Veckans bloggtema – Manlighet

Är det överhuvudtaget möjligt att tala om manlighet utan att samtidigt tala om kvinnlighet och tvärtom? Om jag ska definiera det manliga gör jag ju det i kontrast till det kvinnliga. Om jag ska beskriva det kvinnliga så är det ju en jämförelse med det manliga jag gör.

Manligt och kvinnligt

Om man börjar lasta in konkreta egenskaper som inte är jämförelser i dessa två begrepp så skapar man ju bara två generaliserade kategorier av människor. Ingen man kommer vara det man menar med manlig. Ingen kvinna kommer vara det man menar med kvinnlig.

Det är ju inte ovanligt att man hamnar i samtal som går ut på att bekräfta och förstärka dessa två arketyper. Det kvinnliga och det manliga. Man får höra saker som att ”min sambo glömmer alltid våran förlovningsdag” eller ”min sambo kan inte göra två saker samtidigt” eller ”min sambo hittar inte hem ens med karta och kompass” eller ”min sambo vill aldrig ha sex”. Sen ska alla som är av rätt kön instämma så att alla kan vara överens om att sådana är de: männen eller kvinnorna.

För mig är alla sådana här samtal en smula förvirrande eftersom jag nästan aldrig kan känna igen mig i beskrivningen. Eller rättare sagt, känner igen det gör jag fast med omvänd könsbeteckning. I vår relation är det hon som stämmer in på alla de där manliga schablonerna och jag som stämmer in på de kvinnliga.

Jag har för länge sen slutat undra om jag ska bli osäker i min manlighet på grund av detta. Jag är precis så manlig som jag vill i jämförelse med den kvinna jag valt att leva med. Att vi inte lever upp till de fördomar som finns om vad manligt och kvinnligt borde vara kan vi leva med.

Det som jag däremot tycker det finns alla anledning att bli osäker på är dessa beskrivningar av vad manligt och kvinnligt är. Vilka är det som är de manliga männen och de kvinnliga kvinnorna? Behöver vi dem? Vad ska vi med dem till?

5 svar på “Veckans bloggtema – Manlighet”

  1. Det här var intressant. Jag är en sådan kvinna som i väldigt hög grad hänvisar till manliga och kvinnliga egenskaper men då är det helt andra typer av saker jag hänvisar till. För enligt de där sakerna du rabblar upp skulle jag vara man 😀

    För mig är nog kvinnlighet att vara som de som jag sett som typiska kvinnor genom mitt liv. Det handlar mer om nyanser än om definitiva skillnader, men skillnaderna finns där definitivt. Som t ex att män generellt är sjukt mycket mindre ointresserade av kvinnan än kvinnan av mannen, förutom den kära mannen som ur den aspekten måste vara den mest typiska kvinna som finns 🙂 Men det brukar vara högst temporärt.

    .-= klaras senaste blog ..Mänskliga rättigher för vem? =-.

  2. Jag skulle förstås kunna ta bort ordet sjukt i mitt förra inlägg. Vad jag syftar på är alltså den manliga homosocialiteten och den intränade kvinnorollen som säger att männen ska prioriteras.

    .-= klaras senaste blog ..If life gives you lemons… =-.

  3. Det blir ännu mer förvirrande om man betänker att kvinnors och mäns uppfattning om kvinnlighet och manlighet skiljer sig åt.

    Vi kvinnor sätter upp normer för varandra om hur en kvinna ska vara i tron att det kommer att gå hem hos männen eftersom att det går hem hos oss, men ingenting kunde vara mer fel.

    Kvinnor kan lägga ner timmar på att köpa nya kläder och sminka sig på ett annorlunda sätt utan att män ens märker det eller bryr sig.

    .-= Johanna Sjödins senaste blog ..Om nätsex och konsten att devalvera övergrepp =-.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.