EUs lagar trumfar de svenska

Undrar hur många som fattat det här i det svenska rättsväsendet eller politiken?

Anders S Lindbäck:

Telia hänvisar till att även om Datalagringsdirektivet inte ännu är implementerat i Svensk Lagstiftning så har vi svenskar alla rättigheter vi får enligt datalagringsdirektivet. Det finns beslut i EG-domstolen om EU-länder är sena att implementera direktiv så skall ändå medborganra i det landet ha rätt till de fördelar de får enligt EU-direktivet.  Svenska domstolar är egentligen tvingade att döma enligt EG-domstolens prejudikat.

Datalagringsdirektivet innebär att uppgifterna som samlas in bara får utlämnas till myndighet, inte till privata intressen. Det innebär i sin tur att de inte får lämnas ut till rättighetsinnehavare i IPRED-fall.

Var det någon som sa ordet obsolet?

4 svar på ”EUs lagar trumfar de svenska”

  1. Som jag skrev hos Anders:
    Nej, datalagringsdirektivet kommer inte alls att påverka IPRED.
    I den läckta “lagrådremissen” från den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet, så fastslås att data som lagras enligt datalagringsdirektivet ska lagras i “särskild ordning”, alltså en *separat* databas, som uttyckligen inte ska vara tillgänglig för IPRED-anmälningar.
    Dessa ska istället hanteras utifrån den “vanliga” loggningen som operatörerna gör, precis som idag. Alltså: datalagringsdirektivet, om det implementeras om det läckta förslaget, kommer inte att påverka IPRED alls.

  2. Ja det är frågan? Om Telia verkligen driver det hela vägen upp till EU-domstolen, och datalagringsdirektivet i svensk tappning inte ens ligger på bordet?

  3. Så här heter det i direktivet:

    “Member States shall adopt measures to ensure that data retained in accordance with this Directive are provided only to the competent national authorities in specific cases and in accordance with national law. The procedures to be followed and the conditions to be fulfilled in order to gain access to retained data in accordance with necessity and proportionality requirements shall be defined by each Member State in its national law, subject to the relevant provisions of European Union law or public international law, and in particular the ECHR as interpreted by the European Court of Human Rights.”

    Om en internetleverantör rutinmässigt har tillgång den lagrade informationen för internt bruk kan man väl inte påstå att ”only to the competent national authorities in specific cases and in accordance with national law” gäller. Därmed borde det gå att göra gällande att sådan information inte är sådan som lagras enligt datalagringsdirektivets bestämmelser.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.