Pravda igen …

Jag är som ni vet bekymrad för journalistiken. Det är oroväckande att så många av dess företrädare tycks ha glömt bort dess kärna av objektivitet och sanningssökande. När detta kombineras med tvärsäkra uttalanden om den professionella journalistikens etiska överlägsenhet över amatörjournalistik och bloggande och ett hårdnackat motstånd mot förändrade och utvecklade affärsmodeller som tar ...

Jag är som ni vet bekymrad för journalistiken. Det är oroväckande att så många av dess företrädare tycks ha glömt bort dess kärna av objektivitet och sanningssökande. När detta kombineras med tvärsäkra uttalanden om den professionella journalistikens etiska överlägsenhet över amatörjournalistik och bloggande och ett hårdnackat motstånd mot förändrade och utvecklade affärsmodeller som tar sin utgångspunkt i allas möjligheter att skapa, dela och förädla text och information, så ser framtiden för journalistiken allt annat än ljus ut.

Därför blir jag glad när jag ser DN:s Peter Wolodarski i en ledare inleder med att beskriva det journalistiska uppdraget:

För den enskilde reportern handlar det inte om att slå fast absoluta sanningar, utan om att försöka nå så nära verkligheten som möjligt. Man kontrollerar fakta, ger utrymme för motargument, förkastar hypoteser som visar sig felaktiga.

I denna jakt på sanningen påminner journalistiken om vetenskapen, även om det finns många skillnader mellan reportrar och forskare.

Låt oss hoppas att denna idealistiska viljeyttring också får genomslag i DN:s praktiska redaktionella värv. Låt oss hoppas att vi slipper hitta undermåligt faktagranskade, starkt vinklade eller av särintressen beställda texter i på nyhetsplats i DN; att DN tar chansen att föregå med gott exempel.