Den goda staten och det demokratiska underskottet

Jag har länge hyst en stor beundran för Anne Ramberg, advokatsamfundets generalsekreterare. För mig personifierar hon hela den mentalitet som gör juridik till något mer än procedurfrågor och gummistämplar. De jurister som äger ett stort patos och känsla för rättsstaten, rättsskipning och rättsprinciper är ett viktigt kitt som hindrar lagarna att få absurditetens prägel. De ...

Jag har länge hyst en stor beundran för Anne Ramberg, advokatsamfundets generalsekreterare. För mig personifierar hon hela den mentalitet som gör juridik till något mer än procedurfrågor och gummistämplar.

De jurister som äger ett stort patos och känsla för rättsstaten, rättsskipning och rättsprinciper är ett viktigt kitt som hindrar lagarna att få absurditetens prägel. De är garanten för att inte en modern Kafka skall få inspiration av att titta på svensk rätt. Anne Ramberg är en av dessa själfyllda jurister som står upp för ett rättssamhälle som vi alla kan tänka oss att leva i.

En jurist med starka åsikter och modet att framföra dem.

Hon har stått på barrikaderna mot dumheterna i FRA-lagen, datalagring, avlyssning och många andra ”moderna” dumheter. I en artikel på IDG pratar hon om just dessa ”moderna” fenomen:

Sedan hon började som advokat 1976 har det hänt mycket. Paradigmskifte är uttrycket hon använder. Terroristhotet har skapat en stämning som gör att människor går med på lagar som aldrig skulle varit på kartan för tio år sedan.

FRA-lagen och lagen om preventiv avlyssning , en övervakningslag som ger polisen större möjligheter att avlyssna trots att det inte föreligger misstanke om brott, är klubbade medan den så kallade loggningslagen, där telekomoperatörerna åläggs att spara trafikuppgifter i ett år, skjutits upp.

– Integriteten är en av FNs grundläggande mänskliga rättigheter. Om det görs intrång i integriteten måste det finnas tunga skäl för det och staten måste kunna visa att samma mål inte kunnat nås på annat sätt. Det måste vara något som ger den önskade effekten och intrånget måste också stå i proportion till resultatet, säger hon med ett eftertryck som markerar ett hett engagemang.

Det är ord och inga visor, och det är en klarsyn jag önskar att våra politiker kunde ha lite mer av.

Hur viktigt det är illustreras verkligen av en artikel i affärsvärlden där en diskussion förs om datalagringsdirektivet och varför det inte införs nu när det är valår. Beatrice Ask har påstått att det inte är någon ko på isen, men får en motfråga av Anne Ramberg:

Men är det inte en ko på isen då det skulle vara implementerat för väldigt länge sedan och Sverige brukar ju vara bäst i klassen när det gäller att implementera EU-lagstiftning. Är det inte så Beatrice Ask, att regeringen är vettskrämd för att få en ny integritetsdebatt och att det är därför regeringen inte lägger förslaget, frågar Anne Ramberg.

– Nej, vettskrämda är vi inte. Det är ingen ko på isen i sakfrågan. Det som är bekymret är att om man inte införlivar direktivet tillräckligt snabbt kan det kosta. Och vi kommer att ge väldigt bra sakskäl till varför vi skjuter på den här frågan.

Tomas Bodström, som sagt emot allt Betrice Ask sagt under debatten, höll så klart inte med.

– Det är en ko på isen av två skäl. För det första så har vi blivit anmälda till EG-domstolen vilket är ganska anmärkningsvärt. Det andra skälet är Ipred-lagen som gör att flera teleoperatörer säger nej och säger att de nu slutar med att spara de här uppgifterna, vilket har blivit ett stort problem för polis och åklagare. Sedan har vi FRA-lagen där man sparar alla samtal. Då har jag väldigt svårt att förstå varför man inte skulle gå vidare med datalagringsdirektivet, säger Thomas Bodström som dock inser och inflikar att det vore politiskt ostrategiskt att implementera datalagringsdirektivet under ett valår.

Det som fascinerar i den debatten är att Ask och Bodström håller med varandra om att det inte är en bra idé att implementera datalagringsdirektivet under ett valår! Vän av ordning ställer sig naturligtvis frågan varför?

En annan fascinerande aspekt är att se hur oerhört nerkörd i bodströmsamhällets hjulspår Bodström själv är. För hans invändningar kommer inte från att försvara befolkningens integritet, utan från andra hållet.

Skälet till att ingen av dem vill att frågan skall ligga på bordet i år är precis det som Ramberg påpekar: Ingen av blocken vill ha integritetsdebatten under ett valår, eftersom de vet att de båda står för en position som blir oerhört svår att försvara inför väljarna. Vore frågan okontroversiell skulle den redan vara implementerad, så slutledningen är att man helst av allt mörkar frågan och fattar beslut när befolkningen tittar åt ett annat håll — är det inte ett tecken på demokratiskt underskott om något? Ett av alla tecken på hur vi befinner oss på det sluttande planet.

Jag skulle vilja avsluta med två korta citat från IDG-artikeln, det är Anne Ramberg som på två olika ställen konstaterar viktiga poänger:

– Jag tror inte på den goda staten – det är en vanföreställning. Jag tror inte att det är en ond stat heller. Det goda samhället skyddar den enskilde mot statens maktutövning. Det är just det som är en rättsstat och det är en grundpelare för vår demokrati.

och:

– Det finns ett teknikimperativ i dag. Bara för att något är tekniskt möjligt genomför vi det. Så borde det inte vara, säger hon.

Informationssamhället innebär fantastiska möjligheter. Tyvärr är det inte bara fantastiska möjligheter i demokratins och den fria kulturens och kunskapens tjänst, utan i minst lika hög grad fantastiska möjligheter att kartlägga, kontrollera och förtrycka. Staten är inte god, kanske är den inte ond heller, men det är bara när samhället skyddar den enskilde mot maktutövning som det goda överväger.