För att skriva måste man läsa… först

Jag tog en blogg/Twitter/Skype/mejlpaus över jul och har nu tillbringat några timmar med att läsa ikapp. Många tycker jag är lite galen i mitt tvångsmässiga behov att läsa backlogg: Att skumma igenom hundratals blogginlägg och det de eventuellt länkar till. Och jag kan medge att det finns en släng av tvångshandling i det. Men ...

Jag tog en blogg/Twitter/Skype/mejlpaus över jul och har nu tillbringat några timmar med att läsa ikapp. Många tycker jag är lite galen i mitt tvångsmässiga behov att läsa backlogg: Att skumma igenom hundratals blogginlägg och det de eventuellt länkar till. Och jag kan medge att det finns en släng av tvångshandling i det. Men i ett av många inlägg jag skummade fann jag en sundare förklaring till mitt beteende.

Det var inlägget Jag outar mina tvivel av Anna Lindberg på Mindpark. Hon avslutar sin lista på tvivel med att fundera kring det sociala i de sociala medierna.

När jag tvivlar som mest tänker jag att vi har tappat den grundläggande förmågan att faktiskt vara sociala. Att lyssna intresserat, utan att försöka räkna ut var i samtalet man kan sätta in sin egen stöt. Istället letar vi efter fame och framgång, precis som när det handlade om att synas i tv-rutan. Det är egentligen ingen skillnad, det är bara nya arenor.

Och här tror jag kärnan i mitt tvångsmässiga läsande. När du samtalar med någon måste du lyssna för att kunna tala, annars blir du aldrig hörd. Värdet i det du säger hämtas bland annat i din förmåga att lyssna på din samtalspartner och hämta energi, infallsvinklar och kopplingar i deras berättelser och tankevärld när du svarar.

Om bloggandet är ett samtal, om twittrandet ska vara ett samtal, så blir det bara det om vi ”lyssnar” dvs läser mer än vi skriver. Jag kan inte skriva ett blogginlägg utan att först ha koll på vad en av mig arbiträrt utvald skara väsentliga bloggare och nyhetsmedier har skrivit om ämnet. Jag behöver läsa först och koppla mitt skrivande till vad andra redan skrivit (antingen uttalat genom länkningar och citat eller outtalat genom att jag påverkats av det jag läst).

Så jag läser stora mängder text, ibland så stora att jag inte hinner skriva. Sen skriver jag, om det känns som att jag fortfarande har något att tillföra till samtalet. För att skriva måste jag läsa.