Filmtips: SM Rechter – se den!

Jag fick en film skickad till mig av en vän i Bryssel. Han sa att jag bara måste se den. Filmen heter SM Rechter och baserar sig på en sann historia från nittiotalets Belgien, som utspelar sig i efterskalvet efter den stora pedofilskandalen.

I filmen förlorar domaren Koen Allegaerdts sitt jobb och sin pension efter att ha dömts för misshandel av sin fru Magda De Herdt. En domare kan ju inte fortsätta som domare om han är en hustrumisshandlare.

Och det handlar inte om någon vanlig misshandel. Brutaliteten i det domare Allegaerdts gjort mot sin fru är svår att överhuvudtaget föreställa sig. Ännu svårare att förstå (för somliga) är att han gjort det på hennes uppmaning. Hon är nämligen masochist med en märkligt hög smärttröskel och ett djupt liggande behov av att få åtnjuta smärta.

Domaren är inte sadist, men hans kärlek till frun och hennes förtvivlan (som till slut leder depression och ett nervsammanbrott) gör att han går med på att inleda ett SM-förhållande med henne.

Filmen skildrar hur deras relation djupnar och stärks av att de tillsammans utforskar hennes böjelse, samtidigt som det långsamt börjar påverka hans yrkesliv på väg mot den oundvikliga offentligheten och katastrofen.

Mer vill jag inte berätta – se filmen! Det är en Belgisk film och på grund av vår konstiga fallenhet för att hellre se Hollywoodproducerad smörja en Europeisk kvalitetsfilm är den nog svår att hitta i Sverige. Jag letade, men hittade bara länkar till torrentsidor. Ingen av de stora DVD-butikerna verkar ha den. Även på engelska är den svårfunnen, men efter lite letande hittade jag den på Amazon. Det är ju nästan så att man kan bli pirat. 😉

###Olika perpektiv

Det som gör filmen så bra är att den har flera bottnar. Den är intressant ur flera olika perspektiv:

För det första är det en vacker film. Vackra bilder i ett lugnt tempo som klarar av att skildra de mycket starka våldsscener som är nödvändiga för handlingen på ett smakfullt sätt och utan att någonsin kännas spekulativ. För mig som har svårt för blod, nålar, knivar och explicit våld är detta extra viktigt. På något sätt lyckas filmmakaren hela tiden byta perspektiv, klippa eller förändra fokus precis innan det blir för obehagligt.

Det för handlingen nödvändiga sexscenerna är också välgjorda och känns äkta. Man känner inte att filmen undviker nakenhet och allt för explicit sexualitet på det sätt som ofta är fallet i amerikansk film. Ändå frossar den inte i det som vissa europeiska filmer med stark sexvinkel (se t ex Sex and Lucia).

Filmens för mig viktigaste berättelse är den om paret Allegaerdts-De Herdts känslomässiga resa. Det är en stark berättelse om kärlek och vad vi är redo att offra för den. Och den skildrar detta med hjälp av ett medelålders inte särskilt lyckligt, framgångsrikt eller vackert pars vedermödor. Det är långt från Hollywoods kärlekskildringar – och så mycket närmare verkligheten. I filmens inledning säger en psykolog till Koen Allegaerdts: ”Ni är ett par – ihopkopplade, när en rör sig måste den andra följa.”

Men filmen är också starkt politisk. Vart går gränsen för vårt privatliv. Koen insisterar filmen igenom: ”Privat är privat!” Men det ska visa sig att när det väl finns en brottsmisstanke, när han är förvandlad till monster och hans fru till offer, då finns det inget som är skyddat längre – allt är offentligt, allt ska upp i ljuset. Några av filmens starkaste scener för mig är skildringen av hur lite man behöver respektera den som är skyldig till (förlåt misstänkt för) ett brott.

För de av oss som är oroliga över hur skyddet för vår integritet krackelerar inför maktens behov av att skydda oss mot terrorism, kriminalitet, pedofili mm och ”verklighetens folks” behov av att känna sig skyddade mot allt som känns främmande och hotfullt, så är filmen en påminnelse om att detta problem i första hand är socialt och inte tekniskt. Belgiska polisen behövde inget FRA på nittiotalet. Om intolerans och misstänksamhet tillåts ersätta jakten på sanning i de rättsvårdande instanserna så kommer integriteten sättas på undantag.

