Var det någon som inte fick betalt?

Ibland räcker några korta rader för att säga alldeles för mycket samtidigt som man inte säger något alls egentligen:

För några veckor sedan kontaktades Aftonbladet av en person som hade uppgifter om ett brott arbetsmarknadsministern påstods ha begått. Brottet, som har fängelse i straffskalan, skulle ha skett i centrala Stockholm under valrörelsen hösten 2006, alltså innan Littorin blev minister.

Trovärdiga uppgifter

Aftonbladet har undersökt anklagelserna och dragit slutsatsen att uppgifterna är trovärdiga. Vi har bland annat tillgång till personens dator där uppgifter om ministern finns sparade.
Det påstådda brottet ska ha skett i samband med att ministern låg i skilsmässa, men har ingen som helst koppling till hans familj eller andra närstående.

För hur många möjliga brott är det intressant att det skedde i samband med skilsmässa men inte innefattar familjen? Hur många av dessa har fängelse i straffskalan? Aftonbladet visar här sin förmåga att mena utan att säga. För nog är väldigt lätt att tolka det som skrivs som att gylfen varit öppen vid fel tillfälle, eller plånboken, eller båda — den menande tonen ger en svagt fadd eftersmak och höjer inte precis aftonblaskans aktier i mina ögon. Skvallermaskinen på Flashback gick naturligtvis igång direkt.

Det skulle i så fall förklara blaskans ovilja att säga B efter att ha sagt A, för att agera politisk torped eller agera torped i Littorins vårdnadstvist är två olika saker. Inte för att det skulle vara under deras nivå: men där själva misstanken med lite kringmaterial kan vara tillräckligt för att döda en politisk karriär, så hamnar man snabbt i blåsväder om man ger sig på någon som valt att lämna den politiska hetluften om man inte har riktigt rejält torrt på fötterna.

Låter man bli att gå vidare, hamnar aldrig den egna bevisningen under luppen, och man undgår alternativa tolkningar, värderingar och kritik. Låter man bli att gå vidare riskerar inte heller uppgiftslämnarens motiv att komma upp på bordet. Frågor om utpressning eller politiskt karriärmord kan bekvämt sopas under mattan.

Utan att Littorin är någon personlig favorit, eller hans parti heller numera. Utan att ha en aning om vad han gjort eller inte gjort sig skyldig till om något, så tycker jag faktiskt lite synd om honom idag. Jag respekterar hans val att hoppa av och skulle nog gjort samma sak i motsvarande situation. En sådan strid kan man aldrig vinna, för även om man vinner den så förlorar man — i alla fall där det betyder något. Det är ens familj som får betala och Littorins familj tycks ha betalat mer än sin beskärda del redan.

Aftonblaskans hantering av historien känns klumpig. Antingen hade de på fötterna och då borde de slutat tala i skägget, eller också var det rena spekulationer och då borde de omedelbart ha låtit historien dö — nu har de bara dragit igång skvallermaskinen utan att definitivt säga något alls.

11 svar på ”Var det någon som inte fick betalt?”

  1. Nej. Det går inte att tycka synd om någon som med tårar i ögonen på en presskonferens namnger sina barn och använder dem som ursäkt för att avgå, när det istället handlar om någonting helt annat. Endast en ynkrygg utan någon som helst stolthet och heder beter sig på det sättet.

  2. Fattar inte vad han gnäller om. Trycker man JA! i röstningen om FRA och sen förväntar sig ett privatliv, eller ens att privata saker stannar som privata, så är man blåst.

  3. Jag tror minna vänners annars goda omdöme här något grumlats av deras avesrion mot sexköpslagen:

    1) Jag håller helt med Marcus att det är snaskigt och dålig stil av AB att inte tala ur skägget och tydligt ange vilket brott det är frågan om.

    2) För den händelse att Marcus förmodan är riktig om vilket brott AB haft uppgift om att Littorin skulle begått är faktiskt saken av största allmänintresse. Ministrar är förvisso som Göran skriver människor. Men de är också kollektivt ansvariga för den politik som förs av den regering de är ledamöter av. Littorin delar helt enkelt ansvaret för den politik kring den förmodade brottsrubriceringen som Livbåten normalt häller stora skopor syra över Bea Ask för.

