Vem skall klandras egentligen?

Försäkringskassan har fått sig en smäll på fingrarna. Den här gången är det länsrätten som konstaterar att en mamma som förlorar sitt barn inte kan förväntas infinna sig på arbetsförmedlingen dagen därpå.

Inte oväntat börjar det direkt hagla fekalier mot den borgerliga regeringen.

Även om han knappast är ensam, eller ens skriker högst, så citerar Johan Westerholm, mitt i steget:

Riksdagen har gått ifrån tidigare principer att genom väl förberedda förarbeten kunna tolka lagen till att låta en ramlagstiftning råda som ytterst måste tolkas i domstol. Lite förenklat kan man beskriva det som att domstolarnas tolkningar ersätter förarbetet och att allt sköts sedan med prejudikat i efterhand. (S) har varnat för denna händelseutveckling sedan januari 2008 vilket finns dokumenterat i kammare och utskottsprotokoll samt en rad debattartiklar.

Jag är upprörd, och har varit det en tid. Men här anser jag att alliansbloggare och andra som borgerliga debattörer som vill skjuta över ansvaret på Försäkringskassan faktiskt saknar en hel del trovärdighet. Eller kompetens. Empatin och de spontana medmänskliga reaktionerna bedömer jag som äkta, de känns så. Men kritiken mot Försäkringskassan i detta fall känns inte trovärdig fullt ut.

”Lite förenklat”? Väldigt förenklat får jag nog säga…

Jag antar att Mary, och vi här på Livbåten är några av debattörerna som får sig en känga.

Nog för att regeringen förtjänar kritik, men inte har väl försäkringkassan gått från ett platonskt ideal till en fyrkantig byråkratisk apparat på tre futtiga år? Om det finns något som saknar trovärdighet eller ter sig inkompetent, så är det väl det implicita påstående som lurar i vassen, där alliansen får klä skott för allt som är, eller har varit dåligt med försäkringskassan?

Våra myndigheter, och rätta mig gärna någon om jag talar i nattmössan, påverkas av fyra saker.

  1. Lagen som den i sista led tolkas av domstol.
  2. Direktiv från folkvalda.
  3. Budgethänsyn.
  4. Interna styrdokument som översätter förarbeten till lagar, lagtext och prejudikat samt direktiv till byråkratiska riktlinjer för det löpande arbetet.

Punkt ett och två påverkar myndigheten på makronivå eftersom det är föremålet för tolkning. De sista två punkterna tillsammans med den sammantagna myndighetskulturen är det som ger genklang i den faktiska verksamheten.

Det betyder att varje svensk myndighet har ett enormt institutionellt minne. I sin tur betyder det att det krävs oerhörd målmedvetenhet för att lägga om kurs överhuvudtaget, och att varje kursomläggning är ett verk av blod, svett och tårar.

Att lägga om från ett system som förtidspensionerade halvannat hundratal varje dag är fullständigt nödvändigt.

Att tro att verkligheten ser ut som den ideologiska kartan är å andra sidan ideologiskt enögt och naivt. Så visst förtjänar regeringen kritik, men det skulle vara klädsamt om minnet var lite längre.

Själv skulle jag vilja se en bredare debatt över myndighetsansvar gentemot individen, och hur vi skall kunna skydda individen från att agera transportmedel för nya prejudikat medan den personliga situationen går åt helvete.

7 svar på ”Vem skall klandras egentligen?”

  1. Alldeles bra skrivet!! Reglerna kring att förlorad ersättning om man inte direkt anmälde sig till arbetsförmedling eller försäkringskassa existerade redan på socialdemokraternas tid.  Redan 2004 hade försäkringskassan en omdebatterad tv-reklam där orden ” livet är fullt av smärta,men all smärta berättigar inte till sjukpenning” förekom. 

