Om bajsstädning på Facebook

Idag tog bajset steget in på den svenska politiska arenan genom Edvard Unsgaard kanske inte så välbetänkta uppdatering på Facebook.

tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!

Alla tidningar (DN, SvD, Expr, AB) skriver om Edvard Unsgaards uttalande, kommentatorer från hela det politiska spektrat skriver debattartiklar eller bloggar om det, på Twitter går samtalet om saken på högvarv i några timmar. Att få tala om bajs utan att skämmas tycks oemotståndligt.

Naturligtvis samlar sig olyckskorparna och i det värsta ljus så framstår naturligtvis detta uttalande som utomordentligt allvarligt. Några exempel.

Yttrandefrihet FTW:

>Dock bör Unsgaard få en eloge för att som moderat ovanligt nog tala svenska och inte Schlingmannska, så att man till sist förstår vad borgarnas politik går ut på. Arbetslinjen innebär alltså att invandrare med en halvtimmes varsel, oavsett tidpunkt eller veckodag, ska kunna torka exkrementer åt de välsituerade klasserna. Logiskt sett borde det bekräfta den misstanke som grott sedan 2006, att ”det nya arbetarpartiet” vänder sig till dem som har råd att ha pigor arbetande åt sig.

Luciano Astudillo, riksdagsledamot( s) på politikerbloggen

>Nu fick ändå historien ett lyckligt slut och Unsgaard fick möjlighet att beskriva sin syn på arbetslinjen: Duktig invandrarföretagare som till och med en söndag skickar en invandrarkvinna att städa hos mig. Alltid redo.
>
>Läskigt.

Isabelle Ståhl

>arbetslinjen är alltså att knäppa med fingrarna och få hit flitiga utlänningar som torkar upp den vite mannens bajs medan han har söndagsbjudning i salongen. fresh.

Jag tycker nog att det finns en mängd andra och mänskligare sätt att tolka Edvard Unsgaards Facebookuppdatering. En Facebookuppdatering är ju inte en pressrelease eller en debattartikel. Den är mer känslomässig, mer omedelbar och därmed mindre övertänkt.

Däremot kommer vi inte ifrån att i just detta omedelbara och obetänkta så kan värderingar eller världsbilder skina igenom som annars är bortslipade. Om detta är tecken på något, så är det inte ett tecken på fördold rasism eller folkförakt hos moderata partigängare. Nej, det är ett tecken på något som jag kände när jag vara medlem hos moderaterna. I vissa grupper inom moderaterna så finns det ett avstånd till låt oss kalla det ”verklighetens folk”. Världsbilden blir fastfrusen i brist på inflöde av tankar, idéer och intryck från arenor utanför dem där moderata politiker och tjänstemän normalt rekryteras.

Jag minns t ex att jag när jag berättat min brokiga livshistoria för en tämligen högt uppsatt och klok moderat fick svaret. ”Satsa på politiken, vi behöver dig!” Nu tror jag inte det är så illa. Mina två moderata bloggkamrater Kent och Mary är levande bevis för att moderater kan leva mitt i verkligheten, bland oss andra.

Jag tror alltså inte att vad vi hört idag är ett tecken på fördomar eller ideologi. det är ett tecken på avstånd. Ett avstånd som är så stort att man inte förstår hur andra grupper kommer reagera på de ord och koder man använder inom gruppen. När dessa formuleringar sprids ut i det offentliga samtalet så ser vi en kulturkrock.

Av en man som jobbar med kommunikation och med medier kan man naturligtvis begära mer än så. Att detta skulle bli mumma för socialdemokratiska debattörer och andra var väl tämligen självklart. Och nu har vi fått ett nyhetsdygn som handlat om bajs, när det kanske fanns viktigare saker att tala om. Det får Edvard Unsgaard ta på sitt ansvar, eller som PJ Anders Linder skriver:

>Ingen kan på allvar tro att han menat något illa med vad han skrivit, men ingen kan heller undgå att se de demagogiska möjligheter som hans inlägg skapar. Som central politisk aktör måste man tänka noga på vad man skriver inte bara i pressreleaser utan också på Facebook, inte minst när det är feces som står på tapeten…

###Vad menade han då?

