Och jag skrev skickligt om mediadompteringen just för att jag menade skickligt. Inte moraliskt tilltalande. På samma sätt som jag kan imponeras av skickligheten hos de retuschörer i Sovjet, som lyckades utplåna Trotskijs ansikte från alla de foton den linslusen såg till att hamna på under oktoberrevolutionen.

Sedan kan jag inte låta bli att tänka på Geijer-affären. Den har rullat på i över trettio år, och det var bara några år sedan det senast ropades efter ytterligare offentliga utredningar för att helt vid sidan om det ordinarie rättshanteringen nita fast Geijer för något som när det inträffade inte var brottsligt … Vem stod då upp för hans rätt till integritet? Kan det möjligen vara skillnad på utpekade sossetorskar och utpekade moderattorskar?

Det sätt både Reinfeldt och Littorin själv uttalat sig på gör det mycket svårt att tro att detta är en mediaanka. Hade så varit fallet skulle vi för länge sedan sett kraftfulla dementier, inte hänvisningar till att det är rättsapparatens uppgift att hantera sådana frågor.

Sett ur ett rent professionellt perspektiv är saken oerhört skickligt skött. Frågan om hans eventuella inblandning i ett eventuellt brott bortförd från media. (Uppmärksamhet om frågan bara i de snaskmedia, som även hos sina egna läsare har låg trovärdighet.) Frågan om eventuell dubbelmoral kring den förmodade typen av aktivitet i relation till regeringens politik mot sådana aktiviteter aldrig i debatten. Istället blev det dominerande inslaget i rapporteringen om det hela sympati för den människa som inte längre pallade trycket.

1) Jag håller helt med Marcus att det är snaskigt och dålig stil av AB att inte tala ur skägget och tydligt ange vilket brott det är frågan om.

2) För den händelse att Marcus förmodan är riktig om vilket brott AB haft uppgift om att Littorin skulle begått är faktiskt saken av största allmänintresse. Ministrar är förvisso som Göran skriver människor. Men de är också kollektivt ansvariga för den politik som förs av den regering de är ledamöter av. Littorin delar helt enkelt ansvaret för den politik kring den förmodade brottsrubriceringen som Livbåten normalt häller stora skopor syra över Bea Ask för.

3) Det är djupt osmakligt att inför offentligheten skjuta sina barn framför sig ifall den verkliga anledningen till att man avgår är att man annars hade avslöjats med att ha haft gylf och plånbok öppna samtidigt. Läs med vilken inkännande sympati exempelvis Mona och Johan Westerholm kommenterade hans avgång, och fundera över vilken otrevlig eftersmak sådana uttalanden måste lämnat i deras munnar efter dessa uppgifter! Vem kommer i framtiden över huvud taget våga säga något inkännande om någon annan politiker som avgår, ifall ett sådant uppträdande blir allmänt?