Veckans bloggdebatt: Sverigedemokraterna

Kent Persson utlyser som vanligt veckans bloggdebatt. Denna vecka är det en frågeställning som vi här på Livbåten bryr oss mycket om. Om man är demokrat och motståndare till en främlingsfientlig eller i vart fall segregerande invandrarpolitik: Hur ska man då bemöta Sverigedemokraterna?

Vi beskrev för en vecka sen en modell för hur det politiska samtalet med och om Sverigedemokraterna borde skötas. Vad vi inte gjorde då, var att föregå med gott exempel. Vi föreslog en modell, men hade då inte tiden att tillämpa den. Naturligtvis kräver vår trovärdighet att vi själva kan agera efter listan nedan:

  • Visa respekt. Lyssna på dem, i deras berättelse om Sverige finns en genuin oro och genuina behov av att förstå och kunna påverka samhället.
  • Förklara den egna politikens förtjänster när det gäller att adressera just den oron och just de behoven.
  • Bygg en berättelse om Sverige som inte bara handlar om den breda medelklassen. En berättelse där den typiske Sverigedemokratiske väljaren kan känna sig delaktig.

Det här inlägget blir av nödvändighet långt, det är svårt att göra frågan rättvisa utan att bre ut sig en aning…

Utveckling mot utanförskap

På sextiotalet invandrade sydeuropeér till Sverige för att det fanns arbete. Dåtidens integrationspolitik byggde i princip på assimilering. Inte genom ett övertänkt val utan som en följd av att de som kom hit behövdes och sattes i arbete så fort de kom över gränsen. Mitt ibland alla svenskar på arbetsplatsen blev de snabbt ”svenska” själva. Integration eller segregation fanns egenligen inte.

Men efter den första boomen hände något mindre roligt. Miljonprogrammet skapade bostadsområden som Rinkeby, Rosengård, Biskopsgården och Gottsunda — ocentrala och med sämre kommunikationer och service. Det var knappast områden dit folk ville flytta, men nyanlända ”svenskar” hade sällan något verkligt val. Snabbt fick dessa områden dåligt rykte, i Uppsala kallades till exempel bussen till Gottsunda för ”orientexpressen”, något liknande kallades spårvagnen ut till Biskopsgården.

Uppfriskande miljö

Att koncentrera hopplöshet på en plats, en plats där de boende också kan samlas kring ett utanförskap, riskerar skapa en krutdurk. Bland betongen och asfalten samlades människor som hade kommit till Sverige fyllda av hopp, men som inte fick jobb som motsvarade deras utbildning eller kompetens. De fick aldrig den möjlighet att på allvar bli en del av Sverige som sina föregångare på 60-talet. I ghettofieringen av de invandrartäta delarna av miljonprogrammet ser man den svenska invandringspolitikens ultimata misslyckande.

Utanförskapets barn har inte Sverige att tacka för så mycket. De är inte sällan barn till driftiga människor och akademiker som i flykten från sina hemländer förlorat sin status och sin plats i samhället. Med föräldrar som inte uppskattas i det nya hemlandet, uppstår tvivlet på de egna möjligheterna (såvida man inte heter Zlatan och kan kicka boll). Och varför ska den som inte släpps in uppskatta Sverige och svensk kultur?

Berättelsen ovan är oerhört generaliserande och inte helt renhårig, men den beskriver ett problem som många anser vara en av våra stora utmaningar.

Detta misslyckande att ta emot dem vi välkomnat till Sverige på ett rimligt sätt blandas med rädslan att skillnaden mellan ”oss” och ”dom” skall vara ”för stor” för verklig förståelse. I en situation där många upplever att vi redan tagit oss vatten över huvudet, blir oron och ilskan desto större när vi fortsätter ta emot fler flyktingar och slussa in dem i samma dysfunktionella system.

Här är det lätt att säga: nog nu! Eller med Expressens berömda löpsedelsformulering: ”Kör ut dom!” Det är inget fel på den slutsatsen om roten till problemen verkligen står att finna i främmande religion eller kultur. För då är visionen om det multikulturella samhället ett hot mot vårt Sverige som vi känner det.

Vad säger en sverigedemokrat?

När man läser på Sverigedemokratiska bloggar får man uppleva en rejäl blandning av högt och lågt både i textkvalitet, analytisk nivå och grad av propaganda. Det är inte helt otroligt att det är ganska likt vad den nyfikne som surfar igenom en bunt piratbloggar kan tänkas uppleva.

Många inlägg är interna länkningar, korta kommentarer av opinionsundersökningar eller bild- och videomaterial från manifestationer av olika slag. Det finns också ett stort antal inlägg om muslimer, om Lars Vilks och om den internationella diskussionen kring kopplingen mellan Islam och politiskt våld.

Mest intressanta för oss är inlägg som handlar om bilden av Sverige, problembeskrivningen och partiets idéer om hur Sverige ska bli ett bättre land. Vi läste ett stort antal inlägg medan vi funderade över det här inlägget. Det kändes viktigt att undersöka om vår bild av hur Sverigedemokraterna talar om sig själva, om Sverige och om sin politik stämde. När vi valde ut några länkar försökte vi både få en spännvidd men också undvika nidbilder.

Markus Ketolainen frågar i ett inlägg vad som är viktigt och konstaterar att det är barnen. För barnens skull är man beredd att göra vad som helst. Och det är för dem och för deras säkerhet han blivit Sverigedemokrat:

Jag bryr mig inte ett dugg om en person har vit, svart, gul, blå, lila  eller neongrön hy. Precis så tänker även partiet jag tillhör. Det jag däremot bryr mig om är att invandrare ser till att omfamna samma tankar om rättigheter, demokrati, frihet och värderingar som övriga befolkningen. För gör man inte det är man en fara för mina barn. Vilket är något jag aldrig kommer att acceptera.

Hos Kent Ekeroth hittar vi bland annat ”politiskt inkorrekta” nyheter som de flesta SD:anhängare är övertygade om får för lite plats i vanliga media. (Som piratpartister kan vi känna igen oss i tankar kring att vara osynliggjord.)

Ett exempel från Thoralf Alfsson är en våldtäktsanklagad i Kalmar som slipper åtal på grund av oklart bevisläge. Hos Thoralf hittar man också ett intressant resonemang om riksdagspartierna: eftersom Sverigedemokraterna och därmed invandringspolitiken är det enda som skulle kunna få dem att bryta upp blockpolitiken enligt deras egen utsago, så finns det inget viktigare för de sju systrarna än att bibehålla nuvarande invandrings- och flyktingpolitik, menar han.

Robsten i sin tur funderar över palats och tiggare och en misslyckad integrationspolitik.

Det står alldeles klart att vår immigrationspolitik är skadlig och destruktiv både för nationen och enskilda människor. Det är en ovärdig politik som förnedrar alla inblandade. Politikerna ger oklara signaler till omvärlden vad som gäller för uppehållstillstånd och asyl i vårt land. Det hela blir ett ovärdigt och nyckfullt lotteri. Det som förvärrat situationen är att människor utan papper kan erhålla uppehållstillstånd. Det går helt enkelt inte att komma till vårt land utan papper. För att få uppehållstillstånd måste man ha giltiga papper, det är regel nummer ett.

Hos Mopsen kan man läsa en nykter analys av skillanden mellan utopi och verklighet. Vart han får siffran 80 000 (som han använder i inlägget under länken) ifrån vet jag inte, men i kommentarsfältet erkänner han att det inte är helt lätt att sortera ut hur många av invandrarna som utgörs av människor från det så kallade MENA-området. (MENA= Middel East and North Africa.)

Vi har ett val

Oavsett kampen om problembeskrivning, oavsett om det överhuvudtaget finns ett ”invandrarproblem”, ”ett muslimskt problem” eller ett segregationsmisslyckande i Sverige. Oavsett siffrorna – om det är några, många eller massor av invandrare och flyktingar det handlar om. Oavsett allt detta, så finns det en handfast politisk fråga att ta ställning till.

