Terrorismen, en god affärsidé

Så fort samhället får panik, så kan man räkna med att någon jävel snabbt är framme för att sko sig. I spåren av 9-11 har en global terrorindustri växt fram. Hittills har den trekvarts miljon anställda och har satt sprätt på sisådär 4500 miljarder kronor bara i USA, skall man se det globalt är siffrorna mycket högre.

Det är inte så att man skall bortse från de terrorattentat som faktiskt utförts, eller de som planerats men avvärjts. Det är däremot så att vi levt med terror i bortåt ett halvt sekel utan att samhället för den sakens skull gått under. Skall vi dö en våldsam död, så är och har alltid terror varit en av de minst troliga orsakerna.

Vår rädsla och önskan att skydda oss från det främmande och okända spelar oss ett spratt. Så länge sprattet bara kostar pengar är det bara slöseri, men när sprattet börjar kosta mer än bara pengar så blir det riktigt otäckt.

På sätt och vis kan man säga att vi när vi tillåter att vår rädsla för terror kostar oss mer än bara pengar går terroristernas ärenden. Man skall ha klart för sig att redan grupper som Rote Armée Fraktion, Baader Meinhof, Action Directe och dylika angrep samhället med terrormetoder till stor del för att provocera fram en motreaktion. Teorin var att man genom att tvinga samhället att ta av sig bomullsvantarna kunde visa för Svensson hur omänskligt och orättfärdigt det kapitalistiska, västerländska samhället var. De nuvarande terroristerna har sina egna varianter på samma sorts resonemang.

Det vi gör är att omdefiniera vårt samhälle, förkasta friheter och rättigheter vi tagit för självklara och ersätta dem med en total kontroll och ett oändligt informationsinsamlande. Samhället skaffar sig nu information om sina medborgare på en nivå som vi tidigare förknippat med hemliga statspoliser i rent totalitära länder. Att vi dessutom har tekniska möjligheter att samla in och bearbeta sådan information i en mängd utan motstycke och utan lika stora arbetsinsatser som tidigare driver bara den inneboende logiken till sin spets.

Men vi är inte ens en Sherlock Holmes, utan snarare en Kommissarie Closeau. Vi har all denna information, men om vi någon gång verkligen får nytta av den, så är det mer av ett lyckligt sammanträffande än av verklig skicklighet. Vi är faktiskt rena dilettanter.

Vi har bara i Sverige sett det tidigare under Göteborgskravallerna, när polisen misslyckades med något så grundläggande som vanlig enkel hyfs när de mer eller mindre massarresterade alla som råkade befinna sig på en viss skola. Vi ser det nu igen, när vår kära polismakt här i Göteborg leker Kopps och skickar tungt beväpnad polis att rikta sina lasersikten mot ungar. Tragikomiken blir extra tydlig när samma person vars barn blev hotade med eldvapen, sparkade, nertryckta på golvet med mera släpps strax efter — varefter allt snabbt tystas ner av säkerhetspolisen.

Våra egna panikreaktioner är med andra ord en minst lika verklig fiende som de aktioner som triggat vår rädsla.

Vi har skapat en säkerhetsindustri som lever på vår rädsla och vars logiska följd är att personliga rättigheter och friheter sätts på undantag.

Vi har skapat ett informationsöverskott vi inte är förmögna att hantera, eftersom vår kunskap och bedömningsförmåga inte ligger i fas med vår förmåga att samla information.

Vi har rationaliserat bort stora delar av de grundvalar för ett fritt samhälle som det tagit hundra år att bygga upp.

Men så här är det go vänner. Dessa förbannade amatörer är till för oss, vi är inte till för dem. Vi betalar pengar för att de skall skydda oss, men vi borde kanske betala pengar för att någon skall skydda oss mot dem själva. Vi har låtit vår rädsla styra oss och få oss att säga ”jaha” till att husse sätter strypkopplet runt vår hals.

Terrorismen har blivit en god affärsidé.

Vem är fienden? Jo det är vi…

Ett svar på ”Terrorismen, en god affärsidé”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.