Tack för bidragen

Det har varit ganska tydligt några dagar att nödropet om bidrag och annan hjälp gått ner på tomgång. Det sista bidraget som kom in dök upp sista dagen i Augusti, vilket nu är mer än en vecka sedan. Jag kan inte längre motivera att ha ett nödrop klistrat som topp-post på bloggen, vid någon punkt ...

Det har varit ganska tydligt några dagar att nödropet om bidrag och annan hjälp gått ner på tomgång. Det sista bidraget som kom in dök upp sista dagen i Augusti, vilket nu är mer än en vecka sedan.

Jag kan inte längre motivera att ha ett nödrop klistrat som topp-post på bloggen, vid någon punkt är det dags att plocka ner den och gå vidare. Jag hade faktiskt gärna kramat några tusenlappar till ur nödropet (no kidding ), eftersom jag inte nådde hela vägen till de hundra K som jag satt som någon form av slutpunkt. Men jag nådde det viktigaste delmålet, att få in mer än de sjuttiotusen som var akuta. Totalt landade kampanjen på ungefär sjuttiosextusen kronor, vilket var långt mer än jag vågat hoppas på.

Nästan sextiofyra av de sjuttiosextusen kronorna kom från en enda okänd välgörare, medan vänner, bekanta och anonyma välgörare i övrigt lyckades mata in de sista tolv. Jag har nu betalat en drös privata skulder, några helt och andra delvis, vilket lugnat nerverna betydligt. Mobilen är fortfarande skit, men det kan vänta. Ritplattan sjunger på sista versen, men den får hålla en stund till. Datorfrågan är löst på ett sätt som inte är precis vad jag ville, men som är långt bättre än jag fruktade.

Här är hela listan på alla gåvor ni satte in, med ett stort tillhörade tack och stora kramar.

Som sagt, stor tack för allt, inte bara pengarna utan även draghjälpen så många av er gav mig. Det var spännande, lite skakigt och samtidigt något som i slutänden var oerhört positivt.

Jag lyckades till och med få in ett troll där på slutet. En person som inte orkade läsa eller ville förstå förhistorien. Någon som dessutom roade sig med att räkna baklänges från trettio procents skatt, som om sociala avgifter och moms inte existerar.

Jag hamnade i ett slags samvetsklammeri när trolleländet fick för sig att raljera. Negativa kommentarer skapar oavsett om de är seriösa en negativ stämning och jag var orolig för att det skulle vara den sista bromsklossen som fick bidragen att sina. Det kan faktisk mycket väl ha varit en faktor, även om jag inte tror det betydde så mycket egentligen. Så tanken slog mig att helt enkelt slänga fanskapet i papperskorgen som det trollande det var.

Tre sekunder senare bestämde jag mig för att det skulle få stå kvar, för jag har aldrig suddat något hittills bara för att det säger emot mig — troll eller inte. De få gånger något suddats, så har det skett efter att någon fått en tydlig varning eller skrivit något jag helt enkelt inte kan ha på bloggen ens som en del i diskussionen. I de fallen har jag skrivit någon rad där jag noterat att jag plockat bort en kommentar och varför. Senast har jag för mig det var fråga om rent antisemitiskt fradgasvammel, vilket helt enkelt inte är välkommet här.

Det duger inte att be om hjälp om jag inte samtidigt visar mig värdig hjälpen.