Vi lever i ett av världens rikaste länder. Vi har förbundit oss att ta emot flyktingar upp till vissa kvoter. Vi har redan tagit emot människor på flykt och deras familjer. Vi fortsätter att släppa in de med familjeanknytning till de som redan bor här.

Vi har ett val: Antingen fortsätter vi att hålla gränserna ungefär så öppna som nu samtidigt som vi försöker hitta nya och bättre lösningar på hur de som har kommit och de som kommer ska komma in i samhället. Eller så stryper vi inflödet och försöker få så många som möjligt att vända ”hem” igen.

Vi har enligt vår mening inte valet att hävda att det inte finns ett problem, att vi kan fortsätta med business as usual. För väljer vi det så kommer situationen förr eller senare bli ohållbar, och det gäller oavsett om man ställer upp på problembeskrivningen eller inte. Det räcker med att tillräckligt många upplever ett problem för att frågan måste tas på allvar.

Enligt oss är det första vi måste göra när vi letar lösningar att gå till vår människosyn. Vår egen människosyn säger oss att man har samma värde om man heter Omar, Taki, Tsega, Feng, Sasha, José, Bledar eller Anders. Det betyder att vi med vår rikedom inte kan vända de behövande i världen ryggen. Vi har ett ansvar för att få det hela att fungera.

Precis så lätt och så svårt är det.

När vi nu funderar över hur vi skall få saker att fungera så måste vi lära oss skilja på äpplen och päron. Det finns saker vi verkligen måste slå vakt om, och  det finns saker vi helt enkel måste lära oss leva med.

Vissa värderingar får anses vara centrala för vårt samhälle. Det handlar om saker vi använt hundratals år för att kämpa oss fram till och som vi inte kan eller vill ge upp.

  • Det gäller till exempel separationen mellan religionen och samhällets styre, religionsfriheten och därmed i förlängningen att sekulära lagar alltid bräcker religiösa påbud.
  • Det gäller människors lika värde oavsett ras, ursprung, kön, religion, kultur eller socioekonomisk bakgrund.
  • Det gäller synen på eget val i sexualitet och relationer — oavsett om det gäller påtvingad sexualitet, påtvingad abstinens, ”balkongflickor”, tvångsgifte eller hot mot sexuella minoriteter.
  • Det gäller alla former av hot, tvång och våld som medel att kontrollera andra människor, oavsett om det handlar om religiös renlärighet, levnadssätt eller något annat.

Att vi däremot hör främmande språk på bussen, i spårvagnen, tunnelbanan eller på tåget är en sak vi får lära oss leva med. Det kanske stör vissa av oss, men det är verkligen inte ett samhällsproblem. Inte heller är det ett samhällsproblem att personen som äger affären vi handlar i talar lite knagglig svenska, eller att läkaren som behandlar oss bryter på persiska, att någon luktar vitlök, klär sig annorlunda, eller har annorlunda familjeförhållanden. Vi har naturligtvis  rätt att reagera mot sådant vi inte gillar, men vi kan inte på allvar bygga en politik och lagstiftning på personlig smak och aversioner.

Alla människor har något att ge

Alla människor kan vara såväl bördor som tillgångar på samhällskroppen. Det har inte med kultur, religion eller ursprung att göra. Istället handlar det om att skapa livschanser. Den som inte har en chans kommer inte heller att vara en tillgång, medan den som får chansen sällan blir en börda.

Det finns gott om exempel på handikappade människor som man skulle kunna tro skulle skulle utgöra kostsamma bördor för samhället, som genom sin energi och sina talanger visat sig tillföra mer än någon kunde ana. Gustav Dahlén blev blind, men det hindrade honom inte från att fortsätta bygga upp ett av Sveriges största företag – AGA. Stephen Hawking må vara fast i en rullstol och till och med  sakna talförmåga utan tekniska hjälpmedel, men han är en briljant fysiker med talang för att popularisera svåra fysiska sammanhang och göra dem tillgängliga för oss alla.

stephen hawking
Guldkorn kommer i alla former och färger

Alla resonemang om bördor och tillgångar måste bottna i den enkla men svårtillgängliga insikten att alla vill leva ett gott och bra liv. Däremot finns det ibland saker som står i vägen. Det kan vara språkbarriärer, lagliga barriärer, misstro, bristande hälsa, sociala problem, brister i utbildning eller ren och skär uppgivenhet. Plockar man ner barriärerna ger man också möjligheterna tillbaka.

Släpper man in någon i landet, så måste man också ge personen möjlighet att skapa sig ett liv här. Gör man inte det, så har man istället skapat ett problem. Det finns många aspekter på det dilemmat.

En av aspekterna är tiden mellan att man passerar gränsen och att man är etablerad. I nuläget tar processen inte sällan flera år och inte sällan skulle det kunna ta mindre än hälften av tiden. För femton år sedan gällde det problemet även till exempel polska läkare, tandläkare och andra kvalificerade yrkesgrupper. Idag ligger de innanför schengenområdet, går en snabbkurs i yrkessvenska på runt halvåret, varefter de direktrekryteras till Sverige där vi skriker efter välutbildat folk.

Det finns inget som säger att en iransk läkare eller tandläkare skulle behöva längre tid, men för iraniern tar samma process fyra år eller mer. Så medan den polska läkaren köper hus, sitter den iranska läkaren på en kurs i svenska för analfabeter. (Marcus: min läkare är från Bosnien, min tandläkare är från Iran — de är båda de bästa jag haft… någonsin.)

En annan aspekt är vår tendens att sätta vagnen framför hästen ifråga om språk. Vi tror att man måste kunna språket för att kunna jobba, istället för att inse att det är när man kommer ut och blir en del av samhället som man lär sig språket. Så vi hindrar aktivt de som vill ut för att istället tvinga ner dem i skolbänken, när kvällskurser parallellt med arbete skulle kunna innebära omedelbar delaktighet och motivation.

Ytterligare en aspekt är att regelverket för egenföretagande och småföretagande i Sverige och de skattesatser som tas ut innebär också att det är oerhört svårt för den som är lite driftig att dra igång något och få det att växa utan att tumma lite på lagen.

Så vi måste göra det lättare att etablera sig i Sverige. Det måste gå fortare och vår byråkrati skall inte vara de spräckta drömmarnas skapare.

Vi kan gott bli tydligare med vad som är acceptabelt och inte i det svenska samhället. Är vi tydliga även inför oss själva, så inser vi att vi inte rimligen kan lägga oss i hur folk klär sig. Det gäller även när vi anser att kläderna symboliserar förtryck. Däremot kan vi vända oss mot alla former av hot, tvång och våld som kontrollmedel, eller i andra sammanhang. Så var och en får leva som de vill, så länge de inte försöker tvinga någon annan att leva efter samma regler. Det tycker vi på många sätt är kärnan i det vi uppskattar med Sverige.

Tolerans eller intolerans

Här vilar också grundvalen för vårt engagemang i Piratpartiet. Vi är optimister. Vi tror att vi kommer närmare varandra genom alla möjligheter att kommunicera och dela upplevelser. Därför tror vi på en tolerantare och öppnare värld i spåren efter bredbandskablarna, wifi-bubblorna och 3G-masterna.

Men optimism i sig är aldrig tillräckligt för att bygga den goda framtiden. Den behöver paras med ett gemensamt fattat beslut om vilken riktning man vill gå mot. Ska vi bygga en tolerantare värld internetuppkoppling för internetuppkoppling, samtal för samtal så går det bara om vi först enas om att det är en öppen och tolerant värld vi vill ha.

Little Red House on Pine Planet
Isolation

Det finns nämligen ett alternativt sätt att anpassa sig till den nya världen och att använda den nya teknologin. Man kan sluta sig i allt mindre kretsar av pålitliga och godkända medlemmar. Man kan sätta gränser och låsa ute det icke önskvärda — det kan gälla människor, nationaliteter, religion, kunskap eller information. Detta är intoleransens väg. Det är ”gated communities” på global nivå, där man låter den egna rädslan och intoleransen segra.

Det är den vägen man anträder när man vill hålla koll på en befolkning i syfte att kunna styra den. Det är den vägen man anträder när man upphöjer de styrandes moral till lag. Det är den vägen man anträder när man delar in människor i önskvärda eller icke önskvärda medlemmar av ett kollektiv som t ex en nation.

