behöva leva upp till ständigt.

    Men det är en grej med det här som gnager så förtvivlat – jag kan kan inte se, eller läsa mig till, hur förutsättningarna förändrades för valberedningen i och med styrelsebeslutet/remissen (ja, det blev skitknäppt det där). UP kör redan med parallella metoder och även om det säkert går att ha en åsikt om man borde det eller inte, så påverkar det inte valberedningsarbetet. Så jag vet faktiskt inte riktigt vilken fot jag ska stå på här. Det blir helt enkelt svårt att veta hur man ska lösa ett problem när problemet inte riktigt går att fånga upp.

  13. Valberedningen är underställd medlemsmötet, och svarar väl inte inför styrelsen? På samma sätt är även styrelsen underställd medlemsmötet, så de har inte mandat att fatta beslut om hur saker skall gå till på medlemsmötet. Det finns alltså ingen anledning alls varför valberedningen skall surna till för att de tycker att styrelsen gör fel – de har enligt min mening full frihet att strunta i styrelsen och sköta sitt jobb enligt det mandat de fått från medlemsmötet, och sedan är det upp till medlemsmötet att besluta om det var rätt eller fel.

    Låt mig säga så här: eftersom valberedningen svarar inför medlemsmötet så det är oss (medlemmarna) som ni sviker. Vilket förslag som helst, hur ofullständigt det än är och vilka brasklappar det än skulle vara behäftat med vore bättre än att ge upp och inte leverera någonting alls. Vad styrelsen har gjort eller inte gjort är en helt annan fråga, men genom att avgå får ni inte ens möjligheten att ta upp den på medlemsmötet. Att avgå och hänvisa till styrelsen är ett fult sätt att kritisera eftersom det är definitivt och inte ger någon möjlighet till medling. Att ta upp frågan på medlemsmötet vore avsevärt bättre.

  14. @Emma: Jag förstår ditt problem, men jag tycker styrelsen har ett ansvar för att se till att använda rätt metoder och inte gå utöver sitt uppdrag om det finns alternativ.

    I det här fallet hade alternativet varit en proposition till årsmötet, där man föreslår hur sådana här saker framledes skall fungera praktiskt. Man hade till och med kunnat förbereda sig för att det skulle gå till så även denna gång, även om man i så fall skulle kunnat bli tvungen att improvisera om mötet säger nej. Det är finlir, men det hade gjort milsvid skillnad.

    Styrelsens beslut kommer dessutom efter att vi som valberedning hört rykten om saken och krävt besked. Vi fick besked och kunde inte annat än tolka det beskedet som att det arbete vi gjort hittills inte var det styrelsen efterfrågade. När en sådan sak kommer i upploppet av arbetet, så undrar man om det enda man gör är att förbruka resurser till ingen nytta.

    Som @Anonym påpekar i kommentaren efter dig, så kan man säga att vi därigenom sviker medlemsmötet och det uppdrag vi fick av dem. Så är det kanske. Vi måste dock lära oss en gång för alla att ge folk klara förtroendeuppdrag utan att hela tiden dra i förutsättningarna — framför allt inte i sista sekund.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.