Här har filmen naturligtvis också något att säga oss, den är sexualpolitisk. Den visar oss intoleransens fula ansikte. Det kommer alltid att finnas de som anser att de har rätt att bestämma vad som är normalt och vad som är skadligt. Åklagaren i filmen: ”Det är perverst, man kan inte ha en domare som rör sig bland perversa.” Jag önskade att vi någon gång kommer till en punkt då folk slutar att kalla ömsesidiga kärleksrelationer för perversa.

Slutligen det som kanske berörde mig starkast, som son till en domare. Domare Allegaerdts vägrar att sluta tro på rättvisan. Han påminner mig om min far när han säger: ”Jag har trott på rättvisan hela mitt yrkesliv. Jag måste lite på rättvisan.” Vilka krav kan vi ställa på våra domare och andra ämbetsmän vad gäller vandel. Å ena sidan vill vi ha moraliskt högstående personer att fatta dessa viktiga beslut, å andra sidan behöver de vara som folk är mest för att förstå de värderingar och beteende som de är satta att döma över. Å ena sidan måste domare tro på rättvisan, å andra sidan så är det uppenbart för alla och envar att den ibland havererar och då vill vi ha domare smidiga nog att inse det. Eller för att citera Olaus Petri (ur Domarreglerna som publiceras i Sveriges Rikes Lag):

>Alla lagar skola vara sådana, att de tjäna till det meniga bästa, och därföre då lagen bliver skadlig, så är det icke mera lag, utan olag, och bör avläggas.

>En god och beskedlig domare är bättre än god lag, ty han kan alltid laga efter lägligheten. Där en ond och orättvis domare är, där hjälper god lag intet, ty han vränger och gör dem orätt efter sitt sinne.

>Det rätt och skäl icke är, det kan icke heller vara lag: för de skäl som lagen haver med sig, gillas hon.

Olaus Petri
Olaus Petri

4 svar på ”Filmtips: SM Rechter – se den!”

  1. En stark och tänkvärd artikel, tack för den Göran! Utan detta inlägg hade jag garanterat missat den där fantastiska filmen — som du säger, så långt ifrån Hollywoods och USA:s övriga mediaindustris kommersiella smörja som man någonsin kan komma.

    === OT mode on ===

    En liten undran bara, varifrån har du hämtat din dialekt? Just den där sammanblandningen mellan ackusativ (riktning) och dativ (befintlighet) som du ger prov på i ditt emfatiska ”Vart går gränsen för vårt privatliv.” verkar vara synnerligen dialektalt betingad.

    Jag hoppas att du inte blir putt på mig för att jag frågar, det är definitivt inte min avsikt att messerschmitta dig, utan min undran är ärligt menad, jag är genuint intresserad av dialektala skillnader i vårt underbara modersmål.

    === OT mode off ===

  2. @ Björn – Tack för berömmet. Kul att någon nappade på att se filmen.

    === OT mode on ===

    Jag har en blandad dialektal bakgrund. Från Halland, via Västergötland till Stockholm, Karlstad och till sist Göteborg. Problemet med att särskilja var och vart som jag oftast kan hålla undan från mina texter (eftersom jag rent grammatiskt känner till och behärskar distinktionen), fast inte när jag har för bråttom eller skriver i affekt, tror jag kommer från min tid i Värmland.

    === OT mode off ===

  3. Hej

    Jag heter Johan och det var jag som skickade sagda film till min vän Göran.
    Sedan 1998 bor jag i Belgien och historien om ”SM-Rechter” (”SM-domaren” på svenska, där SM står för SadoMasochism) är sann och utspelade sig (läs: kulminerade) 1997.

    Den fullkomligt vämjeliga, övervidriga pedofilskandalen med Marc Dutroux i spetsen exploderade strax innan (1996) och sedan befann sig Belgien snarast i ett tillstånd av ”moralpanik” under en följd av år. Det där har lugnat ner sig nu, men man skall ha klart för sig att SM-Rechter utspelar sig i en tid då hela landet Belgien ”hade nerverna utanpå skinnet” om man säger så.

    Och så kom den här historien …

    Men filmen är mycket bra. Låg budget, kort inspelningstid (25 inspelningsdagar), men utmärkt skådespeleri och ett förträffligt manus. Klass kort sagt, utan en massa stålar inblandade. Den visades på stora biografkedjan UGC (motsvarar SF-biograferna i Sverige), den väckte ett enormt intresse och filmen och hela ämnet debatterades ytterst seriöst i stora belgiska media.

    Man kan tycka vad man vill om Belgien, men medieklimatet är mycket mer diversifierat än i Sverige.

    Ha det bra alla, särskilt du Göran!

    Johan

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.