Vi ser att det finns systemfel, vi ser att det finns strukturella problem, vi ser att det finns skäl att diskutera vilken sorts samhälle och vilka sorters beteenden vi kan acceptera. Men vi ser också att människor inte kan delas in i dåliga eller goda medborgare beroende på sitt ursprung eller sin kultur. Alla kan vara goda medborgare i ett öppet och tolerant samhälle som slår vakt om sina värderingar och sitt människovärde. Det som krävs är att vi tar itu med systemfelen, de strukturella hindren och de återvändsgränder som gör potentiella tillgångar till belastningar.

Vi ser gärna en agenda som går ut på att slå vakt om demokratiska och sekulära samhällsvärden. Vi ser gärna en agenda som går ut på att komma åt hot, tvång och våld — oavsett om det handlar om att försöka kontrollera din nästa, eller om det handlar om planlös destruktivitet. Vi ser gärna en agenda som handlar om att sänka trösklarna för att ta sig in i det svenska samhället. Däremot kan vi inte ställa upp på en agenda som handlar om att stänga ute behövande människor och undfly ansvaret för våra medmänniskor och vår omvärld.

Vi har försökt undvika att diskutera siffror och enskilda fall eftersom de olika världsbilderna gör att debatten snart blir omöjlig när man gör det. Det är inte meningsfullt att ägna en massa energi åt att försöka pådyvla varandra sin tolkning av Migrationsverket årsredovisning. Därför nöjer vi oss med att säga att vi inte ser ett numeriskt problem med vår nuvarande invandring. Den andel av invandringen som inte är inomeuropeisk och åstadkommits av EU-samarbetet eller baserar sig på att svenskar tar med sig människor hem för att bli en del av deras familj (fruar eller adoptivbarn) är inte större än att vi med vår levnadsstandard och glesa befolkning ska kunna härbärgera dem, om vi bara behandlar dem förnuftigare.

En ny värld byggd på samtal

I den nya värld vi tror på blir nationer, nationaliteter och nationalism mindre viktiga. De ersätts av nya mer löst sammanhållna kollektiv. När alla människor i världen kommer närmare varandra så finns det ingen anledning längre att sluta oss samman efter strikt geografiska parametrar. Detta kommer enligt vår mening på sikt göra alla nationalistiska företeelser från nationalistiska partier via skurkstater till samverkan av nationer för ekonomisk vinning omoderna. Sverigedemokraternas idéer om olika kulturers oförmåga till samexistens och om värdet av ”det svenska” kommer helt enkelt inte vara relevanta i den värld vi ser växa fram i framtiden. Det kanske tar en stund att ta sig dit, men titta i backspegeln och fundera på vad som hänt bara under det senaste decenniet eller två?

Det vi behöver slå vakt om när vi tillsammans bygger en ny gemenskap över nationsgränser, generationsgränser och kulturella skillnader är att den byggs på goda värderingar. Det tål att diskuteras vilka dessa är: den gamla världens dödsryckningar kommer garanterat skakas av konflikter när vi försöker reda ut vems värderingar som ska gälla för goda.

Men i det fria demokratiska samtal där alla har en jämnbördig röst som internet har gett oss kommer bra idéer att övertrumfa dåliga. På sikt kommer vi att hitta spelregler som vi alla kan leva med. Detta är vår övertygelse.

Samtalet är det nya. Det kan låta vansinnigt, eftersom mänskligheten samtalat sen sin vagga i Östafrika, men nu har vi för första gången möjligheten att inkludera alla i detta samtal. Utan filter, utan överhet, utan våld eller tvång.

Vi tror det är svårt att överblicka vad det kommer innebära. Vi vet att kunskap om det främmande minskar rädslan. Vi vet att samtal skapar förståelse och för människor närmare varandra. Vad vi inte vet, det är hur en samtalande värld ser ut, men vi är övertygade om att den är en fredligare, tolerantare och vackrare plats än den vi hittills fått nöja oss med. Inte ett utopia, men något bättre än det som varit.

Det är eftersom vi tror på samtalets styrka att skapa möten mellan människor som vi driver den här bloggen och det är också därför som vi uppmanar alla att delta i ett samtal om och med Sverigedemokraterna istället för att ägna sig åt debattricks, förminskande och smutskastning.

Fortsätt samtala!

32 tankar om “Veckans bloggdebatt: Sverigedemokraterna

  1. Jag ber om ursäkt, på grund av lite tekniskt strul var kommentarerna på det här inlägget avstängda i en timme och fyrtiofem minuter.

    Det var inte vår avsikt och kunde tyckas ganska motsägelsefullt mot artikelns innehåll. Jag har nu åtgärdat problemet och kommentarerna är öppna igen. Försök hålla lite höjd, så att samtalet blir vettigt…

  2. Problemet med den politiska debatten som den oftast förs i Sverige idag är att framtidsdebatten saknas, framtidsvisionerna också. De enda som någorlunda tar en sån debatt är, förutom Piratpartiet, de invandrarkritiska (SD) och Miljöpartiet, men från ett i mitt tycke begränsat sätt.

    När svenska ekonomer på 1600-talet planterade ekar så att svenska flottan år 2000 skulle kunna ha ekar att bygga skepp för flottan med, var det ett tänkande som jag anser vara helt korrekt. Men var hittar man det idag. Inom sossarna, Vänstepartiet eller Moderaterna. Knappast? Det existerar inte!

    På min webbsida, där jag driver ett arbete för att motarbeta islamofobin, gör jag ofta poängen att människors lika rätt och lika ansvar måste betonas. Men detta innebär också att man inte kan kräva lika ansvar utan att faktiskt behandla folk som vuxna och ge dem lika rätt.

    Denna tes gäller både för Sverigedemokraterna, funktionshindrade, muslimer eller vilken grupp som helst i samhället. Man kan inte kräva ANSVAR från SD om man samtisigt censurerar dem. Man kan inte kräva hårdare tag mot terrorförespråkare bland muslimerna om man inte ger muslimer lika rätt att bygga moskéer, anser jag!

    Jag har länkat till denna diskussion här: http://ligator.wordpress.com/2010/07/14/jerlerup-rekommenderar-sagor-fran-livbaten-om-sverigedemokraterna/

    /Torbjörn

  3. Respekt, det är bra, tack för det! Öppenhet och rätt att bosätta sig i landet med de högsta bidragen, kan låta vackert, men är orealistiskt i en värld där islam är den snabbast växande religionen och den muslimska befolkningen är den snabbast växande. En religion som dessutom är en politisk ideologi, som inte tolererar något av våra ideal. För oss är sex före äktenskapet något självklart, för muslimer är det en synd mot deras gud, som kan straffas med döden. Jag kan räkna upp fler punkter, men jag tar bara en till: Vi anser det självklart att vi ska kunna byta till vilken religion vi vill, eller ingen religion alls. För muslimerna är det en synd mot Allah att gå ur islam. Det ska straffas med döden. Därför hör islam inte hemma i ett fritt demokratiskt samhälle. Därför måste invandringen av muslimer, troende muslimer, starkt begränsas, ja stoppas. De som flyr från islam ska givetvis få komma. Förorterna vittnar om att invandringen varit alltför stor. Integrationen har misslyckats. Sossarnas Luciabeslut från 1989 (att begränsa invandringen till enbart kvotflyktingar) bör återinföras. Det är inte rasism. Det är sunt förnuft.

  4. Feminix jag tror diskussionen mår bra av att vi håller isär saker och ting en aning.

    Extrem religiositet har jag inte mycket till övers för i princip oavsett religion. I princip alla religioner är, eller har varit, politiska ideologier. Läs bibeln i lite äldre och mindre tillrättalagda versioner och säg mig sedan att inte gamla testamentet i delar är ganska fasaväckande.

    Religion spelar överlag större roll när det är en samlande faktor i en ovänlig värld. De som redan känner sig delaktiga behöver oftast inte den sortens trygghet, utan låter religionen spela en mer underordnad roll. Sverige är fyllt av en uppsjö av i stort sett sekulära muslimer vars religiositet inte är större eller mindre än kristna svenskars.

