Gästbloggare: Mattias Bjärnemalm

Mattias ”Mab” Bjärnemalm har gjort en av de mer spektakulära gästbloggsturnéerna  jag sett bland olika piratbloggare. Han började sin turné hos allas vår Emma Opassande och hoppade sedan vidare till Jacob Dexe, Anna Troberg, Klara Tovhult, Sandra ”Terobi” Grosse, Fredrik Holmbom, Tess ”Tsim” Lindholm, Björn Felten, Mikael Hedberg, Mikael Nilsson, Victoria Westberg, Hanna Dönsberg, 2022, Johanna Julén, Emil Isberg,  Sophia ”Dexion” Blomqvist, Piraten Anders, Stefan Flod och Rick Falkvinge.

Därefter var det en liten paus. Nu är det dags igen och vi är nästa blogg till rakning.

So, with no more ado, let’s get ready to RUMBLE!…

Ett förslag till vågmästarstrategi 2.0

Piratpartiet har haft sin vågmästarstrategi mer eller mindre oförändrad sedan partiet grundades 2006. Själv har jag aldrig gillat den, även om den givetvis har sina goda sidor. Nu när vi befinner oss i en självrannsakansperiod tänkte jag därför lansera ett förslag på hur vi kan förändra vår vågmästarstrategi för att göra den mer mänsklig och mindre spelteoretisk.

Jag vet inte hur många som har läst vår nuvarande vågmästarstrategi, men om du ska få ut något av det här inlägget rekomenderar jag att du börjar med att läsa den.

Texten hittar du här: http://www.piratpartiet.se/vagmastarstallning

Om jag tillåts raljera så säger den ungefär såhär: ”vi ska utnyttja vår position som vågmästare i riksdagen till att maximera vårt inflytande genom att bete oss som skitstövlar och spela ut blocken mot varandra”. Normalt rättfärdigas det med en retorik om att det ”ändå inte är någon större skillnad på blocken. Vem bryr sig om lite procent hit eller dit”.

Problemet jag har med vår strategi, utöver bristen på förståelse för att samarbete (även när det sker över partigränser i riksdagen) fungerar bäst om man lyckas bygga upp ett ömsesidigt förtroende, är att den tar blockpolitiken för given. Det gör inte jag.

Jag har aldrig sett tjusningen med trenden mot allt starkare blockpolitik i Sverige. Visst blir det enklare för media att skapa dramaturgi kring två sidor som ställs emot varandra, men om priset är att nyanserna i politiken suddas ut är det ett pris som är för högt att betala. Och då ska inte vi pirater stärka den blockpolitiska dikotomin genom att ta blocken för givna.

Politik handlar om att vilja, och därmed bör vi fundera på vilken sorts regering vi vill se, och sedan sträva efter en sådan istället för att köpa blockpolitikspaketet med hull och håll.

Jag skulle därför vilja slänga fram ett utkast till en vågmästarstrategi 2.0, och hoppas att det kan leda till att andra tar vid och utvecklar mitt förslag vidare så att vi får ett eller flera genomarbetade förslag som partiet sedan kan ta ställning till.

Så här kommer därmed mitt utkast, som alltså är tänkt att ersätta den nuvarande vågmästarstrategin i sin helhet:

Piratpartiet i vågmästarställning

Piratpartiet bygger inte våra ställningtaganden utifrån den förlegade uppdelningen i höger/vänster, utan vill istället tillföra ett informationspolitiskt perspektiv på politiken. Det vi är intresserade av är ett öppet samhälle där kulturen och kunskapen släppts fri och där marschen mot kontrollsamhället avbrutits.

Vårt mål är att komma in i riksdagen för att där kunna bidra med ett nytt perspektiv som saknas hos de partier som sitter där idag och vår förhoppning är att vi når ett brett stöd för våra frågor hos de övriga partierna och därigenom lyckas få igenom vår politik.

Eftersom blockpolitiken visat sig förödande för inte bara utvecklingen inom de frågor som vi driver utan även för politiken i Sverige i allmänhet så ser vi helst en riksdag där regeringsmakten inte avgörs utifrån blockpolitik. Istället tror vi att det bästa för våra frågor är om en minoritetsregering bestående av mittenpartier leder landet. Vi kommer stödja alla försök att bilda en sådan regering så länge vi upplever att den lyssnar till våra krav och tar till sig vårt informationspolitiska perspektiv.

Vi har inga ambitioner på att ingå i ett regeringsunderlag under den kommande mandatperioden, utan tror att vi har störst möjlighet att få gehör för vår politik som ett stödparti till en blocköverskridande minoritetsregering.

9 svar på ”Gästbloggare: Mattias Bjärnemalm”

  1. Väl skrivet, som alltid. Men jag tror att du kanske biter över lite mycket när du försöker förändra hur de andra partierna sammerbetar, det är nog inte görbart.

    Snartare för PP ha två olika strategier för att kunna hantera olika eventualiteter, både blockpolitik och ”icke-blockpolitik”. Så delar av ditt dokument kan nog integreras i den nuvarande vågmästarstrategin som en kompletering, snarare än ersätta den.

