Vi rev muren, men vem vann egentligen?

För mig har murens fall en väldigt personlig betydelse. Mina släktingar på mammas sida lever i Estland, och deras dagar under sovjetkommunismens ok var genom händelserna för tjugo år sedan räknade. Det var uppenbart när muren föll att utvecklingen inte längre kunde vändas, att den politiska scenen för alltid skulle förändras.

Nu tjugo år senare är jag inte längre lika euforiskt positiv. Inte så att jag på något sätt skulle vilja göra murens fall ogjord, eller att jag på något sätt vill romantisera det som var — men inte har vi lärt oss mycket…

The Berlin Wall
Berlinmuren

I DDR gick det en STASI-agent på sju medborgare. Det var historiens kanske mest genomkontrollerade samhälle, där minsta felsägning eller obekväm åsikt kunde få väldigt obehagliga konsekvenser. Det var så att säga kontrollsamhället ställt på sin spets. Muren byggdes upp därför att folk flydde ett samhälle där iofs alla var ”trygga”, men där frihet var ett nästan okänt begrepp eller offer för nyspråkliga omskrivningar.

Till namnet var DDR demokratiskt, Tyska Demokratiska Republiken, vilket visar ungefär hur mycket termen är värd utan innehåll. Vi har även idag en tendens att rapa upp ord som demokrati utan att fundera på vad det innebär, och vad som kan hota det som begrepp. För även om vi idag har bytt ut de mänskliga agenterna mot maskiner, så har vi inte lärt oss av historien var gränsen för privatpersoners integritet bör gå om vi vill bevara ett sant demokratiskt system. Vi riskerar även idag att skapa ett politiskt system var släktskap med verklig demokrati bara är nomenklatur, och där vi istället styrs av en nomenklatura.

Så jag minns med en slags andäktighet hur östberlinarna till slut släpptes igenom gränskontrollerna, jag minns de som stod på muren, jag minns hammarslagen och hur de stora betongblocken vältes över ända. Sen ser jag mig omkring och undrar varför, o varför, varför lär vi oss inte något?

Läs mer om några av problemen:

4 svar på ”Vi rev muren, men vem vann egentligen?”

  1. Anledningen till att vi inte lär oss kan vara att vi har fel perspektiv. Den verkliga muren kanske aldrig var vertikal, tex öst-väst. Om vi istället lägger gränsen horisontellt så faller mycket på plats.

    Dom där uppe och vi här nere. Oavsett om vi befann oss i öst eller i väst. Det fanns övergrepp i väst som i öst. Och där man i efterhand inte med lätthet kan säga var det var värst. Var det värre i DDR än i Vietnam under 60-talet?

    Det riktigt skrämmande är kanske att vi alla, objektivt sett, nu tillhör dom där uppe. Och alltså tjänar på tex våld, förtryck och övervakning. Ekonomiskt!

    Bara en tanke.

    Jag antar att du menade inte horisontellt (som i öst-väst) utan vertikalt (som i upp-ner), skriver förtydligande bara för att ingen skall missa resten, vilket jag tycker är en förbaskat klok fråga.

  2. Jag håller med dig. Hur f-n kan man tillförsäkra sig själv/sin region/sitt land och sin union sann demokrati. Förstår dessutom inte varför demokratifrågan behandlas så lättvindigt även av svenska politiker. Dessutom förstår jag inte vitsen med den fria rörligheten om varje människa, peng och vara ska förses med ”spårsändare” (ja, nu är det ju snart bara människorna man inte följer systematiskt, men det är ju på god väg att utvecklas). Håller också med Reflex att man måste se sakerna i ett vidare globalt perspektiv.

  3. Dom där uppe, och vi här nere.
    Det har strid efter strid handlat om, från slaveriet, och vidare.
    Och vårt samhälle har inte en sekund varit uppbyggt på något annat sätt, tro inte det !
    Sovjetunionen var en reaktion på det samhället, och ett försök.
    När ett sådant försök misslyckas, så tar reaktionära krafter över, och härjar fritt.
    Skall vi ge Sovjet lite kredit, så kan vi säga att dom inte anföll länder över hela världen. Det var väl lite dumt att ta död på så mycket judar i baltstaterna ?
    1945 – 1989, det är ju knappt en livstidsdom.

    Att spränga ner skyskrapor i sin egen storstad, och använda det som alibi för att starta krig, det är ganska vasst t.o.m. för att vara i en ”demokrati”, eller jämfört med Sovjet.
    Sådant har hänt gång på gång under historien, Hitler och Polen t.ex.
    USA och Tonkingbukten. Listan kan troligen göras oändlig, tillbaka till Djingis Khan.
    Vi riskerar inte att skapa ett sådant system, vi lever i det.
    Där håller jag fullständigt med Marcus, innehållet är allt, namnet inget.

  4. @stina
    Det är inte så konstigt att svenska politiker behandlar demokratifrågan så lättvindigt. I ett samhälle där demokratin förändrats till en ”dummokrati”, där politikern har förvandlats från en ombudsman för våra åsikter till den som talar om för oss vad vi skall tycka, där den som för fram folkets åsikt kallas populist som ett skällsord… I detta urholkade samhälle kan inte svenska politikerklassen agera annorlunda! Tyvärr.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.