    En grannkvinna reagerade till exempel på mitt skägg för att det gav henne dåliga vibrationer om gamla religiösa patriarker i hemlandet. Hon blev mer nöjd när jag ansade ner det till mindre Karl Marx-liknande dimensioner.

    En av min sons lekkamrater har en kristen mamma och en muslimsk pappa och de lever i högönsklig harmoni med varandra.

    De som blir extrema blir det oftast för att det redan finns en utsatthet och bitterhet. Religionen blir då lätt en samlande kraft som spänner över ursprung och situation och skapar en identitet när man känner sig rotlös.

    Som jag ser det är trygghet och inkluderande ett bättre alternativ om man vill komma tillrätta med sådana problem, än vad misstänkliggörande och utstötande är.

  5. Hej igen,
    Jag tänkte jag skulle kommentera lite på inlägget som utlovat. Det är väldigt lätt att generalisera, både invandrare och sverigedemokrater. När det gäller invandrare tror jag inte någon vill påstå att alla är islamistiska terrorister eller gängkriminella, ej heller kan kommer givetvis inte alla hit som färdigutbildade läkare och kan börja arbeta i det svenska samhället omedelbart. Det finns givetvis en stor spännvidd av människor som kommer till detta land och det vore helt fel att dra alla över en kam.
    På samma sätt tycker jag det är fel att försöka generalisera de som upplever de problem som invandringen orsakat och orsakar som personer med samma generaliserande. Det är väl knappast någon som idag förnekar att det finns olika problem härhörande från invandringspolitiken som att de inte finns. På samma sätt finns det ett spann av medborgare som är förbannade på allt från enskilda politiker, till politiska partier eller invandrarna generellt. Jag tror att beroende på vem man pratar med får man olika svar, och så även bland de som sympatiserar med SD.

    Man kan lägga det som skett bakom historiens ridå, och givetvis har det begåtts misstag och fel. Politiker må skylla på varandra, och en del gömmer sig bakom naivitetens slöja som Kent.
    Jag tror inte, eller i alla fall ganska få, menar att man ska kasta ut de som lagligen kommit till detta land. Möjligtvis kan man kasta ut de som kommit hit och uppenbarligen är rent kriminella, men det lär vara mycket få. Alltså återstår två huvudproblem.
    1. Vad gör vi åt befintliga problem, och vilka är problemen?
    Vi måste givetvis göra det sistnämnda först, d.v.s. identifiera problemen för att i nästa läge försöka kunna ge lösningar.
    Att ge en lista på dessa började jag med, men listan blev så lång att jag gav upp. Det blev allt från monetära saker till kultur/religionsproblem.
    Jag får nog återkomma till även vad man ska göra åt befintliga problem, men i de flesta fall kom jag fram till att ren polismakt och hårda tag var min rekommendation. Vidare må man beakta att den som kommer till detta land gör det på premisserna som redan finns i landet. Vi pratar alltså om svensk lag, kultur religion och annat. Landet heter faktiskt Sverige, och de som kommer hit har valt att göra det. De behöver givetvis inte avsäga sig någon främmande religion, men de må ej heller ställa krav på det svenska samhället baserade på krav de tar med sig från sin religion eller kultur.
     
    2. Vad gör nu för att hindra problemen framgent?
    Det är idag så att, och som ingen kan förneka, vi har tagit emot långt mer personer från främmande kulturer och länder än vad detta lilla land klarar av. Så mitt svar på frågan är ganska enkel – det är bara att stänga gränserna till dess vi löst de befintliga problemen vi har under punkt 1. Solidaritetssnacket kan vi bolla över på andra länder inom EU. Vi har tagit vår del av flyktingar och ekonomiska lycksökare och mer därtill. Det handlar inte ett dyft om människors olika värde eller liknande, isolationism, utan helt enkelt om att ett litet land måste få ordning på bitarna innan man kan gå vidare. Jag ser i Er text att Ni kallar Sverige för ett av världens rikaste länder. Så kanske det är, men vi har en sjukvård som är urkass, vi kan inte ta hand om våra äldre, och ett försvar som är i det närmaste obefintligt. Så hur definierar Ni då rikt land? Land med näst högsta skatt i världen? Är det ett rikt land?
    Ok, som jag tidigare påtalat; jag är inte medlem i SD. Men jag står upp för de åsikter jag har och i mångt och mycket överensstämmer de med SD idag.
    Så, visst har vi ett val som Ni skriver. Men det handlar inte ett skit om rasism eller andra saker. Det handlar bara om att stabilisera situationen och finna lösningar på de problem vi idag har. Man springer inte vidare i skogen när man börjar fatta att man inte vet var man är. Då blir situationen bara värre.
    Ej heller handlar det om tolerans eller om folk har någonting att ge. Världen är betydligt mycket större än Ni verkar ha insett. Eller rättare sagt finns det miljarder människor som gärna vill komma till detta lilla land om de kunde för att höja sin levnadsstandard.

  6. @Micke/Ulmerkotten:

    Knappa in din inkomst på http://www.globalrichlist.com/ så ser du hur rika vi svenskar egentligen är ur ett globalt perspektiv. Enl. gapminder.org var den svenska medelinkomsten 32000 dollar förra året. Slår man in denna siffra visar det att medelsvensken tillhör de 5,99% rikaste människorna i världen. Visserligen har olika länder olika skattetryck, men skatten har ju också en koppling till samhällsservice och inte minst kvalitet på sjukvård. Även om man skulle dra ifrån Sveriges totala skattetryck på ca 47% från medellönen så hamnar medelsvensken bland de 11,81% rikaste!

    Det är svårt att göra en vettig jämförelse över hur bra vi är på sjukvård och äldrevård jämfört med resten av världen, men förväntad medellivslängd tycker jag är ett bra mått på vårdkvalitet. I den listan hamnar vi på en 7e-plats med 80.9 år – alltså inte speciellt långt efter 1an Japan med 82,6 år:

    http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_life_expectancy

    En låg barnadödlighet är tydligt kopplad till ett lands medelinkomst. Se statistiken på gapminder.org så ser du kopplingen. – Och här är vi bland de absolut bästa i världen:

    http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_infant_mortality_rate

    Det finns ingen tvekan om att vi är ett av världens absolut rikaste länder, och ett av de bästa länderna att leva i. Om inte vi har råd att visa medmänsklighet, vem har det då?

    Visst finns det problem med dagens asyl- och invandringspolitik, men jag har svårt att se hur de problemen skulle lösas genom att vi stoppar invandringen. Nej, det enda ansvarsfulla sättet att få ner antalet asylsökande är att hjälpa människor bo kvar i de länder de kommer ifrån. Dvs. verka för fred, stoppa klimatförändringarna och öka bistånd (både ekonomiskt och kunskapsmässigt).

    Slutligen tycker jag att alla ska dra en lott i livets lotteri:

    http://www.livetslotteri.se/

  7. Hej själv Ulmerkotten, visst är det lätt att generalisera och visst gäller det oavsett vilken grupp man generaliserar.

    Nej invandrare är generellt sett varken terrorister, gängkriminella eller färdigutbildade läkare. Det finns hela spännvidden från sådana som är i det närmaste analfabeter till de som är högutbildade specialister, det vill säga samma sorts spännvidd som med infödda svenskar.

    En generalisering man däremot kan göra, är att konstatera att invandrare från utanför schengenområdet överlag har sämre jobb i förhållande till sin utbildning än de som är infödda. Strängt taget är det ett av problemen, eftersom det leder till att människor känner sig oupskattade och utstötta som en slags andra klassens medborgare. Jag kan knappt räkna alla de högutbildade människor jag hittat bakom taxiratten, pizzadegen eller städvagnen, vilket inte är en bra sak för svensk ekonomi eller för svensk sammanhållning.

