Rolinskis dubbelmoral

Nu uttalar sig Martin Rolinski i BWO  om The Pirate Bay igen:

Men han uppmanar också revoltörerna under Pirate Bays flagga att ”snyta sig och gå vidare”.

— Revolutionen känns inte spännande längre. Pirate Bay har ju också själva tänkt om till viss del. Nu handlar det om att folk ska ha nytta av fildelningen. Den yngre generationen vet inte ens vad det innebär att ’bränna skivor’.

Att Rolinski själv haft nytta av fildelningen går att läsa i ett gammalt livbåtsinlägg. För ett år sen låg det ett rippat TV4-inslag på BWO:s Facebookprofil. Upphovsmannen till rippen var den välkända ripparen och fildelaren Rosamannen. Nu är det nedtaget från Facebook. Kanske fick BWO dåligt samvete mot upphovsmännen på TV4. Skärmdumpen finns kvar i alla fall.

Rolinski borde ta sina egna erfarenheter av att ha nytta av rippat, kopierat och fildelat material på allvar. Istället har han liksom många andra fastnat i Spotify-mantrat:

Tjänster som Spotify har fått upp ögonen på folk för vad fildelning egentligen står, att det inte är piratkopiering. Folk börjar se vilka tjänster fildelning kan leda till och tycker att det är okej att betala. För ett par luncher per månad, kan vi snart få tillgång till alla musik som har gjort, få alla filmer och böcker du vill ha, när och var du vill.

Men fildelning handlar inte bara om att för en rimlig kostnad och utan krångel kunna få tillgång till kultur. Det handlar om ett nytt sätt att se på kultur. En utjämning av den konstruerade avgrunden mellan orginalskapare och imitatörer. All kultur är kopiering. Alla kulturutövare står på axlarna av sina föregångare.

Den videosnutt från TV4 som BWO la på sin Facebookprofil hade många upphovsmän. En av dem var Rosamannen. Andra står att finna bland fotografer, producenter m fl på TV4. Ytterligare andra är BWO själva och de kreatörer de eventuellt tagit hjälp av för att producera låten Right Here Right Now och utforma sin show. Vad vi behöver är en diskussion om vilken lagstiftning och vilka avtal som är rimliga här. Vilkas av dessa kreatörer ska ha kontroll över verket? Vilka ska ha rätt till ersättning? Vilka ska ha rätt till attribution?

Detta löser inte Spotify eller någon annan aldrig så finurlig betaltjänst. Detta löses bara genom en ordentlig diskussion om spelreglerna följt av politiska beslut. Fildelningsdebatten är inte död förrän vi har en modern upphovsrättslagstiftning. En sådan vill vi i Piratpartiet medverka till. Tyvärr verkar inte Martin Rolinski vilja delta.

EDIT: Har rättat ett genomgående stavfel av huvudpersonens namn – ytterst pinsamt och fullkomligt oförklarligt hjärnsläpp. Ber om ursäkt för det.

7 svar på ”Rolinskis dubbelmoral”

  1.  
    Göran Widham skrev:
    ”All kultur är kopiering. Alla kulturutövare står på axlarna av sina föregångare.”
    Jag håller inte med om att ’All kultur är kopiering’. Ta t ex följande pianokonserter, alla tresatsiga och i G- Dur alla med fin balans mellan harmonik, intressanta lättlyssnade melodier, fin stämföring och dynamik och alla med en orkester bestående av de 4 typerna av stråkinstument plus blåsare : CPE Bach konsert Wq 43:5, Mozart konsert KV 453, Beethoven konsert op 58. Bachkonserten skrevs dock för cembalo, Mozart och Beethoven skrev för pianoforte.
    Trots att kompositörerna inte spränger harmonikens ramar är konserterna helt olika mästerverk, lättlyssnade, men ändå mycket svåra att tröttna på.
    Den andra av de citerade Widham-meningarna kan jag hålla med om, även i det valda exemplen. Fast det borde kanske omformuleras till all utveckling baseras på föregående och den egna generationers erfarenheter plus nya banbrytande insikter. Det är välkänt att den mycket unge Mozart dissikerade en del av Bach-sönernas klaverkompositioner och gjorde egna arrangemang.
    Beethoven reste till Wien för att studera för Mozart (men Beethoven anlände allt för sent) och det är rimligt att anta att han studerat hemma i Bonn en del av Mozarts alster.
     
    Intressant är ock att Widham numera tycks anse att upphovsmännen till ett konstverk (eller till ett framfört konstverk) är berättigade till en rimlig lön för sitt arbete. Huruvida detta delas av Piratpartiet är jag inte säker på.

  2. Jag kan inte uttala mig för partiets inställning i frågan om rimlig lön för upphovsmän eftersom den uttalade partilinjen är att det inte är en fråga för politiker att svara på – det är något som kommer att ge sig på marknaden utifrån de spelregler som blir resultatet av politiska beslut.

    Det partiet däremot tydligt deklarerar är att den ekonomiska upphovsrätten ska vara kvar men med en mycket kortare skyddstid. Jag och de flesta piratpartister med mig (däribland ganska många upphovsmän) är övertygade om att många upphovsmän kommer att finna sätt att ta betalt under de nya spelreger vi föreslår. Vi ser redan en utveckling, med nya affärsmodeller, framtvingad av den tekniska utvecklingen. Till exempel förfinansiering genom att fråga sin publik efter pengar för att färdigställa ett verk.

    Visst är tillspetsat att säga att all kultur är kopiering – men i grunden har all kultur uppstått genom en kombination av härmning och förädling. Det helt nyskapande ideal som vi matas med är svårt att finna verkliga exempel på. Som du visar var inte ens ett sådant geni som Mozart utan förebilder och influenser. Enligt min mening har den allt strängare upphovsrättslagstiftningen skapat en konstgjord barriär som delar upp upphovsmän i orginalskapare och härmare och ger de första högre status och mer utkomstmöjligheter.

    Jag tror på ett kulturliv där delaktighet och medskapande är centralt. Jag tror på en framtid när den gränsen blir alltmer irrelevant. Jag är övertygad om att det kommer att få kulturen att blomma, inte förtvina. Jag är medveten om att du och jag inte kommer bli överens om detta Christian och jag förstår din och andras oro över hur det kommer att drabba det professionella kulturlivet. För visst kommer det att finnas professionella upphovsmän som drabbas i den övergången.

    Jag har full respekt för den invändningen, men gör själv bedömningen att det är en kostnad vi som samhälle får ta för att gå vidare mot en situation där dels vår integritet inte hotas av starka affärsintressen, dels deltagande kultur inte hämmas av drakoniska licenskostnader och rättsprocesser.

    Min förhoppning är att den polariserade striden runt upphovsrätten kan få ett slut. Så vi kan sätta oss ner och samtala om hur vi kan modernisera upphovsrätten på ett sätt som gör minst skada samtidigt som den anpassas till en ny teknisk, social och socialpsykologisk situation.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.