Mary på MinaModerataKaramneller funderar över hur man kan tolka och misstolka och drämmer till med sitt favoritcitat:

>I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)

Edvard Unsgaard själv har förtydligat sig på Facebook i en ny liter mer verserad statusuppdatering:

>För att undvika missförstånd: Jag tycker att det är helt fantastiskt att få ett jobb gjort så snabbt, oavsett vem som gjorde det. Det var det jag menade med arbetslinjen. Tydligen finns det de som tolkat det jag skrev som att invandrare bara ska torka bajs. Inget kan vara mer fel.

Socialdemokratiska bloggaren Fredrik Pettersson reagerar med ett kärnfullt:

>Skönt!

Som sagt finner jag ingen anledning att betvivla detta. Det räcker liksom med att vara så klantig så att man sammanför de tre storheterna bajs, invandrare och arbetslinjen i en och samma text, att dessutom göra det med illvilja? Så korkad kan väl ingen vara?

Mymlan ser det till och med som nära en hyllning av invandrade företagare. Tänk så olika det kan vara.

###Politiker i sociala medier

En annan sida värd att fundera över är ju politikers roll i sociala medier och deras kompetens för att delta där. Något som livligt debatterades i såväl media som bloggvärld förra veckan. (Jag orkar inte länka eller referera den diskussionen igen.) Den begåvade och intressante socialdemokratiska bloggaren Krassman på In Your Face intresserar sig för detta perspektiv:

>En Facebook uppdatering är inte samma sak som en blogg eller ett annat ”öppet” socialt media men jag slås ändå av avsaknaden av tanke bakom Edvard Unsgaards formuleringar. Eller är det kanske just tanke det finns bakom detta agerande. Den lilla texten som Unsgaard nu publicerat på sin profil, som inte alla kan se, men gott hans 797 vänner har givit denna pressekreterare ett genomslag i media som kräver ett enormt arbete. Kan det vara så att detta är en del av hans personvalskampanj till riksdagen 2010? Eller är det helt enkelt så att Reinfeldts pressekreterare har så dålig koll på sociala media och dess effekter.

Sociala medier kan alltså föra en högst upp på agendan i alla Sveriges medier. Om det var någon som betvivlade det, så är det nu bevisat. Det tål alltså att tänka på hur man ska förhålla sig till dem och hur man kan använda dem som politiker.

Några tips från Mymlan i Aftonbladet:

Och från Niclas Strandh, expert på sociala medier:

>Inför kommande valrörelse kommer framförallt politiker att få tänka till ett antal gånger när det gäller sin närvaro. Det bör inte innebära att man låter bli – utan att man sätter upp strategier för sin närvaro på sociala nätverk. Som politiker, politisk – och som offentlig person generellt måste man se till att man tänker igenom sin personliga sociala mediestrategi och handlar smart. För ju mer sociala nätverken växer desto fler kommer också använda det som informationskanal.

Låt oss hoppas att politikerna och partierna tar sig en funderare och att den inte leder till stenhårda regler som kväver samtalet utan till förnuftiga förhållningssätt där de nya kommunikationsplattformerna tillåts fördjupa det demokratiska samtalet inte stoppa det.

###Politik är viktigare än så här

Jag är nämligen mycket mer bekymrad över debattklimatet i Sverige än över Edvard Unsgaards relation till ryska städerskor. Eller med favoriten Kjellbergs ord:

>Jag hoppas inte att det är på den här nivån som vi ska föra debatten när valrörelsen 2010 kryper närmare och närmare. Vare sig imbecilla rykten om att Mona Sahlin skulle sidsteppas av Margot som statsministerkandidat eller långtgående spekulationer om den moderata människosynen baserat på en berömmande kommentar till förmån för ett städföretag.

Miljöpartisten Anders Wallner är inne på samma linje.

>Valåret är inlett och idag är de flesta politrucker tillbaka från semestern verkar det som. I alla fall om man bedömer nivån på den politiska debatten. På twitter och bloggar snackas det om att Edvard Unsgaard, riksdagskandidat för (M) framhållit sin städfirmas etnicitet när de kommit och städat bajs. På Politikerbloggen anklagar (M)-kvinnorna Mona Sahlin för de sju dödssynderna i tur och ordning i krystad retorik.
>
>Är det konstigt om folk inte bryr sig om politik? Och orkar följa ”den politiska debatten”?

