Stora stygga vargen – eller?

Molkomsonen David Shutrick skrev någon gång på mitten av åttiotalet en text om den värmländska vargdebatten som såvitt jag vet tyvärr aldrig hamnade på någon skiva och blev utgiven. Jag minns stora delar av den än efter 25 år. De delar jag inte mindes kom min fru ihåg, tror vi. Det är möjligt att något saknas, men ungefär så här gick texten.

>Full fart genom skogen, full fart genom snår
>Hans kropp nästan flyger fast vägen är svår
>Hans blick den är fast koncentrerad och rädd
>För den stund han ger upp blir han sedd
>
>Stora stygga vargen tar ett får
>och han gör det nog igen om det går.
>Så gör nånting, ladda sikta skjut
>och fortsätt så tills vargen tagit slut.
>Tills vargen tagit slut!

>Hans tänder är vita och tungan är röd
>I munnen finns bytet som kan bli hans död
>Och det vet han så väl därför kämpar han på
>medan jägarna nu blivit två

>Stora stygga vargen tar ett får
>och han gör det nog igen om det går.
>Så gör nånting, ladda sikta skjut
>och fortsätt så tills vargen tagit slut.
>Tills vargen tagit slut!

>Nu är allting stilla och allting är slut
>Det enda som hörs det är jägarnas tjut
>Stor svart och vacker med blodiga sår
>De är människans hämnd för ett får

Idag känns den mer aktuell än någonsin.

Jag är beklämd över hur vi människor beter oss. Upprörd över hur den beslutade skyddsjakten nu genomförs och över beslutet. Som ägare till ett hus i ett vargrevir, med vargen in på knuten och med en hel del kontakt med fårägare i området har jag mycket sympati för deras situation. Men det som idag tycks ha pågått känns ovärdigt.

Ett svar på ”Stora stygga vargen – eller?”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.