Mea Culpa – eller om att predika för kören

Jag minns hur smickrad jag blev när livbåten för något år sedan kom in på topp femtio på knuff. Efter nästan ett halvt decennium av bloggande kändes placeringen som ett erkännande. Göran hade också kommit med på bloggen, och tillsammans var vi starkare än någon av oss skulle kunna vara på egen hand.

Samtidigt hade jag börjat fundera över hur de här listorna fungerade egentligen?

Att dopa systemen

Medan jag fortfarande låg långt utanför knuffs femtio-i-topp-listor och aldrig på förstasidan på någon av de andra topplistetjänsterna, så funderade jag inte så mycket på hur mina länkningar påverkade min position. Ungefär i samma veva som det började diskuteras om bloggväggars vara eller icke vara, och mitt eget namn började segla upp över topp-hundra-strecket på knuff, så började jag fundera över knuffmekaniken. Innan dess var jag av lika delar medvetet val, naivitet och ohejdad vana rena svendomen vad gäller länkstrategi i bloggosfären.

Något jag däremot redan noterat, var hur vissa bloggar var oerhört mycket snålare med länkar än andra. Jag noterade också att borgare länkade fem gånger så många borgare som andra, sossar till sossar, pirater till pirater och så vidare — oavsett relevans. Det var allra speciellt några väldigt ”prominenta” bloggar som närmast gjort sig kända för att vara extremt snåla med länkar, och rena gnidarna med länkar utanför de egna åsiktsleden. Det enda folk överlag var riktigt frikostiga med var twinglylänkar, därav tillmälet twinglyhoror.

Insikten om att vissa försökte dopa systemen var i och för sig inte direkt chockartad. Länkstrategier är trots allt en del av min yrkesroll som webbkonsult — jag programmerar och designar inte bara, utan försöker få folk att satsa på rätt saker på rätt sätt för att de faktiskt skall få ut något av pengarna de betalar mig. Ändå bar hela grejen mig emot, för det kändes lite smutsigt att länka eller hålla inne med länkar helt eller delvis baserat på den egna och den egna gruppens status.

The Wire

Sammanlänkade

Vi är inte oskyldiga

Ändå måste jag säga Mea Culpa, för de metoder vi använde i kampen mot FRA och i ännu högre grad inför EU-valet var inte helt baserat på vem som skrev mest intressanta inlägg.

Dels valde vi att reagera på artiklar som handlade om ämnen som gynnade piratpartiet, eller som gynnade kampen i de frågor som var på tapeten. Inte så att vi höll inne med länkar för att inte ge andra en knuff (ursäkta spetsfundigheten), men många var de intressanta inlägg med länkar till intressanta skribenter som aldrig blev skrivna för att det inte var strategiskt rätt. På samma sätt valde vi då och då att skriva om saker som egentligen inte var så otroligt intressanta, därför att det var just strategiskt riktigt. Dessutom fanns en tendens hos oss och hos många andra oavsett politisk tillhörighet att länka en eller två vi talade emot, och tio som höll med oss.

Vi var knappast ensamma.

Det som händer när många gör på det sättet, är att vissa briljanta skribenter kommer bort. När piratvågen var som starkast direkt i samband med FRA, IPRED, TPB-rättegången och EU-valet, så var det inte många icke-pirater, eller sympatisörer som fick plats på knuffs topplistor. Innan dess under det senaste riksdagsvalet hade liberalerna en klar dominans och satte agendan. Nu är det sossebloggarna vars dominans undan för undan blir alltmer påtaglig. Innan valet i höst så kommer det uppstå rena slagfältet i bloggosfärens toppskikt om vem som egentligen bestämmer diskursen.

När huggsexan kör igång, riskerar de som inte uttalat driver någon av de partipolitiska agendor som slåss om uppmärksamheten att trilla bort.

Det blir svårt för en Kjellberg att ta plats, trots att hans penna egentligen alltsom oftast är sylvass, och han är inte ensam. Som företrädare för ett parti som har större chans att  få en gratis gruppresa till Phuket än att komma in i riksdagen i nästa val, kan det bli svårt till och med för en så skärpt kille som Svensson att hålla position. Eller som Svensson själv skriver:

På Knuffs lista är det uppenbart att den som på nätet har många politiska kompisar gynnas, sossar länkar i stort sett bara till sossar och piratpartister i huvudsak bara till sina partikamrater (undantag finns förstås). Detta missgynnar bloggare utan stora politiska nätverk som jag själv, Röda MalmöJinge (här är det kanske främst vänsterpartiets usla bloggnärvaro som avgör) eller Signerat Kjellberg. Vi måste i allmänhet skriva mycket bättre än de andra så att vi kan locka även politiska motståndare och andra att länka. Vi blir också mer beroende av Twinglylänkar för att få hög ranking genom många besökare istället för genom många länkar.