###Politiker är också människor

Till sist vill jag slå ett slag för att sluta ställa så höga krav på våra makthavare och politiker. De måste få vara mänskliga. Vill vi kunna ha varma, förtroendegivande och meningsfulla relationer med dem så har vi nu chansen genom möjligheten för vem som helst att komma i kontakt med och tala med i stort sett vem som helst.

Låt oss som samhälle ta den chansen! För att kunna göra det måste vi bli mycket mer förlåtande. Vi måste kunna skratta bort att det förekommer grodor ibland, att det görs misstag, att folk är mänskliga. Vi kan inte ha det så att så fort någon faller minsta lilla utanför ramen eller manus så går det ett drev. Om vi behandlade andra människor i samhället än politiker med det löje, den plumphet och den hänsynslöshet, skulle det gränsa till mobbing.

Därför var jag med och startade Facebookgruppen: Shit happens – en stödgrupp för politiker. Mest for the lulz, men tänk efter, och om du är politiker och tycker att det är dags att vi blir lite snällare när ni gör misstag, eller om du är väljare och vill vara lite mer överseende med när skit händer så varför inte gå med.

Innan jag slutar kan jag inte undanhålla er dagens bästa inlägg!

15 svar på ”Om bajsstädning på Facebook”

  1. Bra bloggning och intressanta synpunkter från dig på en riktig skit sak, eller är det verkligen det !?. Tack även för det fina orden.

  2. Detta med distans är svårt.  (Dig, även om du tillstår att du varit M, är liberal osv, känner jag ingen distans. Jag vet att vi ser olika på en del saker, vilket gör samtal intressant. Men distans, nej.) Jag kan känna och uppleva oerhörd distans till just vissa M-politiker. De blir för mig som komna från en annan planet. Redan där i sena tonåren blev jag inbjuden (som intressant men lite suspekt poet från vänsteranarkismens-led-någonting) till fester med MUF. Visst, de kompisar som bjudit in mig, med dem funkade jag. Men i övrigt inte alls.
    En annan distans kanske jag själv står för i detta nu. Jag vill förenkla och förtydliga och försöker därför hitta få ord och bilder att pussla med, så de läsare jag har som inte är så politiskt intresserade måhända ska ”orka” snappa upp ett grand av den kamp vi för. I ett inlägg http://djingis.blogspot.com/2010/01/porr-pa-flygplatsen-del-i.html talar jag då om ”Makten”, vilket på ett förenklat plan är helt korrekt, men samtidigt kan bli både fördummande och just det jag inte vill: att jag distanserar mig, uttolkar vår makt som varande en distanserad apparat.
    Mer än den är.
    Distans är olycklig. Jag vill inte skapa mer distans.
    Samtidigt. Jag gör det i iver att renodla och förtydliga: Vad är det för kärnvärden, vad för slags frihet, är det som är på väg att monteras ned?
    Jag letar efter sätt att visa vad som står på spel. Enkelt slagkraftigt. Lättbegripligt. Helst också korrekt.
    Med detta sagt, jag känner en otrolig distans, dubbelriktad, mellan mig och Unsgaard.
    Avståndet är så stort att jag inte kan avkoda hans snabba FB-uppdatering. Alls. Alltså kan jag inte förstå eller sätta tro till eller lita på någonting som M säger.
    Så hemskt är det. Och jag förstår att det fungerar även omvänt. Unsgaard, även många av de MUF:are jag träffade för så länge sedan, kan inte lita och tro på eller förstå vad sådana som jag säger.
    Shit happens är en Lulz som faktiskt kan vara riktigt bra! (Men jag avböjer att gå med i alla FB-grupper eftersom jag är anarkist, inte gillar FB,   vantror och vantolkar upphovsmänntens/ägarnas avsikter med hela FB. (Återigen en distans av misstro mellan mig och en sändare, FB, som jag ändå använder för att hitta kompisar)).

