Det viktigaste

Jag har en nära vän som är gift med en kvinna som inte är född i Sverige. Hon har fortfarande efter snart femton år valt att ha kvar sitt medborgarskap i det gamla hemlandet, men lever med man och barn i Sverige.

Hon har kämpat sig igenom den inte helt enkla integrationsprocessen, gått på SFI- och universitetskurser för att lära sig svenska, skaffat sig universitetsbehörighet och till slut återupptagit sina studier i en humanistisk vetenskap. Idag doktorerar hon inom ett område som få svenskar har fördjupat sig i och kan med fog antas vara en av de kunnigaste i Sverige inom sitt gebit.

För något år sen blev hon sjuk och hon och hennes man har i ett års tid kämpat med den oro, de minskade ekonomiska möjligheter och den extra belastning på familjen det innebär att den ene parten inte riktigt orkar. Hon har det senaste halvåret börjat arbeta igen och är etappvis på väg tillbaka. Detta innebär att hon är deltidssjukskriven och att de under hösten känt en viss oro för de nya sjukskrivningsreglerna.

Försäkringskassan skulle kanske kunna kräva av henne att hon började söka jobb eftersom hon inte klarar av att arbeta heltid än på sitt nuvarande jobb. Man kan fundera över hur smart det är att skicka ut en internationell expert inom ett område på en i lågkonjunkturen oviss arbetsmarknad för att försöka hitta ett jobb inom något annat område. I synnerhet då vi vet att det, när det är ont om jobb är svårare för de med utländsk bakgrund att få ett.

Visst vore det underligt om tillvaron som arbetssökande i det här fallet skulle anses vara mer rehabiliterande än den successiva återgången till fullt arbete på det tidigare jobbet. Reglerna kan som vi har läst under det senaste halvåret tolkas så, men i det här fallet har Försäkringskassan ännu så länge visat tålamod med den pågående rehabiliteringen. Ett exempel på att systemet kan fungera alltså.

Vad mera är så är det här en familj som vill klara sig själv och har resurser till det. Även om det skulle bli knapert var de fast beslutna att hellre offra sjukpengen än det jobb hon älskar om ett beslut från byråkratin ställde frågan på sin spets. Hennes man skulle i så fall ta en större del av försörjningsbördan så att hon kunde fortsätta successivt öka arbetsmängden på sitt gamla jobb.

###Utlandsresa som sjukskriven

I slutet på hösten planerade de den årliga julresan till hennes gamla hemland i östra Europa. Jul och nyårshelgen och några veckor där i kring skulle tillbringas med hennes släktingar. Det finns en regel som säger att man måste ansöka om tillstånd från Försäkringskassan vid utlandsresor. Denna kände inte familjen till när de planerade utlandsresan. Då hade de förmodligen ansökt om tillstånd eftersom det ju handlade om en relativt okontroversiell resa hem till familjen över helgerna.

Nu har de varit hemma i Sverige några veckor. När de kom hem väntade ett brev från Försäkringskassan. Ett brev där hon påminns om regeln om utlandsresor. Ett brev som är daterat dagen efter de reste ut från Arlanda. Slumpens skördar må vara outgrundliga, men i det här fallet tror jag mer på teknologi än på slumpen. En rutinjämförelse mellan Försäkringskassans register och information från passkontrollen på Arlanda och hennes namn dök upp. (Om de jämför alla utresande eller bara de med utländska medborgarskap kan vi bara spekulera kring.)

###Samkörning av dataregister

I en strävan att hitta ”fuskarna” i socialförsäkringssystemet har vår regering kastat ut all den gamla rädslan för statens kontrollmöjligheter från ADB-tiden. Jag var aktiv i ett parti som på 80-talet var väldigt stridbara i denna fråga. Dataregister sågs redan med dåtidens jämförelsevis ynkliga tekniska möjligheter som en stor risk för den personliga integriteten. Det antogs lagar för att skydda den enskilde. Samkörning av dataregister var ett hot, ett hot som man tog på stort allvar. Redan 1973 hade man inrättat Datainspektionen som under de första femton åren kunde följa en politisk debatt, utredningar och politiska förslag som fokuserade på den enskildes skydd mot statens övergrepp. Jag var aktiv i ett ungdomsförbund som under Beatrice Asks ledning kampanjade mot storebrorssamhället.