Jag känner sorg inför ett sådant underbetyg till de politiska bloggarna.

Förlåtligt men farligt

Visst är det av naturliga skäl så att det blir fler länkar till andra som skriver om samma ämnen och utifrån samma position som man själv, det är nästan ofrånkomligt. Visst är det också så att ett visst mått av strategi kommer smyga sig in hos alla som funderar på ytterligare länkar till sina inlägg, även det är ofrånkomligt.

Värre är det när man börjar uppleva tendenser till länksvält. Vi har upplevt att inlägg ger upphov till livliga diskussioner med deltagare som själva bloggar, men inga inlänkar. Diskussioner som bara för ett år sedan skulle gett tre fyra länkar, men som nu inte ger en enda. Det är knappast ointresse det handlar om, så det är något annat som är i görningen…

Så hur kan det komma sig? Har allt verkligen sagts som behöver sägas? Är det trots diskussionen så ointressant att det inte ens är värt ett tips? Eller är det så att någon eller några glömmer en av bloggandets viktigaste grundprinciper: länka och pinga! Det är genom att vi är sammanlänkade som vi blir en bloggosfär.

Länkar har blivit hårdvaluta, men det är en intressant hårdvaluta eftersom utbyte bara förmerar rikedomen. Glöm inte det i den strategiska ivern.

Jag tänker inte anklaga någon specifik person eller något specifikt parti för att vara mer utstuderat strategisk med länkningar än andra. Den som är intresserad av att hitta syndare kan göra en analys av bloggar.se:s statistik över toppbloggarna, det är upplysande. Istället tänker jag uppmana er alla att försöka tänka på hur ni beter er, det är bloggosfärens vitalitet som påverkas.

Än så länge är det inte värre än att det är ett irritationsmoment, och det går knappast någon nöd på just oss för den sakens skull. Men får det gå överstyr så riskerar tjänster som knuff som baseras på viktade inlänkar att bli värdelösa. Förutom att det är taskigt mot Johan, så är det kontraproduktivt. Inte så roligt kanske, när ens eget ”inflytande” plötsligt får uppleva en duktig devalvering för att alla emigrerar till andra lösningar.

Tävla med kvalitet, då blir vi alla rikare.

Och nu – tada! –  en minibloggvägg med andra som skriver om politik och sociala media:
Jonas MorianKent PerssonPeter AnderssonMina moderata karamellerFarmor GunBrit Stakstonnews by me, KjellbergPeterMikaelvictortjahejgoddagRonnestam

EDIT: Röd Libertarian skriver tankeväckande om stofilbloggar som inte orkar vara aktuella och hålla reda på länkar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .
This entry was posted in Allmänt fribasande, Dagsfrågor, Politik and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

16 Comments

  1. scaber nestor skriver:

    Väldigt insiktsfull artikel.
    Men jag tror att dessa llistor är självreglerande.
    Folk brydde sig om Bloggtoppen för ett år sedan, idag är den marginaliserad.
    Idag är det knufftoppen, men i takt att den blir mer ”svågerpolitik”-inriktad så kommer den också att bli marginaliserad.
     
    Jag är nöjd med att skriva inlägg som länkas av de flesta parter, oavsett politisk ståndpunkt, och så kommer jag att fortsätta tills jag anser att jag inte kan uträtta mer den vägen.

  2. Göran Widham skriver:

    @Scaber Nestor

    Du är ett föredöme, därmed blir du föredömligt behandlad ;-)

    Poängen är att även om rankningssystemen kommer och går med en blandning av mode och deras förmåga att vara rättvisande, så kan vi om vi inte tänker oss för ha sönder en av de saker som gör bloggvärlden värdefull. Viljan att förutsättningslöst lyssna på och pusha för vad andra skriver.

  3. RedLib skriver:

    Nu blev jag tvehågsen och missmodig.
    Jag som just mer eller mindre bestämt för att ju upp länkandet.
    Inte för att det inte är bra utan för att jag inte är bra på det… Eller snarare inte bra på att kombinera det med att skriva nått bra.
    Nåja… just nu har jag en bloggidé som inkluderar en länk… så några blir det nog.

