Att beslagta någons dator är inte som att beslagta deras bil, eller en verktygslåda. Det är mer som ett mellanting mellan ett beslag och en häktning. I min dator finns en stor del av mitt liv, vilket är skälet till att jag gör allt för att minimera min sårbarhet.
Dels gör jag löpande backup på allt personligt, men ännu viktigare på sikt är kanske att jag undan för undan flyttar ut det som går i molnet.
Men i vilken mån hjälper det? Skulle polisen av någon outgrundlig anledning få för sig att göra en razzia hemma hos mig, skulle inte bara min jobbdator ryka, utan även min stationära som funkar som reserv, min NAS där alla backups finns och antagligen även min netbook och min mobil.
I det läget skulle jag vara rökt.
En del av livet
Jag skulle vara rökt på så många plan så det är svårt att veta var man ens skall börja. Jag skulle vara rökt yrkesmässigt eftersom jag inte skulle kunna slutföra mina uppdrag. Jag skulle vara rökt i integritetshänseende då långt ifrån all kommunikation och långt ifrån alla filer på mina diskar är krypterade. Jag antar att jag nog borde göra något åt det. Jag skulle vara rökt socialt av samma skäl, eftersom min kommunikation faktiskt innebär att jag pratar med andra som därmed också blir alltför transparenta.
När Görans dator blev stulen tidigare i år, aktualiserades de här frågorna för mig, och jag blev en rejäl bit mer paranoid. Undan för undan försöker jag göra mig själv mindre sårbar, men än så länge är jag som ett nyfött barn bland vargarna.
Copyriot tar upp den viktiga frågan om hur beslag av datorer egentligen bör behandlas. För som saker fungerar nu jämställs det ungefär med att beslagta en bil, vilket helt nonchalerar att våra datorer numera är en så stor del av såväl vårt arbete som vårt privatliv.
Polisen tar sig rättigheter utan att reflektera över vad det innebär. FRA kopplas om några dagar in i våra kablar och plötsligt blir molnet bra mycket mer obehagligt, eftersom det om något är öppen ridå när vi flyttar data fram och tillbaka över våra gränser.
Det krävs en rejäl omvärdering av hur människors datorer och data hanteras. Det är inte rimligt att samhället skall kunna bereda sig tillgång till våra privatliv, våra yrkesliv och vårt sociala liv bara för att det är tekniskt möjligt. Rör inte min dator!
En kommentar
Den bästa jämförelsen för datorbeslag som jag kan komma på är om någon skulle flytta in i ens hus/lägenhet och ha fri tillgång till alla ens privata saker och man själv tvingas hitta något temporärt boende. Den är i alla fall bättre än ”en dator är som en bil”-metaforen…
En rimlig förutsättning för att kunna beslagta en dator borde vara att det finns en konkret misstanke om att just den datorn innehåller information vars värde uppväger integritetsintrånget. Varje datorbeslag borde alltså få något slags ”individuell bedömning” så att det inte bara går att ta datorer för att de finns nära en brottsplats.
En trackback
[...] 091130: DN, SvD, IDG, Sagor från livbåten, Sidvind, Peter Andersson som även länkar till Bloggvärldsbloggen, Mina moderata karameller, [...]