Beatrice Ask sitter nu i en regering som inför det. Idag är det viktigare att hitta fuskare i sjukförsäkringssystemet än att skydda vår rätt till privatliv. Idag vet försäkringskassan samma dag som vi passerar passkontrollen och får vårt pass scannat att vi lämnat landet.

###Tre viktiga politiska frågor

Den situationen jag just berättat om aktualiserar tre av våra stora politiska debattämnen: invandrarna och integrationen av dem, sjukförsäkringssystemet och den personliga integriteten.

Och visst är det viktigt för mina vänner, för mig och för oss alla att vi gör det lättare inte svårare att komma in i Sverige och bli en del av vårt samhälle som invandrare. Visst är det viktigt för mina vänner, för mig och för oss alla att vi har ett sjukförsäkringssystem med regler som vid tillämpning i det enskilda fallet inte kan bli helt kontraproduktiva.

Men viktigare ändå för mina vänner, för mig och för många av oss är att vi inte tillåter staten att veta allt den vill om oss i sin strävan att ta hand om allt åt alla. Hur många fuskare det än finns i sjukförsäkringssystemet så ger det inte staten den moraliska rätten att hålla reda på sina medborgares rörelser. Vad är nästa steg? Ansökan om utresetillstånd även om man inte är sjuk.

Jag kan höra folk komma med rent mjöl i påsen-argumentet: om mina vänner ansökt om tillstånd hade inte Försäkringskassan behövt samköra register för att upptäcka att de inte gjort det.

Men min poäng handlar inte om det enskilda fallet. Mina vänner borde naturligtvis känt till reglerna. Mina vänner kan naturligtvis leva med eventuella konsekvenser av att de gjort fel när det glömde eller inte kände till den här regeln.

Jag tänker på alla de som får sitt namn noterat på Arlanda och jämfört med allehanda dataregister utan att de överhuvudtaget finns någon anledning att misstänka att de gjort fel. Jag tänker på alla de tusentals fakta om oss som finns lagrade i dataregister och som bara blir fler och fler. Snart kommer alla våra rörelser inom Sverige finnas bland dem när datalagringslagen ger teleoperatörerna skyldighet att lagra alla våra telefonsamtal: när vi ringer, till vem vi ringer och varifrån vi ringer.

För er som tror på rent mjöl i påsen-argumentet. För er som säger det rör inte mig för jag gör inte fel. Jag har inget att oroa mig för. Var går gränsen för vad ni känner er bekväma med att dela med staten? När kommer ni säga stopp, hit men inte längre, det här har inte statliga tjänstemän med att göra. Finns det en sån gräns?

Det finns anledning att debattera huruvida vi inom Piratpartiet gör rätt som går till val på ett fokuserat program. Det finns de som undrar om vi inte borde visa lite av det engagemang som vi visar i informationspolitiken inom andra områden där den personliga integriteten är hotad. Jag personligen engagerar mig i många andra frågor. Men mitt partipolitiska val är baserat på den fråga jag tycker är viktigast. Jag tror att vi inom Piratpartiet kommer att skapa en politik för de andra viktiga frågorna i sinom tid. Vi är fortfarande ett ungt parti med framtiden framför oss.

