Hur en sosse blev pirat

Igår berättade jag här på Livbåten vad som länge hindrade mig som 44-åring att förstå att det fria, demokratiska samhället hotas av dagens politik kring datatrafik. Idag tänker jag berätta vilka ytterligare tankesteg som var nödvändiga för att jag som långvarigt partitrogen socialdemokrat skulle ta steget att bli pirat. Med förhoppningen att mina erfarenheter kan hjälpa mina nya partikamrater att övertyga fler sådana som mig!

Inte vilken fråga som helst: För det första har alla som varit aktiva i ett politiskt parti tusentals gånger förklarat för vänner och bekanta, att nej, jag håller inte med mitt parti i alla frågor. Ingen kan hålla med något parti i alla detaljer kring betygssystem, exakta ersättningsnivåer och kvotering av föräldraförsäkring. Vad det i stället gäller, brukar man säga, är att hålla med om den grundläggande ideologin, politikens huvuddrag. När man tänker på detta sätt och frågor om IPRED och FRA-lag dyker upp sorterar man nästan automatiskt in dem i samma fack som alla andra konkreta sakpolitiska frågor: sådana där man kan vara oense med partiledningen utan att det förändrar något i grunden.

Ett avgörande steg för mig var därför att jag insåg att dessa frågor inte var vanliga ”sakfrågor”, utan frågor av samma sort som yttrandefrihet, valhemlighet och lika rösträtt. Frågor som rör själva grunden för demokratin. Första delen av den insikten kom med den aháupplevelse jag skildrade i gårdagens postning: att FRA-lag och IPRED för dagens unga betyder samma sak som det i min ungdom betytt om det satt mikrofoner under caféborden och vimlade av kontrollanter som snokar genom våra skolväskor på jakt efter inspelade kassettband. För en som ägnat mycket tid åt att i kamp med olika kommunistiska grupper försöka övertyga om att demokratiska fri- och rättigheter måste ligga stabilt i botten innan vi kan skapa jämlikhet och rättvisa var det sedan rätt lätt att inse att det här inte var en sakfråga vilken som helst.

Och hur stora är egentligen skillnaderna mellan Fredrik och Mona? När jag hade kommit dit i min resa mot att bli pirat hamnade jag i kraftig samvetsnöd. Min grundläggande ideologiska övertygelse sade mig att det bara fanns ett parti jag kunde rösta på. Men genom att rösta på det partiet riskerade jag ju att landet skulle få fyra år till av borgerlig regering! (Vi som varit politiskt aktiva har nämligen varit rätt väl medvetna om ofullkomligheterna i den egna politiken och många egna företrädares kompetens. Till stor del har engagemanget istället drivits av en övertygelse om hur mycket av det som fortfarande är bra i landet som skulle förstöras av motståndarnas politik.)

Och här har faktiskt Fredrik och Mona serverat piratpartiet lösningen på guldfat. Lite karikerat har både Mona och Fredrik samtidigt försökt upprepa Tony Blairs och Bill Clintons framgångsrika trianguleringsstrategi, där man tar över motståndarens huvudbudskap och i de flesta frågor lägger sig så nära denne att ingen märker någon större skillnad. Vilket gör att många övertygade på bägge sidor om blockgränsen tycker att de två blocken idag är förvillande lika varandra.

Ett recept för att övertyga? Eftersom den som varit aktiv länge i ett parti investerat mycket känslomässigt i sin partitillhörighet är det ett stort steg att byta. Det tog mig därför lång tid att göra en så till synes enkel intellektuell operation som att lägga min min oro för allt hemskt som skulle drabba landet om fel block vann invid min klart artikulerade uppfattning att skillnaderna mellan blocken idag är små, och dra den uppenbara slutsatsen.  När jag pratat med vänner som inte varit organiserade, men sympatiserat med vänsterblocket, har det däremot gått snabbare.  Jag inte behövt prata mer än två minuter förrän flera samtalspartners sagt: ”Tusan Henrik, det har jag inte tänkt på! Det har du ju rätt i!”

Vad använde jag de två minuterna till?

Jo, först beskrev jag insikten att summan av IPRED + datalagringsdirektiv + FRA-lag för dagens unga innebär samma sak som det betytt i min ungdom om det suttit mikrofoner under alla cafébord, alla brev kunnat ångas och alla telefonsamtal avlyssnas. Sedan berättade jag att piratpartiet bara bryr sig om integritets och informationsfrågor, och säljer sina röster till det block som bjuder bäst om dessa. Och slutade med att konstatera att det tvingar mig att fundera över om skillnaderna mellan Fredrik och Mona efter de senaste årens trianguleringar verkligen var så stora att… Ja, jag behövde inte ens avsluta meningen.

Vad jag kan se borde denna tankefigur fungera lika bra på den högra som vänstra planhalvan. Så stjäl den gärna av mig, prova den, använd den, förbättra den , och berätta gärna om de förbättringar som funkar!