    Tro det eller ej, men en stor del av din analys under punkt ett håller jag faktiskt med om:

    • Jag tror också att man måste identifiera och analysera vilka problem som finns.
    • Jag tror också att man måste försöka hitta lösningar istället för att köra vidare i samma utnötta hjulspår.
    • Jag anser även jag att den som flyttar in som måste acceptera de spelregler som finns. Däremot har de sedan som en del av Sverige samma demokratiska rätt som alla andra att försöka påverka spelreglerna.

    Däremot tycker jag att ”hårdare tag” inte är helt oproblematiskt. Samhället kan visserligen aldrig låta någon annan få övertaget i tvångsmedel, men tvångsmedel är nästan aldrig en långsiktig lösning. Polisen skall inte vara en FN-styrka som varje dag måste ställa sig som en spärr mellan stridande grupper och viljor, utan viljan att spela efter reglerna måste komma från folket själv.

    Polisen måste ges de resurser som krävs och prioritera på ett sådant sätt, att lagens inflytande blir tydligt och pålitligt för alla oss som lever i Sverige. Det skall inte gå att komma undan med våld som påtryckningsmedel människor emellan. Stölder, skadegörelse, överfall, mordbrand, sexuella trakasserier, hot och påtryckningar, hedersvåld, bedrägerier etcetera får inte vara legalt riskfria sysselsättningar — det gäller faktiskt oavsett invandring eller inte och är en del av ett mycket större problem med den svenska polisens och lagens trovärdighet.

    Däremot håller jag inte alls med om att vi tar emot fler än vad ”detta lilla land klarar av”. Dels är vi ett av västvärldens mest glesbefolkade länder, dels har vi fortfarande en inkomst per capita som ligger i den absoluta toppen. Att stänga gränserna är isolationism, för hur man än vänder sig så sitter arslet faktiskt bak. Det är samma sorts resonemang, om än på en annan skala, som gjorde att många amerikaner inte ville blanda sig i andra världskriget. De ansåg att man först och främst skulle ägna sin energi åt att lösa landets interna problem. Det är helt OK att propagera för sådan isolationism om man på ett vettigt sätt kan argumentera för att det bör vara så, men att stänga dörren och samtidigt säga att den är öppen är nyspråk.

    Det har talats en hel del om klappar på huvudet på sista tiden. 😀
    Vill vi verkligen lösa de här problemen, så bör vi kanske sluta klappa invandrarna på huvudet? Vi har väl bortåt miljonen invandrare av första och andra generation i Sverige? Varför inte involvera dem? De allra flesta av dem vill nog inget hellre än att de problem vi talar om skall förpassas till historien. Då kollar man hur terrängen ser ut, istället för att diskutera olika kartors inbördes förträfflighet.

    Så för att sammanfatta min syn på lösningarna i några korta ord, vilket är svårt utan att bli platt:

    Å ena sidan måste vi bli tydliga med vilka saker som är svenska kärnvärden, vad som är acceptabelt beteende och vad som inte hör hemma här.

    Å andra sidan måste vi på allvar släppa in invandrarna inte bara över tröskeln utan in i gemenskapen, så att de blir en del av lösningen inte en del av problemet.

    Som Jerlerup konstaterade i en reaktion på vårt inlägg: ”Det är våra idéer om framtiden som bygger nuet!”

    Vill vi att framtiden skall vara ljus, måste våra visioner också utgå från att det går att göra något bra av framtiden. Det är lätt att kalla det naivitet, men då missar man att det är skillnad på visioner och den konkreta politik som måste föras för att kunna nå dit.

  8. @ Mikael Wahss

    Hej du!

    Jovisst, kan det vara så att om man plockar in bruttoinkomst hamnar svensken högt på världsranking. Men nu är problemet att vi även betalar världens högsta skatt (vi gick tydligen om Danmark vid årsskiftet), men vi får ganska lite tillbaka. Dessutom ska vi komma ihåg att vi pratar om 6.8 miljarder invånare, varav vi är lite drygt 1promille. Så vad vi ska jämföra med egentligen är t.ex. andra EU-länder, inte hela världens befolkning. Jag bloggade t.ex. lite om vad jag tycker om svensk sjukvård för några dagar sedan: http://ulmerkotten.blogspot.com/2010/07/den-svenska-lognen.html
    Titta gärna på de två länkarna som är rykande färska.
    Men för att återgå till huvudämnet. Jag har inget emot att man plockar in flyktingar, eller ren arbetskraftsinvandring. Men problemet är att den invandring jag kritiserar och som kostar massor inte faller under någon av dessa kategorier. Jag bloggade om detta i Januari på denna länk:
    http://ulmerkotten.blogspot.com/2010/01/forbannat-trott-pa-invandringspolitiken.html
    Jag menar då i synnerhet de nio punkterna i mitten. Men vad jag på en gång vill klargöra är att jag inte har ett dyft mot personerna som kommer hit, det är politikerna som gör detta möjligt och inte reagerar som jag är förbannad på.

    För varje s.k. ”ensamkommande flyktingbarn” betalar alltså staten minst 1.2miljoner/år till de kommuner som ”tecknat avtal”. Vidare finns det antal företag som hittade detta som lukrativ marknad som t.ex. Attendo Care, och Stckholms Asylbyrå (http://www.asylbyran.se/softadmin.aspx)
    Jag håller fullständigt med dig att för en bråkdel av de pengar historien kostar svenska skattebetalare skulle man uppnå hundrafalt mer i personernas hemländer, om det är det rent humanistiska man eftersträvar.

     

  9. @ Marcus F
    Hallå igen,
    Jag håller helt med om de tre punkterna du nämner. Men problemet är att vi redan idag har en massa problem, och de måste vi lösa innan vi går vidare. Som det fungerar nu, blundar man för de befintliga problemen och skyller ifrån sig.

    Beatrice Ask svarade så här ”Det inte invandring som är problemet, utan arbetslöshet, sociala bekymmer och decennier av misslyckad socialdemokratisk integrationspolitik.”

    Men idag står man handlingsförlamad, skyller på tidigare regeringar trots att man suttit vid makten i snart 4år, vet inte vad man ska göra, vare sig med överutbildade som tvingas till skitjobb, organiserade gäng av typen Black Cobra, eller regelrätta kravaller, mordbränder och avrättningar/mord. Och medan man väntar öppnar man gränserna ännu mer, och släpper in i stort sett vem som helst, vilket man t.ex. kan läsa på Merith Wagners blogg.

    Jag har alltså, och som jag skrev ovan inget emot att Sverige tar emot regelrätta flyktingar och efter en överenskommen kvot, men mindre än 5% av de som kommer till detta land är flyktingar enligt FN:s definition.

    Hur stor yta vi har i detta land har inte ett dyft med saken att göra, ej heller vilken levnadsstandard vi har. Vi är egentligen ett litet skitland på världskartan som redan plockat in åtskilligt fler än vi klarar av, vilket det finns uppenbara bevis för.

    Alltså är min slutsats att några andra länder får ta över solidaritetsflaggan ett tag i stället för att vi riskerar helt oöverstigliga problem framgent. Om de väljer att inte öka sin intagning är det inte ett skit vi kan göra åt det, de har full beslutanderätt över sina egna territorier och medborgare.

    Så för att komma till tals med de problem vi redan har, anser jag att man strikt ska tillämpa den definition FN har för flykting. Vidare ska vi ta emot s.k. kvotflyktingar i förhållande till vår befolkningsmängd, och inte som idag 40% av hela EUs tilldelning av denna flyktingkategori.

    När vi har kommit till tals med de problem vi idag, kan vi diskutera framtiden och vilken flyktingpolitik som ska bedrivas, men det blir då det.

  10. Du tror att man kan lösa problemet genom att ”stänga” gränsen?

    För mig låter det bara som att säga: ”Ni är ett problem”, istället för att säga: ”Vi har ett problem!” — ytterligare en uppdelning i ”Vi” och ”Dom”, som inte kan göra mycket mer än att slå ner grindpålarna djupare.

    Jag tror att den enda lösningen som fungerar är att ta tag i problemen gemensamt, vilket inkluderar invandrarna. Utan att involvera de vi pratar om och gemensamt definiera vilka problem som finns kan vi knappast lösa några av dem.