    3) Det är djupt osmakligt att inför offentligheten skjuta sina barn framför sig ifall den verkliga anledningen till att man avgår är att man annars hade avslöjats med att ha haft gylf och plånbok öppna samtidigt. Läs med vilken inkännande sympati exempelvis Mona och Johan Westerholm kommenterade hans avgång, och fundera över vilken otrevlig eftersmak sådana uttalanden måste lämnat i deras munnar efter dessa uppgifter! Vem kommer i framtiden över huvud taget våga säga något inkännande om någon annan politiker som avgår, ifall ett sådant uppträdande blir allmänt?

  4. Jo Henrik, på punkt ett och två håller jag med dig fullständigt. Punkt tre har jag svårt att uttala mig om utan att veta vilket brott Aftonbladet verkligen pratade om.

    Jag vill bara påpeka i sammanhanget, att om jag var i hans situation skulle nog måttet vara rågat oavsett om Aftonblaskan har på fötterna eller inte. Man kan tycka vad man vill om att han sköt barnen framför sig, men de skulle vara skälet även för mig förutsatt att jag faktiskt inte var skyldig… Låt oss inte gå händelserna i förväg på den punkten.

  5. Marcus; Att de skulle varit skälet för dig tvivlar jag inte ett ögonblick på, men den tidslinje för händelserna som både AB och Expressen publicerar gör det tyvärr svårt att tro att så verkligen var fallet för den fd ministern.

    Det sätt både Reinfeldt och Littorin själv uttalat sig på gör det mycket svårt att tro att detta är en mediaanka. Hade så varit fallet skulle vi för länge sedan sett kraftfulla dementier, inte hänvisningar till att det är rättsapparatens uppgift att hantera sådana frågor.

    Sett ur ett rent professionellt perspektiv är saken oerhört skickligt skött. Frågan om hans eventuella inblandning i ett eventuellt brott bortförd från media. (Uppmärksamhet om frågan bara i de snaskmedia, som även hos sina egna läsare har låg trovärdighet.) Frågan om eventuell dubbelmoral kring den förmodade typen av aktivitet i relation till regeringens politik mot sådana aktiviteter aldrig i debatten. Istället blev det dominerande inslaget i rapporteringen om det hela sympati för den människa som inte längre pallade trycket.

  6. Jag säger att det hela är en rökridå. Nu ska Littorin räddas från hängning under valrörelsen. Alla kan svära sig fria och Littorin är untouchable pga ömma familjeskäl. Att hans arbetsmarknadspolitik är ett groteskt misslyckande kan nu lättare sopas under mattan.

  7. Farah, du missar att moderaterna utraderat honom.

    Henrik: Skickligt? Ja kanske, men hanteringen får mig mest att tänka på den sovjetiska politbyrån och deras hantering av de som hamnat i kylan. Skulle inte pressen ligga på, skulle det vara som om Littorin aldrig existerat för moderaterna.

    Dessutom är Aftonbladets hantering något av det mest halvkvädna dumheter jag sett. Jag kommer att tänka på det anglosaxiska uttrycket: ”Shit or get off the pot!”

  8. Marcus, Vad gäller Lena Melins omdöme tillämpar jag sedan länge tumregeln att när hon säger att något kommer att hända i svensk politik kan man känna sig rätt säker på att motsatsen inträffar. Jag har inga problem att hålla med om att ABs agerande är både klantigt, omoraliskt och inkonsekvent.

    Och jag skrev skickligt om mediadompteringen just för att jag menade skickligt. Inte moraliskt tilltalande. På samma sätt som jag kan imponeras av skickligheten hos de retuschörer i Sovjet, som lyckades utplåna Trotskijs ansikte från alla de foton den linslusen såg till att hamna på under oktoberrevolutionen.

    Sedan kan jag inte låta bli att tänka på Geijer-affären. Den har rullat på i över trettio år, och det var bara några år sedan det senast ropades efter ytterligare offentliga utredningar för att helt vid sidan om det ordinarie rättshanteringen nita fast Geijer för något som när det inträffade inte var brottsligt … Vem stod då upp för hans rätt till integritet? Kan det möjligen vara skillnad på utpekade sossetorskar och utpekade moderattorskar?

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.