  2. Spännande diskussion, Mattias, men jag håller inte alls med dig!

    (1) Du har naturligtvis rätt i att samarbete bygger på ömsesidigt förtroende, och att ordvalet i den nuvarande strategin ofta andas misstroende snarare än tilltro. Men när det kommer till den hårda kärnan i strategin tror jag det tvärtom är så att ju tydligare man är, desto större chans att få förtroende. Säger vi öppet att vi säljer oss till högstbjudande, och sedan i praktisk handling visar att vårt ord är att lita på, kommer det inte att finnas några problem att upprätta ett förtroendefullt samtal i riksdagen. Alla riksdagsledamöter i etablerade partier vet att det i botten för arbetet i riksdagen ligger en strikt valresultatsmatematik, som avgör vilka samarbeten som kan vara meningsfulla respektive nödvändiga. Att ett parti tydligt klargör sina utgångspunkter i det spelet ökar sannolikheten att ett matematiskt ”möjligt” eller ”nödvändigt” samarbete också blir förtroendefullt. Och där är nuvarande policy tydlig, medan det utkast du presenterar här inte ger någon vägledning om hur vi ska agera ifall mittenpartierna inte är beredda att bryta upp blockpolitiken. Och något alla ledare för dessa partier har mycket klart för sig är att väljarna tidigare straffat de partier hårt, som börjat prassla över blockgränsen. (Exempelvis Fp 1976 och 1979, C 1998.)

    (2) Redan själva begreppet ”mittenregering” är idag synnerligen problematiskt. Utifrån de etiketter partier traditionellt givits skulle jag föreställa mig att det betyder en regering fp+c+mp, men ärligt talat tror jag att dessa partiers konkreta politik i dagsläget sticker iväg längre från varandra åt respektive håll än en regering s+m skulle göra. Bägge dessa partier hade inför årets val allvarliga problem med att se till att resultaten av trianguleringarna hamnade ”på rätt sida” om varandra. Hade partistrategerna inte tagit hänsyn till vart det andra partiets strateger var på väg hade m fått ett valprogram som i väsentliga frågor låg till vänster om s. Men en sådan blåröd ”mittenregering” är väl det sista vi vill se?

    (3) I vart fall för mig, som är politiskt och ideologiskt övertygad anhängare av ett etablerat partis politik i flertalet andra avseenden, var just blockpolitiken och den hårda formuleringen av vågmästarstrategin en avgörande anledning till att jag kunde ta steget att hoppa till piratskutan: Blockpolitiken fick bägge blocken att triangulera sig så nära varandra att de praktiska skillnaderna ur klassiska politiska frågors utgångspunkt blev så liten, samtidigt som deras gemensamma svek i integritetsfrågorna var så stort, att det till slut blev uppenbart att ett piratpartisktiskt stöd till fel block skulle ge en förlust i de klassiska frågorna som var mycket mindre än den vinst som därmed skulle kunna inkasseras vad gäller integritet. Bryts blockpolitiken upp skulle detta förhållande förändras radikalt: Mittenregeringen skulle då hamna ungefär där bägge blocken ligger idag, och ytterkantspartier skulle kunna ta ut större svängar, vilket skulle göra dem attraktivare för både vänster- och högerpirater. Med den föreslagna nya strategin skulle bara pirater med mittensympatier kunna känna sig trygga, eftersom vi som ”offrar” våra åsikter i traditionella frågor inte får någon garanti för att de som i slutänden får rösterna verkligen måste prestera något för integritet och öppenhet i utbyte.

  3. Därtill finns ett stort praktiskt problem för en regering, som bygger på färre riksdagsledamöter än vardera av ytterpartierna/blocken: I riksdagen är utskottets förslag automatiskt huvudförslag, och sedan röstar riksdagen om vilket förslag som ska bli motförslag. Det innebär att i alla frågor där två stora ytterpartier står mot varandra och regeringen inte tydligt lägger sig på ena sidan riskerar regeringspartierna hamna i situationen att de tvingas välja mellan de två oppositionskrafternas förslag, medan deras eget förvinner på ett tidigt stadium i propositionsordningen. Något som inte minst kan hända i just våra frågor: Anta till exempel att frågan om FRA kommer upp och att en liten mittenregering går oss till mötes. Men moderaterna vill behålla allt som det är, och socialdemokraterna vill ha en utredning för att ”göra om, göra rätt”, dvs behålla övervakningen i annan förpackning. I utskottet röstas regeringens förslag bort, och regeringspartierna tvingas stödja s-förslaget. Så kommer det till kammaren. S-förslaget är huvudförslag. När man röstar fram ett motförslag finns betydligt fler röster för moderaternas än för regeringens, såvida inte socialdemokraterna taktikröstar på regeringens förslag som motförslag, för att tvinga även moderaterna att rösta på deras eget. Det spelar i och för sig ingen roll, för i vilket fall vinner socialdemokraternas i kammaren. Och vi har således inte vunnit någonting på att stödja en mittenregering!

  4. Henrik:

    Efter att jag har läst dina högst välskrivna svar inser jag att vi givetvis inte ska sträva efter en minoritetsmittenregering utan istället bör uttala oss för en mittenregering. Givetvis är en handlingskraftig majoritetsregering bestående av mittenpartier och med piratpartiet som en självklar del det absolut bästa resultatet. Det skulle även lösa flertalet av de invändningar du tar upp.

    Vidare ser jag inte att begreppet mittenregeringt  är problematisk. Exakt vilka partier som ingår kommer bli en konsekvens av det parlamentariska läget, samtidigt som de mest extrema alternativen (läs SD) utesluts från att ingå. Även de två stora S/M kommer ha svårt att ingå om de inte förändras rejält när det gäller både politik och väljarstöd eftersom endera parten skulle dominera regeringen totalt om de tilläts ingå. Däremot ser jag inga problem med att en mittenregering tydligt söker stöd för sin politik hos endera av dessa partier och genom överenskommelser säkerställer en stabil riksdagsmajoritet för sin förda politik. Eftersom sådana överenskommelser aldrig kommer bli viktigare än regeringssamarbetet kommer Piratpartiets deltagande i regeringsunderlaget borga för att sådana överenskommelser aldrig tillåts innebära att regeringen förhandlar fram en politik som går emot våra fokusfrågor.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.