11 svar på ”Hur en sosse blev pirat”

  1. Henrik, jag kan bara säga att jag känner igen ditt resonemang i hur jag ser på det. Gradvis sett att grundprinciperna ruckats på. Tills jag insåg att jag inte kunde försvara partiet.
    Sen kom FRA-frågan. Och insåg snabbt att den var mkt viktig. Inte som någon småfråge-detalj.
    Däremot har jag verkligen inte slutat tycka till om ”mindre” frågor heller. Men de är trots allt sekundära just nu.
     http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/09/passion-i-politiken.html

  2. Detta är ytterligt värdefulla bloggpostningar.

    Jag har ibland förvånats över att PP har haft så svårt att vinna mark — för mig är det svårt att förstå hur man kan inte rösta på PP. Jag tror att pedagogiken är en stor del av det hela, och du sätter fingret på detta på ett fantastiskt bra sätt.

    De här blogg-posterna skulle man kunna printa ut och ha med sig som flygblad ut på stan. Hoppas att det kan bli något för Piratpartiets webb-sida i framtiden också — som introduktionstexter för nyfikna men oinsatta besökare.

    Kanske ligger det ”rebelliska” i Piratpartiet — både i dess namn och i dess kultur — i viss mån till last. Det är svårt att vinna sympatier för sådant hos folk som bara ser pirater som musik- och film-snattare.

  3. En välformulerad och pedagogisk postning. hoppas att den kommer till stor användning och spridning!

    Jag uppskattar och förstår ditt ställningstagande Henrik – och jag gjorde nästan samma sak 1988. Då blev jag Pirat, men valde att stanna i SAP. Varför?

    min tanke var att kunde – eller kan vi – trumma ihop en pirat i varje arbetarkommun som skriver samma motion till nästa partikongress, så tja…

    Förra året hann vi bara trumma ihop 7 sådana arbetarkommuner, men varje arbetarkommun ställde sig ju faktiskt bakom våra motion: http://sites.google.com/site/anderswidenskriver/start/anders-blogg/motionomettmoratoriumfoerintegritetskraenkandepolitikgoeromgoerraett

    Min tanke är alltså att medan man bygger upp Piratpartiet kan man faktiskt samtidigt infiltrera de andra partierna…

    Vilken slagkraft får vi inte då?

     

     

  4. Anders: Lycka till! Men använd inte uttrycket att infiltrera, det använde vi när trotskijister på 70- och 80-talen tog sig in i SSU och parti och försökte och lyckades ta över föreningar och vända dem till en ideologi rakt motsatt socialdemokraternas egen. Här är det ju frågan om att förmå socialdemokratiska partiet inse att det borde följa sina egna grundläggande idéer! Själv tycker jag dock dessa frågor är så mycket viktigare än dagens skillnader mellan blocken att jag vill göra allt jag kan för att pp ska bli vågmästare, och det kan jag inte göra som s-medlem. Sedan hoppas jag innerligt att du och andra som stannar kvar och trycker på, kanske i kombination med det uppvaknande som stora röstetal på pp förhoppningsvis kan leda till, ska göra det möjligt för pp att med gott samvete anse sin uppgift fullgjord och mig att återvända till det parti jag tillhört under två tredjedelar av mitt liv.

    Lars Erick och HugeHedon: Roligt att ni tycker det varit meningsfullt att jag skrivit detta.

  5. Superbra argumentationshandledning! Jag har använt nästan exakt samma argumentation i diskussioner med vänner och släktingar sen jag gick med för lite mer än ett år sedan. Den största skillnaden är att jag också brukar klämma in att:

    Piratpartiet är en koalition av politiska aktivister och tänkare med bakgrund från både höger och vänster som gått samman för att försöka stoppa utvecklingen mot en totalitär övervakningsstat.

    Har märkt att just detta argument får även riktigt inbitna sossar och moderater i åldern 70+ att haja till och börja fundera på vad som egentligen håller på att hända.

     

  6. @ Henrik: Du har naturligtvis rätt! Uttrycket infiltrera är olyckligt valt i sammanhanget.

    Det måste vara riktiga S-are som jobbar för piratfrågor i S, och riktiga C som jobbar för PP inom C osv. Att ens tänka sig att verka på annat sätt är bara dumt.

     

  7. Caspian Rehbinder och jag har hjälpts åt att skriva lite ny text om Piratpartiet, med målet att försöka övertyga nyfikna men oinsatta om att PP är viktigt. Vi har försökt få in mycket av det du säger här, Henrik. Caspian publicerade tidigare idag alltihop i åtta delar på sin blogg, med början här: http://caspianrehbinder.wordpress.com/2010/09/12/vad-ar-piratpartiet/

    Jag har också lagt upp alltihop på Piratpartiets Wiki (på en sida för att få det mer utskriftsvänligt): http://wiki.piratpartiet.se/VadSjutton%C3%84rPiratpartiet . Under kvällen har jag fortsatt att arbeta på textens formuleringar och struktur i Wikin.

    Ni – Henrik, Marcus, Göran och alla andra, är otroligt välkomna att komma med synpunkter – antingen på Caspians blogg eller genom att redigera Wiki-texten.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.