  2. Eftersom Försäkringskassan endast har funnits sedan den 1 januari 2005, så torde det väl inte vara helt omöjligt att det skett stora förändringar sedan tiden före detta, då myndigheten hette Riksförsäkringsverket.Men ett problem, som FK för övrigt delar med nästan alla statliga verk och myndigheter, är enligt mitt förmenande hur tillsättningen av de högsta cheferna går till. Hade man satsat mer på att rekrytera underifrån i stället för utifrån, så hade man säkert fått en helt annan kontinuitet i verksamheten.

  3. Ett annat exempel på där minnet verkar vara helt frånvarande är arbetsmarknadspolitiken.Är det verkligen alliansens och den liberala regeringens fel att människor nu faktiskt kan utförsäkras ur arbetslöshetskassan och även kastas ut ur aktivitetsgarantin, för att så till sist hamna i socialbidragsfållan?Det faktum att människor kan bli utförsäkrade, och bli nekade aktivitetsstöd och så istället bli hänvisade till socialbidrag, är ju också något som nu kan drabba alla de som blir utförsäkrade från försäkringskassan.Så ta gärna en tillbakablick på den arbetsmarknadspolitiska historien – ”Vägen mot NyStatarsamhället”.Och ett lik verkar just socialdemokrater inte vilja kännas vid, beredskapsliket – ”Vem skall ha äran för beredskapsjobben?”.Och gällande ansvaret.Det första man skall göra är att snabbt fatta beslut som gör det lättare för individen att agera och det nu, inte efter ett val.Där sitter alliansen just nu på den möjligheten – ”Vem har ansvaret för FAS 3?”, ”Handlingskraft i arbetsmarknadspolitiken”.Och debatt om ”myndighetsansvar gentemot individen”.Jag skulle vilja se ett starkare fokus på indivien, hur man stärker individen gentemot det byråkratiska maskineriet – ”Mellancheferna, deras beteenden och makt”, ”Individen och den mänskliga gemenskapen”.Här kan man läsa en hel del exempel om hur den byråkratiska idiotin fungerar – http://insolvenssthlm.blogspot.com/.

  4. Det du säger ovan är att FK liksom AF styrs av ansvarig minister genom regleringsbrev, budget som regeringen bestämmer samt de lagar riksdagens majoritet stiftar.Det är glasklart vem som har ansvaret för politiskt fattade beslut från september 2006 fram till idag. Att säga något annat är snömos. Sen är det en annan sak att Curt Malmborg skulle fått sparken för länge sedan liksom den ledning som lett omvandlingen av FKs försäkringssystem. Varför inte ha en bredare debatt om politikeransvar och behovet faktiskt stå för de politiska beslut de fattat.

  5. Personligen upplever jag att både regering och opposition just nu är för upptagna med att kasta skit på varandra för att kunna ta tag i själva sakfrågan — hur man kan göra Försäkringskassan bättre. Och det är fan i mig ett hån mot väljare från höger till vänster.

  6. Claes: Det är väl klart att alliansen har ansvaret för det som beslutats sedan 2006 fram till idag. Frågan är väl hur stor del av problemen som finns idag som har sina rötter i alliansbeslut? Frågan är väl också varför alliansen nu får klä skott för problem som inte har sina rötter i beslut de fattat?

    FK och för övrigt nästan alla svenska myndigheter har en kultur och tradition, och njuter av en oberörbarhet som inte tvingar till ansvar gentemot individen. Jag har läst sådana här interna styrdokument. Snömoset är i det läget ramlagens förarbeten, som om de överhuvudtaget berörs, gör det på ett sätt som borde ge lagstiftare huvudvärk.
    Som EricJ skriver så är regering och opposition nu så upptagna av att kasta skit på varandra att en verklig diskussion blir väldigt svår att föra. Det är som han också skriver ett hån mot väljarna. Visa istället vad som bör göras, så att valrörelsen kan handla om hur saker och ting skall bli bättre — en ”återställare” till halvannat hundratal förtidspensionerade per dag är i det sammanhanget inget frestande alternativ.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.