Älskade morgontidning

Det finns en ny blogg som jag precis börjat följa – Älskade löpsedel. Varje dag fotograferar Paulina Söderlund kvällstidningarnas löpsedlar och funderar över vilken som hon helst vill köpa. Den klassiska frågan från Tage Danielsson ekar i huvudet: ”Aftonbladet eller Expressen?”

Nu var det ju inte dem jag skulle skriva om utan våra två stora nationella morgontidningar. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Jag har en stark relation till båda dessa tidningar som går tillbaka enda till mitt föräldrahem. Pappa bytte hela tiden mellan dessa två. Det blev till slut ett skämt i familjen att så fort det kom ett erbjudande om fria månader från den ena tidning så sa pappa upp prenumerationen på den andra.

Jag har sålt både DN och SvD på söndagarna. När jag flyttade hemifrån så ärvde jag pappas metod att hoppa mellan dem beroende på vem som gav den bästa rabatten. Senare startade jag ett företag och fick anställda, då var det självklart att prenumerera på båda tidningarna till fikarummet. Nu har jag helt slutat läsa papperstidningar, men jag köpte länge DN på helgerna för korsorden. Svenskans korsord är snäppet svårare så när DN:s blev för enkla bytte jag tidning.

Som ni ser har jag inte knutit an till någon av dessa drakar känslomässigt eller ideologiskt. Däremot har jag på senare år när jag främst läst dem på nätet blivit alltmer förtjust i SvD. Jag tycker att DN bara har blivit sämre och sämre ur en journalistisk bemärkelse samtidigt som de inte haft en vettig strategi för nätupplagan.

Naturligtvis spelar DN:s behandling av internet, informationspolitik, Piratpartiet och liknande in. Jag har ju skrivit av mig ilskan över nyhetsvärdering och vinklar på dessa områden ett flertal gånger.

Stängt för eftertanke
Stängt för eftertanke

Idag kan man göra en jämförelse mellan de två som verkligen sätter fingret på skillnaden. Det handlar om deras behandling av Piratbyråns nedläggning. Piratbyrån läggs enligt grundarna ner för att all verksamhet flyttat ut i nya konstellationer och för att formen har spelat ut sin roll. Läs gärna Rasmus Fleischers och Marcin de Kaminskis egna ord.

I DN tas frågan upp på ledarplats (än så länge bara i papperstidningen, där ju internetrelaterat material gör sig bäst) Journalisten Niclas Ericsson skriver där (finns på nätet här):

Pirater utan vind

Fildelning blev 2006 en fråga som skakade Sverige och fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar. Så sent som 2009 vann Piratpartiet ett mandat i valet till Europaparlamentet.

Men efter ett kritiserat försök till försäljning av sajten The pirate bay har fenomenet tappat sin hjältegloria. Stödet för Piratpartiet viker. Och häromdagen lades lobbyorganisationen Piratbyrån ner.

Så snabbt vänder politikens vindar. Och i det här fallet har de vänt i rätt riktning.

Jag skulle nu kunna välja att lägga energi på att bemöta hans småaktiga retorik eller leta efter alla de felaktiga påståendena som han grundar det på. Men det är mycket lättare för mig att peka på Svd:s behandling av samma fråga. Den välrenommerade och kunnige Anders Mildner skriver på sin blogg den genomtänkta text om Piratbyrån som fenomenet är värt.

Frågor är som mest intressanta när vi inte vet svaren. Den fildelningsdiskussion som inleddes för tio år sedan var ett bra exempel på detta.
Under en kort men intensiv period gjorde Piratbyrån det möjligt att slänga in en intellektuell kulturdebatt på platser där den sällan syns. Plötsligt fanns det utrymme för spånande samtal om kulturförändringar i morgonsoffor, på debattsidor och – faktiskt också ibland – på nyhetsplats.
Anledningen var att Piratbyrån presenterade tankar som, oavsett vad folk tyckte om dem, var nydanande och så i samklang med sin tid att de var omöjliga att vifta bort.

Det blir nog bara Svenskan i fortsättningen.

6 svar på ”Älskade morgontidning”

  1. DNs ledarskribent försöker uppenbarligen föra debatten på en nivå långt under vad den förtjänar. Niclas Ericsson verkar ju ha en något begränsad för att inte säga naiv syn på internet, ett intryck som förstärks om man kikar in på hans blogg. Vad vi har i internet är dock ingen dagslända utan en av de största tekniska förändringarna vi någonsin sett. Debatten som piratbyrån var med och inledde kommer bara att bli viktigare från och med nu, och det verkar Niclas Ericsson inte vilja kännas vid.

  2. Det är ju precis vad jag försökt säga dig i många, många år: DN berättar för folket de historier en viss kategori av makthavare tycker det är bra om folket tror på. I SvD berättar de vad makthavarna behöver veta för att förstå vad som händer. Naturligtvis är detta inte några medvetna eller uttalade principer eller policies, utan resultatet av en rad olika samverkande faktorer, allt från vilka läsare man har till traditioner på redaktionerna. Några exempel:

    Under de dramatiska dagarna när kronan skulle försvaras till varje pris: DN skriver hyllningsartiklar till samarbetet som räddat landet, SvD skriver analyser som frågar hur många dagar till det kommer att hålla, och påpekar det rimliga i att de som tror på marknadsekonomi också ska anse att marknadskrafter och inte politiker ska bestämma värdet på olika valutor.

    När kronan sjunkit, DN skriver om de internationella placerarnas rovgirighet, SvD reder ut hur kronförsvaret var nödvändigt för att ett antal svenska storföretag skulle hinna göra de omdisponeringar som behövdes för att undvika jättelika kreditförluster.

    När flisorna flög om arbetsrätten förra vändan: DN skriver sida upp och sida ner om de problem LAS skapar för småföretag, SvDs analytiker (inte ledare alltså, ekonomidelen) konstaterar att facket i de allra flesta fall agerar ansvarsfullt så att lagarna i sig inte är ett så stort problem att de motiverar all den kraft som läggs ner på att få dem upprivna, utan att det handlar om fackets makt rent generellt: River man upp LAS minskar fackets clout, maktförhållandena i arbetslivet förskjuts, och det är anledningen till att man drev på så hårt för att justera LAS. Vilket skribenten tydligt markerade att han tyckte var bra.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.