5 svar på ”Det viktigaste”

  1. 0. Har du hårda bevis för att Arlanda faktiskt samarbetar med försäkringskassan och så?
    1. Det sägs att politiker idag i Europa pratar om att illegalisera kryptografi, eller i alla fall göra det olagligt att använda stark kryptering. I Frankrike får folk inte använda allt för bra krypto och i England måste man uppge sin kryptonyckel närhelst polisen frågar. Det är olagligt att exportera för avancerade kryptoalgoritmer ut ur USA. På 80- och i början av 90-talet försökte främst amerikanska politiker hindra att människor alls fick tag på asymmetrisk kryptografi (som man måste ha för att kunna utväxla nycklar med folk man inte har mött fysiskt). De försökte tvinga igenom lagar som inte tillät algoritmer utan bakdörrar (se t.ex. Skipjack och key escrow), så att myndigheterna alltid skulle kunna avlyssna folk. Om det är på väg tillbaka igen, för att våra nutida politiker exempelvis upptäcker att det vi pirater länge har sagt är sant: att det är omöjligt att avlyssna och spåra terrorister(/fildelare) med FRA och datalagringsdirektivet om de bara är lite motiverade och datakunniga. Så länge människor har rätt att kommunicera med kryptografi kommer det att vara realiteten. Politiker kommer inte att fatta att de genom att de stiftar anti-krypto lagar i praktiken gör det olagligt att ha hemligheter för staten, även när man inte är misstänkt (som RIPA-lagen i UK). (Det här var alltså ett svar på: ”När kommer ni säga stopp, hit men inte längre, det här har inte statliga tjänstemän med att göra. Finns det en sån gräns?”)

  2. Ursäkta, jag såg att meningarna inte riktigt satt ihop i meddelandet ovan 🙂 Jag hoppas att ni kan pussla ihop mitt kryptiska meddelande ändå.

  3. Tidigare idag så ringde jag för att säga upp min hemförsäkring som förnyas 2010-o2-01. Det hade helt enkelt kommit för många förnyelseräkningar under januari, och när jag kollade på nätet så fanns det billigare försäkringar. Som ensam pensionär så är jag – med nuvarande kyla o snöväder – troligen ute ur lägenheten högst en halvtimma om dagen under februari,  så jag tycker att jag kan vara utan försäkring en månad (hellre än skuldsättning)!
    Jag väntade i telefonen (28 min) och tryck på kanske 1, och sedan 2 och troligen tryckt in personnumret – minns inte så noga! Då fick jag äntligen svar; så enbart mitt namn och att jag ville säga upp försäkringen!
    ”Vilket försäkringsbolag skall du ha istället?”
    ”Jag vill bara säga upp försäkringen” sa jag
    Då fortsatte hon med en lång föreläsning om att han visste att alla behöver en försäkring så jag avbröt: ”Men sluta nu, det är jag som betalar samtalet”! Hon fortsatte! Jag: ” SLUTA nu!” Hon fortsatte!!! Jag: ”SLUTA NUU!!!” Sen la hon bara på luren utan vidare förklaring!!!
    Jag insåg då att jag var helt maktlös och ringde upp igen för jag hade ju inte uppgett försäkringsnr eller något annat mer än namnet… jag tänkte inte på att jag lämnat peronnr… När jag efter ytterligare väntan … kanske 8 min kom fram till en annan vänlig röst som svarade så sa jag igen ”Jag vill såga upp min försäkring” och fick sekundsnabbt svaret ” Men den är ju redan uppsagd!!??!”
    Ridå!!! Jaså är det därför som jag måste vänta så länge innan svar … eller… hur mycket vet och registrerar ett simpelt försäkringsbolag… utan att fråga???

  4. Utan att vara alltför konspiratorisk – se min tidigare kommentar – så verkar det som att de som svarar är instruerade att demonstrera sin makt, när de vet personnr och då ålder, telenr osv. – och att så fort man höjer rösten bara lägga på – men ändå gå med på uppsägningen av avtalet – och ställa kunden i oventenskap om påminnelse… kronofogde… osv… osv… om man inte kryper till korset och vänligen och underdånigast ringer upp igen!!!

  5. Uno, det är kul att läsa det du skriver, men det är lite för mycket glid från ämnet. Försök att inte försvinna ut i periferin för mycket.

    Bara en vänlig påminnelse….

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.