  4. Göran Widham skriver:

    @RedLib
    Jag läste ditt inlägg om stofilbloggande. Skitspännande!
    Var inte tvehågsen och missmodig. Börja kopiera URL:en varje gång du läser något intressant och klistra in den i en vanlig textfil. Titta på listan med adresser nästa gång du skriver och kolla om någon av adresserna skulle tillföra något i ditt resonemang. Om någon av dem gör det – länka. Länkkärlek är inte bara trevligt för den du länkar tills ego – det är också en av de viktigaste krafterna som driver samtalet i bloggvärlden. Och som en ren bonus så kommer du få fler läsare.
     

  5. Annika Beijbom skriver:

    Men det blir ju bättre nyanser i det hela, kontinuerligt, jag tycker inte att en mea culpa är på sin plats. Hur ska man kunna tipsa varandra om man låter bli att länka, det funkar ju inte. Tack vare andras bloggväggar hittar man nya, spännande saker. Det korsbefruktar ju så att det hela blir så mycket intressantare. :)
    Hälsningar
    Annika

  6. RedLib skriver:

    @Göran
    Jag har försökt den metoden… och åtskilliga varianter. Det funkar inte bra.
    Ibland svarar man ju direkt på nått eller utvecklar direkt ett resonemang… Då är det lätt att länka. Ibland är det ett tydligt avgränsat ämne och lätt att länka de bästa andra posterna som lästips. Såklart jag kommer att försöka länka då det passar.
    Men ibland är det kört. Det är en månad gammalt (om alls relaterar till andra poster). Det har gott 10 varv i skallen. Det finns inga medvetna referenser kvar. Det har ett helt annat perspektiv så även om jag hittar referenser så blir det någon variant på halmgubbeargument i förhållande till dom i alla fall.

  7. Göran Widham skriver:

    @RedLib

    Då är det väl kört. Det går ju inte att lära gamla hundar sitta. Jag lägger in dig i i min läsare så jag kommer ihåg att läsa (och vid behov länka) dig trots avsaknaden på länkar att hitta dig längs med. Fick mersmak av det jag läste ikväll.

  8. Marcus Fridholm skriver:

    @Annika: Mea Culpa betydde att även jag använt strategisk länkning, svågerlänkning etcetera. Inte så utstuderat, men jag kan inte svära mig fri från fenomenet.

    Det känns bättre att erkänna att jag själv är en del av problemet, då blir det inte bara en förtäckt anklagelse mot ”namnlösa andra”.

    @Redlib: Jag brukar göra nerslag hos dig då och då även om du är lite svag med länkandet, eftersom jag uppskattar ditt vänsterlibertarianperspektiv — det är bra hjärnjympa.

  9. [...] This post was mentioned on Twitter by Piratbloggar, Marcus Fridholm. Marcus Fridholm said: Lider den politiska bloggosfären av "länksvält" eller "länksnålhet", eller är folk överstrategiska http://bit.ly/8tBUfS [...]

  10. Mary skriver:

    Det är intressant det här med länkar.  Jag länkar gärna till alla möjliga bara för det är så samtalet går. Man  läser man tänker man tycker.  Tänker sällan på varifrån åsikterna kommer. Här länkas till alla kategorier. Om det är smart eller inte funderas inte så mycket över. Andras tankar utvecklar mina egna.

    I början när jag höll på så var det Bloggtoppen som gällde,  antalet läsare. Sen kom man in i bloggvärlden och började förstå vikten av att länka till andra för att få djup och bredd i diskussionerna.  Många vet inte hur man gör.

    Tidigt gjorde jag en länklista över alla som skrev om den personliga integriteten ochså lade jag upp de vartfter vilket fick Johan på Knuff att gå bananas efterom jag på så sätt skaffade en massa inlänkningar och hit och dit. Detta var före FRA-lagen. Jag fattade inget alls av vad jag gjorde och vad som hände i kulisserna utan bara skrev och tyckte att jag kommit på en fungeradne metod helt enkelt ;-) . Det ordnade sig som man brukar säga.

    Till Livbåten länkar jag ofta, för ni har så mycket intressant att komma med.

