Första vackra dan i maj

Nu skall jag berätta en liten historia ur det verkliga livet. Det är en historia som klart anspelar på tittförbudslagförslaget och dess inneboende huvudlöshet.

Ur en fjortonårig pojkes liv.

En vacker dag på vårkanten följde jag med en flicka hem. Jag var nog rätt intresserad av henne egentligen, men även om hon var ganska flörtig så var hon knappast intresserad av mig.

Trots det var vi ganska bra vänner, och hennes hem var en naturlig plats att gå till när rastlösheten slog till på lördagseftermiddagen. En fjortonåring känner sig inte alltid så hemma med sina föräldrar och syskon — att besöka en vacker flicka är bra mycket mer spännande.

Den här dagen var som många andra. Vi drack en kopp te, snackade lite och sånt som fjortonåringar gör. Jag satt och läste en tidning i hennes rum medan hon tog en dusch, hon duschade jämt när jag var på besök — kanske var det lite spännande att komma tillbaka till rummet där en killkompis väntade endast iförd en lite för kort handduk? Det stimulerade i alla fall mina hormoner, så jag klagade inte.

Det som skiljde den här dagen från andra dagar var att hennes annars rätt frånvarande föräldrar dök upp, och att filmvisning proklamerades. Det var inte någon DVD som stoppades i apparaten på den tiden, utan äkta klassisk smalfilm. Pappan hade en riktig och ganska bra filmkamera som hängde med på semestrar och andra upptåg.

Intet ont anandes gick jag och satte mig i det nedsläckta rummet bredvid den söta tjejkompisen. Filmen gick igång och visade deras semester, så långt inga överraskningar. Av artighet visade jag intresse för filmen och frågade om semestern.

embarrassed cat
genans

Nästa andetag fastnade i halsen.

Filmen hade bytt scen, och nu visades bilder från segelbåten… Väldigt nakna bilder!

Så där satt jag, bredvid en nu lätt rodnande supersöt tjej, samtidigt som jag såg henne spatsera på filmen i all hennes ursprungliga härlighet. Till råga på ”eländet”, så hade hennes pappa väldigt roligt åt min pinsamma belägenhet. Inte för att han uttryckligen sa något, lite mer subtil än så var han, men det framgick ändå av kommentarerna han kom med att han förstod min något trånga belägenhet. Dessutom tycktes han förutsätta att vi var ett par.

Det var ingen hejd på den visuella stimulansen, för det fanns ingen blygsel framför kameran. Det gjordes inga försök att skyla sig, knipa med benen eller på annat sätt göra filmen mer sedesam. Samtidigt var det enda sexuella i sammanhanget hennes rodnad, min belägenhet och pappans lite syrliga kommentarer — själva filmen som sådan visade helt enkelt en familj som badade från en segelbåt.

Första vackra dan i maj: Spotify