10 sorters människor

Dagar som denna kommer jag att tänka på en ibland förvirrad libertarian och författare. En person som ofta var årtionden före sin tid, men ibland kunde anklagas för väldigt svepande gester:

Political tags – such as royalist, communist, democrat, populist, fascist, liberal, conservative, and so forth – are never basic criteria. The human race divides politically into those who want people to be controlled and those who have no such desire.

Farbrorn bakom visdomsorden är Robert A Heinlein. Det vill säga mannen som bekämpade rasismen redan i slutet av fyrtiotalet, som propagerade den sexuella frigörelsen redan i slutet av femtiotalet och som genom hela sitt liv trodde på individens kapacitet och förmåga till ansvar.

Prata om kontrast mot konservativa träbockar.

Lika som bär
Lika som bär

6 svar på ”10 sorters människor”

  1. Wikipedia:

    Another accusation is that the Terran Federation is a fascist society, and that Starship Troopers is therefore an endorsement of fascism. These allegations have become so popular that Sircar’s Corollary of Godwin’s Law states that once Heinlein is brought up during online debates, ”Nazis or Hitler are mentioned within three days.”

    Använd i alla fall inte filmen som måttstock. Paul Verhoeven har till och med medgivit att han inte läste färdigt boken innan han gjorde filmen. Filmen och boken är i mångt och mycket väldigt olika och många detaljer försvinner.

    Jag tyckte boken var intressant, även om den knappast är ett litterärt mästerverk — filmen däremot är roande men skrattretande. Bokens diskussioner om ansvar och makt är intressanta även om jag själv inte anser att de håller streck. Det man måste ha klart för sig är att det är fråga om en roman och att det politiska innehållet är mer riktade mot att väcka funderingar än att ge ett slutgiltigt svar.

    Heinlein trodde på det personliga ansvaret som tätt förbunden med friheten, väljer man att se det som fascistiskt så får man väl göra det.

  2. Precis som påpekats så handlade det mer om att väcka tankar och samtal än något annat, men en viktig aspekt är också frågan om krig. Boken börjar med att jordlingarna tilltvingar sig stöd från en annan utomjordisk ras genom att visa sin militära dominans (de förstör en stad med hjälp av en handfull soldater), som exempel.

    Ett litet tips är att läsa Starship Troopers (helst efter att man tvättat bort minnet av filmerna), och sedan även läsa ”Det eviga kriget” (The Forever War) av Joe Haldeman. Väldigt bra grund för väldigt många intressanta samtal om lite allt möjligt.

    Förlåt om jag gick lite OT, men Sci-Fi-nörden i mig vädrade luft. 😉

  3. Heinlein var möjligen inte någon stor stilist, men likafullt en mycket skicklig berättare, även om just Starship Troopers kanske inte är det bästa exemplet på det.

    När det gäller Heinlein är det också viktigt att komma ihåg både i vilket sammanhang han skrivit en bok, att han inte var rädd att pröva idéer genom samhällen som inte nödvändigtvis är avsedda att vara omedelbart sympatiska, och att han genomgick en hel del politisk-filosofisk utveckling under sitt författarskap.  Det gäller förvisso för alla författare i olika utsträckning, men kanske särskilt med Heinlein ska man nog komma ihåg att det som hans protagonister råkar förespråka är inte nödvändigtvis är åsikter han själv står för.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.