Veckans bloggtema – vinner alliansen valet

Hos Kent Persson ställs frågan om alliansen vinner höstens val. En sån där fråga som får det att klia i fingrarna att ta fram den gamla kära spåkulan, sprätta upp valfritt domesticerat djur för att studera inälvor eller börja peta i sumpen efter morgonkaffet.

Nu tror jag i och för sig inte mycket på opinionsmätningar, experttips eller spekulationer i valresultat flera månader före valet. Valmanskåren är outgrundligt vis och i sin visdom oerhört svårbedömd. Det gäller i vanliga fall och just i år har vi dessutom en ovanligt tilltrasslad situation att bedöma.

Valet 2010 är intressantare (och mer svårbedömt) än alla val jag deltagit i som väljare och politiskt aktiv (från 1985 och framåt) av flera skäl.

  1. Opinionen runt huvudfrågan – valet mellan höger och vänster – har under mandatperioden haft mycket stora opinionsmässiga rörelser i båda riktningarna. Det finns ingen tydlig vind som blåser åt det ena hållet.
  2. Antalet rörliga och osäkra väljare ökar från val till val. Dessutom är dessa rörliga väljare i allt större utsträckning beredda att kliva över blockgränsen.
  3. I årets val röstar ovanligt många för första gången. Förstagångsväljarna är svårbedömda eftersom de inte har en stark partitillhörighet och eftersom det är svårt att förutse hur många som går och röstar av dem.
  4. Det finns flera partier som ligger nära 4-procentspärren och hotas med att tappa sina platser i riksdagen: Centern, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. I vilken mån det kommer att stödröstas på dem av rörliga väljare i de två blocken är svårt att säga.
  5. Det finns flera seriösa utmanare som har organisationen, budskapet och människorna för att allvarligt utmana om riksdagsplatser eller i varje fall sätta sin prägel på delar av valrörelsen. SD, F! och Piratpartiet.
  6. De två stora partiernas positionering nära mittfåran i svensk politik gör att skillnaden mellan de två alternativen suddas ut i vissa avseenden, samtidigt som det leder till att volymen och retoriken kring de skillnader som finns skruvas upp. Detta gör det svårt för den oinsatte väljaren att se alternativen.

Det kan med andra ord gå hur som helst. I en hypotetisk diskussion med en politiskt intresserad bekant för några månader sen skisserade jag en parlamentarisk situation med två jämnstarka block och två vågmästare som inte kan enas. Så illa ska det väl inte bli, även om det tycks som om vad som helst kan hända.

Vad jag tror då?

  • Jag tror (till skillnad från många kanske) att vi inom Piratpartiet verkligen har chansen om vi jobbar hårt.
  • Jag vill tro att Sverigedemokraterna hade sin opinionstopp i vintras och att de som trollen stelnar och spricker i det dagsljus en riktig debatt sprider över dem.
  • Jag är övertygad om att valets två stora vinnare kommer heta Maria Wetterstrand och Fredrik Reinfeldt – våra två skickligaste i en politik som blir alltmer personfixerad. Jag skulle bli oerhört förvånad om opinionen kantrar så till den milda grad att Moderaterna och Miljöpartiet inte gör sina bästa val med råge, även om Moderaterna historiskt ofta överpresterat i opinionsmätningar några månader före val.

Vem av Maria Wetterstrand och Fredrik Reinfeldt som vinner nog röster för att säkra regeringsmakten åt sin sida vågar jag inte spekulera i. Helst skulle jag ju se att den frågan ligger i mina och mina partikamraters händer den 20 september. (Situationen att Piratpartiet träder in i riksdagen som kungamakare och därmed kan ställa höga krav på den tillträdande regeringen vad gäller att stoppa övervakningssamhället är ju vårt drömscenario.)

Om jag fick önska då? Jag har inget bra svar på den frågan förutom det självklara som har med oss i Piratpartiet att göra.

Å ena sidan tror jag på grundtankarna i alliansens ekonomiska politik och stödjer den reformering av den svenska modellen som de inlett. När det gäller de delarna av politiken så unnar jag Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och de andra en mandatperiod till. Min kritik mot dem i dessa avseenden är ju snarast att de gör för lite för långsamt, men det finns det ju realpolitiska skäl för.

Å andra sidan så håller jag ibland med Niklas Dougherty. Alliansen behöver straffas för sitt svek mot liberala kärnvärden. Ända sättet att straffa politiker är att inte välja dem. Jag är med andra ord kluven.

Till sist och viktigast: Jag hoppas på en valrörelse med god stämning och konstruktivt samtalsklimat. Jag hoppas att vi politiska bloggare kan bidra till en mer resonerande ton, eftersom bloggformatet lämpar sig dåligt för slagord, förolämpningar och invektiv.

3 svar på ”Veckans bloggtema – vinner alliansen valet”

  1. Hur kommer valet att gå? Ungefär så här:

    Blocken är välbalanserade, PP får ett liknande resultat som i EU-valet. Det gör att PP bestämmer vem som kommer att vinna, och kan därmed diktera villkoren.

    Jag föreslår att vi, utöver våra centrala partilinjefrågor, ställer krav på några ministerposter, framför allt IT-minister, justitieminister och kulturminister. Eventuellt även skolminister.

  2. Piratpartiet får max 1 % och sen upphör dess  betydelse lösa existens. Bort med skiten!

    Och alliansen vinner valet!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.