Sociopati i hanteringen av arbetslinjen

När Isobel Hadley-Kamptz briljerar, så får man huka sig i blixtljuset. Hennes analys av Gunnar Axén och Helena Rivières påhopp på utförsäkrade Alexandra är precis så briljant att det fullkomligt gnistrar av skärpa.

Isobel:

Jag tror att vi kommer att se tillbaka på i dag som den dagen då alliansen förlorade valet. Inte för att de nödvändigtvis har fel politik, även om man kan vara kritisk mot mycket, eller för att motståndarsidan är så briljant, för det är den inte. Men för att svenskarna är ett rätt anständigt folk. Och jag tror inte att de accepterar att styras av empatilösa sociopater när dessa så tydligt visar sig vara just det.

Att sparka på den som ligger är så oerhört oanständigt, att jag fått skriva om den här meningen tre gånger för att få ur mig den utan invektiv. Om jag fortfarande vore moderat skulle Axén och Rivière på egen hand lyckats förlora en väljare, och vore jag fortfarande moderat skulle jag idag vara skitförbannad och fundera på palatsrevolution.

Visual Psychology
Alla åkommor är inte synliga

Jag vet för lite för att kunna uttala mig om Alexandra, men farbror Axén och tant Rivière vet med största sannolikhet inte ett dyft mer än jag. Jag stördes faktiskt av delar av Alexandras artikel, men jag inser att hennes upplevelser är genuina oavsett vad jag nu kan tänkas reagera mot. Framför allt så löser det inte hennes problem, eller någon annans problem heller, att håna henne. Det är lätt att döma, det är svårare att försöka förstå.

Om det är något hon behöver så är det den efterlysta rehabiliteringen, och om det inte går, så är det faktiskt det sociala skyddsnätet som gäller — troligen sjukskrivning. Att inse att det är så kräver att man hoppar ner från sina höga hästar; det kräver att man kan se förbi sina väl genomtänkta föreställningar om verkligheten; det kräver att man är beredd att försöka förstå, att sätta sig in i en annan människas situation, att inte döma utan istället försöka hjälpa — översatt till ett annat ord, så kräver det empati.

Hade Gunnar Axén och Helena Rivière förstått innebörden i det ordet, så hade de inte attackerat Alexandra personligen. Istället hade de visat hur det är meningen att hon skall få den hjälp hon efterlyser, och inbjudit henne att ta kontakt med dem direkt för att diskutera vad som inte fungerar och varför. Vem vet, kanske skulle de ha lärt sig något?

Som jag skrivit förut, så var jag faktiskt positiv till arbetslinjen — för mig var det en av de saker som jag hoppades på när alliansen kom till regeringsställning. Men arbetslinjen är direkt farlig om den hanteras av människor som inte har den mest grundläggande förståelse för att förändringar drabbar riktiga människor, och att dessa människor förtjänar respekt, integritet, värdighet och en rättssäker behandling.

Det känns som den insikten ligger i linje med såväl min liberala som min piratpartistiska sida.

Uppdatering: Om ni nu inte förstod det, så saknar inte alla moderater empati eller insikt.

11 svar på “Sociopati i hanteringen av arbetslinjen”

  1. Med sådana chefer så är det ju inte konstigt att småpåvarna strax därunder agerar som de gör.

    ”Att leverera tjänster till kunder i stor mängd och med god kvalitet spelar störst roll vid lönesättningen”

    (Från en artikel i Sydsvenskan i somras.)
    Om man betraktar handläggandet av sjukskrivna som något slags jäkla produkt, som skall granskas på gängse produkttekniska grunder så lär det inte finnas utrymme för sunt förnuft och empati.
    För att inte tala om uttalandet i Afronbladsartikeln:

    En vanlig missuppfattning är att läkaren ”sjukskriver”.

  2. @Mary: Jag förstår det, det var därför jag hade länkar till dig och Kent, som alltid visat ett stort mått empati i det ni skriver. För anständiga moderater måste den här typen av dumheter vara rena mardrömmen.

  3. Ja, det var skarpt. Och bra! 
    Det som bekymrar mig är att inte pp med kraft och eftertryck förmår att betona att denna typ av frågor dels är viktiga och att begreppet empati finns (bör finnas) i pp´s vokabulär med kopplingen till integritet och respekt.  Hur sjukförsäkringen hanteras är en pp-fråga, som rätt hanterad av pp kan lyfta det ur 2%-träsket.

    Som läget ser ut idag så har Alliansen inte en chans. Och det är bra det.  Något måste ske, dvs att pp kommer in i debatten. Gärna i st f sd.

  4. Bra skrivet! Jag håller med er och har bloggat på ämnet. Mina länkningar ut verkar dock inte fungera just nu av någon anledningen, har nämligen länkat till er.

  5. Jag vete gudarna varför dina länkar inte funkar Kent? Jag har kollat bland inkommande och inte hittat dem. Det kan vara så simpelt som att servern inte riktigt orkar, för vi bor för tillfället ganska billigt här på bloggen.

    Vi skall flytta så småningom, och då hoppas vi den här typen av problem försvinner en gång för alla — för det är inte första gången vi undrar.

  6. @Lars-Erick: Integritet och dylika begrepp handlar självklart om mer än bara avlyssning. Diskussionen om var gränsen för integritets och rättssäkerhetsbegreppet tar slut och procentpolitik börjar förs i allra högsta grad mellan piratpartister.

    Jag tänker inte referera exakt vad som sägs, eftersom jag inte vill förekomma processen eller måla på partiet åsikter som mer är mina egna än den officiella linjen.

    Vi har redan gjort en utvidgning när vi klart tog ställning mot främlingsfientlighet, vilket säkert gjorde en del av de som vägde mellan oss och SD sura. Jag upplever det som klockrent, eftersom man annars kan falla i fällan att bli övertaktisk och sälja ut kärnan bakom vårt engagemang.

  7. Marcus, jag hittar inte heller felet. Alla andra utlänkar verkar fungera, men inte från mitt blogginlägg ”dags för självkritik”, det inlägget verkar inte länka ut alls. Märkligt är det.

  8. Du har inte råkat slå av pingen i just det inlägget? Du har inte klistrat in texten från något annat verktyg och fått med ”nofollow” av bara farten?

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.