Sex: vara eller tjänst?

Innan jag skriver vad jag tycker om sexköpslagen vill jag klargöra några saker:

  1. Jag är man.
  2. Jag är feminist.*
  3. Jag har aldrig varit i en situation där jag fått sex i utbyte mot något annat.
  4. Jag har flera gånger i mitt liv varit i situationen att jag gett sex i utbyte mot något annat.

Jag ser två problem med morallagar. Det första är att de av nödvändighet bygger på stereotyper som den typiske mannen, den typiska kvinnan, den typiska torsken, den typiska horan etc. Det betyder att man skriver en lag som täcker vissa fall men inte alla. Om lagen ska vara lika för alla, vilket de flesta är överens om, så är det en dålig idé att vi får alltför många lagar som baserar sig på sådana typfall. De flesta av oss är nämligen inte typiska. (Se ovan)

Det andra problemet med morallagar är att lag är en bra grund för moral, men moral är en dålig grund för lag. När man skriver in moralen i lagboken så innebär det alltid att man tar en viss grupps (vanligen elitens) moral och pådyvlar den på alla andra. Extremfall på detta ses i muslimska länder med sharia-lagar och i vissa delar av den amerikanska lagstiftningen i synnerhet på delstatsnivå.

Så sexköpslagen är enligt mig en dålig idé. Det är en sak att lagstifta mot kränkningar med tydliga offer. Vi har lagar som skyddar kvinnor (och män även om det verkar mindre viktigt) som blir utsatta för kränkningar i sexuella situationer. Vi har lagar mot människohandel och traficking. Vi har till och med en lag som förbjuder koppleri.

Den enda delen av svensk prostitution som inte var förbjuden innan sexköpslagen var den frivilliga överenskommelsen mellan två vuxna personer (utan annan inblandning) att den ena personen skulle ersätta den andra för sex. Vi kan tycka att detta är olämpligt, rentav omoraliskt. Vi kan begränsa det genom propaganda och särskilda temadagar i skolorna. Vi kan skrika ut från hustaken att torskar är onda människor och hororna offer. Jag skulle inte hjälpa till eftersom jag anser att det cementerar en fördomsfull, omodern och stereotypisk syn på sex, men de som vill kan göra allt detta.

Nu gör de inte det, utan istället så stiftar de en lag som även de som inte köper deras syn på frivillig sex måste följa under hot om fängelsestraff. Lagen kan sedan användas som ett uppsamlingsyrkande av åklagare som inte klarar av att bevisa ”riktiga” brott av sexuell karaktär enligt tankegången: ”Vi kunde inte bevisa att det var våldtäkt eller tvång, vi kunde inte bevisa att det var människohandel, men eftersom han är en slemhög till torsk som troligen gjort båda de sakerna så nitar vi honom för att han betalade för sex.”

När nu denna lag har några år på nacken så beställer regeringen en utredning med direktiv som gör det omöjligt att nå något annat resultat än att den fungerar. Nästa steg är den i utredningen föreslagna straffskärpningen ackompanjerade av att större delen av det offentliga Sverige står upp och applåderar hur jävla duktiga vi är på sexualpolitik och jämställdhet, ett föredöme för resten av världen.

Och visst, om det man vill är att vara ett moraliskt föredöme baserat på sin egen viktorianska moral så har man lyckats.

Själv uppfattar jag inte kvinnokroppen som en vara. Däremot kan jag i vissa specifika fall uppfatta sex som en tjänst med ett värde. Det öppnar naturligtvis för möjligheten att denna tjänst byts mot något annat av värde. Konstigare än så är det inte.

Fotnot: Att jag kallar mig feminist beror på att det jag lägger i det ordet är följande och inget annat:

  1. Att inse att det finns en socialt konstruerad, historiskt och kulturellt skapad situation där män som grupp överordnas kvinnor som grupp.
  2. Att man vill göra något åt detta.

Jag köper inte att någon gruppering kan tillskansa sig rätten att definiera begreppet feminism och fylla det med en massa sakpolitiska ställningstaganden. Är man överens om ovanstående ska man kunna kalla sig feminist oavsett vilka idéer man har om hur den förändring som behövs kan förverkligas.

3 tankar om “Sex: vara eller tjänst?

Kommentarer avstängda.