Två fel gör inte ett rätt idag heller

Vår största kvällstidning ropar som en treåring i sandlådan: ”Vi vet nåt som inte du vet, men vi säger det inte!!! Na na na nana na!”

Sen säger de att de visst kan säga det, men bara om de andra som kanske visste något säger något om vad de kanske visste och när de kanske fick reda på det. Så egentligen är det deras fel att vi inte vet vad vi inte visste redan eller nåt!

De andra, det vill säga det ”regeringbärande” partiets topp, leker i sin tur stalinister och utraderar en av sina egna som inte längre är del av den inre kretsen. Kunde de, skulle det inte förvåna mig om de försökte förinta minnet av att han överhuvudtaget varit en del av regeringen. Välkommen mr. Lavrentiy Beria liksom.

kamrater
kamrater

Båda beteendena är så in i helvete fel att jag får gallsmak i munnen. Tidningshelvetet pekar på statsministern och säger att det är hans fel att korten inte läggs på bordet, eller möjligen den före detta arbetsmarknadsministerns — varför nu han, som inte längre är en del av regeringen, skulle ha något intresse av att fortsätta spela med i kvällspressens ryska roulette?

Det luktar som när man tömmer latrinen på valfritt utedass. För tidningen är det lösnummerförsäljning på hög nivå på bekostnad av anseende. För regeringen är det spinkontroll med eventuell mörkning av egna och andras synder på menyn.

För Littorin själv är situationen en personlig katastrof i vardande. För antingen kommer han att ha fått sitt gredelina kuvert av Aftonblaskan (eller vilken färg nu Ask skulle vilja ha för just den sortens brott det kan tänkas vara frågan om) utan att någonsin trovärdigheten i anklagelsen lämnar redaktionen. Eller också kommer hela affären ut, varefter han får försöka bevisa sin oskuld, hur lätt det nu är att bevisa ett negativ.

Det enda goda som skulle kunna hända farbror Littorin är att Aftonbladet lättar på förlåten, bevisen visar sig vara fullständigt skrattretande och han kan tvinga fram en offentlig ursäkt — fet chans med smör på. I alla andra fall har Littorin allt att förlora oavsett vad som nu händer. Särskilt sorgligt i en situation där han befinner sig i vårdnadstvist och till och med en anklagelse som aldrig tas upp i en rättssal kan innebära problem. Det är ju inte som att grabbar överlag har någon direkt fördel i vårdnadstvister redan från början, typ.

Skall jag vara lite elak mot Littorin, vilket jag som en God och Balanserad debattör känner mig nödd och tvungen till…, så satt karlfan till för några dagar sedan i en regering som gjort sitt allra bästa för att avskaffa rim och reson i rättsskipningen och statens förhållande till individen. På agendan har bland andra vansinnigheter stått försvaret av förmyndarmentalitet och reaktionär moralism som basis för lagstiftande. Meh…

Uppdatering: Färgen på Aftonbladets kuvert var just lila, idag den 10/7 går de slutligen ut med själva storyn bakom sina anklagelser. Det lämnar en svagt sorgesam känsla och en lite fadd smak i munnen. Det är lätt att konstatera att Littorin nu befinner sig i läge två jag beskrev i artikeln: AB har gått ut med skiten och han får nu hålla käft och lida eller försöka bevisa sin oskuld i en situation där hela svenska folket redan ser honom som skyldig…

7 svar på “Två fel gör inte ett rätt idag heller”

  1. Sven Otto Littorin hade en mycket speciell ställning i regeringen eftersom han var det ena benet i trojkan. Det här faller naturligtvis mycket tungt på Fredrik Reinfeldt, det var han som rekryterade Littorin till regeringen strax efter drt påstådda brottet, och i samband med Farifaxskandalen hade Reinfeldt ytterligare en chans att kontrollera att Littorin verkligen inte hade några fler lik i garderoben, och vid båda tillfällena misslyckades han. Dessutom riskerar ju också justitieminister Beatrice Ask att dras in eftersom hon redan agerat mycket märkligt inom flera områden som ev kan vara aktuella när det gäller Littorin. Att till sist en av Sven Otto Littorins bästa vänner heter Anders Borg, gör ju knappast saken bättre.

  2. Aftonbladet/papperstidningen lever på att sälja lösnummer (och annonser).
    Det vore tjänstefel om de inte försökte nå högsta möjliga upplaga.
    Om man tror att tidningen ges ut av några skäl som bygger på höga journalistiska ideal, då tror man nog förgäves.

     

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.