ACTA en studie i självförvållad maktlöshet

Subsidiaritetsprincipen är den princip som säger att ett beslut bör fattas på så låg nivå som överhuvudtaget är ändamålsenligt. Frångår man principen ökar avståndet mellan den som omfattas och den som fattar beslutet. ACTA tycks bli en stilstudie som illustrerar problemet. Genom hemliga förhandlingar på en nationsöverskridande och till och med federationsöverskridande nivå, riskerar våra politiker i Sverige och EU att skapa självförvållad maktlöshet.

Våra inblandade politiker Johan Linander (C), Karin Pilsäter (FP), Björn Hamilton (M), Jan Andersson (C) och Mikael Oscarsson (KD), säger sig verka för öppenhet och för att avtalet skall rymmas inom existerande lagstiftning. Men antingen har de blivit dragna vid näsan, eller också tänjer de på sanningen, för dokument som läckt ut visar att avtalet som det ser ut i dagsläget inte alls ryms inom vår lagstiftning. De har också sagt att ACTA inte skall påverka internet, medan det i verkligheten tycks påverka nätet i allra högsta grad.

Jag är väldigt besviken på några av de politiska figurer som säger sig ha vårat bästa för ögonen. Flera har gjort något av ett ideologiskt lappkast mellan de personas de framställde innan valet 2006 och de åsikter och beslut som nu förfäktas. Om någon av dem läser det här, skulle jag gärna vilja att han eller hon ser sig i spegeln och tar sig en rejäl funderare på hur pre-regerings-personligheten och den nuvarande politrukstilen går ihop? Är det vad de vill ha i sitt eftermäle? Lyft för helsike blicken, betänk att regeringsposten kan vara över så snart som om ett år, och fundera på de större ideologiska frågorna.

Michael Geist, analytiker som kritiserar ACTA

I praktiken tycks ACTA riskera att bli en internationell version av DMCA, en amerikansk lag som kanske mer än någon annan ligger bakom DRM, advokathordernas jakt på studenter och ensamstående mödrar och andra dumheter. Det riskerar att helt urholka ”fair use” som princip. Det riskerar att lägga all makt i händerna på en industri som inte tycks vilja utvecklas. Det riskerar att tvinga våra internetleverantörer att bevaka och filtrera vad vi gör, och att göra striden om telekompaketet till ett spel för gallerierna då franska HADOPI i realiteten befordras till internationell standard. Utöver att det rubbar balansen mellan copyrightskydd och användarrättigheter, och att det riskerar göra rättssäkerheten mycket sämre, bygger det helt på en syn på internet som ett kabelTV-nät. Det är top-down, säljare och köpare, polis och tjuv — en absurt inskränkt syn på vad internet är och kan leda till.

Vi riskerar med andra ord att få ett internationellt avtal som överträffar våra egna lagar och som sätter många av grundprinciperna för internet på undantag.

Faran med detta är att beslutet fattas på för hög nivå. Det innebär att i det ögonblick vi inser att det i praktiken inte fungerar, så är de faktiska möjligheterna att göra något åt saken mycket nära obefintliga. Vi kommer sitta fast i ett internationellt avtal som gör att vi måste tillämpa principer som går rakt på tvärs med utvecklingen.

Snacka om självförvållad maktlöshet!