  11. @ Marcus

    Nej, jag menar inte att man ska peka ut någon grupp alls. Vi har ett problem, som våra politiker ställt till med. Problemet måste vi lösa, inkluderande de som kommit till detta land. De kan säkert bidra med kunskap som kommer att behövas för att hela situationen ska förbättras.
    Det ska inte vara så att ”vi” kastar skit på ”dem” eller talar om hur de ska uppföra sig, vilken religion eller så som ska gälla. Här gäller svensk lag och alla har (i alla fall i teorin), samma människovärde.
    Med ”teorin”, menar jag bara att det låter vackert med att alla är lika värda, men jag betvivlar att man t.ex. lagt ner en tusendel av pengarna man tryckte ner när Palme eller Anna Lindh mördades, på om jag blivit tagen av daga på allmän plats. Men det betyder inte på något sätt att folk från andra länder är mer eller mindre värda än infödda svenskar.

  12. Tyvärr stämmer bilden du försöker måla upp om att Sverige översvämmas av högutbildade invandrare, som mot sin vilja tvingas bo bland andra invandrare, väldigt dåligt med verkligheten!
     
    För det första har den överväldigande majoriteten av de utomeuropeiska invandrare som kommer hit ingen högre utbildning som efterfrågas på dagens arbetsmarknad. Varför i hela fridens namn skulle någon som har en internationellt gångbar utbildning välja att bosätta sig i Sverige när dessa kan få oändligt mycket bättre villkor i andra länder? Sverige är ett litet land i utkanten av Europa med ”konstigt” språk och ”otrevligt” klimat med bland västvärldens lägsta löner för akademiker och skyhögt skattetryck. Den som har en internationellt gångbar utbildning bör ju snarast flytta FRÅN Sverige och inte till! Inte eller de invandrare som inte direkt har någon utbildning men vill arbeta har något att hämta i Sverige. Den typen av arbeten som kan bli aktuella för den kategorin är enklare, relativt ”otrygga” och lågavlönade servicearbeten, men den typen av arbetsmarknad finns knappast att hitta i Sverige och inte finns det eller någon vilja att tillåta en sådan. Däremot är ju verkligen Sverige ett Eldorado för den som vill ha arbetsfri livstidsförörjning eller ägna sig åt kriminalitet …
     
    För det andra så är det ingen som ”tvingar” invandrare att bo tillsammans med andra invandrare. Det handlar helt enkelt om att man vill bo tillsammans med släkt och landsmän om man själv har ett val. Detsamma gäller ju t.ex. svenskar som emigrerar till Spanska solkusten, de bor i stor utsträckning i ”svenskområden”, inte för att de är speciellt ”fattiga” eller för att de tvingas att göra det av spanska myndigheter, utan helt enkelt för att de vill göra det. Forskning från Storbritannien visar detta tydlig:
    ”We’ve done work here which shows that people, frankly, when there aren’t other pressures, like to live within a comfort zone which is defined by racial sameness. People feel happier if they’re with people who are like themselves.”
    Länk
     
    Man kan ju naturligtvis sitta och fantisera om att skapa det “globala, mångkulturella samhället” och den “liberala, kosmopolitiska, fördomsfria, toleranta människa” men det är ungefär lika orealistisk som kommunisternas dröm om den ”globala revolutionen” och om att skapa den ”klasslösa människan”. Ser ju trevligt ut i teorin men i praktiken fungerar det inte, och har fruktansvärda konsekvenser, eftersom det helt strider mot människans natur. Lika lite som speciellt många i praktiken vill osjälviskt arbeta för ”kollektivets bästa” så vill väldigt få i praktiken bo sida vid sida med människor från jorden alla hörn som saknar gemensam historia/kultur och inte har några gemensamma traditioner/sociala koder/referensramar/värderingar! Detta visas inte minst av att de som ivrigast förespråkar mångkulturalismen själva oftast väljer att bosätta sig i etniskt svenska villa- och bostadsrättsområden.
     
    Det etniskt splittrade, enklaviserade samhälle som oundvikligen blir följden av omfattande invandring och mångkulturalismen är destruktivt. Forskningen från Storbritannien och USA visar detta tydligt:
    ”A bleak picture of the corrosive effects of ethnic diversity has been revealed in research by Harvard University’s Robert Putnam, one of the world’s most influential political scientists.
    His research shows that the more diverse a community is, the less likely its inhabitants are to trust anyone – from their next-door neighbour to the mayor.

    The core message of the research was that, ”in the presence of diversity, we hunker down”, he said. ”We act like turtles. The effect of diversity is worse than had been imagined. And it’s not just that we don’t trust people who are not like us. In diverse communities, we don’t trust people who do look like us.””

    Länk
    ”It is an uncomfortable conclusion from happiness research data perhaps – but multicultural communities tend to be less trusting and less happy.”
    Länk

  13. Nja de måste nog bidra med mer än kunskap.

    Kunskap är en del, men i minst lika hög grad måste de bli politiker, poliser, socialarbetare och så vidare. Dels för att alla vinklar måste med i hela processen, och dels för att allt arbete annars bara blir överhetens påbud. De finns redan med i viss mån, men det måste till mer.

    Vi har ett förtroendeproblem på halsen, för i grund och botten är det där det brister. Det finns oroliga svenskar som inte litar på att invandrarna (eller grupper av invandrare) vill väl — och det finns på motsvarande sätt grupper av invandrare som inte alls upplever att Sverige och ”svennarna” vill väl.

    Förtroendeproblemet har naturligtvis till delar verklig grund, eftersom det finns invandrare som missköter sig (även om det knappast är unikt för invandrare), liksom det finns ”svennar” som faktiskt utan skäl stänger ute invandrare. Jag tänker på sådana som min bekant M, som är konstnär och som när hon skulle anställas som representant för en större utställning fick höra att hon var perfekt, men att hon borde kalla sig något mer ”svenskt” om hon ville ha jobbet. Det finns ett slags aningslöst förakt i ett sådant krav, en slags ”vardagsrasism” som inte är så mycket genomtänkt som ren dumhet.

  14. Roger!

    Du har fel. jag har sammanställt ett blogginlägg idag med de riktiga uppgifterna så du får se hur det är:

    http://ligator.wordpress.com/2010/07/18/invandrares-utbildning/

    Invandrare är generellt sett HÖGUTBILDADE!

    Sen är det klart att folk trivs med det som är tryggt och trevligt och bekant. Det är därför som det förr i tiden bland västgöter ansågs att östgöter och smålänningar var ”främmande” folk, som var lite skrämmande! Ja, vi har haft samma sak inom Sverige som vi idag har mellan länder och kontinenter. Fosterlandet och Nationalstaten som så mycket omhuldas från höger skapades TROTS allt regionalt käbbel med folk som inte såg sina grannar som sina medmänniskor.

  15. Problemet med Fridholms idealsamhälle är att det inte går att genomföra eftersom det är omöjligt att göra om människan. Mångkultur med en stor muslimsk invandring leder till att den starkaste kulturen – islam – blir dominerande. Fortsätter invandringen som hittills, plus muslimers överlägsna barnafödande, så kommer våra barnbarn att leva i en islamsk diktatur med sharialagar. Det bekymrar mig, men tydligen inte Fridholm.

  16. Feminix, menar du på allvar att du ser Islam som den ”starkaste kulturen”? Tror du verkligen den svenska kulturen om så lite? Förlåt mitt raljerande, men det känns inte helt genomtänkt.

    Låt mig i så fall få komma med några små kommentarer:

    • För det första var det runt dryga kvartsmiljonen muslimer i Sverige senast jag såg någon siffra (räknat på alla som ursprungligen kommer från muslimska länder). Det innefattar en mycket stor andel väldigt moderata muslimer, liksom de muslimer i andra och tredje generation vars familjer levat i Sverige i 30-40 år.
    • Antalet som är registrerade i någon muslimsk förening (samfund, politisk förening etcetera) var senast jag såg en siffra under hundratusen.
    • För det andra är Islam en religion och liksom kristendomen inte en fullödig och homogen kultur. Religion är som bekant bara en aspekt av kulturen. Det är faktiskt rätt stor kulturell skillnad mellan en turk, en somalier, en bosnier, en gambier, en bangladeshier eller en indones.
    • För det tredje är inte det ”överlägsna barnafödandet” något generellt eller statiskt. Stora familjer är vanligt överallt när fattigdom råder, medan mindre familjer är mer eller mindre regel när folk är rika.
    • För det fjärde så låter det som en stor konspirationsteori som går ut på att erövra Sverige via barnsängen. Du får ursäkta, men är det så du menar så tror jag du är fullständigt ute och cyklar.