  11. deeped skriver:

    Tycker er miniwall visar på grundproblemet…

  12. Victoria skriver:

    Hej, jag är en som inte skriver någon en blogg själv. Läser lite på bloggar då och då. Tycker tyvärr att texterna här och på andra bloggar som länkar i var och varenda mening inte tillför speciellt mycket. Det känns mer som att författaren mest försöker få ihop en text som passar länkarna, men utan budskap. Vill man verkligen uttrycka en åsikt eller reflektera över ett ämne borde man fokusera på det och inte hur man ska få in så många referenser till andra som möjligt.

  13. [...] en av mina favoritbloggar, Sagor från livbåten, så skrivs det idag om fenomenet att många bloggare bara länkar till sina politiska kollegor. [...]

  14. Marcus Fridholm skriver:

    @Victoria: Själv brukar jag försöka undvika att anpassa texten till länkarna om de inte är centrala för texten. Vanligen skriver jag artikeln först och länkar in referenser efteråt.

  15. Joshua_Tree skriver:

    @RedLib: Att få inlänkar till gamla texter är annars mycket trevligt och känns ofta mer hedrande än länkar till nya saker. Ibland känns det lite tråkigt att bloggen är så mycket av en färskvara.
    I övrigt vill jag tillföra till diskussionen att jag ”anklagar” Twitter för mycket av förändringen i länkandet. Jag tror helt enkelt att många, jag själv inkluderad, blivit lite lata och kastar upp länkar till läsvärdheter på Twitter och tycker sig därmed ha gjort sitt.

  16. embryo skriver:

    Bra bloggpost. Kunnig. Inifrån. Och självreflekterande, samt självkritisk. Det är – med förlov sagt – oerhört sällsynt i den så kallade bloggosfären. Törs man begå självsyn, då närmar man sig ett djupare och mer allvarligt syftande förhållningssätt till sitt media.

    Och det är en väldigt lärorik text, dessutom.

    Som skönlitterär författare och fri skribent har jag – helt ärligt – aldrig begripit det där. Kompislänkandet. Gruppen. Den gemensamma sfären som man månar om.

    Ett fritt, alldeles fritt, skrivande kräver – på gott och ont – alltid ett slags utanförskap. Man kan liksom inte skriva med beräkningen att bli vare sig omtyckt eller hamna i en viss sfär. Texten, orden, det som måste sägas, kommer alltid allra först.

    Dock tror jag på nätets absoluta frihet, såpass mycket har jag sett och begripit och anammat. Där kan jag vistas, som poet och som fritt skrivande person. Jag tar med mig webben från det hållet; här kan alla få plats, här kan allas röster bli hörda.

    Men kanske är det inte så enkelt, trots allt. Har den där friheten gått förlorad i någon slags nätnepotism? Det känns som om det är det du beskriver; och också något som många av oss har erfarit; hur sfären och länksammanhållningen lätt kan bli en hård kedja - istället för en generös samhörighet – som utgör en ganska hänsynslös mobb.

    Vidare! Mer analys! Mer frihet.

  17. Göran Widham skriver:

    @Embryo

    Tack för en bra och tänkvärd kommentar.

    Hoppas vi är tillräckligt många som drömmer om en mänsklig kedja av handslag och själslig kontakt. Det är vi tillsammans som bestämmer hur hårda eller mjuka de länkar som länkar oss samman blir.

  18. [...] exempelvis en galet läsvärd mastodontpostning. Kjellberg skriver tänkvärt som bl.a. inspirerat Marcus att reflektera lite om sin roll i länksfären. Personligen länkar jag gärna vitt och brett, men vet med mig [...]

3 Trackbacks

  1. [...] This post was mentioned on Twitter by Piratbloggar, Marcus Fridholm. Marcus Fridholm said: Lider den politiska bloggosfären av "länksvält" eller "länksnålhet", eller är folk överstrategiska http://bit.ly/8tBUfS [...]

  2. [...] en av mina favoritbloggar, Sagor från livbåten, så skrivs det idag om fenomenet att många bloggare bara länkar till sina politiska kollegor. [...]

  3. [...] exempelvis en galet läsvärd mastodontpostning. Kjellberg skriver tänkvärt som bl.a. inspirerat Marcus att reflektera lite om sin roll i länksfären. Personligen länkar jag gärna vitt och brett, men vet med mig [...]

  • I soffan kan ingen höra dig skrika
  • Tidigare inlägg

  • Donera till EU-valkampanjen!
  • Arkiv

  • Kommentarer

  • Christian Engström, din röst i EU