  3. Jag har så kallad invandrarbakgrund och hör till dom, nu för tiden ganska få som faktiskt har levt i ett s.k. ”socialistiskt paradis”. Jag är INTE moderat. Men jag är trött på folk som så att säga har kört så långt ner i vänsterdiket att dom inte ser vad som händer uppe på vägen längre…..

    Först så tror jag att Unsgaards ord väcker så mycket ont blod i det röda laget pga att han belyser och berömmer folk som gör sitt jobb bra, oavsett vad arbetet är. Skulle folk i gemen få upp ögonen för detta så skulle det börja ställas krav. Och krav är för den röda PK-maffian lika smärtsamt och ångestframkallande som terminal hjärncancer är för oss andra. Om någon börjar sköta sitt jobb, hur låg status det än har, så måste alla börja sköta sina arbeten för att inte riskera sina jobb,,,, och gud förbjude!!

    Det som stör mig också är att socialister och kommunister har lagt beslag på ord som humanism, solidaritet, medmänsklighet och sanning. Precis som dårarna i bruna skjortor tyvärr har lagt beslag på våra fornnordiska symboler, historia och personnamn.
    Inget kan vara mer fel! Ingen ska inbilla mig att allmänna utrymmen och toaletter skulle ha varit mer välstädade eller ha gladare personal med större servicetänk i ett land där den röda fanan vajar högst.
    I det röda Sverige skall invandrare vara tysta, tacksamma och offer. Fan ta den som försöker göra något av sitt liv och göra rätt för sig. Får man dessutom beröm i jante-Sverige, ja då skall stupstocken fram!

    Sverige är ett fantastiskt bra land på många sätt, och det menar jag verkligen. Men socialism har varit för Sverige vad opium har varit för Afghanistan och Sverige kommer igen att hamna på dekis när det röda laget vinner valet och driftigt folk lämnar landet. Inte i protest, utan helt enkelt för att förverkliga sig själva. Det är inte en slump att det var Christina & Karl-Oskar som åkte till Amerika,,,,, och inte Åsa-Nisse.

    Tack för ordet.

  4. @Krassman

    Tack! Beröm från de ”motståndare” man respekterar är extra mycket värt.

    @Anders

    Du är så nära ibland att det går en vind längs håret på underarmen. Du är så nära. Vi behöver inga FB-grupper för att slå en bro från höger till vänster, den är som regnbågen eller hur, eterisk men ändå högst reell.

    Jag letar också efter ord, efter bilder, efter verktyg för att göra detta så självklart hos den andre som det är hos mig. Men det är tomt och under tiden rabblar jag argument, eller skriker i frustration.

    Kanske dina bilder är den penna vi behöver. Kanske är det den statliga porren som vi behöver visa upp. Du och jag, anarkisten och liberalen, har ju på sätt och vis, eller i alla fall till dels, samma fiende. Den allt för maktfullkomliga staten.

    Jag letar efter mina bilder, mina ord under tiden och tillsammans kanske vi kan nå ut, eller in i rätt människors rätta tankar. Jag tror fortfarande, och hoppas.

  5. @Einar

    Vad bra att du skriver, för du är ju ännu ett tydligt exempel på hur olika kan man uppfatta och associera från Unnsgaards lilla fadäs.

    Jag kan hålla med dig i en hel del av det du skriver även om jag kanske lindar in och uttrycker mig försiktigare och mer fegt. Jag är också övertygad om att för mycket kollektivistiska (socialistiska) tankar och beslut har begränsat möjligheterna för både Sverige som land och väldigt många av oss som bor här, både inflyttade och ”urinvånare”.

  6. @ Göran: Stor tur att du finns. För jag tror och hoppas jag med att samtalet är den framkomliga vägen.  (Gott så att vi fortsätter att korsbefrukta våra bilder och tankar!)
    Alternativet är sorgligt. Afghanistan. (oavsett vem som för in vapen och gör vad i bakgrunden, så fungerar inte samtalet).
     
     
     

  7. Men Moderaterna, det gamla Högerpartiet, är väl och förblir väl de välbeställdas parti.
    De slår väl först och främst vakt om de sina.
    Allt annat är ju försök att blanda bort korten.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.