    Jag har oerhört svårt att känna mig uppbragt över att någonstans mellan en och tre procent av den svenska befolkningen är muslimer. Det är ett mycket större problem i så fall att vi inte på allvar släpper in de invandrare som faktiskt är här i samhället. Om det är något som är en potentiell krutdurk så är det väl ändå ”vi och dom”-fenomenet?

  17. @ Torbjörn Jerlerup

    Tror du verkligen att människor som har internationellt gångbara utbildningar tar sig till just Sverige när de kan välja och vraka bland andra länder som erbjuder oändligt mycket bättre villkor på i stort sett alla områden? Varför i hela friden skulle de göra det? Faktum är ju att det är snarast de som söker sig FRÅN Sverige, både etniska svenskar och de med invandrarbakgrund, som i hög utsträckning har dessa kvalifikationer, inte främst de som kommer HIT. Skall man kvalificeras sig att flytta till ett annat land från Sverige så måste man i princip ha utbildning eller yrkeskunskaper som efterfrågas i det land man vill flytta till. Som EU-medborgare kan man flytta fritt till ett annat land inom EU, men man har inte rätt att ta del av det landets socialförsäkringssystem innan man har jobbat där stadigvarande en längre tid. De flesta andra länder, som t.ex. Kanada, USA och Australien, bedriver en selektiv invandring där de som vill komma dit tillfrågas vad de kan bidra med innan de släpps in. I Sverige har vi dock ingen sådan gallring alls, snarast ÖKAR chanserna att få permanent uppehållstillstånd ju sjukare och mer arbetsoförmögen man är. Med nuvarande invandringspolitik får helt enkelt Sverige famla i botten av de internationella migrationsströmmarna och ta emot de människor som inga andra länder vill ha samtidigt som de driftiga och välutbildade flyttar härifrån …  
     
    Din hopsnickrade statistik är tämligen värdelös eftersom den inte säger något om vare sig kvalitén på invandrares utbildningar eller om hur gångbara de är på en svensk/internationell arbetsmarknad.
     
    Om kvalitén på utbildningarna på något sätt vore jämförbara skulle ju hela Sveriges utbildningsväsende vara ett gigantiskt fiasko! Trots de stora summor pengar som vi satsar på utbildning så blir kvalitén ÄNDÅ inte bättre än den en invandrare fått i valfritt u-land. Men kvalitén på en ”högre utbildning” från en obskyr koranskola eller från ett ”universitet” i tredje världen skall tydligen jämställas med den från ett välrenommerat toppuniversitet i västvärlden …
     
    De flesta högre utbildningar är ju dessutom tämligen värdelösa internationellt. Bland de med högre utbildning rör det sig om ett ganska litet antal kvalificerade människor inom främst naturvetenskap, teknik eller medicin som har en global arbetsmarknad. T.ex. en allmänpraktiserande advokat eller historielärare må ha en hög utbildning, men deras kunskaper efterfrågas i princip bara i det land de utbildats i.
      
    ”Sen är det klart att folk trivs med det som är tryggt och trevligt och bekant …”
    Men varför vill då du inte att folk skall få trivas och ha det tryggt och trevligt? Anser du eftersträvansvärt att ha ett otryggt och otrevligt samhälle där människor vantrivs?( Den strävan skulle ju faktiskt kunna förklara dagens invandringspolitik. Då är man ju verkligen på ”rätt” väg.) Eller är det kanske så enkelt att du själv inte trivs och då skall banne mig ingen annan eller få göra det?
     
    Skall man nu lära sig något av historien så är det att ”mångkulturella”, etniskt splittrade imperier ALLTID fallit sönder i mer eller blodiga etniska konflikter, från romerska riket via Ottomanska imperiet till Jugoslavien. Däremot nationer som skapats från att man, oftast med mycket bryska tvångsmetoder under despotiska envåldshärskare, har assimilerat ganska likartade regioner eller stammar (en långsam process som tar 100-tals år om det ens går) oftast nu är mer stabila och välmående.

  18. Marcus!
    Din senaste kommentar, liksom en del du skrivit ovan, visar på en fundamental okunskap om islam. Jag vill därför ge några kommentarer.

    Du börjar med att raljera över Feminix kloka inlägg om bl.a. islam som den starkaste kulturen. Faktum är att den västerländska kulturen under särskilt de senaste tjugo åren i land efter land gett vika för islamiska påtryckningar. Det finns t.ex. i Frankrike och Storbritannien muslimska enklaver dit andra än muslimer inte utan risk kan gå. Jag har själv sett detta på nära håll efter att ha bott i UK i fyra år i i mitten av detta decennium.

    Ett av grundproblemen är att den västerländska kulturen i grunden är tolerant, medan den islamiska är intolerant. Och som Lars Gustafsson elegant formulerade det redan 2007: ”Tolerans mot intolerans frambringar intolerans. Intolerans mot intolerans frambringar tolerans.”

    Förutom att vara intolerant mot ”de andra” är islam som religion/ideologi extremt repressiv. Så till dina ”små kommentarer”:

       
    • Det finns cirka en halv miljon muslimer i Sverige. Jag är medveten om att en del av dessa faktiskt lämnat islam eller är som du uttrycker det ”moderata muslimer” i den mening att de inte praktiserar. Problemet är nämligen att det inte finns någon ”moderat islam”, Vilket framgår med all önskvärd tydlighet av Koranen och hadither samt moderna dokument som Kairodeklarationen och Ammanbudskapet.
    • Islam är de facto i det närmaste homogen eftersom den är såväl religion som ideologi med ett lagsystem, sharia, som omfattar alla aspekter av mänskligt. Att så är fallet framgår entydigt av Ammanbudskapet, som enligt dess upphovsmän är bindande för samtliga muslimer. Kairodeklarationen, ratificerad av samtliga muslimska länder, definierar MR som på väsentliga punkter som religionsfrihet, yttrandefrihet och likhet inför lagen m.m. står helt i strid med FN:s deklaration om MR.

    Det finns vissa kulturella skillnader, men de islamiska grunderna är gemensamma.

    • Det är väl belagt att födelsetalen bland muslimer i ett antal västerländska länder är betydligt högre än hos ursprungsbefolkningen.
    • Det finns faktiskt inom Muslimska brödraskapet utarbetade planer för ”kulturell jihad” eller ”stealth jihad”, vilket innefattar demografisk förändring genom migration och höga födelsetal. Planerna finns tillgängliga här http://97.74.65.51/readArticle.aspx?ARTID=4476 och här http://www.nefafoundation.org/miscellaneous/nefahlf0807.pdf . De syftar till att islam skall ta över de västerländska samhällena. Uttalanden i den riktningen gör även tid efter annan statsledare som Ahmadinejad, Erdogan och Khadaffi. De nämnda dokumenten är autentiska och deras målsättning är helt enligt islamisk ideologi. Feminix är alltså inte ”ute och cyklar” utan det är snarare du och dina gelikar, som leker strutsar med inte bara huvudet utan även hela halsen djupt nere i sanden, bara för att ni inte vågar se sanningen.

    Jag känner mig faktiskt uppbragt över att en ständigt ökande andel i det här landet omfattar en ideologi som står helt i strid med våra grundläggande värderingar. Samhället har nu under flera decennier gjort stora ansträngningar för att underlätta invandrares integration här. Särskilt de islamiska invandrarna vill inte integreras av dogmatiska skäl. Studera gärna Koranen och hadither, så finner du att det är islam som mer än någon ”vi och dom”-tänkandet.


