Dagens tips: Drowtales

Många som spelat Dungeons & Dragons har nog fascinerats av Drow. De svarta alverna är nästan som en demoniskt vacker antites till Tolkiens alver. De har alvernas skönhet, deras elegans och grace, men visar vare sig barmhärtighet eller skrupler vilket gör deras samhälle till en enda machiavellisk härdsmälta.

The Moonless Age

Flera författare har försökt skildra dessa alver som övergett jordens yta för att bosätta sig under megaton av berg och grottformationer, men få har lyckats fånga dem på ett sätt som kan upplevas det minsta trovärdigt. I ett försök att kvantifiera tänkande varelsers läggning i termer som kaos och ordning, godhet och ondska kallas dessa alver för kaotiskt onda. Deras kultur är en där lag och rätt bygger på styrka, där liv saknar implicit värde och där intriger, maktspel och ond bråd död är regel. En sådan kultur borde rent krasst självdö, så hur överlever de?

Berättelsen om ”The Moonless Age” lyckas i fantastiskt tecknad serieform gestalta en förvånansvärt trovärdig kultur som ändå innehåller alla svartalvernas mörka sidor. Berättelsen presenteras på drowtales.com, som också fascinerar genom att ha tagit steget in i den moderna tiden.

Stora delar av detta fantastiskt vackra sceneri, inklusive hela den centrala historien är gratis.

Istället överlever sajten genom en kombination av prenumerationer och donationer. Det man kan prenumerera på är en sektion med mer ”vuxet” tema, eller två olika sektioner av rollspelskaraktär. Prenumerationerna kommer dessutom på flera nivåer, där den billiga nivån är att kunna se och den dyrare innebär att du är med och formar historien. Den som prenumererar betalar allt mellan tre och upp till trettio dollar per månad.

9 svar på ”Dagens tips: Drowtales”

  1. Nördtips uppskattas!

    Jag minns hur knepigt det är att komma igenom drowstaden med moralen i behåll i Baldur’s Gate II. Fast det gick ju givetvis, med lite hjälp från några mes-drow.

    Hela upplägget påminner ganska mycket om hur det fungerar i trollkarlstornet i Discworld, man förundras över att det finns några kvar 🙂

  2. Nej speciellt ettan är ju något svårspelad, tycker jag. Jag har det stående i en hylla hemma, köpte ett paket med ettan och tvåan plus expansioner för en hundring för något år sedan.

    Det finns en mod som gör att det går att köra ettan med tvåans motor. Det blir lite fejk eftersom du får klasserna och dylikt från tvåan, men det gör det hela bra mycket mer spelbart.

  3. Jag har faktiskt fortfarande inte spelat igenom Throne of Bhaal. De senaste åren har jag försökt att göra en karaktär som ska klara spelet själv. Problemet är ju att då missar jag massor med roliga substories och liknande. Men spelet är så bra att det aldrig blir tråkigt.

  4. Det tycks vara någon slags konsensus att den enklaste sortens karaktär att gå solo med är en kensai/mage. Själv är den enda karaktär jag spelat solo med en fighter/thief, men det gick bra även om det visslade om öronen ibland (backstab är inte en lek vid höga levlar).

    Skall man följa reglerna som kensai/mage så måste man köra som human. Man kör som Kensai upp till level 9 eller 13 (åsikterna går isär) och dubbelklassar sen till mage. Du får en period av sårbarhet någonstans i början av ”shadows of amn” där du ännu inte har en kensais fördelar tillgängliga, men så fort du tagit dig förbi din kensailevel som mage så är du minst sagt jobbig att ha att göra med.

    Själv håller jag mig inte för fin för att använda shadowkeeper, så jag har skapat en alv dubbelklassad som kensai/mage, specialisering hittar man annars bara hos NPC. Den karaktären går inte av för hackor…

  5. Kensai/thief var grym tycker jag! Körde till 13 och duallade där. Fast jag spelade bara till piratön sen fick jag ett jobb 😀

    Före det körde jag en swashbuckler/mage. Det är trevligt att bara rapa i sig spells för att få de första levlarna. Går ju iofs att göra liknande med tjuven, bara att öppna alla lås man stött på. Men med den karaktären mesade jag ur och gjorde ett party med Edwin och Viconia. Viconia med 25 i styrka var inte fel, även om hon inte tål så mycket stryk.

    Körde en sorcerer solo också, det upplevde jag som rätt så svårt.

    Problemet som jag ser det är att det mesta går att klara hyfsat lätt, men det är lika lätt att bara dö på stubben. Gäller liksom att få rätt start på det hela. Plus att livet är för jävla surt tills man blir immun mot olika varianter av hold och mind control 🙂

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.