    Tog mig friheten att formatera lite, så att din kommentar blev lättare att läsa. /Marcus

  19. @Nils Dacke: Siffran en halv miljon är nästan dubbelt upp mot de uppskattningar jag läst, vilket är mer än småpotatis. Men nog om det, sifferexercis är trots allt lite vid sidan av poängen. Mer relevant är ditt påstående om att det inte finns någon moderat islam, vilket jag tycker är enormt förenklande.

    Skall vi passa på att döma ut kristendomen också för att vi enligt biblisk lag ska ha ihjäl alla tjejer som förlorar oskulden innan giftermålet. Vi kanske skall tolka kristendomen i sin helhet utifrån alla de värsta vidrigheter som finns i bibeln, det finns ju trots allt en massa religiösa tokdårar som hävdar att bibeln skall tolkas bokstavligen.

    Vi kanske skall bedöma kristendomen efter svavelosande amerikanska TV-predikanter? Det är ju trots allt många som köper deras budskap, betalar stora pengar till deras mission och inrättar sitt liv efter deras brandtal?

    Vi har ju en och annan liknande *host* kristi brud *host* galning här i Sverige också.

    Sanningen är väl snarare att majoriteten av muslimer i Sverige är mer eller mindre sekulariserade ifråga om synen på samhällets lagar och normer. Precis som att man kan vara kristen, men ändå tycka att moderna värderingar är rimligare än några tusen år gamla dammråttor, så kan man vara muslim och tycka precis samma sak.

    Extremismen lever som alltid starkast på de platser där muslimer känner sig marginaliserade. Då finns det utrymme för nyreaktionära fundamentalister att försöka knuffa in sina sekulariserade religionsbröder och systrar i någon slags bokstavstrogen religiös gemenskap. Låt mig gissa att exakt samma sak skulle hända om rollerna historiskt och i kontemporärt var ombytta och väst var muslimskt och mellanöstern kristet?

    Vad gäller födelsetalen kan vi kallt anta att muslimer i väst inom ett par två-tre generationer kommer ha samma vikande statistik som resten av oss. Det muslimska brödraskapets önsketänkande är precis just det. Det är mötet mellan det som var och det som är, precis som att vi européer hade ihjäl miljoner på religionens altare så sent som för fyrahundra år sedan.

    Vi kan ställa upp på det här spelet, eller så kan vi låta bli. Gissa vad jag tror blir bäst i längden…?

  20. Marcus!
    Jag vidhåller att det inte finns någon ”moderat islam” och grundar det på bl.a. Ammanbudskapet, vilket jag nämnde i mitt tidigare inlägg. De främsta företrädarna för islam antog 2004-2006 ett antal dokument kallade Ammanbudskapet. Detta sammanfattas i tre övergripande punkter:
    1.      Den som följer och underkastar sig en av de åtta erkända rättsskolorna för sharia definieras som muslim. Traditionell islamisk teologi inklusive salafism erkänns.
    2.      Alla tror på Allah, att Koranen är Allahs uppenbarade ord och att Muhammed är en profet och budbärare för hela mänskligheten. Alla är om grundpelarna i islam och grunderna för tron.
    3.      Fatwor får endast utfärdas enligt rättsskolornas metodologi och av personer med rätt kvalifikationer. Ingen får hävda obegränsad ijtihad (ett sätt generera nya regler inom islam) och skapa en ny islamisk lagskola eller utfärda fatwor som strider mot de etablerade rättsskolorna.
    Sammantaget innebär detta att man fryser lagar som fastställdes från slutet av 700-talet till början av 800-talet. Detta är också helt enligt islamiska dogmer eftersom sharia, härledd ur Koranen och hadither, ses som Allahs lag och därför inte kan ändras av människor i demokratisk ordning. Sharia omfattar och reglerar alla aspekter av mänskligt liv och sammanfaller helt med den vanligaste definitionen av ”islamism”. Slutsatsen av detta är att det inte finns någon skillnad mellan islam och ”islamism”, en fabricerad term ägnad att lura godtrogna västerlänningar.
    Ammanbudskapet är taget i konsensus, ijma, vilket innebär att dess skapare anser att det är bindande för alla muslimer och slår fast vem som är muslim och vad som är muslimskt.
    Sharias centrala ställning inom islam bekräftas ytterligare av att Kairodeklarationen som tydligt säger att mänskliga rättigheter skall underordnas och tolkas enligt sharia helt i strid med FN:s deklaration om MR. Detta innebär att ett antal grundläggande fri- och rättigheter förvägras, t.ex.

    Åsikts- och yttrandefrihet (kritik av islam, Koranen eller Muhammed ses som hädelse och kan leda till dödsstraff enligt sharia)
    Religionsfrihet (det är enligt sharia förenat med dödsstraff att lämna islam)
    Kvinnans likhet inför lagen
    Icke-muslimers likhet med muslimer inför lagen

    Kairodeklarationen är antagen och ratificerad av samtliga muslimska länder och stöds alltså inte bara av ”en liten minoritet av extremister”.
    Läs gärna The myth of moderate Islam av ex-muslimen Patrick Sokdeo, som har goda insikter i ämnet.
    Att blanda in kristendomen i diskussionen är ett oblygt försök till tu quoque-argumentering, men föga relevant här. Eftersom du ändå nämner den vill jag påpeka några fundamentala skillnader mellan islam och kristendomen. I Nya testamentet finns dels såväl ”Den gyllne regeln” uttalad av Jesus, dels uttalandet ”Giv åt kejsaren vad kejsaren tillhör och åt Gud vad Gud tillhör.” Detta har varit av stor betydelse för utvecklingen av de sekulära samhällena i västvärlden.  Något liknande finns inte i Koranen och det finns inte heller något stöd för ett sekulärt samhälle i islamisk doktrin.
    En annan väsentlig skillnad är att det våld som förvisso finns i Gamla testamentet är beskrivande; det beskriver våld i en viss historisk situation. Koranen innehåller däremot ett stort antal verser, vilka föreskriver våld mot otrogna.

    Påståendet att ”extremismen” skulle ha ett samband med att ”muslimer känner sig marginaliserade” är ytterligare en av dessa flitigt använda myter. Det finns övertygande dokumentation om att så inte är fallet. ”Extremismen” drivs och finansieras av saudiska wahbister i ett antal moskéer världen över. Se gärna denna dokumentär http://video.google.com/videoplay?docid=2515587181120245843#.

    Vad avser MB:s ”önsketänkande” är det bara att konstatera att deras strategi för infiltration av västvärlden varit mycket framgångsrik sedan den antogs i början av 80-talet.

  21. Tack Nils Dacke! Du kan övertyga alla som vågar ha ett öppet sinne. Du har fakta och sunt förnuft.

    Marcus! Kolla gärna fakta om islam och presentera fakta som bevisar att Nils Dacke har fel!

  22. Min poäng med att ta med kristendomen var inte att göra en tit-for-tat argumentation. Jag inser att man lätt hamnar där, men det var alltså inte mitt syfte. Snarare handlade det om att det är lätt att beskriva något utifrån dess negativa aspekter om man så vill.

    På det glada sjuttiotalet läste jag en skämtsam artikel om Sverige skriven med samma missbruk av fakta som många artiklar om länder utanför den västliga sfären. I sak fanns inga faktafel i artikeln, men det samhälle som beskrevs hade trots det lite att göra med det verkliga Sverige. Det är en fråga om vilken poäng man vill göra och vilka fakta, erfarenheter och upplevelser man väljer att relatera.

    Själv är eller har jag varit bekant och vän med många muslimer, varav exakt noll stycken är islamister. Jag har fört många långa och filosofiska samtal med flera av dessa, samtal där vi pratat om Islam och islamism, Sverige, invandring, segregation och utanförskap. Deras bild innehåller till stor del samma fakta som er, men kompletterat med annan kunskap, egna upplevelser och större balans. Där har jag inte hittat det hat och våld ni pratar om, inte så att det inte existerar överhuvudtaget, men det är inte hela bilden.

  23. Efter att ha tagit mig igenom alla era ”långa och filosofiska” samtal har jag en fråga till alla involverada i dessa – har ingen av er familj eller jobb att sköta?

Kommentarer avstängda.